Kärlek med oklara utsikter triggar både hypomani och depression hos mig. Ångesten blir outhärdlig.

Kanske låter helt normalt - eller självömkande - men det är så oproportionerligt starkt och snabbpendlar helt irrationellt, utan att något ändrats i verkligheten. Och det handlar inte om vilken kärleksaffär som helst, utan om en av få innerliga kärlekar jag upplevt.

Är så osannolikt oerfaren och utanför. Frågar man på något vanligt forum på pladdernet så får man käcka tillrop som:

"Det är inga problem"
Nej, inte för de flesta, men för mig.

"Dö, dö måste ut och träffa tjejer så du får lite erfarenhet"
I helvete! Jag tänker inte träffa tjejer för att få erfarenhet, det är Henne jag är intresserad av, tänker inte intressera mig för någon annan för att det ska fungera, finns det något som skulle kännas värre så är det att luras till något sådant. Att det skulle varit betydligt lättare OM jag hade haft erfarenhet är däremot säkert sant.

"Hur länge har ni känt varann? Har ni legat med varann?"
Va…?

"Glöm det där och satsa på någon annan"
Nej, jag tar kärleken på allvar, hur hopplöst och romantiserande det än kan låta. Jag vet vad jag vill, om det så är det enda jag vet.

"Du blir bara olycklig om du håller på så här"
Att jag inte tänkte på det! Jag struntar i det så är jag inte olycklig längre - förrän efter två minuter när jag faller ännu djupare ner i depressionen med ännu starkare ångest…

"Slipp då, om du inte vill ha några råd"
Ja, det kanske är bättre, om råden kommer från någon som inte ens försöker fatta vad jag går igenom.

"Hur vet du att du är kär i henne om du inte känner henne?"
Därför att det är Kärlek.

Läst någonstans för länge, länge sedan - kanske ett inte helt ovetenskapligt enkätresultat - att ungefär varannan människa säger sig ha upplevt den STORA kärleken. För en gångs skull kan jag räkna mig till den mer erfarna halvan… Verkar annars som att de mest erfarna missat vad sådan kärlek är. Alla har hört talas om den - aha, den stora! - men få verkar kunna skilja den från annan kärlek.

Det jag desperat undrar - och som naturligtvis är omöjligt att svara riktigt på - är hur man ska tolka signaler eller kanske rättare sagt om de signaler man uppfattar egentligen finns.

Lämnar hon gladeligen ut sitt telefonnummer till någon hon bara dansat med - om hon inte är ett dugg intresserad av något mer intimt?
Säger hon Ja! om jag säger att det vore roligt att träffas igen - om hon bara menar att hon kan tänka sig att dansa igen?
Har mitt budskap gått fram till henne om jag bjudit upp flera gånger, frågat om adress och mailat att jag saknat henne under resten av kvällen? Jag menar förstås inte om hon fattat hur mycket jag älskar henne - men är det någon risk att hon tror att jag inte är intresserad (om nu hon skulle vara det)?
Hur länge ska man vänta innan man skickar ett andra mail eller ringer eller messar (och vilket är bäst) om hon inte svarar? Å ena sidan - å andra sidan… Antingen glömmer hon mig eller så skrämmer jag bort henne.
Och sist men inte minst: Hur skulle ni tjejer här vilja bli kontaktade för att förstå vad jag menar och för att bli mer intresserade än besvärade?

Det kritiska för mig har alltid varit att bli övertygad om att inte ha missat något - eller rättare sagt inte missat den jag verkligen vill ha och behöver, pga missförstånd eller klantighet - om det trots allt fanns en chans. Om hon däremot säger uttryckligen att hon inte vill så accepterar jag det - känner en viss lättnad och sörjer bara några år tills jag blir kär igen…

Kanske det här inlägget bara gör mig mer spänd och utmattad - men i bästa fall känner någon igen sig och svarar med glädje, och så känner jag mig mindre ensam och blir mindre spänd och…
Men till alla: Var inte rädda att tipsa och kommentera den här konstiga bloggen, jag tackar på förhand… eller förlåter er så småningom



Moderator atoms - då rubriken inte var helt enkel att förstå har ett som lagts till.

gadas skrev:"Hur vet du att du är kär i henne om du inte känner henne?"
Därför att det är Kärlek.

Nej. Det är förälskelse - ofta intensivt, brinnande, förtärande. Kärlek är det som kommer när en relation har inletts, när man lärt känna varandra - lugnare, djupare, tryggare.

gadas skrev:"Du blir bara olycklig om du håller på så här"

Det är ju i allmänhet helt korrekt, men man tror ju alltid att man är undantagen - åtminstone just den här gången.

Om man gråter o är patetisk på skype är det då kärlek eller crush ?

bittin skrev:Om man gråter o är patetisk på skype är det då kärlek eller crush ?

