Hej!
Jag är så gott som övertygad att min son har någon typ av diagnos.Jag har skrivit ner lite beskrivande ord om hur han är.Skulle vara tacksam om ni ville kommentera eller komma med råd?vMin son är 13 år och jag har alltid haft denna oro över att något inte stämmer.

svårt att förstå avsikten bakom en klapp på axeln när han var mindre-tog det oftast som om någon ville honom illa när nån råkade knuffa till honom.

tics när han var mindre, harklande, hummade, rynkade näsan,tog sig bakom nacken, örat, känner efter drar efter andan.Detta är nästan borta alltihop nu.

levde oftast i sin egen värld när han var mindre. Kunde gå många meter bakom oss och leka i en helt annan värld när vi var ute och gick.

Inget tålamod, vill klara av saker med en gång-blir lätt arg och frustrerad
höga krav på sig själv-vill vara proffs från början när han ska delta i någon aktivitet.

svårt att vänta på sin tur
svårt att sitta still
sängvätning till han var 10 år

svårt när det blir mycket intryck

koncentrationssvårigheter

svårt att veta hur han ska bete sig när han leker med andra barn, skriker, skrattar, säger konstiga saker

svårt att vänta på sin tur

kunde putta till någon helt utan vidare utan att tänka på konsekvenser

söker ingen social kontakt, har aldrig gjort.
Söker han kontakt är det bara hans kusin som gäller, som är 3 år äldre.

säger att han har otur i allt

svårt för förändringar som sker utan förvarning

noga med att löften ska hållas, svårt att förstå att det finns saker som gör att något man har bestämt måste ändras eller skjutas upp.
När han var mindre kunde han bli helt förstörd om han tvingades ändra på något han hade bestämt
han trodde att han ljög då, om tex vi hade sagt att vi skulle åka till mormor men så kommer det något annat i vägen, då kunde han bli helt förstörd och säga att men då har jag ljugit för mormor.
Svårt att få honom att förstå att sånt händer.

jätterädd och fixerad vid sjukdomar och händelser en episod, cancer, 11 september osv
informationen som skolan gav angående sjukdomar osv gjorde honom jätterädd.

spelar pajas för att andra ska skratta.

förstår inte vad lagom betyder, det är oftast alldeles för mycket och har svårt att sluta upp när han får tillsägelse.

tycker att småbarn är jobbiga, har svårt att sätta sig in i att de är mindre, han förväntar sig att de ska förstå, vara tänka som honom.

sköter inte hygien

högljudd, toppad, speedad

speciell gångstil

sitter helst hemma, spelar gitarr, tv-spel, film, ritar eller är med oss.
Han gör gärna saker /utflykter med oss.

svårt att visa glädje,när han får saker eller tex när vi gjorde i ordning hans rum, man ser inte mycket av uttryck i hans kroppsspråk.

nedstämd ibland

ej kontaktsökande

inåtvänd

söker sig till andra som också är lite udda

får ofta skyll för saker han ej gjort

rädd för det okända

ärlig

kreativ

uppfinningsrik

musikalisk

Jag känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver om din pojke och jag har fått diagnoserna Aspergers Syndrom och ADHD. Jag önskar att jag hade några stora råd, men jag fick min diagnos när jag var 22 år. Så naturligtvis gick jag igenom ett par knepiga år utan att vet vad som egentligen var "fel" på mig, nu anser jag inte att det är ett "fel" - det kändes bara så.

När jag var 8 år gammal så skar jag mig på något när jag hade hoppat in i en container. Min moder började prata om att sprutor och AIDS. Så i en stor del av mitt liv trodde jag att jag skulle dö, att jag skulle ha "oturen" och dö innan jag var 20 år. Jag var aldrig mer i en container, det är det positiva.

När folk tog på mig när jag var liten kunde jag reagera med rädsla/ilska.

