Lealös hörde jag från min pappa som var född i innersta Halland. Men jag vet inte om det kommer därfrån. Det betyder

slapp, ledlös, utan stadga, slängig, hållningslös; karaktärslös

enligt http://www.synonymer.se/?query=leal%F6s

Har ingen egen dialekt. Däremot har både far och jag
förmågan att omedvetet härma en dialekt om vi umgås
med någon som har en. Det är pinsamt och lite freaky.

barracuber skrev:
Lealös hörde jag från min pappa som var född i innersta Halland.

"Lealös" kan man säga i Dalarna också, med samma betydelse som ovan.

talar blandning av lyckselemål, storumanbonska, sorselebonska, pitemål (lyssnar för mkt på Euskefeurat) och rikssvenska.

exempel på ord är väl,

ää = är (kan också i vissa meningar bli ger/gär typ "hä gär int så myche folk härikring" nästan stumt g däremot)
hä = sätta/ställa/lägga
far/fara = åka
legda (uttalas lite blandninge mellan ä och e) = åker/fält
int = inte
bron = farstubron (visste inte det var dialekt förrens nyss)
vädre = vädret
blia = tövädre
edit: annsia = andra sidan
á före kvinnonamn (tex á Eva) och en före mansnamn (tex en Adam)

edit: á och ens oftast o man pratar om folk (tex "á Eva bor på annsia vägen")

men ibland pratar ja renare svenska hä beror på vem man pratar ve

däremot säger jag inte snåttren/snattren utan hjorton, jag säger inte kangeroo utan spindel etc etc

Pentti Varg skrev:

barracuber skrev:
Lealös hörde jag från min pappa som var född i innersta Halland.

"Lealös" kan man säga i Dalarna också, med samma betydelse som ovan.

Ok tack.

Lite långsökt kanske men engelskans "lean on" betyder ju "luta sig emot". Kanske en fråga till programmet Språket i P1?

@ barracuber
P.S Jag har ingen aning om varifrån ordet "lealös" kommer. Men jag känner igen många ord och uttryck från olika inlägg i denna tråd, det verkar som att många ord/uttryck förekommer i flera landskap... Skulle kanske fråga min svensklärare till far - det är bara det att då slutar han aldrig prata om det...

Drar mig just tillminnes på ngr till fina dialektala ord från min flydda ungdom:

Söndersmolaoxbolla - pölsa

Klästöt - den grova käpp man rör om i en gammeldags vattenvärmare (före tvättmaskinen)

Klästöt (andra betydelse) - fysiska företräden på en välväxt man

Väderstöt - cykelpump, golvmodellen

Stöt - gammal besvärlig man (som moi tex)

Gask - Studentikos ''inskolning''

Blodskam - incestuösa handlingar

Hundskam - tik som har tjuvparat sig/eller bara sprungit bort

Pojkslinka - tanig ung man

Slynika - tanig ung kvinna

Det här ska naturligtvis åxå betraktas med en vis skepsis, kan minnas fel

barracuber skrev:

Pentti Varg skrev:

barracuber skrev:
Lealös hörde jag från min pappa som var född i innersta Halland.

"Lealös" kan man säga i Dalarna också, med samma betydelse som ovan.

Ok tack.

Lite långsökt kanske men engelskans "lean on" betyder ju "luta sig emot". Kanske en fråga till programmet Språket i P1?

Nej, ledlös, tror jag. (som också säger lealös)

Tomtebrus - ett äckligt pulver fattigt folk som mig blandade med vatten och sen låssades att det var läsk, ungefär som c-vitamin brus (fanns inga cola automater i björnskogen)

Mymlan skrev:

biologic skrev:* Hialös = Lite knäpp

Där ser man, olika dialekter har kan ha samma ord för olika saker. Träffade en gång på en skåning som halvt på skoj kallade mig "hialösa kvinna" Såg ut som ett frågetecken och fick förklarat för mig att det betyder otålig.

Ah, intressant! Kom på att vi säger "nu får du hia dig!" vilket betyder "nu får du tåla dig". Samtidigt kan vi säga "Hon är helt hialös" vilket betyder "Hon är helt galen/hopplös/knäpp".

En hel del av dessa uttryck håller på att försvinna. Men jag håller fast vid en del... Folk har frågat "om jag är född på 40-talet".

