Postat: 2008-08-07 22:11:36
Ganesh skrev:alfapetsmamma skrev:
att ha ryggen fri
Inom skolan och inom den sociala sektorn, ja inom politik och offentlig verksamhet i stort är detta mycket mycket ofta den styrande principen. Det är detta som styr det faktiska agerandet inte vad en eventuell lag eller beslut säger. Myndigheten, och den enskilde tjänstemannen, har som överordnat mål att vederbörande skall ha ryggen fri.
Varje gång jag stöter på det börjar jag vibrera, och då vet jag att ett vredesutbrott hade varit omedelbart förestående. Om jag hade varit en sån som får vredesutbrott.
En massa beslut fattas som är förödande för individer pga ryggen fri-principen.
Här nedan kommer ett av många exempel på vad jag menar med mina missförstånd/tillkortakommanden med soc.
Häromdagen frågade jag om Maken skulle varit på AF för att få skriva under som medsökande på min soc-ansökan (har så låg sjukpenning att jag måste gå till soc). Kanske sa vikarien, men först och främst ska han vara inskriven här.
Okej, när kan vi komma frågade jag. Det finns ingen som kan ta emot er, för alla är ju lediga säger vikarien (som bara sköter pengar, inga besök).
Ha, okej, vi får väl låtsas som han inte finns sa jag, så löser vi det när min tant är tillbaks.
Men, jag kan inte ta din ansökan, om han lever med dig och ska skriva under ansökan säger hon.
VAAA? Menar du att du inte kan min ansökan för att min man ska vara anmäld innan du kan ta den? Ska jag bli utan pengar till hyra för att NI saknar folk där för att nästan alla har semester? Ska jag bli sen med hyran, jag som inte KAN HA semester??
Hon sa att hon skulle ta emot ansökan...
Sen talade jag med nån annan som ersatte min vanliga besökstant (visste inte om att han fanns, dagen innan, och den jag talade med visste uppenbarligen inte om honom heller) och frågade om HAN kunde ta emot oss månne?
Nä, jag hinner inte sa han. Och så började han fråga om jag sökt sjukersättning som det stod att jag skulle, och varför var jag sjukskriven överhuvudtaget. Om sjukersättningen sa jag att damen släppt det när hon insett att reglerna ändrats (vilket JAG berättade för henne efter att ha läst det HÄR).
På frågan om varför jag var sjukskriven svarade jag inte. Han frågade igen. Jag sa att jag inte såg varför jag skulle svara på känsliga frågor om vad jag är sjukskriven för, när han ändå inte hade tid att se mig för nåt viktigt.
Så började jag gråta. När jag slutade säger han det omistliga Får jag ge dig ett råd? Ta inte saker så personligt!
Skulle vilja se hur han hade reagerat i samma läge.. Vilket jag sa. Samt att jag inte önskat mig att vara i min belägenhet och att jag är lika mycket människa som han och är trött på att bli behandlad som mindre vetande, otillförlitlig och ibland snudd på kriminell. Det är deras jobb att göra klienternas liv MINDRE svårt, inte SVÅRARE.
Han sa att han skulle ringa och berätta om vi ändå kunde komma på inskrivningsbesök. Igår hade det gått två veckor sen han lovade ringa...
Tvi vale.