Precis som trådnamnet säger så är jag på jakt efter förklaringar på vad som kännetecknar ett specialintresse.
Jag skriver också ner några frågor, jag kanske missar några relevanta frågor och om ni tycker det så får ni gärna lägga till dom i ett inlägg.

- Vad är det som gör det till ett specialintresse och inte bara ett vanligt intresse eller en hobby?
- Har alla med AS ett specialintresse?
- Kan människor utan AS ha ett specialintresse?
- Kan man ha vad som helst som specialintresse?
- Kan ett specialintresse vara till nytta på något sätt?

Nu kommer jag inte på mer för tillfället men är tacksam för svar!

Jag brukar särskillja på mina vanliga sunda (ironi) NT-intressen och aspergaren i mig på den grunden att när jag kommer in i en period av det senare så vaknar jag upp på morgonen och känner mig ungefär som jag gjorde på hjulafton som liten om jag skall få ägna mig åt mitt intresse.
Detta kanske inte riktigt var vad du efterfrågade men för mig går det någon slags skilljelinje där.

Kanske borde ha skrivit ner i första inlägget att anledningen att jag försöker ta reda på det här är att jag (förhoppningsvis) ska ut och föreläsa om AS så småningom. Då är vi ett par stycken som ska föreläsa och så kom vi på att det är ju bra att kunna förklara ett så främmande begrepp som "specialintresse".

sssssm skrev:Jag brukar särskillja på mina vanliga sunda (ironi) NT-intressen och aspergaren i mig på den grunden att när jag kommer in i en period av det senare så vaknar jag upp på morgonen och känner mig ungefär som jag gjorde på hjulafton som liten om jag skall få ägna mig åt mitt intresse.
Detta kanske inte riktigt var vad du efterfrågade men för mig går det någon slags skilljelinje där.

Det är faktiskt precis vad jag frågade efter, det är enkelt förklarat och dom allra flesta borde väl kunna relatera till det. Tackar!

Vad är det som gör det till ett specialintresse och inte bara ett vanligt intresse eller en hobby?

När jag för 100-50-11:e gången hört att VARFÖR I HELVETE KAN DU INTE LÄSA OM NÅTT ANNAT! NÅTT INTRESSANT FÖR EN GÅNGS SKULL!!! så börjar jag misstänka att det kan röra sig om ett nytt specialintresse jag snöat in mig på. Detta är nämligen inget jag själv märker särskilt snabbt. Tydligen är det detta med diagnoser jag snöat in mig på just nu, verkar det som. Jag är exempelvis allmänt intresserad av att teckna, måla och datorer, men det räknar jag inte som specialintresse då det aldrig varit fanatiskt. Specialintressen brukar dessutom vara intensiva i några få års tid, för att sedan "slockna" i princip helt, till skillnad från mina "vanliga intressen".

Att sitta dygnet runt å nätet i syfte att ladda ner ALLA bilder som finns på MJ, beställa rättegångspapper från USA, köpa den där tionde nästan-exakt--likadana svindyra importsingeln från Japan och att låta bli att äta på en veckas semester undantaget en barn-burgare med vatten på McD, när du seriöst ser dte sin intressant vilken skostorlek MJ har, när du sett MJ:s liveframträdande i steg-för-steg-framåtklickande med videokontrollen och sett på varje sväng om och om igen för att kunna kopiera av dem i detalj likadant; då har det förmodligen rört sig om ett specialintresse...


Har alla med AS ett specialintresse?

Det tror jag inte. Det beror väl på om det ingår i diagnoskriterierna? Dessutom kan det vara diffust i vissa fall. Sen verkar det som tjejjer har specialintressen på annorlunda sätt än killarnas extrema "tåg, tidtabeller och vapen".


Kan människor utan AS ha ett specialintresse?

Ja. Autister exempelvis. Nej, seriöst, det är jag övertygade om att NT också kan ha. Fanatiskt fotbollsintresse är vanligt bland NT-män har jag hört.


Kan man ha vad som helst som specialintresse?

Ja, det tror jag, jag kommer inte på vad som INTE skulle kunna vara ett sådant.


Kan ett specialintresse vara till nytta på något sätt?

Oja! Om man har ett "konstruktivt" sådant åtminstone, exempelvis matematik, datakunskap, medicin/forskning, orkideer.... Michael Jackson vet jag inte vad jag kan ha för nytta av rent utåt sett, men specialintressen skänker mig mycket nöje, föder min nyfikenhet och breddar min allmänbildning. I synnerhet de "korta" episoder, exempelvis då jag satt tre-fyra dygn i sträck och läste om röda och vita blodkroppar, Rhesius och koaguleringstider, hjärtmediciner, EKG och syresättning....

