Ber om ursäkt ifall denna tråd redan finns, men;


Jag undrar om det är någon som vet hur långa väntetiderna för utredning inom Stockholms län är. Är det någon som vet? Jag har för mig att vårdgarantin i Stockholm omfattar även neuropsykiatriska utredningar, men jag är osäker på hur man ska räkna. Är det 90(?) dagar från och med remissdatum, eller är det från och med det att beslut om utredning har fattats?

Någon som vet, eller kan hänvisa till en säker källa?

Är nästan säker att det är 90 dagar ifrån den dagen remissen kommer fram till enhet som ska göra utredning. Det man har gjort i Stockholm verkar vara att man har utbildat och lagt ut på alla Psykmottagningar att börja göra utredningar och om det anses vara ett lätt fall att ge diagnos så görs det nu på mottagningen. I svårbedömda fall så finns det som jag förstått sedan länge fyra ställen med större uppbyggda team, KS, Liljeholmen, S:t Göran och Danderyd och hit ska även vanliga öppna psykmottagningen vända sig för rådgivning.

http://www.vardguiden.se/WaitingTimeLis ... 0&Visa.y=8

Hur det sen fungerar i praktiken med 90 dagar har jag ingen aning om och hur kompetenta dom är som har vidarutbildats för att göra det vet jag inte heller men det finns en ambition.

Okej, tack.

Jag har väntat sen september 2007 och de där jag står i kö och Vårdgarantikansliet kan inte säga nånting om när det blir. Trodde dessutom jag hade väntat ett halvår till redan, för psykiatern jag talade med först sa att hon ställde mig i kö. Det visade sig dock senare att hon inte FICK ställa i kö, det fick bara utredningskö-ansvarige, som det var kö för att komma till.... SUCK.

Det bör påpekas att vårdgarantin alls inte ger några 90 dagars väntetid. Det är idealet, men eftersom systemet vad gäller utredning inte är tillräckligt utbyggt är det i praktiken mycket längre väntetider.

Det bör påpekas (som sägs ovan) att de lokala psykmottagningarna nu är mycket mer inblandade än de brukade vara. Misstanken är att det inte förkortat tiderna nämnvärt, utan bara gjort att fler delsteg måste gås igenom.

Det som varit standard i Stockholm åtminstone på sistone har varit en väntetid på åtminstone två år, och jag vet att min utredning, på grund av att jag tjatade outtröttligt på vårdgarantin, började efter ungefär 1 år och fem månader. Mycket kortare tid än så kan man nog inte räkna med, om man inte gör en privat utredning.

Egentligen säger väl vårdgarantin att om inte 90 dagar kan hållas så har man rätt att vända sig till annat landsting. Fast i fallet NPF-utredningar lär det inte spela någon praktiskt roll eftersom köerna verkar vara mycket längre än 90 dagar överallt.

Kvasir skrev:Egentligen säger väl vårdgarantin att om inte 90 dagar kan hållas så har man rätt att vända sig till annat landsting. Fast i fallet NPF-utredningar lär det inte spela någon praktiskt roll eftersom köerna verkar vara mycket längre än 90 dagar överallt.

Det verkar inte riktigt fungera så. Snarare så kommer vårdgarantikansliet ha möjlighet att gå till ett annat landsting om det tagit mer än 90 dagar, men de gör sällan eller aldrig så, åtminstone inte när det gäller npf-utredningar.

Aspkvinna skrev:Är nästan säker att det är 90 dagar ifrån den dagen remissen kommer fram till enhet som ska göra utredning. Det man har gjort i Stockholm verkar vara att man har utbildat och lagt ut på alla Psykmottagningar att börja göra utredningar och om det anses vara ett lätt fall att ge diagnos så görs det nu på mottagningen. I svårbedömda fall så finns det som jag förstått sedan länge fyra ställen med större uppbyggda team, KS, Liljeholmen, S:t Göran och Danderyd och hit ska även vanliga öppna psykmottagningen vända sig för rådgivning.
.

Vad är "ett lätt fall"? Hur vet dom om man är ett lätt eller svårt fall innan dom börjat utreda?

