felaktig skrev:Det finns behov av att diagnosticera ditt benbrott. Genom denna diagnos kan du erhålla vård, bli mer funktionsduglig vilket samhället och du själv tjänar på. Samma med autism.

Nej. Benbrottet (precis som de flesta medicinska åkommor) finns fysiskt. Än så länge vet jag inte att man lyckats hitta någon objekiv fysisk metod för att avgöra om någon har as eller ej.

Den "diagnos" du borde jämföra med är "ont i benet". Det är symtomet. Inom psykiatrin diagnostiseras man efter symtom, inte orsak.

Fenren skrev:Den "diagnos" du borde jämföra med är "ont i benet". Det är symtomet. Inom psykiatrin diagnostiseras man efter symtom, inte orsak.

Givetvis är det så.

Vi är en kraftig minoritet. Samhället formas efter majoriteten, allt annat vore rent ut dumt. I majoritetens samhälle är vi funktionshindrade.
Är det ens något att vara oense om?

tahlia skrev:Vi är en kraftig minoritet. Samhället formas efter majoriteten, allt annat vore rent ut dumt. I majoritetens samhälle är vi funktionshindrade.
Är det ens något att vara oense om?

Jag tror det. Jag anser mig inte som funktionshindrad i något avseende.

Fenren skrev:
Nej. Benbrottet (precis som de flesta medicinska åkommor) finns fysiskt. Än så länge vet jag inte att man lyckats hitta någon objekiv fysisk metod för att avgöra om någon har as eller ej.

Den "diagnos" du borde jämföra med är "ont i benet". Det är symtomet. Inom psykiatrin diagnostiseras man efter symtom, inte orsak.

Det finns en mängd olika medicinska tillstånd som är svåra att diagnosticera, där så att säga inte en röntgenbild ger svaret. Innebär detta att det är omöjligt att ge diagnoser? Svaret är nej. Det är möjligt. Är dessa då godtyckliga, subjektiva? Svaret är återigen nej.

Det finns vetenskapliga metoder och instrument för medicinskt diagnostiserande. Dessa metoder och instrument ändras genom tiderna, så som vetenskapen har utvecklats inom alla områden sedan den började växa fram.

Autism är inget unikt i denna mening. Det finns objektiva metoder för diagnosticering av autism. Diagnosticeringen är inte subjektiv men den är förstås inte heller - så som den aldrig är inom områden utanför matematisk precision - exakt. Det sker förstås misstag, liksom inom medicinen i övrigt. Folk kan erhålla felaktiga diagnoser inom alla områden med detta innebär inte att vi avvisar läkarvetenskapen för den delen.

Nu säger en del att diagnosticering av autism är subjektivt och rena påhittet. OK, säger jag. Ni får leva i er tro. Själv förlitar jag mig på den kunskap som redan för ungefär hundra år sedan började tas fram av den ryska neurologen Grunya Sukhareva, som sedan Hans Asperger (i vetskap eller i ovetskap om hennes forskning) utvecklade och där en rad forskare sedan honom fortsatt utveckla metoder samt instrument för diagnosticering.

Visst kan man underkänna vetenskapen om man vill. Det står alla fritt att överpröva den men det är inte speciellt rationellt.

felaktig skrev:Det finns vetenskapliga metoder och instrument för medicinskt diagnostiserande. Dessa metoder och instrument ändras genom tiderna, så som vetenskapen har utvecklats inom alla områden sedan den började växa fram.

Autism är inget unikt i denna mening. Det finns objektiva metoder för diagnosticering av autism.

Finns det? Var hittar man dem?

felaktig skrev:Diagnosticeringen är inte subjektiv men den är förstås inte heller - så som den aldrig är inom områden utanför matematisk precision - exakt. Det sker förstås misstag, liksom inom medicinen i övrigt. Folk kan erhålla felaktiga diagnoser inom alla områden med detta innebär inte att vi avvisar läkarvetenskapen för den delen.

Misstag?

felaktig skrev:Nu säger en del att diagnosticering av autism är subjektivt och rena påhittet. OK, säger jag. Ni får leva i er tro. Själv förlitar jag mig på den kunskap som redan för ungefär hundra år sedan började tas fram av den ryska neurologen Grunya Sukhareva, som sedan Hans Asperger (i vetskap eller i ovetskap om hennes forskning) utvecklade och där en rad forskare sedan honom fortsatt utveckla metoder samt instrument för diagnosticering.