MsTibbs skrev:Kan man ha vad som helst som specialintresse?

Ja, det tror jag, jag kommer inte på vad som INTE skulle kunna vara ett sådant.

Om man har som specialintresse att skaffa sig en så bred allmänbildning som möjligt, är det då ett specialintresse?

Moggy skrev:

MsTibbs skrev:Kan man ha vad som helst som specialintresse?

Ja, det tror jag, jag kommer inte på vad som INTE skulle kunna vara ett sådant.

Om man har som specialintresse att skaffa sig en så bred allmänbildning som möjligt, är det då ett specialintresse?

Hmmm... hörde en psykiater säga, att "om man har ett för brett intresseområde, så kanske det inte är ett specialintresse det rör sig om". Det ligger väl i sakens natur, att det måste vara något hyfsat nischat? Att plugga på Aktuellt och därmed bli allmänbildad, bör nog kunna räknas som specialintresse.

Spännande tråd...

Här kommer lite tankar från en utan AS, men som inte heller är NT... en som nuddar spektrumet men inte är fullt där...

Kan människor utan AS ha ett specialintresse?

Ja, jag är ett levande bevis *skojar*
Seriöst nu: Ja, det tycker jag. Jag har intressen som skulle klassas som specialintressen.
MsTibbs nämnde fotbollintresse och jag håller med.
Min bror är sådan... han kan prata fotboll oavbrutet, detsamma med bilar...
och nu menar jag mer på detaljnivå, inte bara vilken bil ser vackrast ut.

Vad är det som gör det till ett specialintresse och inte bara ett vanligt intresse eller en hobby?

Jag gissar att något blir till specialintresse när det blir för intensivt eller mycket på detaljnivå.... så känns det för mig. T.ex. jag gillar generellt att läsa (ett intresse), men när jag för en period läser enbart en sorts böcker utan att bry mig om att läsa annat då blir det mer specifikt och känns som ett specialintresse. Det blir också så för mig att jag längtar till det intresset, att få ägna mycket tid åt det, att få vara ifred och syssla med det. Plus att jag får den där idéen att jag skulle vilja kunna allt om det (helt omöjligt förstås). Mina mer vanliga intressen får mig inte att känna mig riktigt så, men jag njuter mycket av dem hur som helst.

Ett annat exempel (ur min barndom) är geografi. Jag har alltid gillar det. När jag var 9 år gammal hade jag dock en intensiv period då jag studerade noggrant mitt lands karta, lärde mig alla län och deras huvudstad, namn på berg, sjöar och älvar, höjd på bergen, namn på öar och vilken by var störst där, läste en del i min uppslagsbok osv. Jag var helt upptagen av det, det kändes jättespännande, men nu förstår jag att det var att gå mycket i detaljnivå...Det var ett specialintresse inom ett område som jag är intresserad av...

Kan man ha vad som helst som specialintresse?

Det tycker jag.

Kan ett specialintresse vara till nytta på något sätt?

Ja det ger avslappning, kraft, stimulans, man kan få jobba med det om man har tur... jag förstår inte riktigt varför vissa säger "ja, men vad ska han/hon ha det till?" när någon säger t.ex. "den personen med AS kan namnet på Sveriges alla fåglar och hur de låter". Det är ju kunskap, det inget fel med att kunna saker och ha fördjupade kunskaper...

Pontus skrev:Kan ett specialintresse vara till nytta på något sätt?

Fråga A. Einstein eller Bill Gates.

För mig är ett specialintresse ett intresse som får mig att glömma äta, glömma sova och vilja säga upp mig från jobbet. I värsta fall kan jag göra annat endast om det kan kopplas till aktuellt specialintresse. I bästa fall kan jag halka in på helt andra intressen genom att koppla det till aktuellt specialintresse: Jag kan till exempel gå från datorspel till viktoriansk arkitektur eller läsa hundra sidor om hur man bygger sin egen stenugn, bara för att jag behöver bygga en i datorspelsprojektet, vilket jag aldrig skulle ha gjort annars.

Ett specialintresse kan också få mig att tappa förmågan att prata med andra om något som intresserar dem, det vill säga jag kan inte accessa de områden som lagrar information om andra saker även om informationen finns där.

Vad mycket svar det hade kommit sen jag gick från datorn.

