Jag vet verkligen inte vad jag ska ha andra människor till. Jag står min familj nära och har en pojkvän men har jättesvårt att behålla vänner eftersom jag slutar höra av mig. Det slutar med att jag undrar vad jag ska med dem till och inte kommer på något svar. Vänner är tidsfördriv och jag fördriver hellre min tid med något mer produktivt. Min pojkvän hjälper mig att utvecklas emotionellt och det är produktivt och vettigt. Jag gillar människor som jag kan ha intellektuella diskussioner med för de hjälper mig att utvecklas intellektuellt. Likt förbaskat brukar det sluta med att jag inte hör av mig till dem för att de pratar så mycket om andra saker och jag plötsligt inte vet varför jag ska träffa dem.

Vad har ni folk till? Varför har ni vänner?

Jag önskar att jag hade flickvän med fast som du pojkvän. jag vill ha mycket vänner men det är svårt med komunikationen med folk så försöker skaffa många vänner över datorn så då kan man avsluta samtal när man vill man slipper pinsam tystnad och behöva se vad den andra tänker utan ord

Laika skrev:Jag gillar människor som jag kan ha intellektuella diskussioner med för de hjälper mig att utvecklas intellektuellt. Likt förbaskat brukar det sluta med att jag inte hör av mig till dem för att de pratar så mycket om andra saker och jag plötsligt inte vet varför jag ska träffa dem.

Det låter som att du är rädd att förlora vänner. Varför se det som något bestående? Gör du detsamma med din pojkvän och ni går isär en dag och du inte har några andra vänner så tror jag att risken är stor att du står där själv och mår förbannat dåligt. Finns knappast så mycket negativt med att ha många vänner jmf. med att knappt ha några, däremot att ha fiender men det är en helt annan sak. Man måste inte höra av sig till vänner. Telefonen är en uppfinning som inte alla tycker om att överanvända. Testa använd fötterna.

Parvlon skrev:Man måste inte höra av sig till vänner.

Mycket sant.
Några av mina nämre vänner hörs vi av med årslånga intervaller.

ufo skrev:

Parvlon skrev:Man måste inte höra av sig till vänner.

Mycket sant.
Några av mina nämre vänner hörs vi av med årslånga intervaller.

Låter förträffligt.
Ingen stor risk att man tröttnar på personen då.

Relationen till äkta vänner tål långa uppehåll utan att för den delen ta skada!

Miche skrev:Relationen till äkta vänner tål långa uppehåll utan att för den delen ta skada!

Precis så. Vänskap som inte förutsätter och kräver kalenderdisciplin är den enda riktiga.

Jag tror det är vettigt att umgås med andra för att få veta något om sig själv. Andra människor fungerar som vägledning och kompass, själv kan jag snurra iväg hur som helst i rum och tid.



Ibland går det ju att hjälpa någon också, då åker självkänslan upp några millimeter.

I grund och botten är människan, likt andra djur, beroende av socialt bemötande samt engagering utav sin omgivning. Den som isolerar sig i allt för stor grad brukar på sätt och vis deteriorerar. I andra lägen isolerar man sig med att fokusera sig i ett specialintresse i en allt för stor utsträckning. Idioter är lyckliga, genier kollapsar under sitt eget intellekt. Moment 22, De ska väl vara själva fan då..

*Det som är skrivet i kursivformat är en personlig uppfattning, så alla anser olika.

Parvlon, jag är vansinnigt jätterädd för att bli lämnad. Jag har haft en ganska jobbig historia när det gäller "vänner": "vänner" som mobbat mig, "vänner" som gjort allt de kunnat för att se till att jag inte skaffar fler vänner, vänner som tagit sina liv, och så vidare. Och så vänner som bara umgåtts med mig när ingen annan varit ledig. Jag har fått ta allt det jobbiga, som att sitta vaken mitt i natten när de ringt till mig nedknarkade och ångestfyllda, men när de gjort något roligt har de inte hört av sig till mig.

