Här kommer ännu mera galenskaper från AspC. Jag tänker då inte hålla tyst längre!
Det gäller kontakten med läkaren och medicinerna. Läkaren [L L] där blev arg på mig för att de mediciner han gav mig inte fungerade, så jag behövde byta. Han kom dit max en gång i månaden. Ibland ringde de för att ändra dosen på nån av mina mediciner, ibland för att ta bort nån jag mådde dåligt av, ibland för att byta till nån annan. Men jag gav alla medicinerna en ärlig chans, innan jag sa att jag ville sluta med nån.
Sista mötet med läkaren började han gå till personangrepp mot mig, genom att säga "
du är en sån som bara ska ändra på medicinerna hela tiden,
du är en sån som bara ska trotsa och få din vilja igenom", osv. Jag bad honom vara mer saklig, och säga exakt vilka medicinbyten det handlade om, så att jag kunde få förklara varför jag velat byta de gångerna. Men han vägrade, han bara fortsatte med sina personangrepp.
Han sa även att jag var oförskämd, som hade vägrat hälsa på honom när jag kom in. Jag hade förklarat redan då att jag har starka obehagskänslor av att ta ihand, men jag hade hälsat och sagt hej. Det viftade han bara bort. Han ville inte höra nåt om varför, han hade bara dömt ut mig, och ville behålla sin syn på mig som trotsig osv.
Till sist sa han bara argt att nu blir det inga fler medicinbyten.
Jag försökte få stöd av [N], en person som jag hade stödsamtal med och som satt med på läkarsamtalet, men hon vägrade blanda sig i. Jag frågade henne efteråt varför hon inte stöttat mig när han börjat gå till personangrepp, och hon svarade bara argt att hon inte lägger sig i gästernas kontakt med läkaren, och att hon tyckte att det hade jag ju klarat bra själv...
[edit] Efter det bråket som blev med [N] då, så gick det aldrig att reda ut, och bli sams igen. Hon var så fruktansvärt oprofessionell, och kunde inte tåla att jag sa att jag känt mig sviken av henne för att hon inte stöttat mig. Så efter det var det slut på de stödsamtalen... [/edit]
Jag försökte byta läkare, men de enda som fanns var de på psyket i Sunderby. Personalen på AspC hade ju även lyckats tuta i dem att jag bara var trotsig och skulle byta mediciner hela tiden. Jag fick några andra mediciner av dem, som sen visade sig inte fungera. Men då var det inte lönt att kontakta dem heller, ingen lyssnade på mig längre.
Så ytterligare ett skäl till att jag var tvungen att fly därifrån, var för att kunna få tag på en annan läkare, som hade förståelse för att personer med Asperger ofta reagerar avvikande på mediciner, och att man då måste få prova sig fram tills man hittar nåt som fungerar.
Jag blev även mer och mer hjälplös och tappade självförtroendet att göra saker när jag bodde där. Hade jag stannat längre hade jag blivit galen, för jag blev bara mer och mer galen under den tid jag bodde där. Sen jag kom tillbaka till Stockholm, och egen bostad, har jag i alla fall lyckats hitta tillbaka till verkligheten. Läkaren här har inget emot att låta mig prova olika mediciner tills vi hittar nåt som funkar. Hade jag inte flytt därifrån hade jag gått under!
Inte mig emot om de läser den här tråden, och ser hur mycket dålig reklam de får. Jag hatar dem, och tänker sprida ut till alla hur dåliga de är!
![Twisted Evil :twisted:](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_twisted.gif)