Det är tröttsamt att argumentera mot vetenskapliga analfabeter.

Några snabba punkter åt dig:

1. Autismdiagnosen bygger inte på vetenskap. Den är ihopsatt av en kommitte.

2. Då autismdiagnosen saknar vetenskaplig validitet, så är givetvis all forskning som använder den lika ogiltig.

rdos skrev:Jag tror det. Jag anser mig inte som funktionshindrad i något avseende.

Det har ingen betydelse vad du anser, vare sig du har en diagnos eller inte. Ett funktionshinder är inte en mental fråga hos den enskilde, utan ett faktum - som givetvis hanteras mentalt av den enskilde, t ex genom att förneka det.

Vi skulle inte ens ha ett Aspergerforum om det inte vore för vetenskapsmän som Hans Asperger, som upptäckt något skumt bland en del barn - skumheter som kan upptäckas också hos vuxna.

Dessa skumheter fick sedan ett namn och en diagnos, därför att det fanns ett socialt behov. Diagnoser är förstås alltid dubbeltydiga, de kan hjälpa eller stjälpa. Gaskamrarna och steriliseringsklinikerna står alltid öppna för funktionshindrade den dagen fascismen tar makten (ja, för sådana klinikerna behövdes det inte ens fascism, som vi vet av vår egen svenska historia). Därför kan det kanske vara bättre att inte få en diagnos.

Men en diagnos öppnar möjligheter för mig och för många andra, sådana som var stängda förut. Så är det alltid med diagnoser, oavsett om det är benbrott eller annat.

felaktig skrev:Ett funktionshinder är inte en mental fråga hos den enskilde, utan ett faktum - som givetvis hanteras mentalt av den enskilde, t ex genom att förneka det.

En etikett på en samling svårigheter som buntats ihop....

felaktig skrev:Det har ingen betydelse vad du anser, vare sig du har en diagnos eller inte. Ett funktionshinder är inte en mental fråga hos den enskilde, utan ett faktum - som givetvis hanteras mentalt av den enskilde, t ex genom att förneka det.

Som sagt, jag VET att jag inte har något funktionshinder. Jag förnekar inget. Jag är väl bevandrad i olika autistiska drag efter 11 års utveckling av mitt test. Jag har många av dem själv.

Alla vettiga människor inser att funktionshinder uppkommer i samspel med omgivningen, utom möjligen du och några psykiatriforskare.

felaktig skrev:Vi skulle inte ens ha ett Aspergerforum om det inte vore för vetenskapsmän som Hans Asperger, som upptäckt något skumt bland en del barn - skumheter som kan upptäckas också hos vuxna.

Det hade förmodligen varit bättre om de inte upptäckt det. Jag kan inte se att mycket bra kommit ut från deras "upptäckter", möjligen undantaget möjligheten för oss att mötas och utbyta idéer. Fast det senare hade varit bättre att åstadkomma genom att plocka in dragen i mänsklig variation istället. Då kunde man driva diskrimineringsfrågan på allvar.

felaktig skrev:Dessa skumheter fick sedan ett namn och en diagnos, därför att det fanns ett socialt behov. Diagnoser är förstås alltid dubbeltydiga, de kan hjälpa eller stjälpa. Gaskamrarna och steriliseringsklinikerna står alltid öppna för funktionshindrade den dagen fascismen tar makten (ja, för sådana klinikerna behövdes det inte ens fascism, som vi vet av vår egen svenska historia). Därför kan det kanske vara bättre att inte få en diagnos.

Jag tror inte du fattat det mest elementära här: Gaskamrarna är diagnoserna som leder in folk i LSS och passiviserar dem. Så, jo, psykiatrin är en fascistisk rörelse med huvudsyfte att utrota mänsklig variation. Något som vänstern givetvis jublar åt då ni redan från början bestämt att någon mänsklig variation finns ju inte.

rdos skrev:
Finns det? Var hittar man dem?

Tester av olika slag, observationer, systematiska intervjuer med patienten, anhöriga osv. Sådant som de med diagnoser har blivit föremål för. Sådana här tester och observationer har gjorts sedan 20-talet. Men du tror alltså att detta sker på en höft? På känsla? Är du själv diagnosticerad?

