Vanliga missförstånd (om vad som är normalt)?
![Inlägg Inlägg](http://www.aspergerforum.se/styles/afterburner/imageset/icon_post_target.gif)
Har läst massor med trådar här på forumet och det verkar finnas många missförstånd kring vad som är "normalt".
.
Jag känner igen mig mycket i problematiken men jag tror många av de svårigheter som beskrivs är betydligt vanligare bland neurotypiska också, vanligare än vad folk här verkar inse?
Bör säga att jag utgår ifrån mig själv, och hur jag uppfattat att folk fungerar, så jag kanske är helt ute och cyklar.
Ett exempel är att alla neurotypiska vet hur de ska reagera och bete sig i alla tänkbara situationer, att de har en magisk förmåga kallad intuition som sköter allt automatiskt. Detta tror jag inte på. Alla människor kan vara, och är, osäkra i olika situationer, framförallt i nya eller ovanliga.
Om någon gråter blir alla människor obekväma, och blir osäkra på vad de ska göra, om de inte är vana att ha hand om gråtande personer.
Jag har frågat många kring detta och ingen har upplevt att sociala interaktioner och kroppspråk sker helt och hållet automatiskt, det avläses inte med magiska krafter, nej, de tänker på vad de upplever och sen reagerar de.
Socialt samspel behöver man lära sig och öva på precis som allt annat. Man föds inte med förmågan att förstå alla sociala sammanhang, nya sammanhang måste man uppleva för att förstå.
Inte konstigare än att man måste lära sig nya tekniker i ett hantverk ju mer material och ju mer avancerade projekt man vill syssla med.
Och sen det här med att tycka att folk pratar om ointressanta saker, ja, alla människor kan bli uttråkade av meningslösa samtal och småprat. Att låtsas eller fejka intresse eller prata om vädret kan kännas obekvämt och falskt för alla. Sen kan man vara olika tolerant för det. Det handlar återigen om att träna och vänja sig.
Har man dessutom suttit mycket instängd hemma och undvikit det sociala länge så är jag ganska säker på att det kommer att kännas svårt och konstigt, oavsett asperger eller inte.
.
Jag känner igen mig mycket i problematiken men jag tror många av de svårigheter som beskrivs är betydligt vanligare bland neurotypiska också, vanligare än vad folk här verkar inse?
Bör säga att jag utgår ifrån mig själv, och hur jag uppfattat att folk fungerar, så jag kanske är helt ute och cyklar.
Ett exempel är att alla neurotypiska vet hur de ska reagera och bete sig i alla tänkbara situationer, att de har en magisk förmåga kallad intuition som sköter allt automatiskt. Detta tror jag inte på. Alla människor kan vara, och är, osäkra i olika situationer, framförallt i nya eller ovanliga.
Om någon gråter blir alla människor obekväma, och blir osäkra på vad de ska göra, om de inte är vana att ha hand om gråtande personer.
Jag har frågat många kring detta och ingen har upplevt att sociala interaktioner och kroppspråk sker helt och hållet automatiskt, det avläses inte med magiska krafter, nej, de tänker på vad de upplever och sen reagerar de.
Socialt samspel behöver man lära sig och öva på precis som allt annat. Man föds inte med förmågan att förstå alla sociala sammanhang, nya sammanhang måste man uppleva för att förstå.
Inte konstigare än att man måste lära sig nya tekniker i ett hantverk ju mer material och ju mer avancerade projekt man vill syssla med.
Och sen det här med att tycka att folk pratar om ointressanta saker, ja, alla människor kan bli uttråkade av meningslösa samtal och småprat. Att låtsas eller fejka intresse eller prata om vädret kan kännas obekvämt och falskt för alla. Sen kan man vara olika tolerant för det. Det handlar återigen om att träna och vänja sig.
Har man dessutom suttit mycket instängd hemma och undvikit det sociala länge så är jag ganska säker på att det kommer att kännas svårt och konstigt, oavsett asperger eller inte.