Helst vill jag bara ta med alla människor jag tycker om till en öde ö och förvara dem i burar så att de inte kan träffa varandra och aldrig tycka om någon annan än mig. Det här är verkligen inget sunt sätt att se det utan det bygger helt på den förtvivlan och panik som jag känner.

Så jag antar att jag har gjort mig lite immun mot vänskap. Jag vill inte skada varken mig själv eller någon annan.

Laika skrev:Parvlon, jag är vansinnigt jätterädd för att bli lämnad. Jag har haft en ganska jobbig historia när det gäller "vänner": "vänner" som mobbat mig, "vänner" som gjort allt de kunnat för att se till att jag inte skaffar fler vänner, vänner som tagit sina liv, och så vidare. Och så vänner som bara umgåtts med mig när ingen annan varit ledig. Jag har fått ta allt det jobbiga, som att sitta vaken mitt i natten när de ringt till mig nedknarkade och ångestfyllda, men när de gjort något roligt har de inte hört av sig till mig.

Helst vill jag bara ta med alla människor jag tycker om till en öde ö och förvara dem i burar så att de inte kan träffa varandra och aldrig tycka om någon annan än mig. Det här är verkligen inget sunt sätt att se det utan det bygger helt på den förtvivlan och panik som jag känner.

Så jag antar att jag har gjort mig lite immun mot vänskap. Jag vill inte skada varken mig själv eller någon annan.

Knarkare är inga roliga och ha att göra med. Haft några själv som det verkar som att de lever för knarket under väldigt långa perioder. En knarkare har varken tid eller råd att vara hög hela tiden och jag tror att om de ringer när de är höga och man själv inte fattar ett skit så behöver det inte betyda att de ringer för att de mår dåligt, de kan lika gärna tro att de är normala då de är höga, vanlig tankevurpa. Den mest värdefulla tiden för en knarkare borde vara tiden då han är hög. Sen brukar ångesten ju vara mest när man är "off" så du kanske borde vara glad över att de inte kontaktad dig i sitt normala tillstånd istället? Det med vänner låter inte särskilt sunt, för det är rätt uppenbart att ju färre man har, desto större är risken att man står där ensam om några är borta ett tag. Om man nu är rädd för att bli ensam. De flesta är ju långt ifrån nark.missbrukare iofs så det problemet kanske bara känns större än vad det egentligen är, eftersom du har sådana erfarenheter.

Jag vet inte om du ser på folk ifall de har missbruksproblem men själv känner jag igen missbruk ganska lätt. Typ CocaCola och amfetamin. Den ena på magen och den andre på sitt beteende. CocaCola typen behöver inte vara roligare än amf. iofs, då de ofta blir tjockisar och väldigt lata av sockret. Såna som stönar så fort de rör sig är inte heller roliga och ha att göra med om det man gör innebär att man gör något.

Jag är hellre ensam. Jag har min familj och kontaktperson. Det räcker för mig. Har sporadiskt kontakt med två väninnor på andra orter. Känner inget behov av att träffas och prata.

Man ska ha dem så man inte känner sig ensam, antar jag väl.. Känner man inget behov av att träffa dem, och inte ensam så kan man väl skita i att träffa dem..?

Är det vanligt bland aspisar att sluta höra av sig till folk och sedan få ångest för att man inte hört av sig? Jag känner mest att de nog tycker att jag är så tråkig och konstig att det inte är någon idé att upprätthålla kontakt.

Mja, vanligt skulle jag nog inte säga. Vissa vill helt enkelt inte ha kontakt, andra klarar det inte. Om man får ångest över det finns det ju en anledning att kontakta dem igen, men ifall de tycker du är tråkig eller inte får man nog klura lite på själv. Några tips är ju ifall de kommer med förslag själva, eller har gjort det, men inte gör det längre? De kan tyda på 1. de vet att du inte kan/vill göra det, eller 2. idébrist.

