Hej jag har delar av aspergers syndrom. Min flickvän accepterar att jag har syndromet men jag kan inte inte göra det än varför är det så?

Jag vet med mig själv att jag sårar henne nästan varje dag tex med ord,saker jag gör mm, och jag mår så himla dåligt över det. Jag tänker så här: hur kan en annan människa kunna leva med att tex en pojkvän som har aspergerssyndrom, för jag som har det känner att jag för mina problem vidare till henne man känner sig som en börda för henne.

Det här känner jag igen mig i, så jag kanske kan säga något. Dock bygger allt det följande enbart på gissningar, så ingenting behöver vara relevant.

Det framgår inte av vad du skrivit om du tänker att du slutar göra saker som sårar henne om du accepterar syndromet, så för säkerhets skull vill jag säga att jag inte tror det antagligen inte fungerar riktigt så enkelt.

Du berättar heller inte vad för saker det är du gör som sårar henne. Till en viss del måste hon ju förstå varför du gör vissa saker (eller snarare vad du menar med dem, och i vissa fall vad du inte menar med dem), och till den andra delen måste du antagligen lära in vissa rutiner -- sätt att tänka du måste använda dig av i vissa situationer för att undvika saker som skapar problem och för att hon ska förstå dig när hon inte gör det annars. Det innebär antagligen att du alltid kan vara spontan och känna att du beter dig "naturligt", men det blir ändå rätt bra när man hittat rätt.

Min tredje gissning är att ni måste prata om saker som är svåra att finna ord för (och kanske i vissa fall även svåra att ta upp rent känslomässigt). Både bra och dåliga saker i djupt kärleksfulla förhållanden är i regel svåra att sätta ord på, och ofta även att bara förstå på ett sätt så att man kan tänka om dem (och inte bara känna).

Mig har det hänt väldigt många gånger att jag misstolkas -- hon tror jag menar något helt annat än det jag faktiskt säger, att jag vill någonting bra men tolkas som om jag är ute efter något helt annat som inte alls är bra. Då behövs tillit, att den har är i ett förhållande med litar på att jag inte menar sådana saker som hon spontant uppfattar att jag menar, så att hon tänker efter ett extra varv. Och jag behöver tänka ett extra varv för att undvika att skicka signaler som antyder saker jag inte menar eller känner.

Men kanske är inget jag skrivit egentligen särskilt träffande på din situation. Du får gärna berätta mer, så att det går lättare att förstå.

Välkommen.
Oavsett om man har AS eller inte så har man både för- och nackdelar. Så även du och din flickvän. Hurvida de i ditt fall är AS-relaterade eller inte spelar egentligen ingen roll. De nackdelar man har bör man försöka arbeta med, och går inte det så får ni väl prata om det och se om det går att lösa så att det du säger inte sårar henne. Svårt att vara mer specifik än så utan att veta mer om problemen.
En fråga; Vad menar du med att du har delar av Aspergers, och vad är det som gör att du inte kan acceptera att du har syndromet?

Rent spontant vill jag säga att det låter som du skjuter över ansvaret på denna bokstavskombination istället för att verkligen arbeta med problemet. Att det sipprar negativa tankar åt höger och vänster. Du vill ha det löst eller hur? Så gör vad du kan för att alla i situationen ska må bra och _glöm inte_ dig själv. Vad det innebär kan vara många saker men det mesta är upp till dig. Do it!

Du säger att du sårar henne?
Hur vet du det? Ibland kanske det är missförstånd.
Det är inte alltid det som du tar illa vid dig för är samma som hon tar illa vid sig för.

Du säger att du säger och gör olämpliga saker.
Att du har AS kan vara en delförklaring till varför saker och ting inte blir som du tänkt det men det är ingen ursäkt. Du får försöka ta reda på vad som verkligen ÄR olämpligt av det du säger och gör och ändra på det som är viktigast - ÄVEN om det betyder att det tar längre tid för dig att komma underfund med det än för andra och att du får ta det mer teoretiskt.

Det har inte så mycket att göra med din acceptans för din aspergerdrag eller inte att göra. Om det inte är så att du också har svårt att acceptera att du misslyckas.

Tack för att ni svarade på det som jag skrev innan idag.

Det jag menar med att jag sårar min underbara flickvän är, att jag "tror" att hon inte älskar mig, och vill leva resten av sitt liv med mig, jag säger saker som sårar henne utan att tänka efter hur jag menar, man pratar först och tänker efter sen. sen har jag såna skuldkännslor efter allt som jag har sagt till henne, ibland finner jag den sista utvägen och det är att göra slut på livet, mina delar av AS är att jag har väldigt svårt att ta in vad en annan människa säger och tycker om mig. Som nu med min flickvän, hon säger att hon älskar mig och jag kommer inte förlora henne varför förstår jag inte det? och min osäkerhet, Sen brusar jag upp och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag älskar min flickvän så jag skulle kunna dö för henne om det skulle krävas. Sen tänker jag det som hon skulle tänka om mig ( tex att hon skulle lämna mig mm).

