![Inlägg Inlägg](http://www.aspergerforum.se/styles/afterburner/imageset/icon_post_target.gif)
Första instinkten som jag får är att säga: "Det är inte så viktigt att veta vad du har utan hur du ska behandla det."
Men det är helt fel. AS-diagnosen har gjort extremt mycket saker för mig. Om jag hade fortsatt gå runt med en schizofreni eller depressions diagnos hade jag tryckt i mig en miljard piller istället för att lära mig leva med AS.
Det finns många (en stor majoritet) av läkare i Sverige som inte har någon aning om vad Asperger är. De har läst om det i nyheterna och det har blinkat förbi på någon konferens nån gång. Jag sitter i terapi hos en sådan nisse just nu. Han är KBT psykolog. Han har fullt förtroende för att alla beteenden jag har kan lösas och alla problem är kopplade till dessa beteenden. Man ska bara exponeras för det man ogillar och vips är man frisk precis som fobier.
Men efter 27 år av exponering så tycker jag fortfarande inte om människor eller social samvaro. Självklart så får jag mycket nöje och roliga erfarenheter från andra men innerst inne i min kärna är verkligheten en annan. Och det är olika för alla med AS men gemensamt är att det finns faktorer i våra liv som inte passar med våra själar. Saker som stressar upp oss enormt utan att vi egentligen märker av det innan det är för sent och vi mår jättedåligt och går ner i en depression. Då kommer farbror läkare in och frågar om det hänt något speciellt... men sanningen är att det är småsakerna i våran omgivning som ackumulerats och skapat stress. Små saker som vi själva anser vara fel men som omgivningen inte reagerar på.
Man kan inte lita på att en normal läkare idag vet något relevant om AS. Det är väldigt väldigt viktigt att gå till en specialist på området. Jag blev undersökt och diagnostiserad i en 12 månader lång forskningsstudie på Karolinska institutet. Jag hade 7 av 10 kriterier. "Det är väl inte så farligt? Jag kan väl ändå leva ett normalt liv utan problem?" Frågade jag min läkare. Hon svarade att det är mycket mer komplext än så och att jag helt klart inte var Neurotypisk. Att jag måste anpassa mitt liv och ändra mina vanor.
Det här förstod jag inte förs mycket senare. Det krävdes många hemska upplevelser och hårda lärdomar för att jag skulle inse att många av mina beteenden skadade mig själv, folk omkring och samhället.
När jag väl började skära bort delar av mitt liv som inte skulle passa för en AS så blev allt mycket bättre.
Jag ändrade mitt sätt att se på vänner, familjen, arbetsplatser och min plats i samhället. Inte längre satte jag upp ouppnåeliga mål utan började leva i nuet och tog dagen som den kom. Slutade planera in saker jag inte hade tid, energi eller lust med.
Men all denna insikten hindrar mig inte från att gå i konventionell terapi. KBT kommer inte ge mig mer insikt om mina problem men det kommer ge mig andra erfarenheter och jag kommer säkerligen träffa ett antal feldiagnostiserade AS i stresshanterings-grupperna, vilket alltid är kul.
I korthet: Se till att du får gå till en specialist på området och göra en längre utredning på mer än 4 månader. Av allt att döma som jag läst här av dig Banzai så har du AS enligt min uppfattning. Det är dock svårare att bedöma kvinnor med AS, speciellt om de är både smarta och talangfulla
Lycka till! Och se till att söka hjälp och prata med folk när du mår dåligt som nu. Oavsett om det är här på AS forum, familj och vänner eller professionell hjälp. Alla kan vi hjälpa till med olika områden.
Men det är helt fel. AS-diagnosen har gjort extremt mycket saker för mig. Om jag hade fortsatt gå runt med en schizofreni eller depressions diagnos hade jag tryckt i mig en miljard piller istället för att lära mig leva med AS.
Det finns många (en stor majoritet) av läkare i Sverige som inte har någon aning om vad Asperger är. De har läst om det i nyheterna och det har blinkat förbi på någon konferens nån gång. Jag sitter i terapi hos en sådan nisse just nu. Han är KBT psykolog. Han har fullt förtroende för att alla beteenden jag har kan lösas och alla problem är kopplade till dessa beteenden. Man ska bara exponeras för det man ogillar och vips är man frisk precis som fobier.
Men efter 27 år av exponering så tycker jag fortfarande inte om människor eller social samvaro. Självklart så får jag mycket nöje och roliga erfarenheter från andra men innerst inne i min kärna är verkligheten en annan. Och det är olika för alla med AS men gemensamt är att det finns faktorer i våra liv som inte passar med våra själar. Saker som stressar upp oss enormt utan att vi egentligen märker av det innan det är för sent och vi mår jättedåligt och går ner i en depression. Då kommer farbror läkare in och frågar om det hänt något speciellt... men sanningen är att det är småsakerna i våran omgivning som ackumulerats och skapat stress. Små saker som vi själva anser vara fel men som omgivningen inte reagerar på.
Man kan inte lita på att en normal läkare idag vet något relevant om AS. Det är väldigt väldigt viktigt att gå till en specialist på området. Jag blev undersökt och diagnostiserad i en 12 månader lång forskningsstudie på Karolinska institutet. Jag hade 7 av 10 kriterier. "Det är väl inte så farligt? Jag kan väl ändå leva ett normalt liv utan problem?" Frågade jag min läkare. Hon svarade att det är mycket mer komplext än så och att jag helt klart inte var Neurotypisk. Att jag måste anpassa mitt liv och ändra mina vanor.
Det här förstod jag inte förs mycket senare. Det krävdes många hemska upplevelser och hårda lärdomar för att jag skulle inse att många av mina beteenden skadade mig själv, folk omkring och samhället.
När jag väl började skära bort delar av mitt liv som inte skulle passa för en AS så blev allt mycket bättre.
Jag ändrade mitt sätt att se på vänner, familjen, arbetsplatser och min plats i samhället. Inte längre satte jag upp ouppnåeliga mål utan började leva i nuet och tog dagen som den kom. Slutade planera in saker jag inte hade tid, energi eller lust med.
Men all denna insikten hindrar mig inte från att gå i konventionell terapi. KBT kommer inte ge mig mer insikt om mina problem men det kommer ge mig andra erfarenheter och jag kommer säkerligen träffa ett antal feldiagnostiserade AS i stresshanterings-grupperna, vilket alltid är kul.
I korthet: Se till att du får gå till en specialist på området och göra en längre utredning på mer än 4 månader. Av allt att döma som jag läst här av dig Banzai så har du AS enligt min uppfattning. Det är dock svårare att bedöma kvinnor med AS, speciellt om de är både smarta och talangfulla
![Laughing :lol:](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_lol.gif)
Lycka till! Och se till att söka hjälp och prata med folk när du mår dåligt som nu. Oavsett om det är här på AS forum, familj och vänner eller professionell hjälp. Alla kan vi hjälpa till med olika områden.