Det kan du säkert ha rätt i men samtidigt så tror jag ändå att det finns ett antal som har ett visst, bitvis omotiverat agg mot andra medlemmar och en del förutfattade meningar.

"Säger någon A som kan tolkas som B så är man C" och efter det så spelar det ingen större roll vad personen säger för man har själv redan bestämt sig för hur personen är och hur denne tänker även om det kan vara felaktigt.

Nåväl, är egentligen inte särskilt intresserad av att diskutera det här men tröttsamt är vad det är så jag säger som Lena Sundström:

"Om man nu skulle kunna tänka sig att provlyssna på människors erfarenheter i några sekunder i stället för att provprata över dem ännu en gång, skulle vi alla säkert kunna sänka rösterna ett tag."

Hålla ihop för att driva intressepolitik finns det ju organisationer för.

Attention, RFSL och inte minst Hjärnkoll.

rdos skrev:Det är inte bara politik, utan även kärnfrågor kring autism och Asperger. Många forumister tycker att de drag de själva har "definierar" vad autism/neurodiversitet är för något, och så börjar man tjafsa om det. En del använder psykiatrins definitioner för att visa på att man har rätt. Jag tycker nog att det är ett mycket större problem att hålla ihop med folk som har andra utgångspunkter kring neurodiversitet och vad som ingår där. Tyvärr så sammanfaller det ofta med att vara vänstersympatisör då många av dessa har en världsbild att allting beror på illvillighet och miljöfaktorer. Arv har så att säga inget med neurodiversitet att göra, utan det är illvillighet från NTs.

Jag tycker att du klassificerar utan grund då du kopplar ihop vänstersympatier med svammel.

När jag läser utlåtanden om mig själv från psykiatrin, läser jag att mitt funktionshinder är medfött och livslångt. Det finns ingen miljö i världen som sedan jag fötts har kunnat påverka diagnosen. Miljön påverkar min möjlighet att leva med diagnosen, men det är förstås en helt annan sak.

Vad mina arvsanlag är ett resultat av kan vi lämna därhän.

Grejen är att jag både sympatiserar med kommunistiska ideal och erkänner att diagnosen är medfödd. Är detta sensationellt? Givetvis inte. Det är bara svammel att tro något annat.

För övrigt finns det rationella grunder, sådana som kan ledas tillbaks till våra arv, för att vi skall hålla ihop. Vi har ett gemensamt intresse vilket kan diskuteras i detta forum (alltså, man kan diskutera ett intresse utan att vara med i någon speciell intresseorganisation om man nu inte vill det och detta forum erbjuder en plattform för det). Vi möter liknande erfarenheter vilka också kan ledas tillbaks till våra diagnoser, alltså till våra arv även om innehållet i våra erfarenheter skiftar.

Det senare kanske låter knepigt. Men tänk analytiskt på skillnaden mellan "form" och "innehåll". Formen är våra diagnoser. Vår specifika möten med verkligheten är innehållet. Formen gör att våra erfarenheter någonstans blir möjliga att känna igen. Den är ramen för hur vi kommer att uppfattat innehållet. (Jag är inte säker på att detta är en lyckad beskrivning, men det är iaf en beskrivning.) Att det finns en gemensam erfarenhet, oavsett det konkreta innehållet, vittnar många diskussionstrådar om och detta oavsett politisk/samhällelig uppfattning.

Hur ska det gå att hålla ihop om vi inte ens kan hålla en någorlunda god stämning här?

felaktig skrev:När jag läser utlåtanden om mig själv från psykiatrin, läser jag att mitt funktionshinder är medfött och livslångt.

Och det tror du på? Dom som tror på det där kan ju ha en egen förening/klubb.

Zirre skrev:Hur ska det gå att hålla ihop om vi inte ens kan hålla en någorlunda god stämning här?

Bra fråga

majvor skrev:

felaktig skrev:När jag läser utlåtanden om mig själv från psykiatrin, läser jag att mitt funktionshinder är medfött och livslångt.

Och det tror du på? Dom som tror på det där kan ju ha en egen förening/klubb.

Tror? Jag tillhör inte dem som överprövar vetenskapen med trosföreställningar.

Det är ytterst få aspergare jag har intresse av att hålla ihop med.

Jag tror att ett flertal möjligen har missförstått detta med att hålla ihop kring diagnosen eller samhörighet i diagnosen.