"Åka asakana" [a:sa-ka:na]" - När hunden kliar rumpan mot marken vid diarre, mask eller analsäcksinflammation.

Så nu kan ni det!

biologic skrev:"Åka asakana" [a:sa-ka:na]" - När hunden kliar rumpan mot marken vid diarre, mask eller analsäcksinflammation.

Så nu kan ni det!

Det var ju en rent fyndigt ord, asakana, målande beskrivnig.

Nästan som:

Hundballen i månsken - ngt som glänser som kromat, eller silver, och för vissa är stöldbegärligt

barracuber skrev:Lite långsökt kanske men engelskans "lean on" betyder ju "luta sig emot". Kanske en fråga till programmet Språket i P1?

Kanske har lealös samma ursprung som lem och led.

biologic skrev:Ah, intressant! Kom på att vi säger "nu får du hia dig!" vilket betyder "nu får du tåla dig". Samtidigt kan vi säga "Hon är helt hialös" vilket betyder "Hon är helt galen/hopplös/knäpp".

Jag tänker att hia i hialös och syftar på djävulen, hin håle. Vi säger t ex hia kring om någon som far runt okristligt fort.

Oh, jag har använt ordet "knö" hela mitt liv och har ofta fått en del förvånande blickar av folk här uppe. Det dröjde till jag insåg att jag plockat upp det under mina många och långa sommarvistelser i Kungälv under min uppväxt (jag har släkt där).

"Fli" använder jag också flitigt som i "Fli dig" - flytta på dig.

tahlia skrev:"Fli" använder jag också flitigt som i "Fli dig" - flytta på dig.

I Kungälv har du säkert hört varianten "Flö daj!"

LordNelson skrev:

barracuber skrev:Lite långsökt kanske men engelskans "lean on" betyder ju "luta sig emot". Kanske en fråga till programmet Språket i P1?

Kanske har lealös samma ursprung som lem och led.

biologic skrev:Ah, intressant! Kom på att vi säger "nu får du hia dig!" vilket betyder "nu får du tåla dig". Samtidigt kan vi säga "Hon är helt hialös" vilket betyder "Hon är helt galen/hopplös/knäpp".

Jag tänker att hia i hialös och syftar på djävulen, hin håle. Vi säger t ex hia kring om någon som far runt okristligt fort.

Vet inte om något skrivit det men istället för hia (i meningen tåla) tänker jag på ett annat småländskt uttryck - tya. "Nu få du allt ta å tye dej!" Exempelvis tv-seriern Raskens med Sven Wollter.

Finns väl vissa rester sedan uppväxttiden.

bröta = dåna, föra oväsen
kiligt = tråkigt
sytligt = äckligt
röta (med tungrots-r) = tur

Halländskan smyger sig också in ibland, men mest i form av satsmelodi, tror jag. Men även en och annan mooorooot, istället för morot, kan det nog bli...

Skåningar brukar tycka att jag uttalar ö på en roligt sätt. Så när jag säger "smör" så orsakar det skrattanfall hos vissa av mina kompisar. Svårt att skriva hur det låter, men är väl ungefär motsatsen till det östgötska ö:et. När jag pluggade i Linköping trodde alla att jag var från Göteborg.

Sedan har jag hårda sj-ljud för det mesta, och blandar vanliga r med tungrots-r. Det är egentligen bara när jag hör mig på band som jag märker dialekten. Resten av tiden inbillar jag mig nästan att jag pratar rikssvenska!

pointblank skrev:Finns väl vissa rester sedan uppväxttiden.

bröta = dåna, föra oväsen
kiligt = tråkigt
sytligt = äckligt
röta (med tungrots-r) = tur

Halländskan smyger sig också in ibland, men mest i form av satsmelodi, tror jag. Men även en och annan mooorooot, istället för morot, kan det nog bli...

Skåningar brukar tycka att jag uttalar ö på en roligt sätt. Så när jag säger "smör" så orsakar det skrattanfall hos vissa av mina kompisar. Svårt att skriva hur det låter, men är väl ungefär motsatsen till det östgötska ö:et. När jag pluggade i Linköping trodde alla att jag var från Göteborg.

Sedan har jag hårda sj-ljud för det mesta, och blandar vanliga r med tungrots-r. Det är egentligen bara när jag hör mig på band som jag märker dialekten. Resten av tiden inbillar jag mig nästan att jag pratar rikssvenska!

