AspergerForum

sugrövmanövern skrev:

Patrix skrev: Man får blickar och leenden och möter dessa men det räcker inte när det verkar förutsättas att mannen tar initiativet till konversation och skämt.

Vad vill du att tjejerna ska göra utöver det?

Hur besvarar du blickar och leenden?

Svåra fågor Besvarar genom att le tillbaka på samma sätt såklart. Vad jag vill? jadu, hade kanske önskat något typ av initiativ då jag är så kass på att komma på ett bra samtalsämne.

Jag har frågat och har fått frågor som rör skolarbete eller moment men där tar det alltid slut. Hade såklart underlättat om tjejerna hade försökt spinna vidare men har aldrig skett.

Det är därför jag drar slutsatsen att jag måste kunna lära mig kallprat och vara mer framåt eftersom tjejerna inte gör det. Något som verkar vara ett omöjligt projekt för mig.

Detta är varför jag och andra killar i tråden tror att tjejer med AS har det lite lättare i kompis och relationslivet.

Patrix skrev:

sugrövmanövern skrev:

Patrix skrev: Man får blickar och leenden och möter dessa men det räcker inte när det verkar förutsättas att mannen tar initiativet till konversation och skämt.

Vad vill du att tjejerna ska göra utöver det?

Hur besvarar du blickar och leenden?

Svåra fågor Besvarar genom att le tillbaka på samma sätt såklart. Vad jag vill? jadu, hade kanske önskat något typ av initiativ då jag är så kass på att komma på ett bra samtalsämne.

Jag har frågat och har fått frågor som rör skolarbete eller moment men där tar det alltid slut. Hade såklart underlättat om tjejerna hade försökt spinna vidare men har aldrig skett.

Det är därför jag drar slutsatsen att jag måste kunna lära mig kallprat och vara mer framåt eftersom tjejerna inte gör det. Något som verkar vara ett omöjligt projekt för mig.

Detta är varför jag och andra killar i tråden tror att tjejer med AS har det lite lättare i kompis och relationslivet.

Det verkar ändå finnas många tillfällen för dig? Kanske borde du ha någon plan, eller flera. Kan du inte tänka ut i förväg och så har du en strategi om du träffar en tjej som du skulle vilja lära känna bättre? T.ex. ta en fika någonstans i närheten (och du har förstås tänkt ut i förväg var någonstans)? Och om det går bra fråga henne vid nästa möte om hon vill gå på bio eller något sånt?

Toblerone skrev:
Det verkar ändå finnas många tillfällen för dig? Kanske borde du ha någon plan, eller flera. Kan du inte tänka ut i förväg och så har du en strategi om du träffar en tjej som du skulle vilja lära känna bättre? T.ex. ta en fika någonstans i närheten (och du har förstås tänkt ut i förväg var någonstans)? Och om det går bra fråga henne vid nästa möte om hon vill gå på bio eller något sånt?

Det fanns många tillfällen, ja verkligen. I dagens läge blir det tyvärr inte mycket möjligheter bara. Tack för tipsen i alla fall, det här med att ha en genomtänkt plan är något jag inte testat. Att fråga rakt ut om vi skall ta en fika/gå på bio känns dock inte som något man gör direkt. Det är den första kontakten som är svår, att få någon att fatta intresse och tycke för mig.

Det skulle kunna vara så att det är mycket enkelt att ragga som tjej, det är bara att fråga "Ska vi knulla?" och killar, som är ofta lite slampiga, säger ja. En kille som ställer samma fråga till en tjej får med största sannolikhet nej. Att stöta på en kille med asperger är lite som att försöka riva en betongmur med en skruvmejsel. Det tog fyra dygn att få till det och då sov jag ändå i hans säng. Nu har han hängt efter mig i 21 år

Patrix skrev:

sugrövmanövern skrev:

Patrix skrev: Man får blickar och leenden och möter dessa men det räcker inte när det verkar förutsättas att mannen tar initiativet till konversation och skämt.

Vad vill du att tjejerna ska göra utöver det?

Hur besvarar du blickar och leenden?

Svåra fågor Besvarar genom att le tillbaka på samma sätt såklart. Vad jag vill? jadu, hade kanske önskat något typ av initiativ då jag är så kass på att komma på ett bra samtalsämne.

Jag har frågat och har fått frågor som rör skolarbete eller moment men där tar det alltid slut. Hade såklart underlättat om tjejerna hade försökt spinna vidare men har aldrig skett.

Det är därför jag drar slutsatsen att jag måste kunna lära mig kallprat och vara mer framåt eftersom tjejerna inte gör det. Något som verkar vara ett omöjligt projekt för mig.