Var hittar du tester? Jag hittade mina inom sjukvården. Det finns ett screenings-test online, som förstås inte är något diagnos-test, utan mer ett test för den som undrar om hen skall söka sig till vården för utredning.
http://www.aspergerstestsite.com/75/aut ... cYh4PnCm-Y

felaktig skrev:Tester av olika slag, observationer, systematiska intervjuer med patienten, anhöriga osv. Sådant som de med diagnoser har blivit föremål för. Sådana här tester och observationer har gjorts sedan 20-talet. Men du tror alltså att detta sker på en höft? På känsla?

Jag har redan berättat för dig gången i det hela:

1. Man väljer en slumpmässig radda av problem och klumpar ihop dem till en diagnos på ett möte

2. Man utvecklar tester baserat på de slumpmässigt utvalda problemen

Att detta inte är vetenskap fattar ju vem som helst!

Visst, själva diagnosprocessen är givetvis systematisk och rigorös, men det spelar ingen roll när man inte skapat en objektiv definition baserat på vetenskap. Skräp in ger alltid skräp ut. Oavsett hur mycket omsorg man lägger på skräpet som kommer in.

felaktig skrev:Är du själv diagnosticerad?

Nej, men jag har en son och dotter som är det, och jag jublar inte precis över prospektet att de ska mögla bort inom daglig verksamhet.

felaktig skrev:Var hittar du tester? Jag hittade mina inom sjukvården. Det finns ett screenings-test online, som förstås inte är något diagnos-test, utan mer ett test för den som undrar om hen skall söka sig till vården för utredning.
http://www.aspergerstestsite.com/75/aut ... cYh4PnCm-Y

AQ-testen. Jovisst. Resultaten från AQ-testen korrelerar 0.83 med resultatet från Aspie Quiz, och Aspie Quiz är ett rent neurodiversitetstest som innehåller en rad av preferenser som inte tagit något ifrån diagnoskriterierna. Vad tror du det innebär för AQ-testens validitet, och även diagnosens?

rdos skrev:Jag har redan berättat för dig gången i det hela:

1. Man väljer en slumpmässig radda av problem och klumpar ihop dem till en diagnos på ett möte

2. Man utvecklar tester baserat på de slumpmässigt utvalda problemen

Att detta inte är vetenskap fattar ju vem som helst!

Det du kallar möte, är samma typer av möten som förekommer överallt inom sjukvården. Olika expertiser samlas, man gör en bedömning av patienten utifrån det empiriska materialet givet den teoretiska grundvalen - vilken utgörs av diagnosmanualer, som t ex DSM-5 och dess Europeiska motsvarighet. Man kanske beslutar sig för fler tester, fler undersökningar, fler intervjuer.

Jag har förstått att du är väldigt rigid i ditt avvisande av denna metodik. Du underkänner den som ovetenskaplig. Du har en annan uppfattning av vad vetenskap är. Vetenskap är 2+2=4, vilket förstås är exakt och väl avgränsad matematik. Men få områden inom vetenskapen sysslar med sådant. Väldigt många områden är empiriska där resultaten måste tolkas och inte är självtolkande.

Detta vet alla som har någon kunskap in vetenskapshistoria eller vetenskapsteori. Vetenskap är en dynamisk, rationell process definierad i sociala kontexter ofta styrda av mer eller mindre uttalade sociala behov eller kulturella förväntningar. Men dessa kontexter innebär förstås inte att vetenskapen är godtycklig. Långt därifrån.

Detta med tolerans för ovanliga människor och en befängd skala där människor värderas efter fel vs rätt (sjuk-frisk) istället för att man fungerar på olika sätt i olika grad inom olika områden och det resulterar i ett sätt att vara som individ.

Istället för LSS och daglig verksamhet borde problem identifieras och habiliteras på ett professionellt sätt. Det lär dessutom vara lönsamt då många är kreativa och intelligenta. Men kanske inte är bäst på afterwork mingel. Eftersom det uppenbarligen inte kommer att ske något inom rimlig tid så kanske det är läge att fundera på hur man kan använda det system som finns på ett kreativt sätt för att ta till vara förmågor och komma tillrätta med problem.