Att blanda rullande och tungrots-r är vanligt. Det kan bero på flera saker.

- Talfel är ett (tänker på GBG-stadsdelen Örgryte). Trots att personen vill få det till rullande blir det ändå tungrot)

- Bland sådana som försökt "byta" från tungrots-r til rullande r, vilket ofta är lättare sagt än gjort (inte minst pga att satsmelodin är ännu svårare att vänja sig av med),

- i vissa delar av landet (tänker på delar av Västergötland och Östergötland) där det är ett dialektalt normalt att säga exempelvis ordet "röra" med det första r:et som tungrot och det andra r:et som rullande. Tänk på Skara-Bert till exempel

Inbilla sig att man pratar rikssvenska? Jag kan tycka det är synd att man lämnar sin ursprungliga dialekt som man är uppvuxen med, som jag själv gjort iom flytten från Halland till GBG. Om man däremot flyttat mycket under barnaåren är det ju nästan ofrånkoligt att ens dialekt blivit uppblandad. I båda fallen kan det vara svårt att hitta tillbaka till sig själv och sitt ursprung. Exempelvis många som blandar tungrots-r och rullande r kan jag tycka låter rätt förvirrade och nästan osäkra. Jag är också en av dem även om jag sällan uttalar tungrots-r numera.

På tal om Göteborg kan man hitta ganska många kopplingar mellan göteborgskan och småländskan. Tänker exv på ord som fötti (40), kått (kort), båtta (borta), gôtt (gott) osv.

barracuber skrev:

tahlia skrev:"Fli" använder jag också flitigt som i "Fli dig" - flytta på dig.

I Kungälv har du säkert hört varianten "Flö daj!"

och här säger vi ju flöj ist för flytta

Jag flyttade omkring en del när jag gick på högskolan och sedan fick jobb. Jag bodde i Västergötland, Närke respektive Stockholm (är född & uppvuxen i Linköping).

Efter ett antal års boende i bl.a. Örebro och sedan Stockholm så fick jag plötsligt svårt att tala naturligt! Flera dialekter "ville fram" samtidigt för ett visst ord eller en viss mening, och jag kunde bli tyst eller rentav sluddra pga en konstig sammanblandning av dialekter.

Det betonade "ö":et från östgötskan hänger kvar, annars har jag nog blivit ganska neutral i uttalet.

Bron har jag alltid kallat den öppna lilla utbyggnaden utanför ytterdörren, är det däremot inbyggt med fönster så har det alltid hetat farstun.

I Norrland är vi ju lite ordkarga på en del ställen och förkortar, både meningar ord, tex säger en del som möts: Jaha. Och då betyder det liksom både hej och hur står det till.

Detta gör att de som har lite svårt för kroppsspråk och så, blir konfysa, särskilt om man är lite aspie, som mig.

Kan va därför, man har svårt att passa in ibland.

antonius skrev:I Norrland är vi ju lite ordkarga på en del ställen och förkortar, både meningar ord, tex säger en del som möts: Jaha. Och då betyder det liksom både hej och hur står det till.

Detta gör att de som har lite svårt för kroppsspråk och så, blir konfysa, särskilt om man är lite aspie, som mig.

Kan va därför, man har svårt att passa in ibland.

ännu bättre är... hmmm vet inte hur man skriver ut det men inandningen som tex kan betyda "ja" eller "jag håller med" eller liknande saker.

en kompis till mig som är från Västafrika lärde sig det och när han träffade en gammal kompis så satt han och höll med (dvs använde den där inandningen) och efter ett tag tipsade den där gamla kompisen om en jätteduktig doktor mot astma



edit: vet inte om det bara är i min familj men vi säger ofta vissa ord i "past tense" (minns inte vad just det hette på svenska) tex "nu for vi" och "hur var det här"

matterik skrev:Jag talar nog ingen dialekt.

Aha, du talar inte alls (alla som pratar har någon form av dialekt, en av dialekterna i Sverige kallas för rikssvenska).

Miche skrev:

matterik skrev:Jag talar nog ingen dialekt.

Aha, du talar inte alls (alla som pratar har någon form av dialekt, en av dialekterna i Sverige kallas för rikssvenska).

Jag kände någon som talade ganska "grov" västgötska (Jönköpingska), han själv tyckte sig tala rikssvenska...