Fenren skrev:så då beror det enbart på hur man väljer att definiera känslan kärlek?
jag måste nog också erkänna att jag aldrig upplevt vad de flesta verkar mena med att vara kär, men jag har hitintills aldrig hört en klar och entydig definition av kärlek, vilket torde leda till att jag får avgöra själv om jag är det eller ej, så jag har inte behövt ljuga när jag sagt "jag älskar dig" till någon, även om det inte inneburit samma sak som de har tolkat det som.
Hej igen
Låter som om vi är rätt lika.
Första gången jag tror mig ha upplevd själva känslan av kärlek var för 5 år sedan, då genom en religiös upplevelse i samband med att jag blev kristen- också något jag inte kan förklara- utan att jag upplevde en enorm glädje, bekräftelse, värme, omsorg m.m.
Har ju trott att jag har varit kär innan, men tror inte jag har varit det- utan snarare mitt beteende/personlighet som har varit den dominerande faktorn. Har haft svårt för sociala gränser, och även om jag har varit rätt så duktig på att ragga brudar- så har jag haft svårt att veta gränser- och har ofta haft lite av en "stalker" agerande. Detta var dock något som ändrade sig efter min andliga upplevelse.
Kring kärlek till min fru, så fungerar det väl så att jag försöker älska hon såsom jag själv vill bli älskat, på olika sätt. Men svårigheter uppkom tidigt, vi har svåra kommunikationsproblem- vi har bara varit gift i två år- och får redan äktenskapsrådgivning. En av orsakerna att jag skulle bli glad för en aspergerr diagnos- eftersom en sådan diagnos kan ju vara en vägledning för mig- på vad jag behöver arbeta på (eller annan diagnos)- då det finns massor av saker som jag inte förstår varför det orsakar problem den dag i dag.
Allt i allt, så tror jag att jag har enklare för att ge kärlek än att uppleva det. Men som sagt, kring fråga om kärlek- så är det ju mycket som är filosofiskt och relativt. Så vad som är vad- är inte alltid så lätt att bli klok på.