Vetenskap som är icke-deterministisk och kräver tolkning är för övrigt väldigt utsatt för sektliknande problem. Det kan åskådliggöras inom t.ex sociologi, psykologi och pedagogik. Där olika ideér har stigit hela kollektiv åt huvudet i perioder. Ibland är det svårt att få fram determinism i ett visst vetenskapsområde och då krävs det att man kontinuerligt ifrågasätter och inte undfaller till grupptänkande och konsensus eller känslor som vissa neurovariationer har svårt att motstå.

felaktig skrev:Det du kallar möte, är samma typer av möten som förekommer överallt inom sjukvården. Olika expertiser samlas, man gör en bedömning av patienten utifrån det empiriska materialet givet den teoretiska grundvalen - vilken utgörs av diagnosmanualer, som t ex DSM-5 och dess Europeiska motsvarighet. Man kanske beslutar sig för fler tester, fler undersökningar, fler intervjuer.

Lägg märke till att jag skrev "slumpmässigt utvalda". Det är där problematiken ligger. Faktum är att så pass undermåliga vetenskapliga arbeten som bara klumpar ihop drag inte längre går att publicera (om man inte sitter i DSMs styrgrupper förstås). Det förekom förr i tiden, men numera så måste man använda faktoranalys och gärna även kasualitetsanalys.

Att man inte använt (eller ens baserat på) sådana metoder blir ju tydligt när nyare undersökningar underkänt autistiska "triaden" och istället konstaterat att dessa områden är mer eller mindre orelaterade.

felaktig skrev:Jag har förstått att du är väldigt rigid i ditt avvisande av denna metodik. Du underkänner den som ovetenskaplig. Du har en annan uppfattning av vad vetenskap är. Vetenskap är 2+2=4, vilket förstås är exakt och väl avgränsad matematik. Men få områden inom vetenskapen sysslar med sådant. Väldigt många områden är empiriska där resultaten måste tolkas och inte är självtolkande.

Inte alls. Jag använde faktoranalys och tusentals olika drag och har även fått mitt test publicerat som neurodiversitetstest.

Dessutom finns ingen empiri (faktoranalys och liknande metoder) bakom konstruktionen av DSM diagnoser.

Fenren skrev:Vi lever i den identitetsfokuserade tiden nu. Individualismen är överspelad. Gruppen är allt. Hur kan man umgås med någon som förkastar ens grupp?

Hur begränsar gruppidentitetsfokuset individer rent praktiskt i dagsläget?

Sredna skrev:Bland det första jag ska göra när jag börjar studera igen i slutet av augusti är att hävda rättigheten att få sitta på en lugn plats i mitt fall ateljén men kan ju också omsättas till klassrummet.

Gå undan och visa fingret till de som inte respekterar din egenzon? Ta din rätt istället för att kräva den?

rdos skrev:Att diagnoserna ökat beror naturligtvis på att vår kultur är mindre tolerant mot avvikare, och blivit skräddarsydd för NTs önskemål. Därför så är diagnos inget oundvikligt, utan ett resultat av ökad intolerans.

Hur har denna lobbying kunnat sättas i verket utan debatt?

rdos skrev:Jo, det är samma sorts svammel som neuropsykiatrin hållit på med under decennier. Du, precis som dem, har gått på att det är ett biologiskt fel bakom autism, vilket är en döfödd idé.

Varför är idén om biologiskt fel en döfödd idé?

rdos skrev:Diagnoser är helt enkelt ett uttryck för misslyckande ifrån samhället sida som då kan skyffla in ett antal människor i meningslösa LSS-aktiviter för att slippa möta deras önskemål om ett samhälle för alla.

Onekligen så får man ju intrycket att det är en politisk agenda.

rdos skrev:Funktionshindret uppkommer när någon som är född neurodivers möter en intolerant miljö vederbörande inte kan hantera.

Nästa fråga är förstås vilka som påverkat den miljön till en för många sämre tillvaro?

rdos skrev:Nej, men jag har en son och dotter som är det, och jag jublar inte precis över prospektet att de ska mögla bort inom daglig verksamhet.

