Jag har en fast heltidsanställning på mitt drömjobb som skolbibliotekarie. Efter flera års problem med psykisk ohälsa träffade jag en läkare som misstänkte att jag har högfungerande autism och efter att ha läst på om det och många berättelser, framför allt om kvinnor som fått diagnos som vuxna känner jag att jag fått förklaringen till varför jag alltid ses som konstig svår, vilket först kändes bra. Sen kom jag på att gemensamt för de jag läst om är att de antingen jobbar hemifrån eller inte alls. Jag skulle gärna vilja ha kvar mitt jobb som jag kämpat så många år för att få men är orolig för att jag inte ska få det om jag får bekräftat att jag har en diagnos.

* Får en arbetsgivare avskeda någon med fast anställning för att hen behöver särskilt stöd i arbetet pga en diagnos?
* Vilka krav kan jag ställa på arbetsgivaren med hänvisning till diagnosen?

Det jag behöver för att fungera optimalt är ett fast schema där jag varje vecka vet var jag ska vara (vi har flera arbetsplatser i tjänsten) och rak och tydlig kommunikation. För mig känns det inte som höga krav men min erfarenhet är att människor tycker att jag är omständlig och jobbig som kommer med en massa följdfrågor och missförstår saker och jag är rädd att arbetsgivaren ska ta tillfället i akt och göra sig av med mig genom att säga att jag inte kan utföra mitt arbete.

Mig veterligen har ingen klagat på hur jag gör mitt jobb hittills på tre år, snarare har jag fått positiv respons från medarbetare och framför allt elever och kollegor har tyckt att det är bra med någon som vågar fråga om saker som verkar oklara men det kan finnas andra åsikter som jag inte uppfattat.

Arbetsgivaren ska, enligt diskrimineringslagen, vidta skäliga åtgärder för att den som har en diagnosticerad funktionsnedsättning ska komma i en "jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning".

Se t.ex. DOs information om bristande tillgänglighet - där nämns bla. just anpassning av arbetstider, arbetsfördelning och arbetsledning som exempel på skäliga åtgärder.

Hos DO kan du också klicka dig vidare till lagtexter och Arbetsmiljöverkets information.

Jag tolkar det som att du visst har rätt till fast schema och sannolikt också rak och tydlig information. Och, nej, arbetsgivaren kan inte säga upp någon på grund av en funktionsnedsättning när de istället kan göra skäliga anpassningar. Det är bara om man bevisligen inte kan uträtta något arbete alls till nytta för arbetsgivaren som de då kan säga upp vid sjukdom/nedsättning "av personliga skäl".

Har det funkat bra i tre år år det nog ganska lugnt. Det är ju knappast ett "farligt" jobb där du riskerar att skada andra människor om det blir fel ibland.

Vildsvin skrev:Har det funkat bra i tre år år det nog ganska lugnt. Det är ju knappast ett "farligt" jobb där du riskerar att skada andra människor om det blir fel ibland.

Håller med, låter som ett bra jobb. Värsta som kan hända är väl att nån kanske blir tillfälligt irriterad om man råkat göra eller säga något fel men det händer hela tiden på dom flesta arbetsplatser och man ska inte ta åt sig för mycket. Jobbade själv i butik och det hände ofta att nån kund blev irriterad för det ena eller andra.

Värre är det där misstag har stora konsekvenser som inom vården t.ex.
Skulle själv aldrig våga jobba inom vården då jag är så tankspridd så skulle säkert glömma viktiga saker och blanda ihop medeciner osv.

Tack så jättemycket för svar! Jag hade helt glömt Diskrimineringslagen, nu känner jag mig lugnare

ulricsdotter skrev:Jag har en fast heltidsanställning på mitt drömjobb som skolbibliotekarie. Efter flera års problem med psykisk ohälsa träffade jag en läkare som misstänkte att jag har högfungerande autism och efter att ha läst på om det och många berättelser, framför allt om kvinnor som fått diagnos som vuxna känner jag att jag fått förklaringen till varför jag alltid ses som konstig svår, vilket först kändes bra. Sen kom jag på att gemensamt för de jag läst om är att de antingen jobbar hemifrån eller inte alls. Jag skulle gärna vilja ha kvar mitt jobb som jag kämpat så många år för att få men är orolig för att jag inte ska få det om jag får bekräftat att jag har en diagnos.

* Får en arbetsgivare avskeda någon med fast anställning för att hen behöver särskilt stöd i arbetet pga en diagnos?
* Vilka krav kan jag ställa på arbetsgivaren med hänvisning till diagnosen?

Det jag behöver för att fungera optimalt är ett fast schema där jag varje vecka vet var jag ska vara (vi har flera arbetsplatser i tjänsten) och rak och tydlig kommunikation. För mig känns det inte som höga krav men min erfarenhet är att människor tycker att jag är omständlig och jobbig som kommer med en massa följdfrågor och missförstår saker och jag är rädd att arbetsgivaren ska ta tillfället i akt och göra sig av med mig genom att säga att jag inte kan utföra mitt arbete.

Mig veterligen har ingen klagat på hur jag gör mitt jobb hittills på tre år, snarare har jag fått positiv respons från medarbetare och framför allt elever och kollegor har tyckt att det är bra med någon som vågar fråga om saker som verkar oklara men det kan finnas andra åsikter som jag inte uppfattat.

Jag är i typ samma sits. Jag har berättat om min diagnos och försöker få igenom anpassningar på arbetsplatsen men det går inte så bra. Det lutar åt att jag kommer bli omplacerad och det känns otroligt tungt. Jag jobbar också på mitt drömjobb (men har ett helt annat yrke än du).

Clara kolla upp vad du har för rättigheter, skulle vara så fruktansvärt trist om du skulle bli omplacerad och det inte skulle vara ditt drömjobb längre!!

Jag skulle råda dig att tänka dig för ordentligt och inte vara för snabb med att gå ut med din diagnos på ditt jobb. Det finns så mycket fördomar kring denna diagnos så det kan göra mer skada än nytta att gå ut offentligt med den. Du har ingen skyldighet att berätta för arbetsgivaren om din diagnos och om du klarar ditt jobb utan strörre problem så har ju ingen med detta att göra.

Om du behöver lite anpassningar för att ditt jobb skall fungera bättre så rekommenderar jag att försöka prata om det med chefen utan att ta upp diagnoser. Även "normala människor" kan vilja ha ett fast schema var man skall vara. Det är inget konstigt alls och jag skulle inte ens kalla det för "särskilt stöd" eller "anpassningar". Tror inte att du behöver dra upp diagnoser för detta.

Jag och en till på mitt jobb hoppar också runt mellan olika ställen. Min kollega (NT) har fasta dagar som hon är på det andra stället då hon tycker det passar bäst för henne och de på andra stället exakt vet när hon är där, vilket också är en fördel. Själv valde jag att ha det flexibelt då jag tycker det passar mig bättre.

Jag fick diagnos för femton år sen och har hankat mig fram länge på timanaställningar och kortare jobb. Först vid 40+ fick jag mitt första fasta jobb. Utan att dra upp diagnoser.