Så om man har ett specialintresse så "ska" man alltså känna riktig lust för att hålla på med det större delen av ens vakna tid och gärna lite av den sovande?
Sen ser jag att en del kan glömma bort att äta, sova och troligen lite av varje av det.
Det verkar också som att man blir väldigt sugen på att veta precis varje detalj om sitt specialintresse, som tex att lusläsa kartboken. *pekar menande på TheBoxSaysNo*

Moggy skrev:

Pontus skrev:Kan ett specialintresse vara till nytta på något sätt?

Fråga A. Einstein eller Bill Gates.

Det där är bra exempel på nyttiga eller nödvändiga specialintressen.

Hur står det då till med fotbollsspelare eller dom som deltar i OS? Tror ni dom drivs av något som liknar ett specialintresse eller är det pengar, berömmelse och ära som motiverar dom?

Pontus skrev:Så om man har ett specialintresse så "ska" man alltså känna riktig lust för att hålla på med det större delen av ens vakna tid och gärna lite av den sovande?
Sen ser jag att en del kan glömma bort att äta, sova och troligen lite av varje av det.
Det verkar också som att man blir väldigt sugen på att veta precis varje detalj om sitt specialintresse, som tex att lusläsa kartboken. *pekar menande på TheBoxSaysNo*

*Nicka* Jag begriper inte hur folk INTE kan roa sig själva 24 timmar i sträck med en jätteintressant bok om kvarkarnas uppbyggnad eller nått annat meningslöst men ack så stimulerande (påhittat exempel men dock). Äta och sova är sånt jag gör när jag fått tillräckligt många ilskna påminnelser på MSN, alternativt kommentarer att jag börjar bli flummig (av sömnbrist i detta fallet).

Om du ska ut och föreläsa kan du väl forska lite i vad tusan NT:sen gör med all tid de slarvar bort på en massa meningslösheter. Varför betalar de pengar på att dricka alkohol i obehagliga folkfulla miljöer istället för att ägna sig åt något mycket trevligare saker, såsom att sitta i biblioteket och plugga på hur ubåtar faktiskt funkar rent tekniskt? Det vore intressant att veta. NT:sen verkar inte ha nått liv så sällan jag ser såna på bibblan...

MsTibbs skrev:NT:sen verkar inte ha nått liv så sällan jag ser såna på bibblan...

Ser entisar ut på ett speciellt sätt eller har de kanske ett litet märke på rockslaget? Annars förstår jag inte riktigt hur du kan veta att alla du ser på biblioteket inte är entisar!?

underjord skrev:

MsTibbs skrev:NT:sen verkar inte ha nått liv så sällan jag ser såna på bibblan...

Ser entisar ut på ett speciellt sätt eller har de kanske ett litet märke på rockslaget? Annars förstår jag inte riktigt hur du kan veta att alla du ser på biblioteket inte är entisar!?

Okej jag var lite... *harkla sig*... MYCKET ironisk och raljerande i min text.

Pontus skrev:Hur står det då till med fotbollsspelare eller dom som deltar i OS? Tror ni dom drivs av något som liknar ett specialintresse eller är det pengar, berömmelse och ära som motiverar dom?

Det ena behöver nog inte utesluta det andra. Men det senare är nog ofta den starkaste drivkraften.
Det är ovanligt att man gör som Karolina Kluft och byter gren bara för att man tröttnat på det man höll på med och samtidigt avstår från ett givet OS-guld, bara för att kunna syssla med det som känns roligare men där man knappast har en rimlig chans att kunna nå samma framgångar i. Det verkar helt klart främst vara intresset för idrotten som driver henne.
Eller räknar hon verkligen med att kunna lyckas lika bra i längdhoppet? Nä det tror jag inte.

Jag kan ibland hänga upp mig så mycket på något jag vill göra så att jag inte får något annat gjort. Äter gör jag alltid men tullar gärna på sömnen. Så man skulle kanske kalla det specialintressen.

Ibland har det varit något tidskrävande och repetativt utan större nytta såsom extensiva klippsamlingar eller omsorgsfullt framställande av excerpter från böcker som intresserar mig, men ibland något mer matnyttigt som att lära mig språk på egen hand eller syssla med webbprojekt. (Noggranna anteckningar kan dock vara till nytta om man ska ta sig igenom en högskoleutbildning.) Och gör jag något jag är intresserad av så gör jag det onödigt omständigt och noga fast jag annars är en ganska slarvig person.

Trots detta så säger mitt ex att jag är dålig på fokusering (?!), vilket kanske säger mer om honom än om mig. När jag tänker på det så är det nog inte fokuseringen som är problemet utan ibland vissa svårigheter att medvetet välja eller skifta fokus.

Så kanske kan man säga att jag ibland haft specialintressen.

