sssssm skrev:

pH skrev:Som en observation gällande läsning och min aspighet...

Det har blivit grymt mycket roligare och lättare att läsa böcker sedan jag insåg att man kan läsa de delar av böcker som intresserar en och inte behöver plöja hela, från första sida via förlagsinformation och innehållsförteckning till referenslista, sakregister och baksidestext...

Håller just nu på med Eric - Pratchett, Tio tankar om tid - Jönsson, och en hög böcker om aktionsforskning och förbättringskunskap. Och har roligt =)

Själv kan jag inte läsa en bok utan att läsa ALLT. Det tar emot på något vis. Jag har visserligen lärt mig att hoppa över index men allt annat läser jag. Copyright, innehåll, referenser, pärmtext osv osv.
Allt måste också läsas från början till slut i rätt ordning för att det skall räknas. Detta är en av de hinder jag stött på då jag försöker plugga i andras regi (högskola) eftersom det inte är helt sällan man har kurser som bara omfattar delar av en bok.

Har haft världens problem med det där, sist när jag läste en antologi om funktionshinder t ex, och vissa stycken stycken handlade om saker som verkligen inte intresserade mig alls. Det kändes som jag inte läst det jag läst "på riktigt", som om jag fuskat inför Stora Bokguden, om jag inte läst hela boken.

VA?

Ett område där 1. fler än jag är störda; 2. flera mycket vettiga personer verkar mer störda än jag!

Sankt Bokus, jag tänder ikväll ett ljus vid ditt altare.
Sankt Liber, har du äntligen befriat mig?
... och index över förbjudna störningar från denna störning?

sssssm skrev:Själv kan jag inte läsa en bok utan att läsa ALLT. Det tar emot på något vis. Jag har visserligen lärt mig att hoppa över index men allt annat läser jag. Copyright, innehåll, referenser, pärmtext osv osv.
Allt måste också läsas från början till slut i rätt ordning för att det skall räknas. Detta är en av de hinder jag stött på då jag försöker plugga i andras regi (högskola) eftersom det inte är helt sällan man har kurser som bara omfattar delar av en bok.

Sitter här och ler stort. Även jag har den här problematiken. Tyvärr sträcker sig min ännu längre. Om mjölkpaketet står på bordet så kan jag inte motstå att börja läsa på baksidan, vilket resulterar i att jag läser allt annat också (innehåll, tillverkare etc). Sätter någon en tidning i näven på mig så läser jag varenda liten artikel, helt oavsett om den är intressant eller inte, vilket bjuder på vissa problem i väntrum där jag nu försöker undvika att plocka upp en tidning.

Jag har ofta kommit på mig själv med att läsa innehållsförteckningen på schampoflaskor, kaviar, smör och liknande.

Att ha en oemotståndlig lust att läsa all text man ser kan vara rätt påfrestande.

Zombie skrev:VA?

Ett område där 1. fler än jag är störda; 2. flera mycket vettiga personer verkar mer störda än jag!

Sankt Bokus, jag tänder ikväll ett ljus vid ditt altare.
Sankt Liber, har du äntligen befriat mig?
... och index över förbjudna störningar från denna störning?

Såja, såja. Du får vara mer störd om du vill. Om du ursäktar mig måste jag gå iväg och lönnmörda mina teddybjörnar iklädd en aluminiumfoliehatt

Tre röda näckrosor av Elin Lindqvist, hennes debutroman Tokyo natt står på tur sen.

Tyvärr har jag just nu mer konc. svårigheter än vanligt, som gör att det inte går så fort framåt med boken...

Grundbok i värdeteori - Lars Bergström
Identitet och differens - Martin Heidegger
Övervakning och straff - Michel Foucault

Den rastlösa välfärdsmänniskan av Staffan Burenstam Linder. Nyutgåva av boken, som ursprungligen gavs ut 1969 men som har en förvånansvärd aktualitet idag, inte minst med tanke på utvecklingen sedan dess.

Intressant och tankeväckande, inte går det fort inte men det ger mer tid till reflektion och det är bra. En i många stycken oväntad bok för min del, främst med tanke på vem som skrivit den.

Koren Zailckas: Packad - En tonårsalkis memoarer

Läste precis ut Att leva ett liv, inte vinna ett krig - om acceptans, av Anna Kåver. Rekommenderas!

Kanske skall läsa hennes bok om social fobi. Hm.

Psykopatens värld - Robert D. Hare

»Oavsett orsakerna är det uppenbart att psykopaterna ställer till med mycket elände. Det skulle ställa till mycket mindre elände om människor i allmänhet var bättre orienterade om tillståndet och de uttryck detta tar sig.«

- ur företalet av Sten Levander



För skaffandet av lite koll på den tredje sortens ADHD i den nya uppdelningen som Russell Barkley pratade om nu senast: vanlig motorisk ADHD, SCT och antisocial.

linek skrev:Psykopatens värld - Robert D. Hare

»Oavsett orsakerna är det uppenbart att psykopaterna ställer till med mycket elände. Det skulle ställa till mycket mindre elände om människor i allmänhet var bättre orienterade om tillståndet och de uttryck detta tar sig.«

- ur företalet av Sten Levander



För skaffandet av lite koll på den tredje sortens ADHD i den nya uppdelningen som Russell Barkley pratade om nu senast: vanlig motorisk ADHD, SCT och antisocial.

Hare är knäpp. Dålig bok, töntig idé.

alfapetsmamma skrev:Läste precis ut Att leva ett liv, inte vinna ett krig - om acceptans, av Anna Kåver. Rekommenderas!

Varför rekommenderar du den, vad är det som är så bra med resignation?
Mitt svar till den tanten är att livet är ett krig. Livet, tillvaron är ett myller av liv som bekämpar varandra, ända ner till cellnivå. Om du inte har bra soldater i ditt immunförsvar dör du.