Detta är varför jag och andra killar i tråden tror att tjejer med AS har det lite lättare i kompis och relationslivet.

Okej, jag känner igen mig ganska mycket, jag hade ingenting att säga till andra ungefär fram tills jag var i 25-årsåldern.

Numera är jag en tant och har typ gett upp. Men hann ha två relationer varav en i 7 år. Träffade den personen på en internetsajt. Jag tog första initiativet.

Jag upplevde det aldrig som lätt att vara tjej. Har tyvärr inga smarta tips och råd, hoppas andra har det.

Patrix skrev:Man får blickar och leenden och möter dessa men det räcker inte när det verkar förutsättas att mannen tar initiativet till konversation och skämt.

Hur tror du tjejerna ska förstå att du skulle vara intresserad av dem? Visar du något intresse? Tjejer kan inte alltid läsa tankar.

Patrix skrev:

Toblerone skrev:
Det verkar ändå finnas många tillfällen för dig? Kanske borde du ha någon plan, eller flera.Kan du inte tänka ut i förväg och så har du en strategi om du träffar en tjej som du skulle vilja lära känna bättre? T.ex. ta en fika någonstans i närheten (och du har förstås tänkt ut i förväg var någonstans)? Och om det går bra fråga henne vid nästa möte om hon vill gå på bio eller något sånt?

Det fanns många tillfällen, ja verkligen. I dagens läge blir det tyvärr inte mycket möjligheter bara. Tack för tipsen i alla fall, det här med att ha en genomtänkt plan är något jag inte testat. Att fråga rakt ut om vi skall ta en fika/gå på bio känns dock inte som något man gör direkt. Det är den första kontakten som är svår, att få någon att fatta intresse och tycke för mig.

Jo, det är inte lätt, men jag menade inte heller att du ska fråga direkt. Men du sa att hade medstuderande tjejer. Då kanske man frågar varandra, samarbetar med något, diskuterar något.Och där kan man ju haka på med något som: "det är intressant. Jag skulle gärna prata lite mera med dig. Lust att ta en fika? Det finns ett café runt hörnet." Ungefär så tänkte jag.

Men i brist på såna tillfällen kan du alltid gå på nån Aspergerträff, så har du tjejer med liknande problem där kanske, som har förståelse. Det är överhuvudtaget en bra idé att kolla om man kan hitta "rätt målgrupp" nånstans. Den kan man förstås även hitta på nätet.

Jonica skrev:Det skulle kunna vara så att det är mycket enkelt att ragga som tjej, det är bara att fråga "Ska vi knulla?" och killar, som är ofta lite slampiga, säger ja. En kille som ställer samma fråga till en tjej får med största sannolikhet nej. Att stöta på en kille med asperger är lite som att försöka riva en betongmur med en skruvmejsel. Det tog fyra dygn att få till det och då sov jag ändå i hans säng. Nu har han hängt efter mig i 21 år

Det är lite kul att se när det finns många Aspies tillsammans. Jag var med på flera läger. Som mest var det 73 personer. Och jag observerade också då att en del (yngre) killar med Asperger kan vara rätt så passiva och om en kvinna är mer aktiv, så gör många bara som hon säger. En gång hade vi två tjejer som bråkade och jag tror de slogs också, över en kille. Och han bara stod och visste inte vad han skulle göra eller tycka. Men sedan redde de ut det och delade upp tiden med killen - utan att ens fråga honom. Båda ville bara ha vänskaplig kontakt med killen - annars hade det nog inte varit så lätt att dela på honom.

Jonica skrev: Att stöta på en kille med asperger är lite som att försöka riva en betongmur med en skruvmejsel. Det tog fyra dygn att få till det och då sov jag ändå i hans säng. Nu har han hängt efter mig i 21 år

Men många med AS är så förtvivlat rädd att fatta "signaler" fel eftersom man gjort det så ofta och har man då styrkt sig med alkohol så kan det bara blivit ännu värre, dessvärre verkar man dessutom kall och ointresserad för att sinnena är blockerade för man vet knappt vad man heter. Som krona på det hela är det kanske mycket folk som man inte är så van vid/inte bekväm med och då klarar man bara att stå där och spela lite cool, fast man egentligen är vettskrämd...

Toblerone skrev:Det är lite kul att se när det finns många Aspies tillsammans. Jag var med på flera läger. Som mest var det 73 personer. Och jag observerade också då att en del (yngre) killar med Asperger kan vara rätt så passiva och om en kvinna är mer aktiv, så gör många bara som hon säger. En gång hade vi två tjejer som bråkade och jag tror de slogs också, över en kille. Och han bara stod och visste inte vad han skulle göra eller tycka. Men sedan redde de ut det och delade upp tiden med killen - utan att ens fråga honom. Båda ville bara ha vänskaplig kontakt med killen - annars hade det nog inte varit så lätt att dela på honom.