Here are the answers from the Alfapetsmamma jury:


Vad är det som gör det till ett specialintresse och inte bara ett vanligt intresse eller en hobby?

Intensiteten skulle jag säga. Inte VAD det är och inte hur länge man håller på (det där med ett tredagars projekt kvalar in t ex). Det behöver inte vara svenska insjöfiskars maxvikt som lärs in utantill. Det kan mkt väl vara att sitta framför msn hela dagen, eller spela playstation lika besatt, eller samla Pokemonkort. Det är på vilket sätt man är intresserad som avgör.

Och så kan folk som inte är aspergare på papper ändå ha autistiska drag, vara maniska eller bara vara besatta av saker också. Man är inte Aspergare för att man är sån med det man intresserar sig för menar jag.

Har alla med AS ett specialintresse?

Nej, inte i en den tolkning som man läser om i böcker.

Kan människor utan AS ha ett specialintresse?

Se första frågan.

Kan man ha vad som helst som specialintresse?

Se tidigare svar.

Kan ett specialintresse vara till nytta på något sätt?

Självklart. Jag har varit besatt av det som blev B-, C- och D-uppsats på universitetet. Har aldrig varit så lycklig som när jag fick sitta insnöad på Kungliga biblioteket. Det var plågsamt att behöva gå därifrån för att hämta på dagis, så det ställde ju till det, men det blev jävligt bra uppsatser å andra sidan...

Jag har också varit besatt av indisk kokkonst, det hade många mycken glädje av, och folk har bett mig släppa det jag håller på med nu och bli sån igen... på riktigt. Det är såna som kan skoja om min fallenhet att bli helt enkelspårig.

Nu håller jag på med pärlor och halvädelstenar. Dels har det funkat bättre än lugnande, mot ångest, dels har jag glatt andra med det jag gjort, så pass att de köpt mina grejer och inte bara burit dem för att göra mig glad alltså.

Angående det kan jag säga att jag inte håller på dygnet runt i praktiken. Jag kan TÄNKA på vad nästa smycke ska bli en längre stund, och jag kan bli skitstörd av att inte få börja för att jag måste göra nåt annat, typ ta barn till skolan eller gå på möte, men jag gör ändå det jag måste, i alla fall för det mesta.

Däremot kan jag glad i hågen skita i att diska och laga mat för att jag måste bli klar. Fast sån har jag alltid varit, så för mig är det det som är det normala. Det är bland annat det som gjort att jag inte uppmärksammat att mina barn är såna, inte på ett negativt sätt som fick mig att misstänka nåt, jag tycker liksom bara att det är positivt, jag gillar hängivelse och ogillar ljumhet.

Hoppas du fick lite mer info av svaret.

Och det där med hjulafton i ett svar, det var underbart. Framgick inte om det var en bil- eller tågentusiast som skrivit det, men det hade verkligen passat.

Jag lyssnar på musik där jag arbetar.
Jag lyssnar på musik i hemmet.
Jag kan avvika för att gå runt i trädgården och lyssna på musik när vi har rast.
Jag spelar väldigt ofta gitarr.
Jag blir oftast ganska irriterad när någon avbryter mig medans jag spelar gitarr eller lyssnar på musik.
Jag bryr mig ibland inte alls om när någon säger till mig medans jag gör det.
Jag spenderar hälften eller mer av mina dagar till att lyssna på musik och/eller spela gitarr.
Jag läser mycket om det.

Edit: Just det, jag kan vara ett arlse och kan ofta säga min personliga åsikt om den musik jag inte lyssnar på. Det är inte speciellt uppskattat. När jag pratar om det tänker jag inte på hur de andra tar det.

Jag antar att man skulle kunna säga att detta är mitt specialintresse.

Nu måste jag diska.

MsTibbs skrev:Om du ska ut och föreläsa kan du väl forska lite i vad tusan NT:sen gör med all tid de slarvar bort på en massa meningslösheter. Varför betalar de pengar på att dricka alkohol i obehagliga folkfulla miljöer istället för att ägna sig åt något mycket trevligare saker, såsom att sitta i biblioteket och plugga på hur ubåtar faktiskt funkar rent tekniskt? Det vore intressant att veta. NT:sen verkar inte ha nått liv så sällan jag ser såna på bibblan...

Om jag ska traska lite OT en sväng så spenderar faktiskt jag också pengar på alkohol och dricker det bland folk, fast helst inte bland så mycket folk innan jag har fått i mig ett par öl.