Oj, jag som trodde det var romantik.

Pröva dig fram, finns inget annat. Framför allt måste du försöka låta det ta tid. Relationer där man brinner fort och hett brukar göra mycket ont i slutändan.

LordNelson skrev:

bittin skrev:Om man gråter o är patetisk på skype är det då kärlek eller crush ?

Oj, jag som trodde det var romantik.

det är rätt så komplicerat ähh

Rent spontant, du är för på.

För mycket,för snabbt. Tjejer kan lämna nummer utan att vara super intresserade, men inte utan att drt finns lite intresse och kanske en önskan att höras igen och se om intresset växer.

tahlia skrev:

gadas skrev:"Hur vet du att du är kär i henne om du inte känner henne?"
Därför att det är Kärlek.

Nej. Det är förälskelse - ofta intensivt, brinnande, förtärande. Kärlek är det som kommer när en relation har inletts, när man lärt känna varandra - lugnare, djupare, tryggare.

Nej, det är kärlek. En del kan kanske inte känna kärlek till någon man inte känner, men jag kan.

lindrin skrev:Rent spontant, du är för på.

För mycket,för snabbt. Tjejer kan lämna nummer utan att vara super intresserade, men inte utan att drt finns lite intresse och kanske en önskan att höras igen och se om intresset växer.

Tack!
Det var väl det jag helst ville höra...
Då behöver jag väl i alla fall inte ha bråttom med påminnelser.
Och "inte utan att drt finns lite intresse"!! Om det stämmer så är jag nöjd! Tills vidare...

DIProgan skrev:Pröva dig fram, finns inget annat. Framför allt måste du försöka låta det ta tid. Relationer där man brinner fort och hett brukar göra mycket ont i slutändan.

Skönt. Att man kan låta det ta tid. Men förresten, menar du låta det ta tid under tiden man träffas eller innan man träffas igen...?
Och hur träffas man bäst, utan att det direkt är en dejt? Om man bor en bit ifrån varann.

nallen skrev:

gadas skrev:"Du blir bara olycklig om du håller på så här"

Det är ju i allmänhet helt korrekt, men man tror ju alltid att man är undantagen - åtminstone just den här gången.

Mmm, fast jag tror i och för sig inte att jag är undantagen, jag kan säkert fortsätta bli olycklig - men hur lycklig blir jag om jag ständigt tar kärleken med en klackspark...?

gadas skrev:

lindrin skrev:Rent spontant, du är för på.

För mycket,för snabbt. Tjejer kan lämna nummer utan att vara super intresserade, men inte utan att drt finns lite intresse och kanske en önskan att höras igen och se om intresset växer.

Tack!
Det var väl det jag helst ville höra...
Då behöver jag väl i alla fall inte ha bråttom med påminnelser.
Och "inte utan att drt finns lite intresse"!! Om det stämmer så är jag nöjd! Tills vidare...

Ta det du lite coolt, det signalerar gott självförtroende, och det är attraktivt.

gadas skrev:

tahlia skrev:

gadas skrev:"Hur vet du att du är kär i henne om du inte känner henne?"
Därför att det är Kärlek.

Nej. Det är förälskelse - ofta intensivt, brinnande, förtärande. Kärlek är det som kommer när en relation har inletts, när man lärt känna varandra - lugnare, djupare, tryggare.

Nej, det är kärlek. En del kan kanske inte känna kärlek till någon man inte känner, men jag kan.

Har du haft en kärleksrelation? En ömsesidig någotsånär varaktig sådan? Om inte så kan det vara därför du uppfattar förälskelse som kärlek.

Vilken fin tråd! Jag uppfattade inte hur länge dina kärleksbekymmer har pågått? (Förresten - eftersom det finns ett ord "kärleksbekymmer" så kan man anta att företeelsen förekommer då och då! Du är alltså inte ensam!)

Som tjej säger jag spontant: Även vi kvinns är individer! Men om det verkligen ÄR ditt livs kärlek, så behöver du ju inte hetsa på det just idag - någon vecka kan du säkert låta det gå innan du mejlar igen. Förslagsvis frågar du då hur hon mår nu eller något annat som visar att det är HENNE du bryr dig om i första hand, just nu dig själv i andra hand. För så är det väl?

Om förälskelsen övergår i ömsesidig kärlek, så kommer även hon att vilja ditt bästa i första hand, och då kan du berätta för henne om hur du fungerar.

tahlia skrev:

gadas skrev:

tahlia skrev:
Nej. Det är förälskelse - ofta intensivt, brinnande, förtärande. Kärlek är det som kommer när en relation har inletts, när man lärt känna varandra - lugnare, djupare, tryggare.

Nej, det är kärlek. En del kan kanske inte känna kärlek till någon man inte känner, men jag kan.