Vilka fördelar och nackdelar finns med att "bara" utreda sig på vanlig psyk.mott. jämfört med att bli utredd av ett av TEAMEN? Jag har fått intrycket av att det skiljer en del i utredarnas kompetens, och att man t ex sätter fler rena AS-diagnoser i öppenvården än i TEAMEN där man har större chans/risk att få mer exakta diagnoser som t ex AST UNS, konc.STÖRNING UNS om det är det man har (i öppenvården verkar man mer resonera att antingen är det AS eller inte alls, det är mer svart eller vitt).

Det finns nog inga fördelar alls med att utredas med hjälp av psykmottagningarna för de som ska utredas. Teamen är på väg bort av politiska skäl, eftersom de gör det mycket uppenbarare att det finns en vårdkö för npf-utredningar. När mycket av ansvaret i stället läggs på de lokala psykmottagningarna kommer det vara lättare att förlora folk i statistiken och dölja problemet.

Flinta skrev:

Aspkvinna skrev:Är nästan säker att det är 90 dagar ifrån den dagen remissen kommer fram till enhet som ska göra utredning. Det man har gjort i Stockholm verkar vara att man har utbildat och lagt ut på alla Psykmottagningar att börja göra utredningar och om det anses vara ett lätt fall att ge diagnos så görs det nu på mottagningen. I svårbedömda fall så finns det som jag förstått sedan länge fyra ställen med större uppbyggda team, KS, Liljeholmen, S:t Göran och Danderyd och hit ska även vanliga öppna psykmottagningen vända sig för rådgivning.
.

Vad är "ett lätt fall"? Hur vet dom om man är ett lätt eller svårt fall innan dom börjat utreda?

Vilka fördelar och nackdelar finns med att "bara" utreda sig på vanlig psyk.mott. jämfört med att bli utredd av ett av TEAMEN? Jag har fått intrycket av att det skiljer en del i utredarnas kompetens, och att man t ex sätter fler rena AS-diagnoser i öppenvården än i TEAMEN där man har större chans/risk att få mer exakta diagnoser som t ex AST UNS, konc.STÖRNING UNS om det är det man har (i öppenvården verkar man mer resonera att antingen är det AS eller inte alls, det är mer svart eller vitt).

Har tyvärr inget svar jag bara citerar det jag hört ifrån min mottagning.

Flinta skrev:

Aspkvinna skrev:Är nästan säker att det är 90 dagar ifrån den dagen remissen kommer fram till enhet som ska göra utredning. Det man har gjort i Stockholm verkar vara att man har utbildat och lagt ut på alla Psykmottagningar att börja göra utredningar och om det anses vara ett lätt fall att ge diagnos så görs det nu på mottagningen. I svårbedömda fall så finns det som jag förstått sedan länge fyra ställen med större uppbyggda team, KS, Liljeholmen, S:t Göran och Danderyd och hit ska även vanliga öppna psykmottagningen vända sig för rådgivning.
.

Vad är "ett lätt fall"? Hur vet dom om man är ett lätt eller svårt fall innan dom börjat utreda?

Vilka fördelar och nackdelar finns med att "bara" utreda sig på vanlig psyk.mott. jämfört med att bli utredd av ett av TEAMEN? Jag har fått intrycket av att det skiljer en del i utredarnas kompetens, och att man t ex sätter fler rena AS-diagnoser i öppenvården än i TEAMEN där man har större chans/risk att få mer exakta diagnoser som t ex AST UNS, konc.STÖRNING UNS om det är det man har (i öppenvården verkar man mer resonera att antingen är det AS eller inte alls, det är mer svart eller vitt).

Mycket intressant och relevant frågeställning, tack för den! Har bara tagit del av hur bedrövligt det är med kompetensnivån inom barnutredningarna på vanliga BUP, sånt som att man för att få AS-diagnos inte får ha datorer som specialintresse, för det är inte udda nog, att man inte får ha kompisar, inte får ha för livlig mimik, inte får ha humor eller visa medkänsla och andra i mitt tycke idiotiska och rigida (!) tolkningar av diagnoskriterier. Tyvärr verkar det nästan vanligare att det kajkar ur än inte...

alfapetsmamma skrev:

Flinta skrev:

Aspkvinna skrev:Är nästan säker att det är 90 dagar ifrån den dagen remissen kommer fram till enhet som ska göra utredning. Det man har gjort i Stockholm verkar vara att man har utbildat och lagt ut på alla Psykmottagningar att börja göra utredningar och om det anses vara ett lätt fall att ge diagnos så görs det nu på mottagningen. I svårbedömda fall så finns det som jag förstått sedan länge fyra ställen med större uppbyggda team, KS, Liljeholmen, S:t Göran och Danderyd och hit ska även vanliga öppna psykmottagningen vända sig för rådgivning.
.

