Sociala krav, var går smärtgränsen?
Postat: 2010-07-03 19:12:40
Jag undrar hur ni andra hanterar människor som inte förstår hur påfrestande det är med ofrivilligt socialt umgänge.
Själv avskyr jag överraskningar. I synnerhet när människor spontant hälsar på. Jag behöver ungefär en veckas mental förberedelse för att orka med gäster. Ännu längre om det är många människor
Allra värst är det med människor som bjuder in sig själv. Kan man likna dem vid inbrottstjuvar? De stjäl ju både min tid och ork.
Har ni några vettiga liknelser, förklaringar (inte ursäkter) som gör att folk fattar?
Det har ganska nyligen gått upp för mig hur dålig förståelse min närmsta omgivning har. Visst kan jag anstränga mig och skärpa till mig. Men det sker alltid på bekostnad av att jag inte fixar något annat.
Själv avskyr jag överraskningar. I synnerhet när människor spontant hälsar på. Jag behöver ungefär en veckas mental förberedelse för att orka med gäster. Ännu längre om det är många människor
Allra värst är det med människor som bjuder in sig själv. Kan man likna dem vid inbrottstjuvar? De stjäl ju både min tid och ork.
Har ni några vettiga liknelser, förklaringar (inte ursäkter) som gör att folk fattar?
Det har ganska nyligen gått upp för mig hur dålig förståelse min närmsta omgivning har. Visst kan jag anstränga mig och skärpa till mig. Men det sker alltid på bekostnad av att jag inte fixar något annat.