Om hon är klyftig så borde det gå att hitta en väg som inte blir en slutstation i negativ bemärkelse?
Klyftighet och kreatitivet är den enda vägen ur psykiatrins klor för många?

rdos skrev:Det förekom förr i tiden, men numera så måste man använda faktoranalys och gärna även kasualitetsanalys.

Vad avser du med faktoranalys?

rdos skrev:när nyare undersökningar underkänt autistiska "triaden" och istället konstaterat att dessa områden är mer eller mindre orelaterade.

Vad i består denna triad?

Puzzle skrev:Det finns en hel del här i tråden som jag inte håller med om men rubriken gillar jag. Som en hel del redan poängterat så är det ju ofta rätt hård stämning här, både på forumet och på chatten och nu på senare tid är det många intelligenta, intressanta, trevliga personer som har bestämt sig för att lämna eller ta en paus.

Måste det verkligen vara såhär? Kan inte vi aspergare försöka hålla ihop bättre än vad vi gör?

Vi behöver inte vara ett gäng kloner av identiskt tänkande och kännande individer men vi borde väl åtminstone kunna diskutera och acceptera varandras olikheter utan att trycka ner varandra?

I och med att vi alla har letat oss hit så borde vi väl ändå ha något gemensamt, som en utanförskapskänsla från samhället så kan vi åtminstone inte försöka bemöta varandra med mer respekt än vad vi gör?

Vi är alla människor bakom nicken, vissa blir lättare sårade än andra, är det inte möjligt att försöka tänka på det innan ni skriver?

Och nej, tro det eller ej men det här är inte tänkt som att peka finger åt något speciellt håll utan jag blir bara så matt av att gång efter annan se medlemmar lämna för att dom känner sig såpass illa bemötta.

"You know, difficulties aside, I value my family above everything."
- Elijah Mikaelson

Bra skrivet!

geocache skrev:

Puzzle skrev:Det finns en hel del här i tråden som jag inte håller med om men rubriken gillar jag. Som en hel del redan poängterat så är det ju ofta rätt hård stämning här, både på forumet och på chatten och nu på senare tid är det många intelligenta, intressanta, trevliga personer som har bestämt sig för att lämna eller ta en paus.

Måste det verkligen vara såhär? Kan inte vi aspergare försöka hålla ihop bättre än vad vi gör?

Vi behöver inte vara ett gäng kloner av identiskt tänkande och kännande individer men vi borde väl åtminstone kunna diskutera och acceptera varandras olikheter utan att trycka ner varandra?

I och med att vi alla har letat oss hit så borde vi väl ändå ha något gemensamt, som en utanförskapskänsla från samhället så kan vi åtminstone inte försöka bemöta varandra med mer respekt än vad vi gör?

Vi är alla människor bakom nicken, vissa blir lättare sårade än andra, är det inte möjligt att försöka tänka på det innan ni skriver?

Och nej, tro det eller ej men det här är inte tänkt som att peka finger åt något speciellt håll utan jag blir bara så matt av att gång efter annan se medlemmar lämna för att dom känner sig såpass illa bemötta.

"You know, difficulties aside, I value my family above everything."
- Elijah Mikaelson

Bra skrivet!

I like it!

KrigarSjäl skrev:-Stolliga konspiratörer är det sista vi behöver...

Illuminati, New World Order, Zeitgeist, Area51 och allt vad det är...det är bara trams.

Skippa allt sånt helt och hållet.

Titta dig omkring istället.
Din egen vardag, ditt eget område, din arbetsplats, din chef, dina kolleger, din hyresvärd.
De tjänstemän du mött, hur svenska politiker agerar och resonerar.
Hur funkar det i din egen kommun?
Förekommer det lobbysim, svågerpolitik och frimureri?
Vem eller vilka är det som har makten omkring dig och varför?
Såna saker är långt viktigare för dig än vad Illuminati är.



Att grotta ner sig i diverse nätfenomen, urbana myter och alla dessa långsökta konspirationsteorier leder ingen vart.

Vem fan behöver Area51?

-En samling pissluktande nördar som tillbringar dagarna med rollspel och Jolt-cola i morsans källare??

-Landa på jorden för fan, Världen är inget jävla fantasy-rollspel!