Det handlar inte om att komma överens hela tiden eller ens om att vilja umgås med varandra. Vad det handlar om är den där gången när en bekant börjar döma ut någon för att den är "konstig" som inte vill springa på krogen "men man är väl konstig om man är autistisk" och du brinner av, förklarar lugnt eller på annat sätt står upp för den där andra individen som du inte ens känner men som du förstår. (Det var ett exempel, förhoppningsvis står poängen klar)
Det handlar om det stora perspektivet, inte det lilla.

tahlia skrev:Jag tror att ett flertal möjligen har missförstått detta med att hålla ihop kring diagnosen eller samhörighet i diagnosen.

Det handlar inte om att komma överens hela tiden eller ens om att vilja umgås med varandra. Vad det handlar om är den där gången när en bekant börjar döma ut någon för att den är "konstig" som inte vill springa på krogen "men man är väl konstig om man är autistisk" och du brinner av, förklarar lugnt eller på annat sätt står upp för den där andra individen som du inte ens känner men som du förstår. (Det var ett exempel, förhoppningsvis står poängen klar)
Det handlar om det stora perspektivet, inte det lilla.

Tack Tahlia, välformulerat som vanligt så då behöver jag inte försöka mig på ytterligare ett halvt misslyckat försök att förklara hur jag tänker..

Puzzle skrev:

Zirre skrev:Varför måste vi hålla ihop?

Jag tycker felaktig ger en väldigt bra förklaring till det.

felaktig skrev:Det senare är enklast: vi är intresserade av att våra rättigheter tas tillvara. Därför kan vi "hålla ihop" kring detta intresse oavsett detaljer. Vi kan diskutera detta vilket också görs i skilda trådar i forumet.

Den gemensamma erfarenheten finns där, men den är också ganska olika i detaljer, vilket troligen följer av att vår grupp är vid - då diagnosen är ganska vid. Men också här, i många diskussionstrådar vittnas om gemensamma erfarenheter och krockar med samhället, om kommunikations- och interaktionsproblem osv.

Varför söka sig hit om man bara vill ha motståndare?

Fast vi har väldigt olika uppfattningar om vad för rättigheter som vi kan anses ha rätt till. Där kommer vi aldrig hålla ihop.

Så länge folk tar illa vid sig av att andra förkastar deras världsbild kommer vi folk bli sårade här.

Det enda vi kan hålla ihop kring är våra problem. Lösningarna skiljer sig åt och gör vissa sårade.

tahlia skrev:Jag tror att ett flertal möjligen har missförstått detta med att hålla ihop kring diagnosen eller samhörighet i diagnosen.

Det handlar inte om att komma överens hela tiden eller ens om att vilja umgås med varandra. Vad det handlar om är den där gången när en bekant börjar döma ut någon för att den är "konstig" som inte vill springa på krogen "men man är väl konstig om man är autistisk" och du brinner av, förklarar lugnt eller på annat sätt står upp för den där andra individen som du inte ens känner men som du förstår. (Det var ett exempel, förhoppningsvis står poängen klar)
Det handlar om det stora perspektivet, inte det lilla.

Bekymret är att det lilla perspektivet gör folk sårade. Även om någon är berädd att hjälpa en annan i det stora du pratar om kommer den andre ha blivit så sårad och ledsen av att den första inte ser världen som den andra att de omöjligen kan vistas nära varandra.

Vi lever i den identitetsfokuserade tiden nu. Individualismen är överspelad. Gruppen är allt. Hur kan man umgås med någon som förkastar ens grupp?

Om vi ska komma överens måste folk sluta identifiera sig med grupper, åsikter, ideal och idéer och börja se sig som en individ som har dessa.

Bland det första jag ska göra när jag börjar studera igen i slutet av augusti är att hävda rättigheten att få sitta på en lugn plats i mitt fall ateljén men kan ju också omsättas till klassrummet.

Man skulle ju aldrig kräva att någon som sitter i rullstol skulle vara tvungen att arbeta i ett klassrum på en övre våning utan hiss tex.

Man skulle aldrig tvinga en nötallergiker äta av nötkakan, kalla den oförskämd om personen ifråga inte äns smakar.

Tips på fler argument?

Fenren skrev:Fast vi har väldigt olika uppfattningar om vad för rättigheter som vi kan anses ha rätt till. Där kommer vi aldrig hålla ihop.
Så länge folk tar illa vid sig av att andra förkastar deras världsbild kommer vi folk bli sårade här.
Det enda vi kan hålla ihop kring är våra problem. Lösningarna skiljer sig åt och gör vissa sårade.