Jag kan intala mig själv att hon tycker skit om mig och kommer lämna mig, och då står jag fast vid det beslut. fastän hon säger att hon aldrig skulle lämna mig, sen blir jag så himla osäker när vi är ifrån varandra och börjar fantisera ihop massa saker som inte är sanna.

Jag vet att jag har jätte dåligt självförtronde och självkänsla. Jag har intalat mig själv att jag har AS och då att jag är utvecklingstörd. Min flickvän tycker att jag ska börja prata med någon utomstående, jag går vanligtsvis och pratar med en präst. Efter att jag har varit och pratat med Präst så känns allt lättare.
Efter att jag och min flickvän har bråkat och jag har varit jätte ledsen så har vi diskuterat och det känns hur bra och lungnade som helst efter åt.
Hur fungare ni i olika situationer ?

/Andreas

Men jösses!

Andreas, låt mej nu säga detta ordentligt och med eftertryck så du verkligen förstår det här:

Du är DU. Du är DEJ SJÄLV. Inget annat. Du har svårt för vissa saker men är bra på andra. En del säger att du har AS när du har svårt med vissa saker. Men du är fortfarande DU! Med dina önskningar och upplevelser och erfarenheter och tankar och känslor. Det var DU långt innan du fick en diagnos.

Diagnosen kan förklara vissa saker, men den är inget att gömma sej bakom och det är heller inte ALLT du är! Så att tro att du är utvecklingsstörd eftersom du fick en diagnos... jag skakar på huvudet i förskräckelse. Antingen var du utvecklingsstörd redan innan din diagnos (vilket för övrigt är grymt sällsynt - AS förknippas med normal till hög intelligens och väldigt sällan utvecklingsstörning) eller så inbillar du dej massor av saker bara för att du har några bokstäver.

Att ha låg självkänsla och inbilla sej att ingen tycker om en är inte något som betyder att man har AS. Däremot är det lätt för sociala personer med AS att få låg självkänsla eftersom man är social och vill umgås med folk, men upptäcker att folk inte vill umgås tillbaka.

Därför tror jag att du måste inse att din låga självkänsla är det som lägger krokben för dej i din relation. Inte AS. Självkänslan finns det massor av sätt att arbeta upp. Ett av de sätten (det sätt jag brukar jobba på) är att bara tvinga sej tänka logiskt när nojorna sätter fart. När du får för dej att din fv ska lämna dej kan du tex tvinga dej att tänka "nej det kommer hon inte att göra om jag är snäll mot henne".

Att man säger saker utan att tänka sej för, saker som kan vara lite sårande, det råkar alla ut för. HUVUDSAKEN är att du förklarar för din fv att du kan vara lite spontan och obetänksam men att du inte menar något illa med det. Förklara också för din fv att om hon tar illa upp så måste hon säga till och/eller fråga vad du menade så att hon inte går och funderar på det utan att du får förklara dej så fort som möjligt.

Pröva att prata med en psykolog istället för en präst. Dom har mer pli på att lösa mer konkreta problem.

pass

jaha, då var det dax igen...

weasley skrev:... inbilla sej att ingen tycker om en ...

Därför tror jag att du måste inse att din låga självkänsla är det som lägger krokben för dej i din relation. Inte AS. Självkänslan finns det massor av sätt att arbeta upp. Ett av de sätten (det sätt jag brukar jobba på) är att bara tvinga sej tänka logiskt när nojorna sätter fart. När du får för dej att din fv ska lämna dej kan du tex tvinga dej att tänka "nej det kommer hon inte att göra om jag är snäll mot henne".

[min kursivering]

Vem kan bättre avgöra om någon gillar mig än jag?

Som jag ser det är självkänslan direkt avhängig på vad andra människor gör för/mot mig och i synnerhet att handlingarna är i resonans med vad de säger. Att säga en sak och sen göra nåt annat är inte bara falskt och förnedrande, det är en direkt förolämpning mot mitt intellekt och min person.

Nu vet jag inte om det är såna problem TS upplever, men ditt svar andas "allt är ditt fel, det är du som är konstig och ska anpassa dig".

nallen skrev:Vem kan bättre avgöra om någon gillar mig än jag?

