Hur ska man agera om den man har ett viktigt samtal med bara lägger på luren ?

Ska man tolka det som att man förvägras hjälp och rådgivning ?

Viktigast är att du håller dig väldigt kort, det är många som ringer. Jag vet inte hur det är för dig, men flera aspergare jag träffat maler och maler och kommer aldrig fram till saken.

Tycker ändå att det är ett ytterst hänsynslöst och otrevligt bemötande att att bara kasta på luren. Men det verkar bara vara jag som tycker det. Jag kanske borde praktisera det själv och också bete som en djävul !

Har du hållit dig kort och talat respektfullt, så är det högst oartigt att slänga på luren i örat på någon.

Det skulle kunna tänkas att det handlar om de vanliga kommunikationsproblemen mellan AS och NT? Motparten kanske uppfattar att ni har avslutat samtalet, medan du inte alls har uppfattat det så. Men det är naturligtvis bara en ren spekulation.

MsTibbs skrev:Har du hållit dig kort och talat respektfullt, så är det högst oartigt att slänga på luren i örat på någon.

Den första delen av mening tål det att diskuteras om. Den andra är jag helt överens om. Om man behöver diskutera ett komplext problem ska man då aldrig få en chans att göra det eller är det bara vissa grupper i samhället som har rätt till det. Om vården uppfattar vissa problem som diffusa och inte gärna tar tag i dem, även om de är synnerligen konkreta för vårdtagaren, har vi då inte ett tolkningsproblem här. Hur kan vårdapparaten uppfatta något som diffust när det är synnerligen konkret hos patienten? Det verkar som ett (avsiktligt) förminskande av patientens problem.

Kvasir skrev:Det skulle kunna tänkas att det handlar om de vanliga kommunikationsproblemen mellan AS och NT? Motparten kanske uppfattar att ni har avslutat samtalet, medan du inte alls har uppfattat det så. Men det är naturligtvis bara en ren spekulation.

Så är inte min tolkning. Jag upplevde det som ren desperation för att den andra sidan inte hängde med i svängarna. Jag kan tänka mig att den andra sidan skäms för sin okunnighet om viktiga saker och hamnar i ett flyktbeteende. Och finns det någonting enklare än att slänga på luren när man hamnar i det beteendet.

Det är bl.a. därför jag starkt ogillar att prata i telefon. Det är lättare att förneka ett dåligt bemötande i ett telefonsamtal än i skrift, men tyvärr är det ju så i vården att man i regel är hänvisad till att ringa.

Kontakt personen chef/ansvarig och klaga. Vårdfolk ska bete sig professionellt.

om det är ett komplext problem är det troligtvis bättre att ta det personligen och i telefonsamtalet fatta sig kort och ge en förenklad problembild.

Spela in eländet nästa gång? Detta blir ju väl mycket "snillen spekulerar..." Som att höra ena partern i ett skilsmässomål, givetvis låter den andre som en hänsynslös robot.

Kul idé. Vet dock inte om det är tillåtet. Man måste väl ha tillstånd för sånt.

Grimuald skrev:Kul idé. Vet dock inte om det är tillåtet. Man måste väl ha tillstånd för sånt.

Nej, inte om du själv deltar i samtalet som spelas in.

Bror Duktig skrev:Kontakt personen chef/ansvarig och klaga. Vårdfolk ska bete sig professionellt.

Och med det menar jag att vårdfolk inte ska avfärda snabbt och enkelt. Just eftersom det finns folk som kan bete sig "annorlunda" utan att jävlas eller så.

Folk kan också vara fulla men ändå behöva ringa sjukvårdsupplysning eller ambulans. Jag har varit med om att ambulans inte kom för att man trodde att det var fulla som skojade. Då hade några ungdomar kört iväg fulla med bil och voltat och hamnat i kläm under bilen. Men 90 000 som det var då, trodde att det var ett "fyllestreck" att ringa (flera yngre tjejer skrek i luren att "de måste komma nu!!!" och skrek adressen. Tydligt fulla. Efter många samtal så kom de. Det tog två timmar i stället för den kvart det hade kunnat ta. En inblandad i olyckan hade skadat ryggen och hade behövt omedelbar vård och att han borde ha legat still. Jag vet inte hur det gick eftersom det inte var folk jag kände, jag hade bara råkat hamna där.

P.g.a. sådant här, så ska inte vårdfolk avfärda hur enkelt som helst bara för att någon är avvikande, jobbig, verkar full eller ha svårt att beskriva.