Det är ju förstås så, oavsett funktionshinder, att om man t ex är fascist, så är man mer benägen att föreslå X som lösning, medan en kommunist skulle föreslå Y (osv. på den politiska skalan).

Men våra funktionshinder gör att vi som grupp har ett intresse att tillvarata som är knutet till vår diagnos. Sedan kan varje enskild, autistisk eller inte, förneka att detta intresse är legitimt. Man kan hävda att LSS-lagstiftningen borde avskaffas och inga rättigheter skall tilldelas dem som har en autistisk diagnos och man kan hävda det motsatta. Man kan till och med hävda att diagnosen är illegitim, att den är ett påhitt. Allt är möjligt.

På samma sätt kan man hävda att fackföreningars intresse är illegitimt. Skillnaden är den, att fackföreningar knyts till ett arbete och ett arbete kan upphöra. Vårt funktionshinder kan inte upphöra. Vårt intresse är därmed starkare än vad t ex arbetarens är, därför att det inte kan väljas bort, det är medfött.

Så hur kan jag fortsätta att tala om ett intresse då somliga förnekar att det finns? Av den enkla anledningen, att det inte är en subjektiv fråga för den enskilde att bedöma, utan ett socialt faktum. Vi har de facto ett intresse som uttrycker sig socialt t ex i rättigheter i enlighet med LSS-lagstiftningen. Detta intresse kommer att finnas där oavsett vad vi tycker om dess berättigande.

Således kan vi hålla ihop om detta intresse - oavsett hur vi förhåller oss till det - därför att det är detta som berör oss.

Sredna skriver alldeles nyss om hens rätt när det kommer till studier, anpassade till funktionshindret. Detta är en rätt som även jag kommer att lösa ut (och har gjort det tidigare också) då jag kommit in på en kvällskurs på universitetet som både innehåller gruppövningar och rollspel, vilka är obligatoriska, men som jag kommer att få dispens för som funktionshindrad. Nu kan man förstås hävda att jag inte skall ha denna rätt, att jag skall tvingas in till att medverka i gruppövningar och rollspel, trots att detta skulle göra att mina möjligheter att tenta av kursen skulle närma sig Noll-strecket.

Man skulle kunna säga följande, att hävda att vår rätt inte är legitim är samma sak som att säga att inga funktionshindrade (oavsett vilka former av funktionshinder, fysiska eller andra) har legitima rättigheter. Därmed kommer vi in på det jag sade om X och Y i inledningen, vilket jag inte skall utveckla i denna tråd.

kullan skrev:

Zirre skrev:Hur ska det gå att hålla ihop om vi inte ens kan hålla en någorlunda god stämning här?

Bra fråga

Man kan ju börja med att försöka hålla ihop här. Hur det sen ska gå irl vill jag inte ens spekulera i.

Kanske möjligen funkar i mindre grupper.

felaktig skrev:Jag tycker att du klassificerar utan grund då du kopplar ihop vänstersympatier med svammel.

Dessvärre tror jag inte det. Hela vänstern har fastnat i att allting handlar om illvilja, att etnicitet är meningslöst, att alla är födda likadana (klass skappar alla skillnader), och att höjden av lycka är att vara HBTQ. Det är en extremt dålig utgångspunkt för att första neurodiversitet.

felaktig skrev:När jag läser utlåtanden om mig själv från psykiatrin, läser jag att mitt funktionshinder är medfött och livslångt. Det finns ingen miljö i världen som sedan jag fötts har kunnat påverka diagnosen. Miljön påverkar min möjlighet att leva med diagnosen, men det är förstås en helt annan sak.

Vilket ju är totalt annorlunda mot hur jag ser på det hela. Enligt min uppfattning så får neurodiversa diagnos inom autismspektrum för att de hamnat i en dålig miljö. Att diagnoserna ökat beror naturligtvis på att vår kultur är mindre tolerant mot avvikare, och blivit skräddarsydd för NTs önskemål. Därför så är diagnos inget oundvikligt, utan ett resultat av ökad intolerans. Vidare så lär sig de allra flesta att leva som neurodiversa utan att behöva få diagnos, och även många av de som har diagnos kan lära sig att fungera bättre.

felaktig skrev:Grejen är att jag både sympatiserar med kommunistiska ideal och erkänner att diagnosen är medfödd. Är detta sensationellt? Givetvis inte. Det är bara svammel att tro något annat.

