Postat: 2009-03-05 7:54:42
spike3 skrev:Spajk3
Jag menar att det är väldigt viktigt att det inte blir "diagnosinflation" i begreppet AS, ("att snubben så fort han sticker in huvudet i patientlucka sas inte får diagnosen AS"). Problemen måste vara specifika, ha dignitet (annorlund/avvikande BARA, räcker inte med detta synsätt). Självklart finns inget säkert eller rätt beträffande detta dock, och Brors Duktig synpunkter rimmar bra med ICD-10. Förväxling med tex dystymi (kronisk depression), ADD eller en ångeststörning från barndomen kan utgöra ett problem. Specialintressen finns ibland hos NT, för övrigt med samma intensitet som hos AS. (Självklart utgör även AS besvär även variation över ett kontinum).
När jag utreddes, togs depression, ADD och annat med i beräkningarna.
Vad som var dåligt, var i så fall att de lyssnade dåligt på vad jag SADE och gick mer på testet (men diagnosresultatet blev detsamma i alla fall).
Det finns mycket att ifrågasätta när det gäller att låta testresultat bestämma. Jag tror på djupgående intervjuer i stället. Jag hade båda två, men fick intrycket av att testet vägde tyngre.
spike3 skrev:Mer: "Annorlunda" indikerar alltså inget speciellt utifrån ett psykiatriskt perspektiv. En massa eftertraktade personer är annorlunda, det kan alltså peka på egenskaper som verkligen kan gagna individen. En forskare ex. på KTH (som har eller inte har AS) är garanterat annorlunda tex en expedit på ICA. Skulle de placeras brevid varandra på en middag är risken stor att de inte skulle ha så mkt gemensamt att prata om.
Om personen är annorlunda men fungerar i sitt sammanhang, och det visar sig vara asperger, så är det enligt mig rätt att ge personen diagnos. Om situationen är så att den personen inte hindras i vardag, arbete och socialt, så behöver den inget stöd (för tillfället) men den är ju ändå en aspergare.
Inte bara för att personen är annorlunda, utan för att den är annorlunda på det sätt som aspergare är annorlunda.
spike3 skrev:För övrigt får jag lite intrycket att ni har en massa betänkligheter bara för att ni inte är intresserade av att tex snacka skit, ungefär med "grannen vid sopptunnan", eller tex med brevbäraren. Socialt umgänge måste in i en kontext som handlar om gemensamma engagemang och intressen primärt. De flesta NTare (som inte är "gråa medelsvensson) är makalöst ointresserade av att dösncka (mer än korta fraser) bara för snackets skull.
När en NT säger att den inte gillar att snacka skit, så kan det den gillar att prata om, vara skit för mig i alla fall.
Det är en flytande gräns för vad som är tomt prat.
När jag småpratar med andra aspergare, så blir det helt annorlunda. Vi går in på detaljer o.s.v. samt styr ofta ämnena på ett speciellt sätt som inte NT gör. Det är också en aspekt.
"Vi" kan associera på ett sätt som NT inte gör, vilket gör småpratet smidigare aspergare till aspergare, än när man pratar med en NT som associerar på ett annat sätt. (Generellt nu då alltså.)
spike3 skrev:Beträffande kompensatoriska strategier är det självklart så att det finns en gräns för vad som kan uppnås. AS kan då betraktas som personens "akilleshäl" som utgör den sårbarhet individer besitter vilket kan orsaka relaps av symtom vid påfrestningar (inte minst över tid) som man ska ha respekt för. Jag tror att det bästa är att utveckla en nisch med de specifika talanger/egenskaper man har och att detta speciellt gäller AS. Vad tror ni?
Ja, det tror jag också.
Väldigt mycket håller jag med om det.
Jag skulle ha kommit fram till det i mina tonår, i stället för nyss.
Jag är nu inte bara hindrad av AS, utan även av något slag av utmattningsproblematik (ME? PTSD? Eftersviter av Borrelia eller om det är kronisk Borrelia? Ständigt pågående akut utbrändhet?).
Tyvärr förstod jag inte alls varför jag var annorlunda när jag var yngre, jag trodde att det bara var någon detalj som saknades. Och jag trodde att allt skulle bli normalt vid en viss ålder eller så (många sade så).
Jag skulle också ha vetat att jag inte skulle ha inriktat mig på det som var mitt specialintresse för stunden. Jag byter intresse rätt som det är, och jag kan även ha djupdykningar i något jag undrar, bara några dagar. Det kan vara förrädiskt för en som inte kan "se sig i en annan situation än den den är i".
Nu vet jag att jag skulle ha letat efter "den röda tråden" i mina intressen (t.ex. statistik eller att "meka"), samt lärt mig mer om vad YRKENA innebar och inte bara "roliga ämnen att studera".
En del av mina utbildningar passar bättre för att utöva som hobby/intresse, men jag förstod inte skillnaden, och det verkade inte de som skulle hjälpa mig heller, att göra. De frågade alltid vad jag gillade att göra.