Hehe känner igen mig i passiviteten. Om man ändå hade haft tjejer som slogs om en !
Om en tjej ska nå fram till mig måste denna verkligen ta alla initiativ och gilla att göra det och inte ge upp i första taget. Tjejen ska också gilla att styra konversationen. Har kanske mött totalt en tjej som det funka hyffsat att konversera med och hade liknande intressen som jag själv. Dessvärre redan upptagen även om det inte direkt var nån chans annars heller. Hon pratade om filmer/serier, spel och teknik och sånt.

Oftast verkar tjejer undvika mig. Kommer ihåg när jag var liten och gick hem från skolan.
En tjej i klassen bodde åt samma håll men hon sprang oftast i förväg för att komma ifrån. Vet ej varför men det är typ "story of my life".
Har aldrig ens varit i närheten av att ens ha en kvinnlig vän så sex känns extremt avlägset.
Är över 30 nu så ser inte så ljust ut

Patrix skrev:Utseendet är inget fel på, mitt kroppsspråk och mimik likaså enligt min psykolog.

Jag tror inte du kan lita på att din psykolog talar sanning om det här.

nescio skrev:

Patrix skrev:Utseendet är inget fel på, mitt kroppsspråk och mimik likaså enligt min psykolog.

Jag tror inte du kan lita på att din psykolog talar sanning om det här.

Jag har en erfaren LSS psykolog som enbart träffar personer med aspergers syndrom. Varför skulle hen ljuga angående mitt kroppsspråk när personen i fråga vill hjälpa mig?

Patrix skrev:

nescio skrev:

Patrix skrev:Utseendet är inget fel på, mitt kroppsspråk och mimik likaså enligt min psykolog.

Jag tror inte du kan lita på att din psykolog talar sanning om det här.

Jag har en erfaren LSS psykolog som enbart träffar personer med aspergers syndrom. Varför skulle hen ljuga angående mitt kroppsspråk när personen i fråga vill hjälpa mig?

Jag undrar lite samma. Är tanken att psykologen vill stärka självkänsla och därför kan tänkas ljuga om eventuella avvikanden i mimik och kroppsspråk eller är tanken att alla som har AS måste avvika i mimik och kroppsspåk?

tahlia skrev:
Jag undrar lite samma. Är tanken att psykologen vill stärka självkänsla och därför kan tänkas ljuga om eventuella avvikanden i mimik och kroppsspråk eller är tanken att alla som har AS måste avvika i mimik och kroppsspåk?

Det första påståendet kan vara möjligt. Känns som en väldigt dålig psykolog om så vore fallet.
Alla med AS har faktiskt inte dålig ögonkontakt, kroppspråk och mimik. Minns att psykologen påpekade detta själv tidigt utan att jag ens nämnde något om det.

Utseende är en annan femma för det kan man inte göra något åt. En psykolog kan mycket väl tänkas ljuga för att höja självförtroendet.
I detta fall är det antagligen så att det finns viktigare saker att jobba på än just kroppsspråket.

Psykologen kan ha fastnat i vissa inlärdna kunskaper som möjligtvis inte stämmer. Samt oftast så har personer med neurotypiskt syndrom svårt att räkna om summan av alla responsmekanismer och perceptioner för en person med asperger. Det går men är svårt och något många missar, även proffs. Sedan finns ju detta med att försöka hjälpa modet med vita lögner. Bra tänkt men kanske fatalt i sammanhanget.

Uppenbarligen finns det människor som kan få sig en partner. Alltså är det något som skiljer dig från andra. Frågan är vad. Det är nämligen den skillnaden som är det som gör verklig skillnad. En del kan man ändra på, annat inte men det kan gå att kompensera. Således om du gör rätt saker så kommer det att fungera annars inte. Om det som man gör inte fungerar så får man analysera vad som händer och hitta något nytt att prova. Om man gör samma sak flera gånger och förväntar sig olika utfall har man missat något fundamentalt i en någorunda deterministisk värld. En faktor som man dock måste ta med i detta sammanhang är att slumpen har stor inverkan men över ett större antal försök så stabiliserar sig utfallet. Därför kan man vara tvungen att prova sådant som inte fungerar flera gånger i rad, i olika situationer inom rimliga gränser.

Det är lite monte carlo analys, stokastiska variabler, utfallsgrafer och tillståndsmaskin över det hela.