Har du haft en kärleksrelation? En ömsesidig någotsånär varaktig sådan? Om inte så kan det vara därför du uppfattar förälskelse som kärlek.

Nej. Men jag har haft många förälskelser.

gadas skrev:
Nej. Men jag har haft många förälskelser.

Kassörskorna på Willys som ler och säger hej?

Trollmor skrev:Vilken fin tråd! Jag uppfattade inte hur länge dina kärleksbekymmer har pågått? (Förresten - eftersom det finns ett ord "kärleksbekymmer" så kan man anta att företeelsen förekommer då och då! Du är alltså inte ensam!)

Som tjej säger jag spontant: Även vi kvinns är individer! Men om det verkligen ÄR ditt livs kärlek, så behöver du ju inte hetsa på det just idag - någon vecka kan du säkert låta det gå innan du mejlar igen. Förslagsvis frågar du då hur hon mår nu eller något annat som visar att det är HENNE du bryr dig om i första hand, just nu dig själv i andra hand. För så är det väl?

Om förälskelsen övergår i ömsesidig kärlek, så kommer även hon att vilja ditt bästa i första hand, och då kan du berätta för henne om hur du fungerar.

Nej, inte ensam om kärleksbekymmer, men jag kan tycka mig VÄLDIGT ensam om just såna här kärleksbekymmer.

Ja, det är det ju. Vilket är lagom känsligt - SMS, mail, ringa? Har lite svårt för telefonsamtal, men samtidigt lite orolig att det där mailkontot är något som hon kollar en gång i månaden (som jag själv gör med en del konton). Såg en knasig fråga någon gång i en TV-tablå tror jag: "Är det okej att göra slut på SMS?" Så: 'Är det okej att föreslå något på SMS?'

Tack för alla svar! Svara gärna på fler av frågorna!

Sms känns ju mer modernt. Du fick ju hennes nummer!

Skicka ett mail och ett sms, sedan har du gjort vad du kunnat och får släppa taget om henne så du inte blir klassad som stalker...

gadas skrev:Nej, inte ensam om kärleksbekymmer, men jag kan tycka mig VÄLDIGT ensam om just såna här kärleksbekymmer.

Det finns andra med samma. Efter som du kanske är manisk och verkar ha bristande verklighetsuppfattning kanske sjukvården kan bistå med adekvat medicinering.

Det positiva med stalkning är att hon inte kan undgå dina inviter. Galenskapen kan dock lägga krokben för en fortsättning på relationen.

Ja, vem vill dejta en stalker? Inte jag i alla fall. Vad är lagom känsligt ... hm, hur har ni haft kontakt hittills? Personligt möte på någon danstillställning var det? Och så fick du hennes nummer? Om du inte känner dig bekväm med att ringa, så SMSa - och gärna en kopia i mejl, men skriv tydligt att det ÄR en kopia! - och berätta att du har svårt att ringa (exakt varför kan du ta när/om hon frågar). Och att du gärna vill träffa henne igen, och undrar om det kan gå bra för hennes del.

Hur är det, hon gav dig sitt nummer. Fick hon ditt?

Som sagt, tänk hela tiden på att det ska kännas bra för henne, fråga henne hur hon vill ha det! (Och rätta ditt beteende efter vad hon svarar, men det har du ju redan tänkt.)

Jag kanske har läst slarvigt; var snäll och repetera för mig hur länge sedan det var ni hade den första kontakten!

Jag uppfattade inte riktigt hur ni känner varandra?
Ni har dansat med varandra?

Du får inte glömma att du måste tänka på dig själv också, stanna upp dig själv lite och försöka rationalisera litet.

Typ, passar hon verkligen dig?
vet du tillräckligt om henne för att kunna avgöra det?

Du kan inte låta den sk hypomanin ta kontrollen, det blir nästan aldrig bra.

Hoppas hon svarar och att det blir bra.

Vaniljflickan skrev:---
Typ, passar hon verkligen dig?
vet du tillräckligt om henne för att kunna avgöra det?
Du kan inte låta den sk hypomanin ta kontrollen, det blir nästan aldrig bra.
Hoppas hon svarar och att det blir bra.

Tack! Jag vet att jag är kär i henne - är man inte det utan bara 'tänd' så måste man nog passa för varann. Så frågan är om hon möjligtvis är kär i mig - annars måste jag passa för henne och det gör jag nog inte...
Men jag önskar att jag kunde börja leva mitt liv och jag har nyligen insett att det hänger på om jag kan få bort eller mildra hypomanin - inte bara för att depressionerna sannolikt skulle upphöra - utan också för att jag skulle kunna njuta lugnare av själva livet och av sådant här som faktiskt började riktigt bra den här gången. Hoppas på Litium senast i höst.