Hej.
Jag har alltid haft svårt att hitta rätt ord i samtal men har nästan alltid löst det med engelska ord. Det gör jag fortfarande, men betydligt oftare.

Men nu det senaste har jag väldigt svårt att hitta rätt ord, både på svenska och engelska. Det gör att jag uppvisar något som är klassiskt vid afasi - jag använder närliggande ord istället, något som är typiskt vid afasi.

Detta skrämmer mig lite, är orolig för att det har blivit något (mer) fel i hjärnan på mig. Var vänder man sig för att undersöka det?

Har läst om Afasi på wikipedia men förutom att jag tydligt har verbal amnesi stämmer ingen av orsakerna in på mig. Jag har även kollat upp om någon av mina mediciner orsakat sådana symptom men icke.

Någon som har (personlig) erfarenhet? Om det skulle visa sig att det är något fel i min hjärna, vad gör de då?



Moderator atoms - la till "eller dysfasi" i rubriken.

En fråga. Är engelska ett av dina modersmål eller har du bara svenska som modersmål?

Anledningen till att jag frågar är att modersmålet ligger i en egen del av hjärnan men nya språk som man lär sig hamnar i en annan del av hjärnan (enligt en artikel jag läste för ett tag sedan) vilket innebär att en påverkan av modersmålsdelen inte alls behöver påverka språk man lärt sig senare.

Jag har underfunktion i sköldkörteln http://www.stopthethyroidmadness.com/hashimotos/ och när min syntetiska sköldkörtelmedicindos är för låg drabbas jag av afasi. Hypotyreos är väldigt vanligt bland kvinnor och ger bla en trögare hjärna, men i stortsett alla verksamheter i kroppen går på sparlåga då.

Miche jag skarvar oxå med svengelska och engelska är ett inlärt språk i skolan för mig.

Miche skrev:En fråga. Är engelska ett av dina modersmål eller har du bara svenska som modersmål?

Anledningen till att jag frågar är att modersmålet ligger i en egen del av hjärnan men nya språk som man lär sig hamnar i en annan del av hjärnan (enligt en artikel jag läste för ett tag sedan) vilket innebär att en påverkan av modersmålsdelen inte alls behöver påverka språk man lärt sig senare.

Engelska är ett inlärt språk. Jag tror att anledningen till att jag använder så mycket engelska är för att 90% av det jag läser och hör (film/serier) är på engelska och så har det varit längre.

mondo beyondo skrev:Jag har underfunktion i sköldkörteln http://www.stopthethyroidmadness.com/hashimotos/ och när min syntetiska sköldkörtelmedicindos är för låg drabbas jag av afasi. Hypotyreos är väldigt vanligt bland kvinnor och ger bla en trögare hjärna, men i stortsett alla verksamheter i kroppen går på sparlåga då.

Miche jag skarvar oxå med svengelska och engelska är ett inlärt språk i skolan för mig.

Min sköldkörtel kollades upp för inte alls längesedan och inga symptom stämmer in på mig. (Förutom dålig kondis, depression och övervikt men det har andra orsaker).

Om jag ska söka vård, är det VC eller min psykiatriker jag ska vända mig till?

Jag tycker det är något jag känner igen i de flesta människor, inklusive mig själv. Fler och fler talar sökande, det blir ofta: "kommer inte på vad det heter på svenska!"
Kan bero på att vi kommunicerar mer och mer i text än tal, vi blir därför lite ringrostiga när det kommer till talet.
Eftersom engelskan är så vardaglig för oss får söka i två språkbanker istället för en, så orden tar lite längre tid att finna.
Dessutom har svenskan inte alltid en motsvarighet till det ord vi söker, det är inte alltid lika nyanserat som engelskan så ibland söker vi helt i förgäves efter ett otillräckligt substitut. Det gör att vi antingen inte finner det överhuvudtaget och får nöja oss med ett snarlikt ord eller det engelska ordet, som kanske ligger färskare i vårt minne, om det är något vi läst eller hört oftare.

Så jag tror snarare att det är en del av vår tidsålder, men det kanske drabbar autister hårdare?

