plåtmonster skrev:Man vill inte agera själv agera för att då kan man bli utsatt för klagan från andra och det är jobbigt. Samt att man är blind för elevernas trakasserier och är fast i passivitetens norm?

Anledningen till situationen kan vara enkel och inte nödvändligtvis med ont uppsåt. Frånvaro av godhet och kurage?

Oavsett behövs det att någon driver skutan åt rätt håll med bestämdhet och ödmjukhet.

Bjäbbmonstret skrev:Om någon av dem som mobbade mig på grundskolan skulle kontakta mig såhär 30 år efteråt och vilja prata om det skulle jag se det som ett uttryck för deras behov och bli förbannad. Jag har inget behov om att bli påmind om skiten.

Skulle också tro att det finns andra mobbade som skulle må dåligt över den påminnelse det innebär.

Frimodig skrev:På det stora hela tror jag det där är helt fel. Människor glömmer inte. Du glömmer inte. Du behöver gå vidare, det är därför du skall snacka med mobbarna. Inte för att tillfredsställa dem, för att hjälpa dig.
Lennart Frimodig

Bjäbbmonstret skrev:

Frimodig skrev:På det stora hela tror jag det där är helt fel. Människor glömmer inte. Du glömmer inte. Du behöver gå vidare, det är därför du skall snacka med mobbarna. Inte för att tillfredsställa dem, för att hjälpa dig.
Lennart Frimodig

Nej jag har inte glömt. Men däremot har jag sällan anledning att tänka på det utom just när mobbning diskuteras och det är heller inte särskilt känsloladdat. Men hur det har gått till att komma dit och vad det har kostat mig angår ingen utomstående och definitivt inte dem som har utsatte mig för skiten. Så för mig handlar det som integritet och respekt. Dessa människor som tillhör ett passerat kapitel har helt enkelt inte i mitt liv att göra.

Däremot kan det finnas andra fd mobbade för vilka det skulle kunna vara upprivande att bli påminda om det förflutna. Därför ska man akta sig att som gammal mobbare dyka upp och tro att man kan ställa något till rätta. Man kan mycket väl göra det värre för den man brukade trakassera. Eller kanske få sig en käftsmäll.

Frimodig skrev:Jag tror du har helt fel. Det finns inga människor som tillhör ett passerat kapitel.

Sen handlar det inte om integritet och respekt. Det handlar om återupprättelse. Bara det, återupprättelse. Allt annat är bull.

Bjäbbmonstret skrev:

Frimodig skrev:Jag tror du har helt fel. Det finns inga människor som tillhör ett passerat kapitel.

Sen handlar det inte om integritet och respekt. Det handlar om återupprättelse. Bara det, återupprättelse. Allt annat är bull.

Då får du tro det. Jag tycker jag fick min upprättelse i början på 80-talet när de fick stopp på mobbningen. Det räcker för mig. Men det kan finnas andra som har betydligt mycket mer att hantera.

emoheart skrev:hej hej, nu ska jag berätta om mitt liv. jag går nu i första ring på en skola i nyköping. när jag där blir mobbad. de skolorna jag gått i har jag varje läsår blivit mobbad och utsatt för det metsa. jag förstår inte varför egentligen efter som människor har exakt lika mycket värde.

det som jag nu är sur över är att i hela 4-9 så har varken skolkuratorn eller rektorn bryt sig om ifall man blir utsatt. det är en väldigt jobbig tid att gå igenom men den störssta frågan är då varför ska just ja bli utsatt? varför kan inte man dugga som den man faktiskt är.

det är då många som tänker att det är fel på de efter som det har en diagnos men sluta. tänk absolut inte så. det som är felet är att de som inte har en diagnos vet inte vilka egenskaper och bra kreativa egenskaper vi har. det sägs att de med autism add adhd och asberger har mycket enklare med det kreativa.

när det kommer den dag då du blir utsatt och inte orkar mer så ska du inte be om hjälp. jobba mot mobbning och utsatt het själv. jag tog själv kontakt med både rektor syv och kurator efter det så skrev jag en självbiografi som de fick läsa och ser man på det hjälpte faktiskt. så vad ni ska tänka är jag kan mer.

ha en bra dag



Moderator atoms - delade upp texten för att göra den mer lättläst.

Flinta skrev:

Gafsan skrev:

Frimodig skrev:En huvudpoäng är att mobbare behöver bli sedda av omgivningen för vad de är. Naturliga svinpälsar

Det vore så oerhört skönt om man kunde avfärda mobbare så här enkelt. Men min erfarenhet är att mobbare ofta är de som mår dåligt själva. De som har olika typer av problem i familjen osv.

Jag har samma erfarenhet som Gafsan, mobbare går att förstå (eller åtminstone att tänka sig in i). Det är dock ingen ursäkt för att de ska få fortsätta mobba.