rebecca skrev:Han tycker om att kramas, vill gärna att jag masserar honom för han blir så lugn då.
Aha, det ger en ledtråd till. Jättebra! Massage frigör ju endorfiner som är lugnande.
Dessutom kan viss typ av massage också minska sensorisk överkänslighet. I USA finns det arbetsterapeuter som gör något som kallas 'brushing' med nån sorts specialborste, i kombination med att man trycker på lederna på ett specifikt sätt. Det heter Wilbarger Deep Pressure and Proprioceptive Technique (DPPT) och ingår i Sensory Integration-tekniker. Kan du fråga på BUP om de känner till detta och om det finns någon som kan göra det på din son, eller lära dig hur man gör?
(Om du läser engelska så finns mer information, länkar och tips under 'Sensory' på min hemsida som jag länkat till här nedan)
rebecca skrev:Han har väldigt ont av värme ( när han var liten så fick han kramper av värme och solen ) och ljud har han med ont av. Han tycker att alla pratar högt och för en massa väsen.
Båda dessa saker är vanligt bland Aspergare. Jag plågas också av både värme och kyla, det känns som att ens inre termostat inte funkar särksilt bra.
Vore i alla fall bra om ni omkring honom kunde försöka tänka på detta med ljudet och inte prata onödigt högt i hans närhet.
Även försöka undvika att prata flera på samma gång, samt att ha TV, radio eller stereo på samtidigt under ett samtal.
Likaså att inte prata när han ser på TV eller lyssnar på musik utan att ta det efteråt (om han inte själv inleder ett samtal). På så vis man undvika att oavsiktligt råka plåga honom i onödan, och därmed också många utbrott.
Det finns också mjuka öronproppar på apoteket som kan lindra, men man bör inte ha dem i jämt för då kan man snarare bli mer ljudkänslig istället. Men kanske i vissa sammanhang när det är extra stimmigt? Som känslig/ljudkänslig blir man enormt utmattad av att vara i stimmiga miljöer eftersom det tar så mycket energi att processa alla intryck som andra människor filtrerar bort automatiskt.
rebecca skrev:Han tycker om beröring. Jag försöker att förklara att det oftast inte är med mening som han blir "slagen" som han uppfattar det utan att spelar man fotboll eller åker pulka så är det lätt att man stöter till varandra.
Det är jättebra. Så småningom kanske han förstår det. Kanske det skulle gå att förklara för hans kamrater också, så att de är lite försiktiga i närheten av honom? Tycker han att dessa aktiviteter är roliga annars?
rebecca skrev:Vet inte om jag gör rätt eller fel men jag gör det jag tror är rätt.
Låter som om du bör ditt bästa för att hjälpa honom.
rebecca skrev:Jag ska prata med dom på BUP. Han går hos en kurator och lär sej sociala berättelser, nån som har erfarenheter om detta?
Inte personligen, men jag har bara hört positiva saker om det. Säkert något likande den där ART-träningen jag mämnde. Om han redan har en sån aktivitet så räcker det säkert. Men det kan förstås ta tid.