Jo, det är samma sorts svammel som neuropsykiatrin hållit på med under decennier. Du, precis som dem, har gått på att det är ett biologiskt fel bakom autism, vilket är en döfödd idé.

felaktig skrev:Det senare kanske låter knepigt. Men tänk analytiskt på skillnaden mellan "form" och "innehåll". Formen är våra diagnoser. Vår specifika möten med verkligheten är innehållet. Formen gör att våra erfarenheter någonstans blir möjliga att känna igen. Den är ramen för hur vi kommer att uppfattat innehållet. (Jag är inte säker på att detta är en lyckad beskrivning, men det är iaf en beskrivning.) Att det finns en gemensam erfarenhet, oavsett det konkreta innehållet, vittnar många diskussionstrådar om och detta oavsett politisk/samhällelig uppfattning.

Att sätta diagnosen i centrum isf neurodiversitet är befängt. Det är såklart inget jag kan varken stödja eller sympatisera med.

bardamu skrev:Tycker inte aspergare ska hålla ihop kring något särskilt. Ser inget positivt syfte med identitetspolitik. Det bästa för aspergare är funktionella relationer med vanliga friska människor

Anser du att aspergare inte är "friska" människor ?

snuggelhund skrev:

bardamu skrev:Tycker inte aspergare ska hålla ihop kring något särskilt. Ser inget positivt syfte med identitetspolitik. Det bästa för aspergare är funktionella relationer med vanliga friska människor

Anser du att aspergare inte är "friska" människor ?

Antingen är vi friska och ska inte ha specialanpassning eller så är vi inte friska och förtjänar rätten till anpassning... Inget mellanting.

felaktig skrev:Men våra funktionshinder gör att vi som grupp har ett intresse att tillvarata som är knutet till vår diagnos. Sedan kan varje enskild, autistisk eller inte, förneka att detta intresse är legitimt. Man kan hävda att LSS-lagstiftningen borde avskaffas och inga rättigheter skall tilldelas dem som har en autistisk diagnos och man kan hävda det motsatta. Man kan till och med hävda att diagnosen är illegitim, att den är ett påhitt. Allt är möjligt.

Tror inte det finns någon samsyn här heller. Jag anser inte att LSS och andra rättigheter är primära, utan det som är primärt är att toleransen mot udda människor måste öka igen, vilket skulle leda till mindre antal diagnoser och behov av LSS. Problemet samhället behöver lösa är alltså att få ner antalet NPF-diagnoser, öka neurodiversas välmående och funktion i samhället (arbete, relationer). Bara om man lyckats med detta går det åt rätt håll. Diagnoser är helt enkelt ett uttryck för misslyckande ifrån samhället sida som då kan skyffla in ett antal människor i meningslösa LSS-aktiviter för att slippa möta deras önskemål om ett samhälle för alla.

rdos skrev:

felaktig skrev:Men våra funktionshinder gör att vi som grupp har ett intresse att tillvarata som är knutet till vår diagnos. Sedan kan varje enskild, autistisk eller inte, förneka att detta intresse är legitimt. Man kan hävda att LSS-lagstiftningen borde avskaffas och inga rättigheter skall tilldelas dem som har en autistisk diagnos och man kan hävda det motsatta. Man kan till och med hävda att diagnosen är illegitim, att den är ett påhitt. Allt är möjligt.

Tror inte det finns någon samsyn här heller. Jag anser inte att LSS och andra rättigheter är primära, utan det som är primärt är att toleransen mot udda människor måste öka igen, vilket skulle leda till mindre antal diagnoser och behov av LSS. Problemet samhället behöver lösa är alltså att få ner antalet NPF-diagnoser, öka neurodiversas välmående och funktion i samhället (arbete, relationer). Bara om man lyckats med detta går det åt rätt håll. Diagnoser är helt enkelt ett uttryck för misslyckande ifrån samhället sida som då kan skyffla in ett antal människor i meningslösa LSS-aktiviter för att slippa möta deras önskemål om ett samhälle för alla.

Inte för att jag har något att tillägga, men himla bra skrivet och jag håller med till fullo.

rdos skrev:Dessvärre tror jag inte det. Hela vänstern har fastnat i att allting handlar om illvilja, att etnicitet är meningslöst, att alla är födda likadana (klass skappar alla skillnader), och att höjden av lycka är att vara HBTQ. Det är en extremt dålig utgångspunkt för att första neurodiversitet.