Det där med tålamod är något jag har arbetat väldigt mycket med. Jag är van att lära mig snabbt och att göra saker bättre än andra. Det var idén jag hade, jag kunde det redan bara jag såg vad de gjorde. Nu är jag naturligtvis mer ödmjuk än så och förstår att det krävs mycket arbete för att hoppa från nivå till nivå.

Svårt med mycket intryck - Ja. Främst ljus, ljud och temperatur.

Koncentrationssvårigheter - Ja. Men det är något man får jobba hårt med, och det finns medicinering - men det använder jag inte.

Jag umgicks helst med mina bröder som är 10 och 15 år äldre.

Och jag ÄLSKAR musik och är musikalisk.

Till stor del verkar vi ha liknande beteende. Jag var mer extrovert då än vad jag är nu, men det var en naturlig utveckling om man tänker på mina erfarenheter av allt runt omkring.

Hur som helst; Igenkänning finns.

Tusen tack för ditt svar, det är så skönt att få lite stöd i allt det här, jag är ju en orolig mamma som bara vill att min son ska må bra och få ett bra liv.
Hur mår du nu?

earlydayminer skrev:Jag känner igen mig i väldigt mycket av det du skriver om din pojke och jag har fått diagnoserna Aspergers Syndrom och ADHD. Jag önskar att jag hade några stora råd, men jag fick min diagnos när jag var 22 år. Så naturligtvis gick jag igenom ett par knepiga år utan att vet vad som egentligen var "fel" på mig, nu anser jag inte att det är ett "fel" - det kändes bara så.

När jag var 8 år gammal så skar jag mig på något när jag hade hoppat in i en container. Min moder började prata om att sprutor och AIDS. Så i en stor del av mitt liv trodde jag att jag skulle dö, att jag skulle ha "oturen" och dö innan jag var 20 år. Jag var aldrig mer i en container, det är det positiva.

När folk tog på mig när jag var liten kunde jag reagera med rädsla/ilska.

Det där med tålamod är något jag har arbetat väldigt mycket med. Jag är van att lära mig snabbt och att göra saker bättre än andra. Det var idén jag hade, jag kunde det redan bara jag såg vad de gjorde. Nu är jag naturligtvis mer ödmjuk än så och förstår att det krävs mycket arbete för att hoppa från nivå till nivå.

Svårt med mycket intryck - Ja. Främst ljus, ljud och temperatur.

Koncentrationssvårigheter - Ja. Men det är något man får jobba hårt med, och det finns medicinering - men det använder jag inte.

Jag umgicks helst med mina bröder som är 10 och 15 år äldre.

Och jag ÄLSKAR musik och är musikalisk.

Till stor del verkar vi ha liknande beteende. Jag var mer extrovert då än vad jag är nu, men det var en naturlig utveckling om man tänker på mina erfarenheter av allt runt omkring.

Hur som helst; Igenkänning finns.

selwyn skrev:Tusen tack för ditt svar, det är så skönt att få lite stöd i allt det här, jag är ju en orolig mamma som bara vill att min son ska må bra och få ett bra liv.
Hur mår du nu?

Jag förstår det. Det är tungt att bära all last på sina egna axlar. Har sett vad det gjorde med min moder under mina tonår. Men det är också en massa annat som har orsakat det. Hoppas du lyckas få den hjälp som du vill ha!

I mitt hjärta mår jag relativt bra. Ibland är det jobbigt, men för det mesta är jag ändå ganska lugn och samlad. Vissa småsaker kan ibland komma emellan, men jag försöker arbeta mot att jag ska klara av det så mycket som möjligt.

Naturligt sett är jag en glad och ganska optimistisk person, så för mig har den inställningen hjälpt väldigt mycket. Ibland har det varit väldigt svårt, då jag har sjunkit in så djupt i mig själv att jag nästan inte kunde uppfatta verkligheten.

