Med sådana vänner behöver man inga fiender
Postat: 2010-09-08 23:29:25
Jag har precis fått min Aspergerutredning beviljad, vet inte när den kommer påbörjas men har informerat mina närmaste vänner om vad som är på gång. Då jag dragit mig undan och i deras ögon varit underlig under våren och sommaren kändes det som rätt sak att göra. Jag känner mig mest lättad och till och med lite upprymd över att förhoppningsvis få svar på det som jag undrat hela livet.
Tyvärr är attityden jag mötts av inte den bästa: "Det ÄR inget fel på dig!" "Vi blir alla utsatta för prövningar hela tiden", "Tråkigt om du blir sämre av det här, för då hade man ju önskat att du bara fortsatte vara knasiga NN, för enligt mig är du inte knäppare än någon av oss", "Jag tycker du ska försöka hitta andra svar än Asperger".
Jag vet inte vad jag ska svara på sådant här. Är väldigt glad över att mina problem tas på allvar av vården, men mina vänner verkar mest tro att jag söker en anledning att skita i alla sociala regler, att utredningen är något jag gör för att få bete mig hur som helst. Har ni mötts av det här, hur har ni gjort?
Tyvärr är attityden jag mötts av inte den bästa: "Det ÄR inget fel på dig!" "Vi blir alla utsatta för prövningar hela tiden", "Tråkigt om du blir sämre av det här, för då hade man ju önskat att du bara fortsatte vara knasiga NN, för enligt mig är du inte knäppare än någon av oss", "Jag tycker du ska försöka hitta andra svar än Asperger".
Jag vet inte vad jag ska svara på sådant här. Är väldigt glad över att mina problem tas på allvar av vården, men mina vänner verkar mest tro att jag söker en anledning att skita i alla sociala regler, att utredningen är något jag gör för att få bete mig hur som helst. Har ni mötts av det här, hur har ni gjort?