Vilket ju är totalt annorlunda mot hur jag ser på det hela. Enligt min uppfattning så får neurodiversa diagnos inom autismspektrum för att de hamnat i en dålig miljö. Att diagnoserna ökat beror naturligtvis på att vår kultur är mindre tolerant mot avvikare, och blivit skräddarsydd för NTs önskemål. Därför så är diagnos inget oundvikligt, utan ett resultat av ökad intolerans. Vidare så lär sig de allra flesta att leva som neurodiversa utan att behöva få diagnos, och även många av de som har diagnos kan lära sig att fungera bättre.

Jo, det är samma sorts svammel som neuropsykiatrin hållit på med under decennier. Du, precis som dem, har gått på att det är ett biologiskt fel bakom autism, vilket är en döfödd idé.

Att sätta diagnosen i centrum isf neurodiversitet är befängt. Det är såklart inget jag kan varken stödja eller sympatisera med.

Du fortsätter svamla. Etnicitet är inte meningslöst, men etnicitet innebär inte nödvändigtvis X (mångkultur) eller Y (enfaldskultur) osv. Dina övriga påståenden om vad vänstern anser kännetecknas av Halmgubbe-argument.

Att man får diagnoser i en speciell social miljö, innebär ju blott att alla diagnoser i varje samhälle i alla kulturer är socialt bestämda, liksom alla andra mänskliga uttryck i alla tider har varit. Även diagnosen av ett benbrott är socialt bestämt.

Att funktionshindret är medfött har inget att göra med diagnosen - som i strikt mening bara är en formell bekräftelse på ditt funktionshinder. Du kan ha vilken form som helst av medfött funktionshinder i hela ditt liv utan att någonsin få den diagnosticerad - funktionshindret är lik förbannat medfött. Så är det med Aspergers Syndrom/Autism.

Nu påstår du att autism inte alls är medfött. OK, du får förstås ha din egen tro. Men denna strider mot den medicinska vetenskapen och din tro är troligen ett uttryck för att du blandar samman socialt bestämda diagnoser med det medfödda funktionshindret.

felaktig skrev:. Även diagnosen av ett benbrott är socialt bestämt

Du får gärna utveckla det där.

Fenren skrev:

felaktig skrev:. Även diagnosen av ett benbrott är socialt bestämt

Du får gärna utveckla det där.

Du har ett avbrutet ben. Ok. Vad betyder det? Hur kan vi förstå det? Kan du förstå detta isolerat från alla andra människor? Troligen inte. Du behöver ett språk för att begripa. Hur lär du dig ett språk? Genom samvaro med andra. Vem ger dig en diagnos på ett benbrott? Läkaren. Har det alltid funnits läkare, även för 50K år sedan? Troligen inte. Fanns det benbrott innan läkare började diagnosticera? Ja. Hur gjorde man då? Inte vet jag, men troligen fanns det metoder för att underlätta din framkomlighet. Osv.

Hela vårt sociala liv är omgärdade av liknande diskurser och kontexter där olika saker benämns, klassificeras och i förekommande fall diagnosticeras - därför att det finns ett socialt behov av det.

Det finns behov av att diagnosticera ditt benbrott. Genom denna diagnos kan du erhålla vård, bli mer funktionsduglig vilket samhället och du själv tjänar på. Samma med autism.

felaktig skrev:Att funktionshindret är medfött har inget att göra med diagnosen - som i strikt mening bara är en formell bekräftelse på ditt funktionshinder. Du kan ha vilken form som helst av medfött funktionshinder i hela ditt liv utan att någonsin få den diagnosticerad - funktionshindret är lik förbannat medfött. Så är det med Aspergers Syndrom/Autism.

Som sagt, det är din skolning i vänsterpropaganda som gör att du inte förstår. Neurodiversitet är inget funktionshinder öht, och än mindre ett medfött sådant. Funktionshindret uppkommer när någon som är född neurodivers möter en intolerant miljö vederbörande inte kan hantera. Det är därför som man kan prediktera att desto sämre miljö neurodiversa möter, desto fler kommer att misslyckas med att anpassa sig. När det hela totalt spårat ur ger psykiatrin dig stämpeln "autism". Det är därför som antalet diagnoser predikterar hur dåligt anpassat ett samhälle är för neurodiversa. Det finns ingen annan rimlig förklaring till ökningen av antalet diagnoser, speciellt inte när det bevisligen är medfött.

felaktig skrev:Nu påstår du att autism inte alls är medfött. OK, du får förstås ha din egen tro. Men denna strider mot den medicinska vetenskapen och din tro är troligen ett uttryck för att du blandar samman socialt bestämda diagnoser med det medfödda funktionshindret.

Nu har du verkligen virrat in dig i motsägelser.