På första plats kommer SVT-reportern Kristina Kappelin.

Jag lyssnar hellre på naglar mot svarta tavlan än hennes tillgjorda, kvidande stämma som frambärs på bruten skåne-stockholmsblandad dialekt. Man blandar inte skånska med stockholmska - resultatet blir bara patetiskt. Ett slags språkligt halvblod utan hemort någonstans. Det låter bara kompromiss, inställsamhet, tillgjordhet.

Hmm låter ungefär som Carolina Gynning låter det som usch säger jag bara.

Gubben i Riesenreklamen ger mig kalla kårar:


Han som säger "Dags för en Riesen! Mörk choklad utanpå! Kraaaftig choklakola innuti så du får tugga! ..." låter som en typisk peddogubbe. Han har pratat i massor med reklamfilmer för han har tydligen den perfekta mansrösten vilket stör mig ännu mer.

Även denna tråd handlar om "vedervärdiga röster": de-varsta-rosterna-t13200.html

Jag hade väldigt svårt för stockholmska när jag var liten. Vi hade band med barnvisor och sånger från disney. De var en flicka där som sjöng djungelboken-låtar fast på stockholmska så jag hatade den halvt. Jag har svårt för vissa sorters skratt också, höga skratt, skratt som är utan förståelse för det roliga.

Det finns fler än en stockholmsdialekt...du har södersnacket från 50-talet, Lidingö-iiin, rinkebysvenska, arbetarklasstockholmska etc.

Jag tycker också att Kristina Kappelin är jobbig. Jag kan härma henne rätt bra, i alla fall när hon säger "Rrromano Prrrrodi".

Det finns en kille på ABC (lokalnyheterna i Uppsala-Stockholm med omnejd) som heter Tommy någonting. Han har så sjuuukt irriterande uttal! Han liksom går upp på varannan stavelse: "I DA-garnahardetvarit LÅNG-a KÖ-ertillvaccinaTIONS-klinikerna...."

Bland de värsta röster jag vet är Kalle Oldby som pratar i "Country" i P4.
Hans program verkar jätteintressanta, men jag förmår mig bara inte stå ut med hur han pratar.
Låter som om han håller på att kvävas..
http://sverigesradio.se/api/radio/radio ... tafile=asx

Det värsta är när riktiga ur-göteborgare ska snacka i tv, såna här goa gubbar, det är plågsamt.

Pontus Kåmark klarar jag inte av heller.

Mark Levengood hatar jag också, låtsas han vara en finne? Inga finnar bryter på det sättet, känns bara falskt.

Levengood talar finlandssvenska, det är en egen dialekt. Den skiljer sig, precis som du noterat, på många punkter från svenska med finsk brytning. Finnar brukar säga panken istället för banken och s i stället för sche-ljud, medan man i finlandssvenskan har ett annat sorts sche-ljud och inga problem med b. Dessutom har man egna ord och uttryck som kan vara ganska lustiga (se länken).

Jag älskar både finlandssvenska och att lyssna på Levengood.

Nu kommer petimäter-käringen här, men är inte finlandssvenska t.o.m. flera olika dialekter? Åländska låter ju t.ex. inte som Närpesiska.
När jag var i Helsingfors förra sommaren trodde jag att det skulle vara hur lätt som helst att få höra finlandssvenska och få prata svenska med folk, men de flesta var dåliga på svenska eller ville hellre tala engelska. Vissa verkade nästan sura om man ville beställa på svenska.

Det där med olika dialekter vet säkert du bättre. Min poäng var bara att finlandssvenska är något helt separat från svenska med finsk brytning. Och att Levengood inte är någon fejkfinne (utan hälften amerikan och hälften finlandssvensk).

Här finns det ljudfiler med dialekter från hela Sverige som man kan lyssna på:

http://www.sofi.se/1602

Här finns även ljudfiler med ljudprov från inspelningar med både yngre och äldre talare med finlandssvenska dialekter från bl.a. Helsingfors, Vasa och Jakobsstad:

http://www.sls.fi/doc.php?docid=323

Kahlokatt skrev:När jag var i Helsingfors förra sommaren trodde jag att det skulle vara hur lätt som helst att få höra finlandssvenska och få prata svenska med folk, men de flesta var dåliga på svenska eller ville hellre tala engelska.

Det är en ganska liten andel finlandssvenskar i Helsingfors, så jag är inte förvånad.

I och med urbaniseringen och industrialiseringen från slutet av 1800-talet började språkgrupperna blandas, åtminstone i städerna. Till en början utgjordes en stor del av arbetarna av svenskspråkiga, som flyttat in från landsbygden vid kusten – från Svenskfinland. Helsingforsområdet upplevde sedan en stor inflyttning av arbetare och statstjänstemän från hela Finland, som resulterade i att det tidigare svenskdominerade Nyland klövs i tu.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Finlandssvenskar

Anne Lundberg är rätt jobbig...så otroligt hurtig.

Arne Weise ogillar jag. Blää.

Kahlokatt skrev:Anne Lundberg är rätt jobbig...så otroligt hurtig.

Ja hon har nog läst en och annan självhjälpsbok i sin dar...men hon "utstrålar" antar jag. Sånt som naiva stackare kallar "positiv energi" och annat flum.

Vart tog alla sura, kritiskt tänkande sakkunniga vägen?
-Hellre en Jan Myrdal än tusen optimistkonsulter...

Hur kan den här förfärliga rotvälskan och rösten undgått någon.

Undgått, vi har nog snarare förträngt karl'n....

Det finns nån snubbe som tidigare, när folk fortfarande bara köpte CD-skivor, brukade göra reklam för dessa på TV, men bara om det var någon lite finstämd, kvinnlig artist. Han lät alltid askåt:
"Sarah....Brightman....uuuhsllllrrrrppp....Diana....Kralllll....uhhhhsllrrrpp..."

Jag gillar de flesta traditionella dialekter. Av moderna varianter av s.k. "lokalt färgat riksspråk" (riksspråkets ord och grammatik men regionalt uttal) gillar jag bäst det sydnorrländska och det gotländska. Även göteborgska kan vara charmigt medan stockholmska är fult. Jag stör mig framför allt på surrande i- och y-ljud, som tycks få allt större utbredning. De tillhör ju inte det traditionella Stockholmsuttalet, men tycks numera ha störst spridning i detta område, vilket också innebär att de lätt riskerar att sprida sig i resten av landet.

(Oroa er inte; jag kan dock tycka om stockholmare i alla fall )

Tallerger skrev:Jag stör mig framför allt på surrande i- och y-ljud, som tycks få allt större utbredning.

Med surrande i-ljud menar du typ "Lidingö-iiin"? Jag tycker det är kul med dialekter, vissa dialekter är väldigt härliga att lyssna till tycker jag, t.ex. gotländska, göteborska och österbottniska.

Wine skrev:

Tallerger skrev:Jag stör mig framför allt på surrande i- och y-ljud, som tycks få allt större utbredning.

Med surrande i-ljud menar du typ "Lidingö-iiin"?

Ja, det är det jag menar. Inom vetenskapen kring svenskans uttal är det dock känt som "Viby-i" efter Viby socken i Närke. Motsvarande y-ljud, som samma personer brukar använda, kallas "Viby-y".

slackern skrev:Hmm låter ungefär som Carolina Gynning låter det som usch säger jag bara.

Carolina Gynning är ett...tja, tror ni kan fylla på själva.