De senaste åren verkar det ha blivit väldigt vanligt med "unika" namn på barn. Någon kändis (antar jag att det var, har läst det i media iaf) döpte tex sin unge till Dill.

Vad tycker ni om den trenden? Själv så är jag för vanliga och klassiska namn. Gärna nåt som har anknytning till gammal släkt. Om man verkligen känner för att vara kreativ så kan väl barnet få heta det i andranamn.

Tankar kring detta?

Jag är verkligen inte för vanliga namn. Hur kul är det att vara en av fyra med samma namn i klassrummet? Verkar fantasilöst el ängsligt, "mitt barn ska verkligen inte märkas i mängden".

Däremot är jag för klassiska namn. Man behöver verkligen inte använda amerikanska namn el nypåhittade namn för att få ett ovanligt namn. Och vem vill egentligen ha ett helt unikt namn, som ingen hört förr, och ständigt behöva upprepa det?

Ägnar man sig åt släktforskning kan man faktiskt hitta en del ovanliga namn, även om de allra flesta hette Johan, Erik, Jakob, Isak, Anders, Henrik el Anna, Maria/Maja, Susanna/Sanna, Johanna/Hanna, Katarina/Kajsa, Kristina/Stina etc.

AlexAspie skrev: Själv så är jag för vanliga och klassiska namn

Anna-Greta, Klas-Göran?

Har ingenting emot ett mer kreativt namngivande i sig utan tyckandet faller på enskilda namn.

I flera hundra år var trenden att ge barn namn efter släktingar. Första sonen fick namn efter farfar, andra efter morfar, tredje efter far. Sedan kunde man namnge efter andra släktingar och till slut ett namn man helt enkelt gillade. Ibland hette farfar, son och sonson likadant, vilket försvårar släktforskningen. Kusiner hette också likadant (alla skulle ju få namn efter farfar etc).

Eller som i ett mordfall: mordoffret, mördaren, mördarens son och ett vittne hette allihop likadant.

Nu har vi tackochlov flera namn att välja på. Men i stället blir det modenamn för vissa generationer. Alltså vill inte föräldrar ge namn som är populära i deras egen generation, inte heller namn som är populära i deras föräldrars generation. Däremot kan namn från farfars och mormors generation gå an, el farfarsfars och mormorsmors.

Andra trådar om namn:

namn-nam-med-namn-t13389.html
stackars-roliga-namn-och-namnkombinationer-t13826.html
ar-torgny-ett-sk-y-namn-t52761.html
om-namn-later-fel-pa-engelska-t29040.html

Tant namn som Berit, Kerstin, Birgitta, Ulla och liknande går fett bort.

slackern skrev:Tant namn som Berit, Kerstin, Birgitta, Ulla och liknande går fett bort.

Tantnamn för mig är exempelvis Hildur, Margit, Bertha och Gerd.

Berit, Kerstin och Ulla var vanligt i mina föräldrars generation vilket för mig inte känns tantigt än. Birgitta var hyfsat vanligt i min egen generation.

Alien skrev:Jag är verkligen inte för vanliga namn. Hur kul är det att vara en av fyra med samma namn i klassrummet? Verkar fantasilöst el ängsligt, "mitt barn ska verkligen inte märkas i mängden".

Däremot är jag för klassiska namn. Man behöver verkligen inte använda amerikanska namn el nypåhittade namn för att få ett ovanligt namn. Och vem vill egentligen ha ett helt unikt namn, som ingen hört förr, och ständigt behöva upprepa det?

Ägnar man sig åt släktforskning kan man faktiskt hitta en del ovanliga namn, även om de allra flesta hette Johan, Erik, Jakob, Isak, Anders, Henrik el Anna, Maria/Maja, Susanna/Sanna, Johanna/Hanna, Katarina/Kajsa, Kristina/Stina etc.

Håller med. Jag har själv varit en av dem som det alltid fanns två eller tre av. Fast det är inte samma sak i Sverige. Här är det mer ovanligt. Jag ville ge mina barn mera ovanliga namn. Min äldste har faktiskt ett engelskt namn. Men pappan är irländare, så... Dottern har ett italienskt namn, utan särskilt anledning, men det är egentligen ganska internationellt, har spritts lite i alla fall. Men hon har varit relativt ensam om det här i Sverige. Andra sonen har ett ganska vanligt, internationellt namn. Som tur är inte FÖR vanligt.

Jag tycker att vissa nyskapelser är bra. Bl.a. från Astrid Lindgrens böckerna. Ronja och Birk går väl an. I Tyskland har man dock nästan gått bärsärk med dessa namn. Där finns det ungar som döps till "Lasse", "Bosse", "Tjorven", "Skrållan" eller "Malin".

Jag tycker inte heller att det är tabu att döpa ett barn efter en figur i någon fantasy-serie. Varför inte Leia eller Anakin? Risken är att det kan bli lite tjatig. Och lite fånig om det överdrivs. Jag skulle aldrig döpa ett barn till Tarzan t.ex.

Förr tog man namn från bibeln när man ville ha något nytt, idag Astrid Lindgren eller Starwars

Toblerone skrev:Jag tycker att vissa nyskapelser är bra. Bl.a. från Astrid Lindgrens böckerna. Ronja och Birk går väl an. I Tyskland har man dock nästan gått bärsärk med dessa namn. Där finns det ungar som döps till "Lasse", "Bosse", "Tjorven", "Skrållan" eller "Malin".

Jag tycker inte heller att det är tabu att döpa ett barn efter en figur i någon fantasy-serie. Varför inte Leia eller Anakin? Risken är att det kan bli lite tjatig. Och lite fånig om det överdrivs. Jag skulle aldrig döpa ett barn till Tarzan t.ex.

