AspergerForum

Jag har alltid haft för mig att göra olika uppgifter i sista sekund, bokstavligen i sista sekund. Jag kommer sen till möten, lektioner, jobb.. Jag tycker alltid att det känns så pressande att komma precis i tid så jag tar gärna ut lite tid får att få vara lugn.

Jag är sjukt duktig på att planera allt jag gör förutom där det krävs en prestation av mig själv. Det är inte jobbigt för mig, oftast missar jag ingenting men aj AJ vad människor kan bli arga på en som aldrig gör klart uppgifterna i tid, som aldrig kommer i tid.. Jag har lite skev tidsuppfattning, för mig är en timme ingenting samtidigt som jag kan tänka att jag har gott om tid. Helt plötsligt har timmen gått och jag tänker "OJ, var tog den tiden vägen?"

Tillägg: Jag tror att tidsoptimister är obotliga, det är helt enkelt så man fungerar. OM man är sådan. Är min teori. Skulle man försöka häva beteendet så tror jag att det tar väldigt mycket energi, det har det iallafall gjort för mig.

Jo du.
I mitt lilla universum lever också rumtiden ett helt eget liv.

Känner igen mig i allt du skrev. Kommer alltid för sent, har alltid gjort. Lämnat in skolarbeten i sista sekund eller för sent. Jag tycker inte heller att tex en timme är lång tid.

Peace skrev:Känner igen mig i allt du skrev. Kommer alltid för sent, har alltid gjort. Lämnat in skolarbeten i sista sekund eller för sent. Jag tycker inte heller att tex en timme är lång tid.

Jag tycker att en timme är lång tid.
Men tyvärr går omvärldens klockor snabbare än mina.

Jag tycker att det är onödigt störande att bli skälld på för att man inte hunnit i tid, vad hjälper det? Att man blir stressad och ännu mera försenad? Jag får väldigt ofta höra om ansvar, respekt, planering.. Jag har verkligen försökt göra någonting åt det där men det går inte. Jag antar att det är så jag är helt enkelt. Samtidigt vet jag att det skulle vara ett väldigt kaos om hela världen var tidsoptimister..

sgtbaker skrev:

Peace skrev:Känner igen mig i allt du skrev. Kommer alltid för sent, har alltid gjort. Lämnat in skolarbeten i sista sekund eller för sent. Jag tycker inte heller att tex en timme är lång tid.

Jag tycker att en timme är lång tid.
Men tyvärr går omvärldens klockor snabbare än mina.

Fast det beror väl på vad man gör under den timmen. Gör jag något som jag tycker är tråkigt/ointressant så går den fruktansvärt långsamt. När jag sitter vid datorn tex så kan många timmar gå hur snabbt som helst

För mig flyter tiden oftast iväg väldigt snabbt. Jag kan tänka innan timmen har gått att det faktiskt är 60 min, 3600 sekunder, ganska lång tid. På något sätt blir aldrig timmen någon riktig timme, oftast flyger jag bort till en annan värld och *POFF* har tiden gått.

shibedibato skrev: och *POFF* har tiden gått.

Ja, precis. Nu sitter jag här och undrar varför i helvete jag inte sökt ett endaste jobb på 3 veckor och varför jag inte gick till körskolan för fyra månader sen.
Dagarna verkar vara bortom min egen kontroll. De bara "försvinner" som läget är nu. "1 vecka... det är ju ingen tid alls."

Det är lite oroande. Även om jag tänker på detta varenda dag så rinner allt bort ändå.

Jag har fått många tips hur man kan ta tag i saker, men som sagt, det har aldrig fungerat på mig. Kanske skulle behöva en som sparkade en i baken hela tiden. Usch vad jobbigt det lät.

Min tidsuppfattning beror helt på mitt tankesätt. Under samma timme jag tycker varat jättelänge kan jag tycka att senaste året bara flutit på.

Oftast handlar det om vilka saker jag minns att jag gjort. Om jag bara fokuserar på t.ex personlig utveckling så är året flytande, om jag minns ett antal konkreta saker jag gjort så är det helt plötsligt ett stort äventyr.

Det är bättre som barn, varje succesivt år är så annorlunda och man är inte lika invand i vilka saker man vill göra. Jag minns att jag som kanske 12åring hörde farföräldrarna säga "ja tiden går fort, redan tolv år?" "vadå fort? 12 år är ju hela min livstid, det känns inte fort för mig!" Tvärtom hade jag och har fortfarande svårt att riktigt visualisera hur länge människor lever.