Kolla med dem ifall de vill göra nått 'neutralt', typ fika eller en öl eller nått, så kan du nog klura vidare på det. Om de ser att du vill göra nånting kanske de ändrar sig, ifall de nu tycker att du skulle vara tråkig.

hade jag inte haft sånt enormt stöd från mina vänner och min familj så hade nog mitt liv varit ännu mer rörigt än vad det har varit hittils

känner mig vilsen och förvirrad utan mina vänner och de får mig att känna mig mer som en hel människa för de har bättre koll på allt än vad jag har

och såklart tycker jag att det är roligt att umgås med dem även om det inte är så ofta vi ses

Gert Fylking ställde samma fråga (dvs Vad ska man ha folk till? ikväll på radion (vet inte vilken kanal, men har kör ett kvällsprogram på en reklamkanal).

Har bara lyssnat lite, men det kom in några intressanta samtal, jag vet inte om man kan höra programmet på webben eller om det går repris.

jag är oerhört tacksam över att ha vänner och familj som orkar bry sig men jag har ett behov av att umgås med andra även om det inte är väldigt ofta

vissa kanske inte har samma behov helt enkelt

Hmm, svårt de där. Men de du beskriver är ju jättebra vänner, emn det emd att inte ha tillräcklig kraft, hur menar du där? Är det när ni umgås, eller handlingar, e.c.t.

Jag tror det hade varit enklare ifall du tog kontakt med dem, så "de inte gör dig en tjänst", om du förstår vad jag menar. Jag känner igen de du beskriver dock, med att känna sig otillräcklig, inte tillräckligt glad/frammåt/kul att umgås med, men att hitta något båda gillar. Jag fick kontakt med mina vänner lite mera då de flesta utav oss spelade ett visst spel, så då satt man ju och gjorde de, och pratade över skype samtidigt, så man tar de lite smidigare

Jadu. Vad ska man med människorna till. Det undrar jag också ibland.

Visst uppskattar jag att göra sådant som jag gillar tillsammans med vänner. Problemet kommer när de vill träffas enbart för träffandets skull, där faller jag bort för jag förstår det inte. När de säger: ”Ska vi se en film hemma hos mig ikväll?” så vill jag veta vilken film och om det inte är något jag är intresserad av så tackar jag nej. Det var rätt nyligen som jag fick förklarat för mig att mina NT-vänner tycker om att träffas bara för att ses, att aktiviteten inte spelar så stor roll. Jag är helt tvärtom.

Mitt råd är världens enklaste och svåraste på samma gång: skaffa vänner som gillar att göra sådant som du gillar att göra.

Jag tycker att det ofta är jättesvårt både att ringa till och träffa bekanta, men jag gör det ändå, eftersom det får mig att känna mig mindre udda. Jag säger bekanta, för jag har svårt att skilja på kompisar och vänner. Jag har väldigt svårt att känna någon känslomässig koppling till andra, vilket är en stor sorg.

Folk går faktiskt använda! Mänsklighetens samlade kunskap om allt det jag inte vill lära mig går få fram, främst genom att ställa en eller flera frågor som är relevanta för mina intressen och mål.

imperativ skrev:Folk går faktiskt använda! Mänsklighetens samlade kunskap om allt det jag inte vill lära mig går få fram, främst genom att ställa en eller flera frågor som är relevanta för mina intressen och mål.

Du menar att hålla en konversation?

Heishi skrev:

imperativ skrev:Folk går faktiskt använda! Mänsklighetens samlade kunskap om allt det jag inte vill lära mig går få fram, främst genom att ställa en eller flera frågor som är relevanta för mina intressen och mål.

Du menar att hålla en konversation?

Ja, om all ömsesidig kommunikation mellan två eller flera människor räknas som konversation.

Exempel, jag frågar en bilmekaniker vad ett bromsrör är för något när jag ser ordet på mitt kvitto över bilreparationen. Eller om en människa frågar mig om skillnaden på Y-koppling och deltakoppling i en trefas elmotor inkopplat på ett svenskt elnät.