Känner att jag får detta mer och mer. Har dock inga problem att prata runt ordet för att beskriva det (såvida det inte är svårbeskrivbart). Ibland kan jag minnas det engelska ordet. Men det händer när jag skriver engelska också, ordet finns där, jag vet att ett ord finns för att uttrycka det jag vill men det är bara borta.

Problemet är att folks namn nu kan försvinna på liknande sätt, även de jag borde minnas vad de heter. Som tur inte de allra närmaste.

Detta kan hända när jag skriver och talar. Sägs ordet till mig har jag inte glömt det, jag vet fortfarande vad det betyder.

Hade en förälders förälder som hade frontallobsdemens, som ibland har en ärftlig form. Känner inte till dennes historia så jag vet inte om det var ett sporadiskt eller genetiskt fall. En sort av denna jätteskojiga sjukdom är att man tappar mer och mer ord. Det är en tidig demens som ofta börjar runt 50 men kan börja tidigare. Dock har jag aldrig hört att den börjar under 40.

Men jag skyller på mediciner. Känns lugnast så.

Sedan kan man få problem med tänkandet pga brist på vissa B-vitaminer. Man kan ha vitaminbrist fast man äter mat med vitaminer om upptaget är stört. Kan vara en grej att testa med ett starkt b-komplex om man har funderingar. B-vitaminer är väldigt svåra att överdosera. Skulle det vara B-12 behöver man dock styrkor som är förslkrivna. Men med den bristen brukar man ha minst ett symptom till, vanligast är en specifik typ av blodbrist, domningar är också vanligt.

Tror det finns en gräns där det är normalt att tappa ord, man kan tappa ganska många utan att det behöver vara en sjukdom. Ibland kan allmän psykiskt nergågenhet eller stress slå sig på ett specifikt område, t ex orden. För mig slås min dålig organisationsförmåga ut och jag tappar bort tiden ännu mer när jag inte mår bra. Men man kan tappa ord pga depression och liknande också. Eller av någon dumgörande medicin.

Det är svårt när ngn skriver att fatta hur allvarligt det är. Om det bara är en rätt normal grej och det är oron för den som är problemet eller om problemet är av såpass allvarlig art att man borde uppmana att kolla upp det.

jag har problem med ord som är likadana i tyskan och svenskan, som champinjon, psykolog, etc, då måste jag fråga hur stavas det, för jag blir osäker, tänker jag tysk, svensk eller engelsk stavning? och vissa ord som finns här har jag tyskt uttal på, sen har jag väldiga problem med att jag tycker att vissa ord inte finns i svenskan eller inte har lika tydlig betydelse som i tyskan, engelskan, eller franskan då har jag löst det med att säga det på det språket som jag tycker är tydligast. Rent allmänt så är svenskan ett mycket fattigare språk än tyskan, engelskan och franskan. Så det där händer mig ofta!, nu går jag på utredning och som tur är kan psykologen lite tyska och franska så när jag inte hittar det svenska ordet och jag säger det på tyska eller franska så slår han upp det snabbt.
En sak till, mitt modersmål är svenska.

http://en.wikipedia.org/wiki/Tip_of_the_tongue - Kan översättas med "att ha det på tungan". Det är ett vanligt förekommande fenomen som alla upplever emellanåt och det blir värre med åldern. Men det är förstås svårt att avgöra vart gränsen går för att det ska anses som ett faktiskt problem, då kallat "lethologica".

Det där med att jag ofta glömmer bort vad saker heter på svenska hindrar mig inte i vardagen. Har inga problem med att föra konversationer pga det.

Mitt problem är helt enkelt att jag glömmer bort totalt vad något heter och ersätter det med ett liknande ord, detta gäller främst namn på föremål. Till exempel råkar jag ofta säga klosax istället för nagelsax. Det är inget medvetet val att säga klosax, för mig låter det lika naturligt som om jag skulle ha sagt nagelsax. Men jag kommer på mig själv efter några sekunder.

Detta är alltså något som började för några månader sedan och jag kan inte komma på någon förändring som skedde i mitt liv då som skulle kunna orsaka det här. Visst, jag slutade självmedicinera med alkohol och droger men det bör rimligtvis göra mig klarare i huvudet, inte att jag känner mig rent ut sagt korkad.