Man bör försöka förstå hela situationer med insikt i vad man själv utstrålar, eget agerande och dess inverkan, vad andra tänker, andras perception och tillstånd, miljö, omedvetna responser osv. Detta kanske blev mycket att ta in men det kan vara ett nyckelhål till en större medvetenhet och därmed möjlighet att agera.

En fråga till kvinnorna här på forumet. Ni som har killar, är eran partner Nt eller Npf?

Är det så att kvinnor med AS väljer Nt framför Npf så är det ju väldigt allvarligt. Här har kvinnorna faktiskt en viss skyldighet att välja inom den egna gruppen tycker jag. ONS kan accepteras men när det gäller förhållanden så måste man vara lojal.

Natten skrev:Är det så att kvinnor med AS väljer Nt framför Npf så är det ju väldigt allvarligt. Här har kvinnorna faktiskt en viss skyldighet att välja inom den egna gruppen tycker jag.

Du skämtar va?

Jag är tjej och om jag vill ligga får jag ligga. Tycker dock att alla jag träffar är dumma i huvudet så jag avstår helst. Vill jag ha ett förhållande får jag inget. Om någon i början verkar intressant visar dom sig också vara dumma i huvudet eller så blir jag uttråkad. Fast största problemet är väll jag.

Jag tror dock inte det är mer acceptabelt för tjejer att vara tysta. När jag är tyst ska någon kille kommentera att det är fel på mig som inte pratar. När jag pratar normalt ska någon kille kommentera att det är fel på mig som inte pratar. Eller så är jag bara extra provocerande.

Har märkt att jag dras till killar med ADHD. Tror jag gillar motsatsen. Killar som pratar mycket, är impulsiva eller pundare =/. Men jag skulle nog inte klara av att ha ett förhållande med någon som inte är så social, förhållandet skulle vara dött. Jag tror allting bara handlar om att hitta ens motsatts som kompletterar än. Tjejer tar väll inte lika mycket plats som killar och därför är det lättare för tjejer att träffa killar för man behöver inte göra så mycket. Medan killar förväntas vara den som tar initiativ och därför är det svårare för killar med as att träffa tjejer om inte tjejen är väldigt social.

På vilket sätt är de "dumma" ?

Natten: Det menar du inte på allvar eller? Man väljer inte partner efter lojalitet. Det är ju ännu värre än om man skulle välja partner efter nationalitet, religion eller liknande. Man väljer den personen som man trivs med! Oavsett diagnos eller inte.

Faktiskt så finns det mycket som talar emot att båda har liknande problem. Fundera själv hur det kan bli i vardagen, eller om man vill skaffa barn. Nu säger jag inte att det måste vara stora problem eller att man inte ska skaffa barn, men det är ändå faktorer som kan spela en roll. Det kan ju faktiskt vara hjälpsam om partnern inte har problem med saker som man själv har problem med. Då kan man komplettera varandra. Visserligen så behöver man inte ha exakt samma problem även om man har samma diagnos.

Jag vet vad jag pratar om, för jag har hittills alltid råkat bli ihop med män som har liknande svårigheter. Min nuvarande? Vi är inte helt säkra om det kan finnas lite där också, men egentligen nog inte. Man vill ju ändå ha en partner som kan förstå svårigheterna och som inte är alltför långt ifrån.

Det är en kulturell grej.

Män SKA jaga - dvs ta sociala initiativ och "vara på" - medans kvinnor KAN vara hur passiva som helst bara dom är med på den sociala aktiviteten och inte sitter hemma hela dagarna. Den som inte håller med om detta kan ju bara ta en titt på online-dejting där dessa kulturella beteenden är helt extrema: med spammande killar och totalt apatiska tjejer som aldrig svarar på mail om inte hela deras kravlista är uppfylld.

Jag har aldrig kännt något som helst driv att vara med på den där teatern: mest för att tjejer aldrig varit intresserade utav mig, men också för att det gör mig förbannad att alla kraven ligger på männen. Men nej, det är inte enbart kvinnors fel. Mitt fel är att jag inte är tillräckligt intressant: jag är tråkig och lever ett aktivitetslöst liv - och det är sjukt avtändande egenskaper att ha som man.

Om man ställer krav på männen ( eller kvinnor ) det rimliga är väl att man också ställer krav på sig själv annars förstår jag inte poängen med att ställa krav på andra människor i en potentiell relation , oavsett vilken .

Natten skrev:En fråga till kvinnorna här på forumet. Ni som har killar, är eran partner Nt eller Npf?

Jag väljer den man jag älskar. oavsett diagnos eller ingen diagnos.

Så har din älskade partner NT eller NPF?

@elle, Om marknaden är snedvriden pga olika omständigheter har man olika möjligheter att ställa krav.