Sen är ju minnena olika färska. "Det känns som det var igår" händer ju när man inte återbesökt det så minnet många gånger eller alls tidigare. Om man redan dagen efter nyår slutar tänka på det så blir det lustigt när man under nästa nyår undrar vad man gjorde förra gången. Jag tror det kan vara att man inte uppdaterar minnet med "hur länge sen hände det här".

Jag tror att om man under sommaren tänker på nyår och förutom att konstatera det hände för 6 månader sen, funderar på vad man gjort sedan dess så känns det inte som att tiden går lika fort längre. I alla fall med just det minnet. Är man skicklig kan man ju reservera vissa minnen för just det.

Jag är en numera tidsoptimist tillika före detta tidspessimist. Förut var jag alltid minst en halvtimme tidig till saker och ting, oavsett vad. Sedan flyttade jag till Stockholm och insåg att om man missar en buss/t-bana så är det inte hela världen för snart kommer nästa. Detta gjorde att jag började ta det lugnt innan jag skulle iväg, ja faktiskt så lugnt att jag missade den buss jag tänkt att ta men även nästa och ja, DÅ spelade det helt plötsligt roll.

Tyvärr har detta blivit till en dålig vana som gör att jag fortfarande tänker "jag hinner" och "jag ska bara" innan jag ger mig väg någonstans...

Jag är tidsrealist.

tidsoptimist = Tror att man hinner.
tidspessimist = Tror att man inte hinner.
tidsrealist = Hinner inte.

Jag är nästan alltid tidig. Men idag träffade jag min överkinna, som var 30 minuter tidig medan jag bara var 25 minuter tidig (det var min mor).

Jag brukar komma i sista minuten. Spelar ingen roll hur många timmar jag har på mig så lyckas jag aldrig komma för tidigt.

Hej Shibedibato m.fl.
I en annan tråd har jag skrivit ett inlägg om den intressanta boken som handlar om punktliga och opunktliga som jag tror säkert kan vara intressant för dig att läsa.

kommer-ni-i ... 33-24.html

mvh Noli

MissNervvrak skrev:Jag är en numera tidsoptimist tillika före detta tidspessimist. Förut var jag alltid minst en halvtimme tidig till saker och ting, oavsett vad. Sedan flyttade jag till Stockholm och insåg att om man missar en buss/t-bana så är det inte hela världen för snart kommer nästa. Detta gjorde att jag började ta det lugnt innan jag skulle iväg, ja faktiskt så lugnt att jag missade den buss jag tänkt att ta men även nästa och ja, DÅ spelade det helt plötsligt roll.

Tyvärr har detta blivit till en dålig vana som gör att jag fortfarande tänker "jag hinner" och "jag ska bara" innan jag ger mig väg någonstans...

Känner igen det där faktiskt. Gillar inte alls den utvecklingen hos mig själv, så jag har börat skärpa mig igen (och får vänta en kvart på alla jag ska träffa, eftersom de ju ändå kommer sent... suck).

Det här med att komma/göra saker i tid har varierat kraftigt för mig beroende på hur stor respekt jag haft för den person e.d. som bestämt tiden. Har alltid haft en otrolig respekt för skolan och för vad jag kommit överens om med kompisar men ingen som helst respekt för övriga familjen.

marin139 skrev:Det här med att komma/göra saker i tid har varierat kraftigt för mig beroende på hur stor respekt jag haft för den person e.d. som bestämt tiden. Har alltid haft en otrolig respekt för skolan och för vad jag kommit överens om med kompisar men ingen som helst respekt för övriga familjen.

Det är tyvärr samma här, det är nog kanske för att man tar familjen för givet..

Realistisk när det gäller tid (tror jag). Är ytterst sällan försenad. Är helst ute i riktigt god tid , gör ingenting om jag får vänta ½ timme , viktigast är att jag är på plats. Tar alltid med i beräkningen att det kan dyka upp problem , tex sena bussar.

Själv är jag snarare motsatsen, jag kommer oftast för tidigt, iallafall när det gäller viktiga möten. Kom ca 1 timme för tidigt till en arbetsintervju...kanske inte gav något bra intryck direkt..

Mailliw87 skrev:Kom ca 1 timme för tidigt till en arbetsintervju...kanske inte gav något bra intryck direkt..

Det hade nog varit betydligt sämre om du kommit för sent.

Selma skrev:

Mailliw87 skrev:Kom ca 1 timme för tidigt till en arbetsintervju...kanske inte gav något bra intryck direkt..

Det hade nog varit betydligt sämre om du kommit för sent.

Ja, absolut.

Jo, säkert det

De finns kanske de som reagerar på att man kommer en hel timme för tidigt men det kan nog ses positivt också. Lagom är cirka tio minuter/ en kvart för tidigt i väntrummet men det är kanske inte så lätt för alla att parera det.