Trött... på nästan allt!
Postat: 2011-01-19 20:27:33
Hej.
Just nu är jag bara så trött på det mesta. Trött på skolan och på där jag bor.
I skolan är det jätte mycket prov m.m. (jag går vanlig i skola, 2an på gymnasiet). Bara att säga hej på morgonen tar nästan alla kraft jag har. Jag kämpar på så mycket jag kan men jag orkar snart inte mer. Jag sitter för mig själv och jag tycker lärarna bryr sig alldeles för mkt om hur jag mår, det blir liksom jobbigt.
Jag bor i familjehem eller vad det nu heter... Jag bråkar ganska ofta känns det som... Får höra att jag förstör för alla andra. Jag slår både mej själv och andra. Blir ibland slagen också, men det har jag väl bara mig själv att skylla. Jag trivs bra här, men endå inte. Jag känner mej ivägen och inte tillräckligt bra.
Jag får väldigt ofta höra "du kan inte alltid göra som du vill" och "det blir inte alltid som man planerat".
Jag har jätte svårt för förändringar... Och när det inte blir som det ska blir jag väldigt arg. Jag tror inte dom förstår, fastän dom säger att dom faktiskt förstår... Det kanske är jag som inte förstår?
Jag känner mig missförstådd väldigt ofta, det gör mig ledsen. Jag känner hela tiden att jag inte passar in någonstans...
Men det finns en posetiv sak i mitt liv, och det är min underbara häst!
Jag kanske bara klagar, men jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som jag får mindre och mindre ork föra varje dag som går... Jag vet inte vad jag ska göra
(förlåt om detta är ett dumt inlägg)
Just nu är jag bara så trött på det mesta. Trött på skolan och på där jag bor.
I skolan är det jätte mycket prov m.m. (jag går vanlig i skola, 2an på gymnasiet). Bara att säga hej på morgonen tar nästan alla kraft jag har. Jag kämpar på så mycket jag kan men jag orkar snart inte mer. Jag sitter för mig själv och jag tycker lärarna bryr sig alldeles för mkt om hur jag mår, det blir liksom jobbigt.
Jag bor i familjehem eller vad det nu heter... Jag bråkar ganska ofta känns det som... Får höra att jag förstör för alla andra. Jag slår både mej själv och andra. Blir ibland slagen också, men det har jag väl bara mig själv att skylla. Jag trivs bra här, men endå inte. Jag känner mej ivägen och inte tillräckligt bra.
Jag får väldigt ofta höra "du kan inte alltid göra som du vill" och "det blir inte alltid som man planerat".
Jag har jätte svårt för förändringar... Och när det inte blir som det ska blir jag väldigt arg. Jag tror inte dom förstår, fastän dom säger att dom faktiskt förstår... Det kanske är jag som inte förstår?
Jag känner mig missförstådd väldigt ofta, det gör mig ledsen. Jag känner hela tiden att jag inte passar in någonstans...
Men det finns en posetiv sak i mitt liv, och det är min underbara häst!
Jag kanske bara klagar, men jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som jag får mindre och mindre ork föra varje dag som går... Jag vet inte vad jag ska göra
(förlåt om detta är ett dumt inlägg)