Vad har ni enklast för att uppmärksamma vid sociala sammanhang: Det ni ser eller det ni hör?

Jag har enklare för att koncentrera mig på det som jag ser, snarare än det jag hör. Bilder är mer levande för mig än ord. Jag har väldigt svårt med koncentrationen när det kommer till att fokusera på diskussioner eller läsning. Det blir väldigt lätt att koncentrationen tas upp av det jag ser och mina egna tankar kring det som jag ser.

Hur är det för er?

Det är väl en blandning, men jag skulle tippa på att jag förlitar och använder mig mer av min hörsel för att läsa av människor, samt annat runtikring då jag har svårt att inte titta ner i marken(social fobi) om jag är ute och går till exempel.

Exploitbat skrev:Det är väl en blandning, men jag skulle tippa på att jag förlitar och använder mig mer av min hörsel för att läsa av människor, samt annat runtikring då jag har svårt att inte titta ner i marken(social fobi) om jag är ute och går till exempel.

Oj intressant, jag använder mig mer av synen för att läsa av människor. Har nog svårare att läsa av människor genom att lyssna på dem. Det känns iaf. så just nu, då jag tänker på det, liksom. När jag däremot diskuterar med människor har jag väldigt svårt för ögonkontakt, kollar för det mesta raktfram om jag diskuterar med någon som sitter bredvid mig. Då fokuserar jag ofta blickan på ett glas, eller något enkelt, för att kunna koncentrera mig på vad den personen säger. Har jag ögonkontakt med den jag diskuterar med så börjar en massa tankar och nervositeten att tala inom mig, och då har jag väldigt svårt för att lyssna och föstå.

Men så är det väl för de flesta med AS.
Att vi har svårt att diskutera och samtidigt titta i ögonen.
För mig är det absolut så.
Både och distraherar för det mesta.

Bra fråga. Jag går på min intuition i allt som rör människor...

KalleKus skrev:Men så är det väl för de flesta med AS.
Att vi har svårt att diskutera och samtidigt titta i ögonen.
För mig är det absolut så.
Både och distraherar för det mesta.

Jo det är möjligt att det är så för de flesta med AS, men jag vill även klargöra en sak så att det inte blir något missförstånd. Jag har inte fått någon Aspergerdiagnos, eftersom jag inte har gjort någon utredning, men däremot så känner jag igen mig en hel del inom Asperger. Därför som jag är här, och vill liksom veta mer om denna diagnos. Hur andra upplever den osv. Även om jag samtidigt är medveten om att alla är ju ändå olika som personer!:)

Men precis som du säger så distraherar både och för mig med. Ljudet runt omkring, diskussionen där jag måste fokusera på att verkligen lyssna på vad den andre säger, samt då jag väl får ögonkontakt. Jag tycker det är riktigt läskigt med ögonkontakt, det känns som att man kan se vad den personen tycker och tänker om mig, exakt då. Och jag är rädd för att se ett ogillande eller ett himlande i den personens ögon.

Om jag pratar med någon blir de mest en oformlig massa som jag inte kan tyda alls. Går inte. Om jag bara observerar är det kroppsspråk jag studerar. Har svårt med tonlägen, därav min avsky för telefoner. Hemska saker...