Intervjuer, oregelbundna tider m.m
Postat: 2010-09-24 17:03:17Tidigare har jag alltid trott att mina stora problem kretsat kring motorik och att se hur saker och ting ska göras (t.ex. att planera ordningen om jag ska göra en uppgift som innehåller flera olika moment, se hur tekniska manicker ska användas osv) men sedan jag började en journalistisk utbildning har jag märkt det jag inte tänkt på förut: att jag har svårigheter i vissa sociala situationer.
Jag har inga problem att göra intervjuer, prata i lunchrummet eller ringa runt och göra research men att däremot ringa och boka intervjuerna är extremt jobbigt. Eller egentligen inte att presentera mig och boka tider, utan att följa upp de intervjupersoner som sagt nja.
Idag t.ex. ringde jag en person som sa att hon skulle prata med sin projektledare först och ringa tillbaka till mig senare i eftermiddag. Under hela eftermiddagen har jag tänkt: borde jag ringa upp igen? Är jag för påflugen om jag gör det? Förväntas det att jag ska ringa igen eller att jag ska vänta? Hur vet jag det liksom? Och när jag väl pratar med personen: hur på förväntas det att jag ska vara? Jag vill absolut inte vara jobbig eller påflugen och jag har så svårt att gå in i någon sorts professionell roll.
Personen ifråga har fortfarande inte ringt och eftersom det är jag som är projektledare för hela arbetet så ligger det på mitt ansvar att vi får besked från henne. Men hur gör jag? Ska jag ringa upp igen eller avvakta en liten stund till?
Även att ställa frågor i stora grupper när vi har föreläsningar är jobbigt, fastän jag pratar ganska mycket i andra sammanhang.
Jag har också märkt att jag tycker att olika situationer är olika jobbiga beroende på var jag är någonstans. Det som är jobbigt i skolan kanske inte alls är jobbigt på teatern och tvärtom.
Oregelbundna tider är något jag finner jobbigt också men det får jag nog vänja mig vid om jag ska jobba i den här branschen. Jag mår dock inte speciellt bra av det, regelbundna tider ger mig någon sorts trygghet även om de konstigt nog kan göra mig uttråkad. Det är så märkligt, så dubbelt på något vis.
Jag mår dåligt av oregelbundna tider men blir uttråkad av regelbundna. Jag tycker att vissa sociala situationer är jobbiga men måste ha människor runt omkring mig i princip ständigt för att må bra, annars blir jag nervös.
Jag står i kö för en neuropsykiatrisk utredning nu, det troliga är att jag har ADHD/ADD men nu börjar jag även misstänka lite starkare att jag kanske har AS också men det kommer väl upptäckas under utredningen isåfall. Jag ska också få en remiss till neurologen för vidare utredning av dyspraxi så vi får se... kanske får jag en förklaring snart.
Jag har inga problem att göra intervjuer, prata i lunchrummet eller ringa runt och göra research men att däremot ringa och boka intervjuerna är extremt jobbigt. Eller egentligen inte att presentera mig och boka tider, utan att följa upp de intervjupersoner som sagt nja.
Idag t.ex. ringde jag en person som sa att hon skulle prata med sin projektledare först och ringa tillbaka till mig senare i eftermiddag. Under hela eftermiddagen har jag tänkt: borde jag ringa upp igen? Är jag för påflugen om jag gör det? Förväntas det att jag ska ringa igen eller att jag ska vänta? Hur vet jag det liksom? Och när jag väl pratar med personen: hur på förväntas det att jag ska vara? Jag vill absolut inte vara jobbig eller påflugen och jag har så svårt att gå in i någon sorts professionell roll.
Personen ifråga har fortfarande inte ringt och eftersom det är jag som är projektledare för hela arbetet så ligger det på mitt ansvar att vi får besked från henne. Men hur gör jag? Ska jag ringa upp igen eller avvakta en liten stund till?
Även att ställa frågor i stora grupper när vi har föreläsningar är jobbigt, fastän jag pratar ganska mycket i andra sammanhang.
Jag har också märkt att jag tycker att olika situationer är olika jobbiga beroende på var jag är någonstans. Det som är jobbigt i skolan kanske inte alls är jobbigt på teatern och tvärtom.
Oregelbundna tider är något jag finner jobbigt också men det får jag nog vänja mig vid om jag ska jobba i den här branschen. Jag mår dock inte speciellt bra av det, regelbundna tider ger mig någon sorts trygghet även om de konstigt nog kan göra mig uttråkad. Det är så märkligt, så dubbelt på något vis.
Jag mår dåligt av oregelbundna tider men blir uttråkad av regelbundna. Jag tycker att vissa sociala situationer är jobbiga men måste ha människor runt omkring mig i princip ständigt för att må bra, annars blir jag nervös.
Jag står i kö för en neuropsykiatrisk utredning nu, det troliga är att jag har ADHD/ADD men nu börjar jag även misstänka lite starkare att jag kanske har AS också men det kommer väl upptäckas under utredningen isåfall. Jag ska också få en remiss till neurologen för vidare utredning av dyspraxi så vi får se... kanske får jag en förklaring snart.