Det kan den som gillar dig
Den vet vad denne tycker, TS har nog kvaliteter som TS:s flickvän tycker om, det är nog en av orsakerna att hon är just med TS.
Kärlek är en känsla enligt mig, hon har den här känslan för TS och hon kan inte hjälpa det.

Naturligtvis vill hon inte bli sårad men det bästa med AS människor enligt något inlägg ör att man är en stjärna på att lära sig saker, speciellt sådant man gillar.
Efter rätt sorters aha-upplevelser så kommer nog TS att kunna lära sig olika kategorier av beteenden som sårar flickvännen och stoppa sig innan TS säger dem.
Och man kan oftast säga "nej men det blev fel", "nej men oj så menar jag ju inte"

nano skrev:

nallen skrev:Vem kan bättre avgöra om någon gillar mig än jag?

Det kan den som gillar dig

nano sade det mycket bra!

nano skrev:

nallen skrev:Vem kan bättre avgöra om någon gillar mig än jag?

Det kan den som gillar dig

Det blir väl ändå tämligen akademiskt om jag inte märker av det?
Att prata om nåt utan att göra nåt av det är bara inte bara meningslöst utan rent djävla hyckleri.

nallen hur många sånger och annat finns det inte om att försöka uttrycka sina känslor utan att lyckas. Om en känsla är riktigt stark är det inte alltid så lätt att uttrycka det. Så även med tanke på hur den moderna tiden allt mer exploaterar våra känslor så att ställena vi kan kalla äkta ständigt är hotade att bli reducerade till små små glimtar i vardagen. Slutligen vill jag säga att man är två som ska dansa.

Snackar ni om något annat får ni utveckla för det är klurigt nu.

nallen skrev:

nano skrev:

nallen skrev:Vem kan bättre avgöra om någon gillar mig än jag?

Det kan den som gillar dig

Det blir väl ändå tämligen akademiskt om jag inte märker av det?
Att prata om nåt utan att göra nåt av det är bara inte bara meningslöst utan rent djävla hyckleri.

Hänger inte med, får det inte till ett hyckleri och prata om något betyder ju inte att man vill göra det man pratar om och man kanske kommer på bättre ideer medans man diskuterar saken.
Händer för mig rätt ofta även om jag gärna håller mig till orginalideen inom vissa områden av någon anledning.

Att säga "jag gillar x" utan att göra nåt så att x märker av detta ÄR bara totalt meningslöst. Om man säger det utan att ens försöka göra nåt, då tycker jag det solklart är hyckleri.

Så du menar om att den som gillar nallen ska låta bli att säga det och du ska gissa dig till det i stället?

Nej, precis tvärt om.
Går det verkligen att misstolka mitt föregående inlägg?

Ja du sa ju att "om du säger något utan ens försöka göra något", så är det meningslöst. Det tolkar jag som att man ska göra något i stället för att säga något och du sedan ska tolka beteendet.

Så här då:
Om nån bara tänker prata om nåt utan att göra nåt av det så kan nån lika gärna hålla käften. Prat utan action är meningslöst hyckleri.

Jag förstår inte hur man kan misstolka det...

nallen skrev::shock:
Så här då:
Om nån bara tänker prata om nåt utan att göra nåt av det så kan nån lika gärna hålla käften. Prat utan action är meningslöst hyckleri.

Jag förstår inte hur man kan misstolka det...

Det jag förstår är att du talar om något annat som inte har med vad Andreas skrev om att göra utan något annat som är självupplevt.
Ja, jag vet inte. Jag vet bara att om den andre inte står för action får man stå för action själv.

Inte lätt alla gånger och kanske inget jag ska säga men likväl oundvikligt.

Det gäller generellt. "Gör nåt eller håll käft", typ.

nallen skrev:Det gäller generellt. "Gör nåt eller håll käft", typ.

Förlåt. Jag menar inte att du skulle hålla käften. Tvärtom måste man ju få ur sig saker ibland.

nallen skrev:

nano skrev:

nallen skrev:Vem kan bättre avgöra om någon gillar mig än jag?

Det kan den som gillar dig

Det blir väl ändå tämligen akademiskt om jag inte märker av det?
Att prata om nåt utan att göra nåt av det är bara inte bara meningslöst utan rent djävla hyckleri.

Men hur vet du att Andreas flickvän inte visar att hon älskar honom på fler sätt än att bara säga det? Att hon är hans flickvän och inte vill göra slut tyder ju också på att hon älskar honom.

Andreas säger ju själv att han har dåligt självförtroende. Alltså logiskt att utgå från att problemet ligger hos honom själv. Likaså har han svårt att acceptera sin diagnos. Alltså verkar han vara i chocktillstånd och tror därför att han är en börda för flickvännen. Känner man så är det lätt att man tror att ingen kan älska en.