ASterix skrev:"Vad arbetar du med då?..."

"Jag har äntligen min första permison från Kumlabunkern"
"Jag säljer mobiltelefonabonnemang.... säg mig vad ringer du med idag?... Hallå? kom tillbaka..."
"Om du väntar här en stund så kommer mina bröder "Smith&Wesson" snart och dom svarar gärna på din påträngande fråga"
"Vänta lite... såg jag inte dig på Efterlyst förra veckan?..." (börja fumla efter mobiltelefonen)

Humor är svaret på många frågor!

Jepp. Jag har ofta hamnat i lägen där jag upplever folk som påträngande.
Av alla sätt att hantera det har humor vart det som funkar bäst.
Dessutom skrattar man åt incidenten efteråt själv när man inser att man inte behövt nämna ett dugg känsligt om sig själv utan istället lyckats dra en massa sköna skämt och plötsligt kommer man vanlig ordning in på något helt annat och ämnet har, av de undrande, glömts bort.
Alla är glada. =)

Man väljer hur öppen man vill vara. Man har inget att förlora på att avvakta tills man märker att man vill eller behöver vara mer öppen.

Som sagt humor funkar.

Tja, vill man förklara vad AS är och vad det specifikt innebär för individen - krävs det att lyssnaren har en hyfsad tankeförmåga. Och det är teoretiskt så det stänker om det.

Att vara praktiskt lagd är naturligtvis också en begåvning, men det har föga värde i dessa sammanhang.

KrigarSjäl skrev:Tja, vill man förklara vad AS är och vad det specifikt innebär för individen - krävs det att lyssnaren har en hyfsad tankeförmåga. Och det är teoretiskt så det stänker om det.

Sååå stor teoretisk förståelse kräver inte det. Mottagaranpassning vettu

Ok, ok...

Inger skrev:

Kvasir skrev:"Om jag berättade för dig så skulle jag behöva be SÄPO att internera dig på obestämd tid i sitt hemliga fängelse som inte är officielt känt."

Eller "If I told you, I'd have to kill you".

"It's on need-to-know basis, and you don't need to know..."

Det kan hända att jag strax går på dejt. Det som oroar mig är att frågan om vad jag sysslar med antagligen kommer upp. ... men jag vill inte avslöja så mycket om mitt liv på en gång. Jag har inget jobb och studerar inte heller. Har haft och har fortfarande en hel del känslomässiga problem. Men vad säger man egentligen? Vad skulle ni säga? Om jag avslöjar att jag inte jobbar och inte studerar så ger det kanske inget bra intryck ... "lever på socialbidrag" och allt det där... Vill helst inte avslöja någonting om detta, eftersom det blir så komplicerat.

Vill absolut inte berätta att jag har AS på första träffen. Finns liksom ingen anledning. Jag kan ju säga att jag studerar, men då kommer det kanske följdfrågor. Jag skulle ju kunna säga att jag går på komvux och försöka "prata lite kring det", men ... jag är rädd att jag blir lite ställd och inte vet vad jag skall säga. Vad hade ni sagt? Det skall påpekas att hon söker en älskare/kk så det behöver ju inte bli så allvarligt med att berätta om hela sitt liv.



Moderator: Tråden senare hopslagen med en liknande tråd.

Jag har haft problem med det där. Men numer säger jag att jag har sjukersättning p.g.a. långvarig Borrelia och utbrändhet. Det är ju iofs sant, även om AS spelar in en hel del också i utbrändheten. Sedan vet jag ju hur trött och sjuk jag var de år jag hade Borrelia, och kan med gott samvete anta att det spelar in i hur jag mår nu och varför jag fick sjukersättning när jag var som allra tröttast.

När det händer mycket, eller jag inte äter som vanligt, blir jag trött, yr och hjärnan börjar stänga ned och inte fungera. Så jag vet ju att arbeta går faktiskt inte.

Arbetssökande kanske? Låter iallafall bättre i mina öron.

Ok, ja, tack, jag får fundera på det. "Arbetssökande" kanske känns lite bättre.

Vad gör du nuför tiden?
"Jag tränar på heltid" Och det är ju sant, tränar jag inte på gymmet eller med hundarna så tränar jag med mig själv. Tränar på min egen självkänsla etc.... Sedan blir det mycket saker runt den fysiska träningen som går hand i hand. Planering, utformning av träningsprogram, bloggen om träningen, kostupplägg etc...

