ankie skrev:Orsaken till VARFÖR man skaffar barn tror jag skiljer sig från person till person, men i grund och botten är det en egoistisk handling.

och nej.. jag tror inte många analyserar genpoolen..
saken är att som hunduppfödare kontrollerade man stamtavlor och beteende på avelsdjur och dess förfäder låångt tillbaka.
detta känns ganska sjukt att göra när man ska skaffa barn..

kika på sin sambos släkt för att se vad konstigt där kan finnas och sen sin egen.. och försöka sig på en gissning hur barnet kan tänkas bli?
Långsökt och helknäppt.

Att skaffa barn är själviskt och egoistiskt. Man mognar inte som människa över en natt när man fått barn heller. Otroligt naivt att tro det.

Du var mig en hård figur. Då är väl allting själviskt i sådana fall.

Sen i övrigt, så tycker jag inte att man behöver komplicera detta med att skaffa familj så mycket. Jag skulle också vilja bilda familj med en kvinna jag älskar, om jag nu hade orkat med det. Jag tycker mycket om barn, vem gör inte det?

internettt skrev:Jag tycker mycket om barn, vem gör inte det?

Ouch. Fel fråga att ställa på det här forumet.

Efter att ha fått mig ett par goda skratt när jag läst igenom denna tråd så tänkte jag ge min egen åsikt om varför jag vill ha barn; jag vill ha barn för att jag ska kunna uppleva det som mina föräldrar upplevde när dom fick mig och min bror. Jag vill vara en pappa helt enkelt, lära dem saker och se deras uppväxt och förhoppningsvis även bli en farfar.

Kan dock säga att jag hoppas verkligen att jag får en son någon gång i framtiden, Benjamin skulle han få heta. Enda kruxet skulle nog vara att övertala mamman. Benjamin Vångman....aha...dreams.

Om det blir en dotter då, Pelle? Det går väl an det också va

PelleVångman skrev:Kan dock säga att jag hoppas verkligen att jag får en son någon gång i framtiden, Benjamin skulle han få heta. Enda kruxet skulle nog vara att övertala mamman. Benjamin Vångman....aha...dreams.

Bättre att välja namn efter vad man tror att barnet skulle vilja heta, än vad föräldrarna vill. Vem fan vill heta Benjamin? Eller Dagobert?

internettt skrev:Om det blir en dotter då, Pelle? Det går väl an det också va

Benjamina...

tahlia skrev:

internettt skrev:Jag tycker mycket om barn, vem gör inte det?

Ouch. Fel fråga att ställa på det här forumet.

Jo det är bara det att jag är uppväxt i ett hushåll med nästan bara killar, jag har absolut ingen aning om hur jag skulle uppfostra en dotter. Den tanken skrämmer mig väldigt mycket, dock så tror jag att jag skulle bli lika glad vilket kön det blev. Melanie Vångman skulle inte vara helt fel det heller!. Dock så skulle jag nog vara väldigt osäker när hon börjar dejta pojkar det kommer nog inte pappa pelle att gilla!. I know how we think!

Det är väl inget fel på namnet Benjamin? (Förutom att han troligen kommer att kallas Benny el Benji.)

Fast om vi ska diskutera namn är det bättre att vi gör det i Intressanta intressen.

Kanske Heliogabalus Vångman?

Fruntimmer brukar kunna det där med barn oavsett kön. Vi män kan gott ge dom lite lugn och ro, och inte lägga oss i det där.

PelleVångman skrev:Jo det är bara det att jag är uppväxt i ett hushåll med nästan bara killar, jag har absolut ingen aning om hur jag skulle uppfostra en dotter. Den tanken skrämmer mig väldigt mycket, dock så tror jag att jag skulle bli lika glad vilket kön det blev. Melanie Vångman skulle inte vara helt fel det heller!. Dock så skulle jag nog vara väldigt osäker när hon börjar dejta pojkar det kommer nog inte pappa pelle att gilla!. I know how we think!

Men när pojken skulle börja dejta flickor/pojkar då? Jag vet hur vi kvinnor tänker..

Nej det är nog inte vad jag vill, min pappa var inte del av min och bror uppväxt och han ångrar detta innerligt mycket. Jag vill vara där för mina barn under hela deras uppväxt och ta del i så mycket jag kan. Aja nog med off-topic snack for now.

Nefarious Skrev

Men när pojken skulle börja dejta flickor/pojkar då? Jag vet hur vi kvinnor tänker..

Jo så kan man ju tänka också, vet att man egentligen inte ska särbehandla men jag tror nog att jag skulle snarare heja på honom. Its a guy thing!.

Nefarious skrev:

Sheyen skrev:Jag har memorerat de misstag min mamma gjorde och kan därför undvika dessa om jag själv får ett barn. Jag kan "leva om" familjelivet, men med mig själv som mamma. Perfekt.

Du kanske inte kommer upprepa din mammas misstag, men du kommer göra misstag, be so sure. Det ingår liksom.

Alla föräldrar gör fel på ena eller andra sättet, men oftast är det ingen katastrof (som tur är det katastrof bara hos en mindre andel av föräldrarna).

