Hej
Kille som fyllt 30år här. Jobbar som fastighetsskötare (mest med utemiljön som tur är, fastighetsskötaruppgifter inomhus med en massa folk runt är bara jobbigt)
Är sambo och har en dotter på 7år sedan tidigare.
Har ingen diagnos, men misstänker själv starkt att jag har asperger.
På lågstadiet hade jag kass motorik, fick gå i specialgympa, ha extraslöjd och blev skickad till talpedagog vid några tillfällen.
I dom teoretiska ämnena låg jag dock långt före dom andra. Kunde läsa flytande redan innan jag började skolan.
Var väldigt lillgammal, mina stora intressen var meteorologi och lantbruk. Om någon frågade om hur vädret skulle bli fick dom sin prognos utav mig
Höll mig väldigt mycket för mig själv, men fick 2 kompisar i klassen iaf, varav den ena har jag i dag fortfarande kontakt med. Eller rättare sagt så hör han mest av sig, jag är som alltid kass på det där med att höra av mig till folk om det inte gäller min familj.
Ogillade som så många andra gymnastiken, det enda som jag gillade var innebandy där jag faktiskt var ganska duktig om jag får säga det själv
![Skämtar ;)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_wink.gif)
Redskapsgympa och annat gick fetbort och för att inte tala om dans. Kan skriva en bok med dåliga ursäkter för att slippa dessa lektioner haha.
Högstadiet var väl inte mycket roligare det, kom till en nyöppnad skola som var rena experimentet. Här skulle vara mindre lärarledda lektioner och mer egen planering (rena mardrömmen om man inte har dom egenskaperna) Här tappade man ju såklart allt man hade tidigare och betygen blev väl godkända men inte mer.
Efter påverkan från mina päron gick jag 1år på samhällslinjen innan jag bytte till naturbruk inriktning skog.
Kände inte en käft när jag började på denna skolan som var en internatskola, jag bodde för nära så jag fick pendla och inte bo på skolan. Och det var inte heller så bra om man skulle komma in i gemenskapen. Bilden som dom andra fick av mig var nog tystlåten, drack mer alkohol än vad jag borde på fester. Blev dock bra vän med en i klassen. Han var motsvarigheten till mig gällande socialt kunnande
![Glad :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)
Men vi kom bra överens och han blev en av få som jag kände man kunde lita på och som jag kunde öppna mig för. Tyvärr dog han i en bilolycka några år efter studenten.
Jaja det var väl en halv roman redan där.
Har iaf senaste åren funderat mycket kring mig själv och av någon anledning så började jag läsa om aspergers, och jag känner igen mig i så mycket.
Har alltid kännt mig annorlunda mot alla andra, är inte särskilt intresserad utav andra människor, tvärtom så känner jag mig rätt ofta misantropisk.
Tror inte jag är särskilt lätt att leva med heller, totalt oromantisk, har svårt som fan att ta initiativ till saker och ting. I dag är mina största intressen bilar och streetrace och musik. Framförallt extremare metal som gör att jag kan få utlopp för min inneboende frustration
Jaja hade kunnat skriva hur mycket som helst men får dra gränsen här, är det något är det bara att fråga
![Glad :)](http://www.aspergerforum.se/images/smilies/icon_smile.gif)