AspergerForum

Mår skit. Legat vaken 2 timmar o inte kunnat somna om. Vill bara ut promenera men kommer inte uuuuut. Får inte till de eller nåt..vettefan varför man ska behöva ha de så här..varje dag

Sen tror de man kan jobba.jovisst ((((((

Vem hatar inte sin Asperger?

Jag vet inte vad som är AS och vad som är jag. Vad är personlighet, vad är patologi?

Idag har jag fastnat och lyckas inte göra någonting. Det känns som att röra sig i sirap. Det kanske är AS?

Jag vet hur det känns att inte lyckas komma ut. Får lust att örfila mig själv.

Angelic Fruitcake skrev:Jag vet inte vad som är AS och vad som är jag. Vad är personlighet, vad är patologi?

Idag har jag fastnat och lyckas inte göra någonting. Det känns som att röra sig i sirap. Det kanske är AS?

Jag vet hur det känns att inte lyckas komma ut. Får lust att örfila mig själv.

'

vad är patologi? Känner ofta exakt samma sak som du... "skönt" att inte vara ensam

Provat Ritalin? Fungerar för vissa som har igångsättningssvårigheter.

Firkraag skrev:Vem hatar inte sin Asperger?

Inte jag. Hehe.

Nej, inte jag heller. Jag hatar i så fall att samhället inte är utformat så att jag kunde haft schyssta förutsättningar trots att jag är den jag är. Annars är jag i huvudsak glad att inte vara av den tråkiga majoritetssorten. Det är de som suger.

snygg bild hahahahaa

Vet inte vad igångsättningssvårigheterna skulle vara om inte AS, såvida inte man har ADD, tvång, depression, psykos eller något sådant som räcker till att förklara den djävla skiten. (Eller kanske sjuklig trötthet? Men hos mig är den inte mental på det där sättet.) Inget av det här utesluter ju vartannat heller.

Hur kommer det sig att du inte kommer ut? D.v.s kan du inte tack vare en viss tvångstanke vistas ute, eller är det utav någon annan anledning?

Hur som helst, tidigare inlägg pratade om Personlighet resp. Patologi, i många fall kan det vara oerhört svårt att se skillnad på, då som jag själv t.ex, och jag antar att många många andra med t.ex AS, är lite både och. D.v.s att de som gör AS till AS, har lärt oss hur man ska bete sig för att undvika vissa situationer, precis samma sak som lärdom, utan sjukdomens inverkan. Det är däremot sjukdomen som gjort att vi valt den vägen.

P.S Jag valde att beskriva det som sjukdom då det kan ses som icke gynnsamt med AS.

Jag kan också få sådär ibland. Att jag inte vill sitta hemma men kommer inte iväg. Jag kan tänka flera gånger att nu ska jag gå... men så sitter jag i alla fall där och glor och får ångest...
Laga mat tar tid vid dessa tillfällen...

Men hatar min AS gör jag inte. Då mår man bara dåligt, om man först inte fungerar, får ångest och sen hatar sig själv/sitt funktionshinder.

Efter "sju sorger och åtta bedrövelser" har jag lyckats göra mitt Aspergers syndrom till en "vän"... däremot kan jag känna en sorts hat när/om jag tänker på min sociala fobi som så många gånger har hindrat mig från att orka gå ut.

(Just för stunden är det följderna av två, tre veckors envis rethosta, och en lätt feberfrossa häromdagen, som gör att jag inte tar mig utanför dörren )

Korkad reflektion kanske, men det är väl bara att gå ut och gå?

beyondretro skrev:Korkad reflektion kanske, men det är väl bara att gå ut och gå?

Man kan tycka det. Saker är dock sällan så lätta som de verkar. I det här fallet är det lite av ett "måste ha varit där för att förstå själva grejen".

Funderaren skrev:Jag kan också få sådär ibland. Att jag inte vill sitta hemma men kommer inte iväg. Jag kan tänka flera gånger att nu ska jag gå... men så sitter jag i alla fall där och glor och får ångest...
Laga mat tar tid vid dessa tillfällen...

Igenkänning. Men hänger det direkt ihop med aspighet hos dig? När jag gör så beror det på brist på motivation, alltså brist på vänner att träffa, jobb som någon vill att man gör och barn att ta hand om. De bristerna i sin tur kommer sig av mångårig utestängning från samhället, vilken självförstärkts genom att ge brist på social träning.

Den ursprungliga utestängningen i sin tur berodde direkt och enbart på aspighet och på antisociala "kompisar" (uppfostrade till det). Så jag kan inte med bästa vilja belasta min asperger för att jag sitter och glor.

Vilket inte gör problemet mindre men det innebär i.a.f. att det finns bot, eftersom problemet inte sitter inbyggt i mig; problemet är som sagt inte asperger. Jag hoppas förstås att problemet inte är asperger för dig eller nån annan heller.

Känner igen det. Idag har jag vänt till dygnet så att jag är uppe när solen är det, och tänkte komma iväg ut. Tänkte bl a före tio att jag skulle ta mig in till stan och hinna in på Riddarhuset som håller öppet 9-12, och köpa boksviten "Äldre Svenska Frälsesläkter".

Men då känner jag mig helskum, känner mig ofräsch fast jag duschat och känner varken att jag orkar duscha en gång till eller att inse att jag är ren nog, och borde kunna klä på mig och ge mig ut.

Är nog rent allmänt ganska konstigt överutvilad, har sovit tio timmar (ca 18-tiden igår till 4 i morse). Frågan är om jag ändå inte är helt utvilad efter för lite sömn många andra dagar på sistone. Har sovit så jävla konstiga tider. Å ena sidan tycker jag det känns bäst att fortsätta pyssla med saker och gå och lägga sig när man blir trött, men kanske kroppen ändå blir skum av det oregelbundna sovandet?

Jaja, jag har ju aldrig haft någon medicin mot något. Jag skulle säkert ha behövt det många gånger om för att hantera alla jobbiga bitar av livet. Jag har aldrig annat än självmedicinerat med att äta för mycket och onyttigt och förstås att gå än mer in i de egna stora intressena. Och jag har ju ändå uppenbara ADHD-drag utöver aspergern...