"arbetssökande" är ingen vidare sysselsättning. Definitivt inte om hon ställer mer frågor sen och det visarr sig att du inte vill ha ett arbete. Då ses du som en soffliggare utan orsak. Jag hade sagt vad jag håller på med för tillfället, behöver inte handla om pengar. Sen om hon frågar var du får pengar ifrån så antingen krånglar du till det eller säg försäkringskassan.

Jag tenderar att svara ärligt - jag är sjukpensionerad efter att, till följd av odiagnostiserad AS och noll självinsikt, bränt ut mig vilket resulterade i en nära på 6 år lång depression vilken efterlämnade diverse hinder funktionsmässigt.

Däremot har jag full förståelse för att det kan kännas jobbigt för många att bara säga som det är. Grejen är att en lögn aldrig är speciellt lyckad att börja en relation med, så egentligen har man inte så många val att vända sig till.

Parvlon skrev:Jag hade sagt vad jag håller på med för tillfället, behöver inte handla om pengar. Sen om hon frågar var du får pengar ifrån så antingen krånglar du till det eller säg försäkringskassan.

Tyvärr är det väl så att allting egentligen handlar om pengar. Folk jobbar för att tjäna pengar för att kunna bo och leva bra, ha råd med bil & semester etc...

Folk som vinner högsta vinst på lotto etc. och blir intervjuad av nån tidning får helt plötsligt vänner som de inte trodde att de hade.

När aftonbladet skulle skriva en artikel om flera unga "förtidspensionärer" ville de skriva om deras ekonomiska situation, att de "bara" hade si och så mycket att leva på. Jag sa ifrån där, jag vill INTE publicera min ekonomiska situation i en tidning som aftonbladet... Däremot stod det ju där att jag INTE jobbar, att jag tränar - men hoppas på att få börja arbetsträna också....

Jag uppskattar era inlägg. För det första tycker jag inte att säga att man studerar, trots att man egentligen inte gör det, behöver vara någonting som gör att man behöver snärja in sig i lögner i framtiden. ... men jag har funderat och för min del tror jag det bästa är att säga att jag f.n. söker arbete och i samma veva berätta lite om mina ambitioner - att jag hoppas på något inom språk och musik så småningom och att jag annonserar om att ge pianolektioner för nybörjare. Skulle det sen visa sig att vi kommer in på känslor och att det blir läge att berätta att jag har lite känslomässiga problem så är det nog ingen dum idé. Då kanske hon känner att hon kan öppna sig mera också.

tahlia skrev:Jag tenderar att svara ärligt - jag är sjukpensionerad efter att, till följd av odiagnostiserad AS och noll självinsikt, bränt ut mig vilket resulterade i en nära på 6 år lång depression vilken efterlämnade diverse hinder funktionsmässigt.

Däremot har jag full förståelse för att det kan kännas jobbigt för många att bara säga som det är. Grejen är att en lögn aldrig är speciellt lyckad att börja en relation med, så egentligen har man inte så många val att vända sig till.

Jag säger i princip allt utom det om AS, eftersom det inte har fört något gott med sig. Jag berättar bara om AS för vissa personer, när jag tror att det inte kommer att föra skit med sig.

Till en potentiell partner hade jag förstås berättat, annars hade det nog inte gått så bra.

Jag kan inte minnas när jag fick den frågan senast. Men jag tror att jag brukar säga att jag har sjukersättning på halvtid pga att jag haft många depressionsperioder. Autismen berättar jag inte om för alla, eftersom de oftast inte vet vad det innebär och kan tro att jag är farlig eller galen på något sätt. Jag brukar vara så ärlig som möjligt, men inte nämna allt! "Just nu är jag arbetslös, men jag har jobbat på hunddagis och som stallskötare", kan jag också säga.

Här vill jag säga att jag i en liknande situation hade sagt precis som det är. D.v.s. att jag är arbetsbefriad p.g.a reumatism (som är sant) och som du skrev, kk eller mindre seriös relation behöver inte initialt info om AS. En bra tumregel om lögner är att hålla sig så nära sanningen man kan och vara kort i det osanna. Då minskar risken för att man trasslar till det för sig. Det är ju alldeles för enkelt hursomhelst. Nå, det är min åsikt. Lycka till!