Förhoppningsvis upprepar man inte samma misstag som ens egna föräldrar gjorde och förhoppningsvis lär man sig av sina egna misstag och får lärdomar av människor i omgivningen (bara de inte kommer med goda råd som är totalt värdelösa, vilket händer).

PelleVångman skrev:Benjamin skulle han få heta.

Jag anser att man inte kan bestämma vad ett barn ska heta förrän man sett barnet och ser vem det egentligen är (och då brukar namnet komma ganska naturligt för de flesta).

Vad gäller namn så hade jag en kortlista för mina pojkar och bestämde mig definitivt när de var ungefär en vecka gamla. Man måste ju se dem först!

internettt skrev:

ankie skrev:Orsaken till VARFÖR man skaffar barn tror jag skiljer sig från person till person, men i grund och botten är det en egoistisk handling.

och nej.. jag tror inte många analyserar genpoolen..
saken är att som hunduppfödare kontrollerade man stamtavlor och beteende på avelsdjur och dess förfäder låångt tillbaka.
detta känns ganska sjukt att göra när man ska skaffa barn..

kika på sin sambos släkt för att se vad konstigt där kan finnas och sen sin egen.. och försöka sig på en gissning hur barnet kan tänkas bli?
Långsökt och helknäppt.

Att skaffa barn är själviskt och egoistiskt. Man mognar inte som människa över en natt när man fått barn heller. Otroligt naivt att tro det.

Du var mig en hård figur. Då är väl allting själviskt i sådana fall.

Sen i övrigt, så tycker jag inte att man behöver komplicera detta med att skaffa familj så mycket. Jag skulle också vilja bilda familj med en kvinna jag älskar, om jag nu hade orkat med det. Jag tycker mycket om barn, vem gör inte det?

Inte hård - Realistisk

tahlia skrev:

internettt skrev:Jag tycker mycket om barn, vem gör inte det?

Ouch. Fel fråga att ställa på det här forumet.

Just det, läs t ex denna tråd: http://www.aspergerforum.se/klarar-ej-a ... 14316.html

Tack för det trådtipset, Alien.

Angelic Fruitcake skrev:Vad gäller namn så hade jag en kortlista för mina pojkar och bestämde mig definitivt när de var ungefär en vecka gamla. Man måste ju se dem först!

Namnet på min son var redan klart innan han kom ut jag visste precis vilket namn det skulle bli om det blev en pojke.

Jag hade gjort upp med hans mamma om det blev en pojke fick jag välja namn, om det var en flicka fick hon välja namn hon var nämligen övertygad om att hon skulle föda en flicka men det blev en pojke istället.

Det går inte skaffa barn av osjälviska skäl. Vi skaffar barn grundat på vad vi har för behov. Även att uppfylla en partners behov av barn är själviskt, då det är bra för en att tillfredsställa näras behov. Att vara förälder är dock någonting som under sunda förhållanden handlar just om att handla osjälviskt, med barnets bästa i fokus.

Jag bryr mig inte om varför en människa väljer att skaffa barn, sådant är oviktigt. Det viktiga är hur personen blir som förälder, någonting som på intet sätt är beroende av varför man blev med barn från början. Att ha ett barn växande inuti sin kropp är någonting som förändrar en människa och dess prioriteringar. Jag kan bara tänka mig hur mycket mer man förändras av att barnet kommer ut. Så oavsett anledning till att barnet blir till, kan alla bli bra föräldrar.

Klart det är spännande att få barn, tyvärr blir de ju ganska lika en själv

Varför skaffar människor barn?
Mina har mer bara kommit efter att jag har kommit typ... Jag har svårt att se konsekvenserna ibland, eller fattar trögt liksom.

Why kids?

Jag orkade bara läsa inläggen på första sidan, men jag håller med dem som skriver "instinkt". För mig var det verkligen så. Jag trodde i 20 år att jag inte ville ha några barn, men så satte den biologiska klockan igång och plötsligt ville jag ha man och familj. Så nu är jag här med man och två barn, men jag ångrar ingenting. Barnen har gett mitt liv större mening. Det är svårt att vara förälder och man vill att de ska få ett lyckligt liv, men man kan inte göra mer än sitt bästa.

Kanske drabbas inte alla lika hårt av att den biologiska klockan börjar skrälla? Själv gav jag vika och skaffade Ett barn, mer vågade jag mig inte på. Visste inte vad autism var då, men anade ju att något var annorlunda.

Min son har valt att inte föra autismen vidare. Han vill inte att hans barn ska bli så mobbat hela skolan och livet igenom som han själv. Jag har den största respekt för hans beslut. Han ser inte heller Jorden som den bästa av världar att leva på om 40 år. Han står fast vid sitt beslut.

Men om man inte grubblar så blir det lätt barn - och överbefolkning. Vi behöver barnbegränsa Jorden, tyvärr.

Vi har ett barn. Vi har bestämt oss för att vi bara ska ha ett barn. Vi skaffade barn av flera skäl: vi ville det, att bli en familj, vi ville föra släkten vidare. Jag hade inte AS diagnos då. Vår son har inte AS.