Micke skrev:

Pontus skrev:Hur står det då till med fotbollsspelare eller dom som deltar i OS? Tror ni dom drivs av något som liknar ett specialintresse eller är det pengar, berömmelse och ära som motiverar dom?

Det ena behöver nog inte utesluta det andra. Men det senare är nog ofta den starkaste drivkraften.
Det är ovanligt att man gör som Karolina Kluft och byter gren bara för att man tröttnat på det man höll på med och samtidigt avstår från ett givet OS-guld, bara för att kunna syssla med det som känns roligare men där man knappast har en rimlig chans att kunna nå samma framgångar i. Det verkar helt klart främst vara intresset för idrotten som driver henne.
Eller räknar hon verkligen med att kunna lyckas lika bra i längdhoppet? Nä det tror jag inte.

Jag är inte så värst sportintresserad själv men det låter ju faktiskt som att hon motiveras mest av ett intresse. Så i det fallet kan man ju tjäna riktigt stora summor pengar på ett specialintresse.

Bjäbbmonstret skrev:När jag tänker på det så är det nog inte fokuseringen som är problemet utan ibland vissa svårigheter att medvetet välja eller skifta fokus.

Det där har jag faktiskt hört på en föreläsning om AS, visserligen förklarades det i lite mer komplicerade termer och ett par exempel på föreläsningen men det som sades var i princip samma sak.

Det är lustigt att många medlemmars "specialintressen" som nämns här, i princip är samma intressen som NT-människor har och även i samma kvantitet... Jag tror många här missuppfattar vad "specialintresse" innebär och verkar också felaktigt förutsätta att alla (inkl. de själva) aspergare har ett "specialintresse" till att börja med.

mnordgren:

Slog ihop en diskussion från en annan tråd med denna. Diskussionen kommer ursprungligen från den här tråden:

vad-ar-era-specialintressen-t5086.html

Japp, visst är det så. Eller så skiter vi helt enkelt i vad specialintresse egentligen är för något och babblar på om oss själva istället. Precis som helt vanliga NT-nördar.

dotxthree skrev:Det är lustigt att många medlemmars "specialintressen" som nämns här, i princip är samma intressen som NT-människor har och även i samma kvantitet... Jag tror många här missuppfattar vad "specialintresse" innebär och verkar också felaktigt förutsätta att alla (inkl. de själva) aspergare har ett "specialintresse" till att börja med.

Så vad är ett "specialintresse" då? Hur definerar du det ordet? Inte ute efter bråk, endast nyfiken.

dotxthree skrev:Det är lustigt att många medlemmars "specialintressen" som nämns här, i princip är samma intressen som NT-människor har och även i samma kvantitet... Jag tror många här missuppfattar vad "specialintresse" innebär och verkar också felaktigt förutsätta att alla (inkl. de själva) aspergare har ett "specialintresse" till att börja med.

Fast är det inte svårt att bedöma vilken kvantitet det rör sig om enbart utifrån ett inlägg här? Det tycker jag... Jag har visserligen inte läst igenom alla inlägg.

Själv tycker jag det är lite svårt att veta var gränsen går mellan "normala" intressen och "monomana snäva" intressen (som det så fint heter i psykologutlåtanden) Namnforskning är definitivt ett specialintresse för mig, eftersom jag genom åren insett att det ofta uppfattas som exceptionellt och närmast perverst att lägga ner så mycket tid på något. Musiken känns mer som ett "normalt" intresse, trots att det är en lika stor besatthet och jag lägger ner nästan lika mycket tid på det som på det här med namnen.

Cathy skrev:Musiken känns mer som ett "normalt" intresse, trots att det är en lika stor besatthet och jag lägger ner nästan lika mycket tid på det som på det här med namnen.

Musik är större än ett specialintresse, men det klassas som specialintresse när man lägger ner extremt mycket energi och fokus på det.

Musik är något som rör Aspergers precis lika mycket som matematik eller språk, vilket inte är särskilt konstigt.

För mig är musik det absolut största ämnet. Det känns som musik är det enda ämnet jag aldrig kommer kunna bemästra med ord eller siffror.

Det klassas mer som en begåvning, men det är ett specialintresse när det har övertagit all ens energi och tid.

Det behövs inte vara en besatthet inom något underämne inom mikrobiologi eller astrofysik.

Ja, då är musik deifinitivt ett specialintresse för mig med. Eller i alla fall komponerandet, jag tänker på det intensivt varje dag, ser mina notblad framför mig jämt och ständigt och det är egentligen det jag lever för. Pianospelet och sången är på en mer "normal" nivå, tror jag... fast det är lite av en galen besatthet det med. Men kanske en mer socialt accepterad sådan.