Bigge skrev:Här vill jag säga att jag i en liknande situation hade sagt precis som det är. D.v.s. att jag är arbetsbefriad p.g.a reumatism (som är sant) och som du skrev, kk eller mindre seriös relation behöver inte initialt info om AS. En bra tumregel om lögner är att hålla sig så nära sanningen man kan och vara kort i det osanna. Då minskar risken för att man trasslar till det för sig. Det är ju alldeles för enkelt hursomhelst. Nå, det är min åsikt. Lycka till!

Håller med!

Hm, jag läste precis nästan exakt samma tråd på ett annat forum.

Palindromus skrev:Det kan hända att jag strax går på dejt. Det som oroar mig är att frågan om vad jag sysslar med antagligen kommer upp. ... men jag vill inte avslöja så mycket om mitt liv på en gång. Jag har inget jobb och studerar inte heller. Har haft och har fortfarande en hel del känslomässiga problem. Men vad säger man egentligen? Vad skulle ni säga? Om jag avslöjar att jag inte jobbar och inte studerar så ger det kanske inget bra intryck ... "lever på socialbidrag" och allt det där... Vill helst inte avslöja någonting om detta, eftersom det blir så komplicerat.

Vill absolut inte berätta att jag har AS på första träffen. Finns liksom ingen anledning. Jag kan ju säga att jag studerar, men då kommer det kanske följdfrågor. Jag skulle ju kunna säga att jag går på komvux och försöka "prata lite kring det", men ... jag är rädd att jag blir lite ställd och inte vet vad jag skall säga. Vad hade ni sagt? Det skall påpekas att hon söker en älskare/kk så det behöver ju inte bli så allvarligt med att berätta om hela sitt liv.

Det här dilemmat känns igen. Ärlighet varar längst. Men man måste inte dra fram alla "lik" bara sådär första träffen. Man ska inte ljuga men lite vag, avledande kan man ju vara. Ok du jobbar eller pluggar inte. Det är bara att säga då frågan kommer upp, vilken den troligen gör. Men det finns ju olika sätt att säga det på. Sedan kanske frågan om hur du klarar ditt uppehälle kommer upp och då får du ju säga som det är. Var kortfattad. Säg kanske att du försöker fundera ut vad du vill göra framöver, att du tagit ett break från alltsammans. Det är OK att vara i din sits, du är verkligen inte ensam.

Om ni har något så kommer hon säkert inte gå på din livssituation utan på helhetsintrycket du ger. Försök le, vara positiv, visa intresse. Försök göra dejten till något trevligt och lägg fokus på allt annat än det du känner är trist och jobbigt. Vill hon sedan höras igen är det ju bingo och allt eftersom ni lär känna varandra kan man ju förklara lite mer hur det ser ut i ens liv. Är man oärlig till en början däremot så är det värre. Att nån inte är en lyckad streber går att verkligen att ta, ja rentav att dennes situation är ganska jobbig. Helt naturligt. Bara man är ärlig. Stå på dig

Palindromus skrev:Jag uppskattar era inlägg. För det första tycker jag inte att säga att man studerar, trots att man egentligen inte gör det, behöver vara någonting som gör att man behöver snärja in sig i lögner i framtiden. ... men jag har funderat och för min del tror jag det bästa är att säga att jag f.n. söker arbete och i samma veva berätta lite om mina ambitioner - att jag hoppas på något inom språk och musik så småningom och att jag annonserar om att ge pianolektioner för nybörjare. Skulle det sen visa sig att vi kommer in på känslor och att det blir läge att berätta att jag har lite känslomässiga problem så är det nog ingen dum idé. Då kanske hon känner att hon kan öppna sig mera också.

Där har du nåt att gå på. Det här fixar du

Har du något projekt på gång? Helst något konstnärligt, typ skriver på något eller något sånt. Det är socialt acceptabelt att hanka sig fram om man kan kategoriseras under "författare" eller "konstnär" eller "kompositör".

Jag vet ju inte något om din date, men många tycker det är lite spännande med kreativa skapande människor. Utgå inte från att försöka dölja något, utan försök istället att tänka på alla de positiva sakerna som gör att du lever som du gör.

Utstråla att du är bra!

Jag brukar säga att jag får pengar för att jag är ett freak. Och att jag är fullt upptagen med det. Det funkar bra.

Rabies skrev:Jag brukar säga att jag får pengar för att jag är ett freak. Och att jag är fullt upptagen med det. Det funkar bra.

Precis vad jag menarde!