Leia har blivit ganska vanligt. Anakin har jag också sett, men det tycker jag är hemskt.
Tjorven heter egentligen Maria (ja, i berättelsen också), men hennes mamma tycker att hon är en "tjorv". Skrållan tror jag från början betyder något skrynkligt.

Leia är ett utmärkt namn, liknar det gamla bibliska Lea. Men Anakin?



Namn från litteraturen, t ex Shakespeare går an, men inte populärkultur. Säger namnsnobben Alien

En del Astrid Lindgrennamn är ju i själva verket gamla svenska namn (Emil, Ida, Anton, Rasmus, ja Rasmus är väl mer danskt). Men Madicken var ett smeknamn för Margareta, och Tjorven och Skrållan är också smeknamn, inga "riktiga" namn.

Men de nya namnen Birk och Ronja är helt ok. Har för mig att Ronja först användes som hundnamn innan det började användas som flicknamn (fortfarande populärt hundnamn). Mio är också ok, inte för långt el konstigt.

Ronja är mycket vanligare än Birk.

http://www.scb.se/hitta-statistik/sveri ... or/namnsok

Malin är väl helt ok, en svensk version av Magdalena. I Tyskland finns såväl nordiska som italienska namn; en del blickar norrut, en del söderut.

Anakin, är det ett pojknamn? Anniken är ju ett redan existerande flicknamn

Jag vet en unge som heter Madicken. Däremot är det väldigt få som döps till Pippi.
Madicken är baserad på en barndomsvän till Astrid Lindgren. Hon kallade sig Madicken, men hette egentligen Ann-Marie.

Birk tror jag betyder björk. Ronja kommer från mittstavelserna i sjönamnet Juronjaure. I andra länder har det dock använts liknande namn tidigare. Ronja är ett ryskt smeknamn för Veronica, och i hebreiskan finns flicknamnet Ronyah. Undis (Birks mamma) är ett gammalt nordiskt namn.

Tengil och Kato är också riktiga namn, men det skulle då inte jag döpa en unge till.
Mina favoritnamn från Astrids böcker är Minonna-Nell och Milimani, som är småkaraktärer i Mio min Mio.

Huggorm skrev:Anakin, är det ett pojknamn? Anniken är ju ett redan existerande flicknamn

Ja, det är ett pojknamn.

För min del får ungar hellre heta Ulla och Bertil än hipsternamn som Nikki-Lo, Luna-Lee, Stella-Nova, Lovelia, Novalie, Matisse, Laviebelle...
Jag har hittat massor av kul namn i min släkt: Bilehad, Villehard, Tamar Norine, Turinna, Hadar, Saidi, Amilda, Napoleon och Lavinia...

Jag ville döpa min förstfödda till Vinga men hennes pappa var så extremnegativ till det så jag fick backa.

tahlia skrev:Jag ville döpa min förstfödda till Vinga men hennes pappa var så extremnegativ till det så jag fick backa.

Bara du inte heter Fyr i efternamn, så...

Vad säger barnet om det idag då?

Kahlokatt skrev:

tahlia skrev:Jag ville döpa min förstfödda till Vinga men hennes pappa var så extremnegativ till det så jag fick backa.

Bara du inte heter Fyr i efternamn, så...

Nej, så illa var det inte.

Huggorm skrev:Vad säger barnet om det idag då?

Hon tycker att jag skulle ha kört över pappa, hon tycker Vinga är mycket häftigare än det namn hon har.

Tycker man döper ungarna till ungefär samma som för 10 år sedan. Har inte hänt så väldigt mycket. Det är ofta ganska korta namn och många namn som man döpte barn till för 100 år sedan, bara att man sållat bort de man tyckte var fula från den tiden. Sedan finns det ju en och annan som har någon form av påhittat namn från populärkulturen, det kanske har ökat.

Annars är jag redo för en ny namntrend. Detta börjar kännas tjatigt.

slackern skrev:Tant namn som Berit, Kerstin, Birgitta, Ulla och liknande går fett bort.

Tror du de föddes som tanter?

De är klassiker allihop. Berit är en form av Birgitta, Kerstin är en form av Kristina, Ulla är en form av Ulrika. Kerstin tycker jag är fint, förekommer i Bullerbyböckerna. Men föräldrar döper inte sina barn till samma namn som sina föräldrar, far/morföräldrar, lärare eller chefer.

"Tantnamn" som återkommit är Alma, Astrid, Elin, Emma, Greta, Hilda, Hilma, Julia, Maja, Märta, Rut, Selma, Sigrid, Svea, Tyra, Vera. Och så snart de blivit populära associeras de med småflickor och inte med gamla tanter. Vilketsomhelst av dessa namn är bättre än Hailey (också på topplistan), anser jag.

Ytterligare ett Astrid Lindgren-namn (förutom Astrid) på topp 100-listan är Lovis (en form av Lovisa antar jag). Ylva-Li tycker jag är fint (från "Allrakäraste syster") men det har i sin tur gett upphov till en massa Li-namn som Nova-Li etc.

Är det värre med "tantnamn" än "gubbnamn"?

"Gubbnamn" som återkommit på 100-i-topp är Albin, Alfred, Aron, Arvid, August, Edvin, Hjalmar, Hugo, Ivar, Levi, Ludvig, Nils, Otto, Sigge, Tage, Ture, Vilgot

Helt nytt namn för mig är pojknamnet Lias. Troligen en variant av Elias. Lias är rätt fint, kanske ett alternativ för föräldrar som tycker Liam blivit för vanligt.

Man borde få lägga till epitet till namn tycker jag. Det blir lite kul när man kollar in etymologin runt vanliga namn iaf.