Läser lite av varje för närvarande; Så talade Zarathustra i nyöversättning, Drömmarnjas berg av Artur Machen och Artiklar av Stig Larsson.

Just nu läser jag en biografi om Ernst Rolf

Bror Duktig skrev:Just nu läser jag en biografi om Ernst Rolf

Vem är det? Låter som någon gammal revygubbe från 40-talet...

KrigarSjäl skrev:

Bror Duktig skrev:Just nu läser jag en biografi om Ernst Rolf

Vem är det? Låter som någon gammal revygubbe från 40-talet...

Nästan rätt. Fast han var som störst under 20-talet och dog 1932.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ernst_Rolf

Just nu läser jag Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson

Shike (Drakarnas tid och Stormen och svärdet) av Robert Shea.

Det var så mycket folk o rörigt under helgerna så jag läste om Sagan om ringen trilogin ännu en gång...sen läste jag Svensk maffia. men det är mer som en uppslagsbok...

Har nyligen läst klart "Tvekampen"(First Blood) av David Morrell.
Boken kom ut 1972 och filmen med Stallone kom ut 1982.
Måste komma med den gamla klyschan i det här fallet: Boken var bättre än filmen. Mer våldsam iochförsig, men mer komplex och karaktärerna var inte lika schablonartade som de var i filmen.

Apophis skrev:Har nyligen läst klart "Tvekampen"(First Blood) av David Morrell.
Boken kom ut 1972 och filmen med Stallone kom ut 1982.
Måste komma med den gamla klyschan i det här fallet: Boken var bättre än filmen. Mer våldsam iochförsig, men mer komplex och karaktärerna var inte lika schablonartade som de var i filmen.

Boken bättre...?

För det första går det inte att jämföra bok och film, bok är bok, film är film och aldrig mötas de tu.
Det som funkar i bokform funkar sällan på film och vice versa. Det är helt olika, väsensskilda medium med helt olika predikament och formkrav.

Du får gärna ge exempel på var i texten du hittar att karaktärerna är mindre 'schablonartade' än i filmen.

Filmen har jag sett flera gånger med stor behållning; Stallone är perfekt i rollen som traumatiserad outsider; de sorgsna ögonen skänker alltid en komplexitet åt hans roller; mannen som dyker upp från ingenstans, den ensamme mannen som tagit på tok för mycket stryk i livet men ändå fortsätter framåt, men en obändig integritet och rättskänsla.

Brian Dennehys småstadssheriff är utomordentlig, han kan verkligen förkroppsliga det insomnade, inskränkta, skraja småstadssamhället.

Om det är ngn slags tvekamp Morrell velat skildra gör han det på tröttsamt skolpojksmanér: actionscenerna beskrivs i detalj, men karaktärsteckningen uteblir nästan helt. Det finns inga inre monologer som förklarar huvudkaraktärernas reaktioner och handlingar, bara en torrt konstaterande ton boken igenom.
Där fungerar filmen bättre; vi ser karaktärernas fysiska rekaktioner, tonfall mm vilket bättre förkroppsligar det som Morrell försöker säga.

För er som inte läst boken kan jag kort sagt säga att det är klassisk pojklitteratur av den sort man hittar på bensinmackar.

Det enda som är schablonartat och klyschigt är din uppfattning:

1. Regel nr ett i svensk kulturdiskussion är att Stallone alltid måste dissas, då han för det första är 'muskelhjälte', för det andra för att han är amerikan och för det tredje för att hans filmer är våldsamma.

2. Regel nr två är att våldsskildringar alltid är fult och att blockbusters är föraktliga.

3. Regel nr tre är att Stallones roll i svenskt kulturliv, i kultursidorna, är att ständigt klä skott för kulturarbetarnas arbetarförakt.

4. "Boken var bättre än filmen". Någon som hört det förut?

I den svenska kulturvärlden är det fint med mjäkighet, ju töntigare mannen skildras desto bättre är det; se bara på hur den svenske mannen skildras i filmen:
Åsa-Nisse
Farbror Melker
Gustav Svensson
Papp-Hammar
Pappan i "Vi hade i alla fall tur med vädret"
Stig-Helmer
Lilla Fridolf

Jag borde kunna räkna fram fler, men det har faktiskt varit nyårsafton, så det får ni överse med. Men vad har vi då på andra planhalvan? Finns det inga motpoler till den töntige, bortkomne mannen?
Jag kan bara komma på en:
Gunvald Larsson

KrigarSjäl skrev:Gunvald Larsson

Gunvald Larsson i Persbrandts skepnad är namnam! Skulle jag bli polis skulle jag bli en Gunvaldina känns det som. Antagligen skulle jag väl inte bli långlivad, tjejer har inte alltid lika mycket svängrum som killar... även om jag hoppas att mitt antagande är felaktigt!

Gunvald Larsson i Lassgårds skepnad är lite mer trist. Klädsnobbig förvisso, vilket är ovanligt för en polisperson i romaner - de flesta gillar ju alkohol, lever ensamma, alternativt med en splittrad familjesituation, och struntar i kläder alls.

Har du läst Momo förresten, KS? Jag lånade Äcklet men fick massor att göra och sen var jag tvungen att lämna tillbaka boken oläst. Ska göra ett nytt försök nästa vecka!

Nej, har haft fullt upp med att slutföra gymnasiebehörigheterna. Nu har jag bättre tid, så jag ska försöka ta tag i det. Men jag har som alltid en hög böcker på nattduksbordet jag måste avverka.

Jag skulle också kunna drista mig till att analysera det lilla jag vet; bokens illustrerade framsida, titel mm. Ur sådant kan man, tro't eller ej, nämligen utläsa en hel del.