För er som genomgått en neuropsykiatrisk utredning.
Det spelar ingen roll om du i slutändan fick diagnos eller inte.

Anledningar att svara nej kan vara att man blivit utredd på intiativ av läkare, psykolog, soc., föräldrar etc... Eller att man blev utredd som barn.


Jag själv fick igång en utredning på eget initiativ.

Helt och hållet på eget initiativ (väntar fortfarande).

Nix. Det var på min psykologs intiativ.

Nej, en läkare kopplad till ett behandlingsställe jag gick på kläckte idén om Aspergers. Läkaren hade själv ett barn med AS. Själv hade jag bara sökt hjälp för ångestproblematik, och hade depressionsdiagnos.

Nä.

Det var en barnpsykolog jag kom i kontakt med i samband med vårdnadsutredning om mina barn som märkte att jag "hade något" och hon gav mig remiss till en vuxenpsykolog som utredde mig och som sedan gav mig diagnos Aspergers syndrom med inslag av DAMP.

Ja. Utredningen (just nu läkarsamtal) pågår.

/Barracuber

Vet inte vem det var, men det var inte jag.

Min psykiater fick idén sedan sådär en tjugo års dynamisk terapi inte hade mildrat mina "hämningar" och "blockeringar" mer än vad som kunde ha berott på vanlig mognad (om alls, m.a.o.). Ett par år innan hade terapeuten och jag diskuterat och avfärdat asperger utifrån de vanliga missuppfattningarna.

(Däremot fick jag hjälp av den psykodynamiska terapin mot en massa livshistorisk skit - felet var att den sågs som hela problemet och inte som en bi- och följdsak.)

Det var min psykiater. Han var den första (på nästan 7 år) som verkligen lyssnade till vad jag sa och träffade mig utan att låta sig färgas av det de andra läkarna skrivit innan.

Dock kom det hela som en chock. Jag hade inte en susning om att jag skulle kunna ha någon form av diagnos. Var rätt arg där ett tag och övertygad om att de hade gjort något fel.

Det var jag som krävde en utredning. Efter det att en en psykolog i förbifarten nämnt AS. "Jag måste veta."

Skrev ett långt inlägg om att jag bett om utredning efter att mina ungar ställtsi kö för det (på min önskan/begäran). Firefox la av mitt i, liksom IE gjort det flera gånger på sistone. Det kanske var ett tecken om att inte skriva så mycket i tokoffentliga Allt om Asperger...

alfapetsmamma skrev:... Firefox la av mitt i, liksom IE gjort det flera gånger på sistone. ...

Jag skrev några tips i ditt inlägg i säkerhetstråden (den klistrade) i IT-forumet.

/Barracuber

Det var jag själv och min mors initiativ. Nu så här i efterhand känns det som att var en bra tid av mitt liv diagnosen kom. Tror att jag skulle blivit mycket mer "hämmad" om jag var yngre när jag fick den och att mitt liv skulle blivit total pannkaka om jag inte fått det nu för ett tag sen.

Så ja. Det hade nog gjort skillnad om jag inte fått en diagnos.

Jag hade gått hos en äldre psykläkare i flera år. När hon gick i pension och jag flyttade, fick jag en ny läkare. Denna misstänkte genast AS och skrev en remiss för utredning.

Jag hade då ingen aning om vad AS var; jag tänkte mest "något nytt som inte stämmer".

Jag tryckte nog fel på röstningsknappen, för jag tryckte ja när jag tänkte på att det var jag som kom på att jag kanske hade Aspergers syndrom. Men det var lärarna och skolhälsovården i gymnasiet jag gick på som fixade så att jag skulle bli utredd, om än då med mitt informerade samtycke.

Nåja, de skulle aldrig ha kommit på det om inte jag hade sagt att jag kanske hade det.

Nej. Jag och min familj visste att vissa saker på mig hos "fel" och annorlunda men hade aldrig tänkt på diagnos och funktionshinder och viss knappt vad As. var. En av de tre förskolepersonalen ville att jag skulle testas på Bup och så blev fallet men negativt resultat. Antagligen för att As. inte fanns som diagnos då och kunskapen och motivationen hos vårdpersonalen där och då var nog inte den bästa. Min kurator på vårdcentralen misstänkte autistiska drag efter en tids kontakt och undrade och hon fick skicka en remiss till autismteamet. Jag var genast med på noterna och när vi pratade tänkte jag att det kunde vara något sådant. Diagnosen blev gränsfall av AS. för drygt 1 år sedan, (överläggningar om diagnos eller inte).

Lnovgo skrev:Jag tryckte nog fel på röstningsknappen, för jag tryckte ja när jag tänkte på att det var jag som kom på att jag kanske hade Aspergers syndrom. Men det var lärarna och skolhälsovården i gymnasiet jag gick på som fixade så att jag skulle bli utredd, om än då med mitt informerade samtycke.

Nåja, de skulle aldrig ha kommit på det om inte jag hade sagt att jag kanske hade det.

Fast om det var du som kom på tanken så tycker jag att du svarade rätt. Det var ju på ditt förslag.

Jag har övertalat min psykiatriker att ge mig remiss till en sådan utredning, men utredningen har inte börjat än.

Tanken att jag kanske har Aspergers syndrom har växt fram långsamt och började med en diskussion om den fria viljan som jag förde, då jag menade att man skall försöka undvika att synda även om man blir hårt prövad.

"Om ni tycker att jag är otrevlig, skulle ni då tycka att jag var trevlig för att jag drog fram ett papper där det stod att jag inte kunde vara trevlig för att jag hade en pytteliten hjärnskada? ...Att Gud är förlåtande betyder inte att synd inte är synd", sade jag i bästa anda av Jesu liknelser och anade inte att jag senare kanske skulle få ungefär ett sådant papper.


Jag vill ha en korrekt diagnos, och jag tror numera att jag har Aspergers syndrom. Det känns som om det är mycket som stämmer på mig.

Det intrycket har jag också fått . (Bokstavlig, principfast, söker entydighet...)
Men helt "humorlös" verkar du inte.

Det är inte humor jag har, det är bitter sarkasm.

Tröck på Nej.
Det var arbetsförmedlingen som skickade mig till en psykolog som i sin tur skickade mig till utredning. Sedan blev det som det blev och jag blev nöjd!

Arbetspsykolog på AF som i princip tvingade mig till utredning.

Ja, fast tanken väcktes ju av andra i min närhet.

...men det var min syster som tyckte jag skulle söka om utredning (hon är arbetsterapeut och arbetar med funktionshindrade).