Utan att säga att något av de fenomen du hävdar är trams är sant, falskt, rätt eller fel så bör du tänka på att många av de som lade grunden till dagens vetenskap och samhälle också var "tokstollar". Det tänk du uppvisar var anledningen till att samhället stannade upp i hundratals år pga att folk uppmanades att inte tänka själva. Glöm inte bort att Jorden länge ansågs vara platt. Är det nonsens för dig att Jorden är platt? För majoriteten av befolkningen i Europa så var det galenskap att hävda något annat.

När man hävdar att en viss sak är sann eller falsk bör man också kunna lägga fram otvetydiga bevis för sin sak. Att anta att något är galenskap för att ens sunda förnuft säger att något är galenskap är inte ett vetenskapligt sätt att förhålla sig till något. Ens sunda förnuft säger inte vad som är sant eller falskt vare sig man vill det eller inte.

Jag vill klargöra att jag inte menar något ont, så hur det jag säger tolkas är upp till var och en. Om jag låter ointelligent, korkad, motsägelsefull eller patetisk så bryr jag mig inte. Tyck vad ni vill, men ingen kommer någonsin att se ner på mig mer än vad jag ser ner på mig själv.

alixha skrev:

geocache skrev:

Puzzle skrev:Det finns en hel del här i tråden som jag inte håller med om men rubriken gillar jag. Som en hel del redan poängterat så är det ju ofta rätt hård stämning här, både på forumet och på chatten och nu på senare tid är det många intelligenta, intressanta, trevliga personer som har bestämt sig för att lämna eller ta en paus.

Måste det verkligen vara såhär? Kan inte vi aspergare försöka hålla ihop bättre än vad vi gör?

Vi behöver inte vara ett gäng kloner av identiskt tänkande och kännande individer men vi borde väl åtminstone kunna diskutera och acceptera varandras olikheter utan att trycka ner varandra?

I och med att vi alla har letat oss hit så borde vi väl ändå ha något gemensamt, som en utanförskapskänsla från samhället så kan vi åtminstone inte försöka bemöta varandra med mer respekt än vad vi gör?

Vi är alla människor bakom nicken, vissa blir lättare sårade än andra, är det inte möjligt att försöka tänka på det innan ni skriver?

Och nej, tro det eller ej men det här är inte tänkt som att peka finger åt något speciellt håll utan jag blir bara så matt av att gång efter annan se medlemmar lämna för att dom känner sig såpass illa bemötta.

"You know, difficulties aside, I value my family above everything."
- Elijah Mikaelson

Bra skrivet!

I like it!

Instämmer med föregående skrivare.

forgotten skrev:Tyck vad ni vill, men ingen kommer någonsin att se ner på mig mer än vad jag ser ner på mig själv.

Och så instämmer jag också med Puzzle

Jag säger inget vettigt alls, bara håller med och skräpar ned tråden utan att komma med någonting nytt

..Och jag som tyckte att jag skrev osammanhängande, uppriven melodramatisk gegga men sedär..

Bugar och bockar.

Är lite out of phase, men hittade nyligen några sammanhängande saker:

Om viss argumentation:

/Bibelord:/

Cherry-picking data clusters to suit an argument, or finding a pattern to fit a presumption.
The makers of Sugarette Candy Drinks point to research showing that of the five countries where Sugarette drinks sell the most units, three of them are in the top ten healthiest countries on Earth, therefore Sugarette drinks are healthy.

...från:

https://yourlogicalfallacyis.com/

edited: flyttat om

145852 skrev:Jag vill orginesera en grupp aspergare som lever utanför samhället samtidigt som man har människor som går in i samhället och hämtar tec. När man är i skogen behöver man bara kniv och tändstickor men om man vill vara mer civiliserad kan det vad nice med solcellspaneler verktyg datorer för nöjjen etc.

matproduktion? om ni inte kan odla så måste ni köpa. då måste ni ha pengar. står ni utanför samhället så kan ni inte tillskansa er vita pengar(lön som är skattad, bidrag osv). möjligtvis allmosor men då vill givaren ha något i utbyte.

kanske skulle funka med sparade kapital.

lycka till.

Är det inte så att i dagens samhälle vill inte aspergare träffa andra, iallafall dom flesta som haft
sina diagnoser länge eller går i djup under.
Vi är väl bra på att vara ensamma?
Det är så jag tolkar ur min vinkel just nu. Rätta mig om jag har fel!