Jag tror inte det är något att oroa sig för. Värre hade varit om du sa atombomb istället för nagelsax. Det låter som en vanlig felsägning, det finns ju såkallade freudianska felsägningar vilket inte är tecken på afasi utan snarare att man är normal, att man kan göra liknande fel med andra ordgrupper är nog därför inte så konstigt.
Att du slutat självmedicinera kanske bara har gjort dig mer medveten om att det händer, tidigare kunde det passera förbi utan att du upptäckte det.

Myrkr skrev:Att du slutat självmedicinera kanske bara har gjort dig mer medveten om att det händer, tidigare kunde det passera förbi utan att du upptäckt det.

Du har nog rätt. Men jag tänker hålla koll och blir det värre kontaktar jag VC. Afasi är en hemsk sjukdom som jag inte är alls sugen på att utveckla.

colaflaska. Du har all min empati för din situation. En liten detalj. Kan vi använda ordet dysfasi istället för afasi i fortsättningen. Jag vill inte verka tråkig eller komma med pekpinnar. Men jag tycker det är bra att vi använder så korrekta benämningar som möjligt det gäller naturligtvis mig lika mycket som andra.
Jag hoppas du reder ut din situation.

Mountain_lion skrev:colaflaska. Du har all min empati för din situation. En liten detalj. Kan vi använda ordet dysfasi istället för afasi i fortsättningen. Jag vill inte verka tråkig eller komma med pekpinnar. Men jag tycker det är bra att vi använder så korrekta benämningar som möjligt det gäller naturligtvis mig lika mycket som andra.
Jag hoppas du reder ut din situation.

Noterat

Intressant tråd! Jag har också börjat drabbas av detta, lite smygande sedan ca mitten av 2000-talet, men i betydligt högre grad sen i april i år då jag fick ett epilepsianfall med kramp och därefter epilepsidiagnos och medicin. Har varit utan epilepsimedicin ett tag, men blev inte bättre av det.

Nu undrar jag om jag har blivit hjärnskadad efter det stora epilepsianfallet i april, men läkaren säger att man inte kan bli det. Har frågat epilepsisjuksköterskan om det kan vara nåt med sköldkörteln, men hon sade att enligt mina journaler så gjorde sådant test för två år sen och visade inget, och hon sade att afasisymptom inte hör till sköldkörtelproblem.

Så jag har ju alltså ingen aning om vad det är och vet inte vad jag skall göra heller. Och för mig är problemen så pass markanta att jag inte vet om jag kan få något nytt jobb när min anställning går ut om två månader. Vem vill anställa någon som redan vid anställningsintervjun pratar konstigt? Det händer ofta att jag tappar ord, helt vanliga ord och får hitta på egna ersättningar. T ex "styrhjul" istället för "ratt". Det är pinsamt!

Mina närstående förstår ju problemet, men bland folk man inte känner ger man lätt ett skumt intryck. På jobbet har jag t ex helt glömt fackuttryck som tillhör mitt yrke och det blir lite problematiskt. Ibland inför ett samtal med en kollega så får jag söka upp orden på nätet, men bara några minuter senare har jag glömt dem igen. Och att ta till engelska ord funkar inte heller, för de orden har jag också glömt.

Hellora: Förstår precis hur du känner dig. Man känner sig korkad och andra uppfattar en som korkad. Du får gärna uppdatera här eller PMa mig om du upptäcker vad det beror på.

Heliora skrev:Nu undrar jag om jag har blivit hjärnskadad efter det stora epilepsianfallet i april, men läkaren säger att man inte kan bli det.

Tror lite det är bullshit vad de säger. Det brukar behövas upprepade stora anfall för att man ska kunna se negativa saker hända i hjärnan. Det är ingen som tror att obehandlad epilepsi är ofarligt, en av anledningarna till att man behandlar. Så då undrar man ju om den kumulativa effekten är självklar, då skulle ju teoretiskt ett enda anfall också kunna ställa till det.

Att säga att det är helt omöjligt låter rätt dumt.

Jag har också det här problemet. Vilket är lite extra jobbigt iom att jag är sångare.