Jag lever nog fortfarande i min egen vackra värld med romantik och drömmer, men jag är mycket väl medveten om verkligheten och vad jag måste göra för att överleva. Ur ett helhetsperspektiv: det finns egentligen ingen anledning för mig att må dåligt.

Härlig inställning!

earlydayminer skrev:

selwyn skrev:Tusen tack för ditt svar, det är så skönt att få lite stöd i allt det här, jag är ju en orolig mamma som bara vill att min son ska må bra och få ett bra liv.
Hur mår du nu?

Jag förstår det. Det är tungt att bära all last på sina egna axlar. Har sett vad det gjorde med min moder under mina tonår. Men det är också en massa annat som har orsakat det. Hoppas du lyckas få den hjälp som du vill ha!

I mitt hjärta mår jag relativt bra. Ibland är det jobbigt, men för det mesta är jag ändå ganska lugn och samlad. Vissa småsaker kan ibland komma emellan, men jag försöker arbeta mot att jag ska klara av det så mycket som möjligt.

Naturligt sett är jag en glad och ganska optimistisk person, så för mig har den inställningen hjälpt väldigt mycket. Ibland har det varit väldigt svårt, då jag har sjunkit in så djupt i mig själv att jag nästan inte kunde uppfatta verkligheten.

Jag lever nog fortfarande i min egen vackra värld med romantik och drömmer, men jag är mycket väl medveten om verkligheten och vad jag måste göra för att överleva. Ur ett helhetsperspektiv: det finns egentligen ingen anledning för mig att må dåligt.

Du har väl redan förstått att din son har både det ena och det andra.
Frågan är nu hur du tänker dig att gå vidare så att han kan få det stöd han kan behöva i fortsättningen? Livet blir ju svårare att hantera ju äldre man blir o kraven på att man ska klara en massa blir större.

Jag har begärt en utredning vilket det ska bli.Jag tycker att jag har fått bra respons i skolan av de inblandade hittils.De har redan nu börjat utgå ifrån att han har någon typ av diagnos trots att utredningen inte är gjord ännu, så att han ska bli behandlad på ett annat sätt av lärarna.
Han går på samtal 1 gång i veckan i skolan.

A skrev:Du har väl redan förstått att din son har både det ena och det andra.
Frågan är nu hur du tänker dig att gå vidare så att han kan få det stöd han kan behöva i fortsättningen? Livet blir ju svårare att hantera ju äldre man blir o kraven på att man ska klara en massa blir större.

selwyn skrev:[...]noga med att löften ska hållas, svårt att förstå att det finns saker som gör att något man har bestämt måste ändras eller skjutas upp.
När han var mindre kunde han bli helt förstörd om han tvingades ändra på något han hade bestämt
han trodde att han ljög då, om tex vi hade sagt att vi skulle åka till mormor men så kommer det något annat i vägen, då kunde han bli helt förstörd och säga att men då har jag ljugit för mormor.
Svårt att få honom att förstå att sånt händer.

Jag har fortfarande problem med detta.. vet inte om det är nåt aspigt, men det gör att kraven på en själv blir fruktansvärt stora..

Både adhd och aspergers kom jag att tänka på utifrån din beskrivning iallafall..

Om ni inte gjort så begär att få göra en utredning.

selwyn:


Går före och inte lyssna = ADHD


Leker i sin egen värld= Asberger


Svårt att förstå avsikter = låter som Asperger


Speciell gångstil = Asperger


Svårt att visa glädje = Asperger


Svårt att visa kroppspråk= Asperger


Fixerad vid sjukdomar = Asperger

m.m

Ja flera saker pekar isf. på Asperger ( AS )


Jag har själv varit fixerad vid sjukdomar, rädd att bli sjuk och haft / har Bascillskräck.


Intressant ändå med flera As-personer om det skulle vara så tycker jag.


Det kan oxå vara en multidiagnos som andra är inne på här, jag är ingen expert utan drar en parallell till vad jag sett på teve och har själv.


Hoppas du får svar på sikt.


Mvh Christer