Vad är "ett lätt fall"? Hur vet dom om man är ett lätt eller svårt fall innan dom börjat utreda?

Vilka fördelar och nackdelar finns med att "bara" utreda sig på vanlig psyk.mott. jämfört med att bli utredd av ett av TEAMEN? Jag har fått intrycket av att det skiljer en del i utredarnas kompetens, och att man t ex sätter fler rena AS-diagnoser i öppenvården än i TEAMEN där man har större chans/risk att få mer exakta diagnoser som t ex AST UNS, konc.STÖRNING UNS om det är det man har (i öppenvården verkar man mer resonera att antingen är det AS eller inte alls, det är mer svart eller vitt).

Mycket intressant och relevant frågeställning, tack för den! Har bara tagit del av hur bedrövligt det är med kompetensnivån inom barnutredningarna på vanliga BUP, sånt som att man för att få AS-diagnos inte får ha datorer som specialintresse, för det är inte udda nog, att man inte får ha kompisar, inte får ha för livlig mimik, inte får ha humor eller visa medkänsla och andra i mitt tycke idiotiska och rigida (!) tolkningar av diagnoskriterier. Tyvärr verkar det nästan vanligare att det kajkar ur än inte...

Ja, håller ju på med min utredning nu så jag får rapportera när jag kommit en bit, tills nu har det varit ett proffs och en tant och remissen har gått till ett annat ställe.....mer vill jag inte precisera just nu men jag är fast besluten att höras om jag ens ser ett uns av tokerier! Självklart kommer jag att vara korrekt och ta hänsyn till det som kan bero på mig själv men men, jag återkommer. Tanten var i alla fall ingen höjdare och där av benämningen.

alfapetsmamma skrev:

Flinta skrev:

Aspkvinna skrev:Är nästan säker att det är 90 dagar ifrån den dagen remissen kommer fram till enhet som ska göra utredning. Det man har gjort i Stockholm verkar vara att man har utbildat och lagt ut på alla Psykmottagningar att börja göra utredningar och om det anses vara ett lätt fall att ge diagnos så görs det nu på mottagningen. I svårbedömda fall så finns det som jag förstått sedan länge fyra ställen med större uppbyggda team, KS, Liljeholmen, S:t Göran och Danderyd och hit ska även vanliga öppna psykmottagningen vända sig för rådgivning.
.

Vad är "ett lätt fall"? Hur vet dom om man är ett lätt eller svårt fall innan dom börjat utreda?

Vilka fördelar och nackdelar finns med att "bara" utreda sig på vanlig psyk.mott. jämfört med att bli utredd av ett av TEAMEN? Jag har fått intrycket av att det skiljer en del i utredarnas kompetens, och att man t ex sätter fler rena AS-diagnoser i öppenvården än i TEAMEN där man har större chans/risk att få mer exakta diagnoser som t ex AST UNS, konc.STÖRNING UNS om det är det man har (i öppenvården verkar man mer resonera att antingen är det AS eller inte alls, det är mer svart eller vitt).

Mycket intressant och relevant frågeställning, tack för den! Har bara tagit del av hur bedrövligt det är med kompetensnivån inom barnutredningarna på vanliga BUP, sånt som att man för att få AS-diagnos inte får ha datorer som specialintresse, för det är inte udda nog, att man inte får ha kompisar, inte får ha för livlig mimik, inte får ha humor eller visa medkänsla och andra i mitt tycke idiotiska och rigida (!) tolkningar av diagnoskriterier. Tyvärr verkar det nästan vanligare att det kajkar ur än inte...

Va bra att du tycker det. Jag har länge tänkt att jag skulle ta upp frågan här på forumet, men tidigare inte orkat tänka ut hur jag skulle formulera den.