Jag gick ut gymnasiet sommaren 2010, då visste jag inte om att jag har aspergers. Det var något jag själv listade ut och fick bekräftat så sent som i september i år...

Ja, vad hände? Jag gick ut, för första gången skulle jag ta kontakt med massa nya människor på egen hand och veta hur man gör det.
Det gick inte så bra, sitter här fortfarande idag utan en meningsfull vardag, har nyligen fått en sius efter en lång väntetid och ska snart ha min första kontakt med handikappcentrum.

Så där har du svaret vad som händer efter gymnasiet om inte rätt åtgärder sätts in från början.

Det är iaf roligt att höra om de aspergare som haft möjlighet att förverkliga sig själva genom /högre/ studier och därefter lyckats skaffa sig en arbetssituation de trivs med..

Viktigt är att studenter/personer i arbetslivet m AS får hjälp som hjälper oss att inte bränna ut oss/drabbas av utmattningssyndrom o depression (som ofta är svåra att komma ur).

Carma76 skrev:Vi försöker hjälpa våra elever vidare till utbildningar, men det är inte alltid som de orkar precis efter gymnasiet och vad händer då? Kan man få bra stöd?

En mycket bra fråga, och utmärkt att ni bryr er.
Jag tar upp ämnet nu igen, eftersom jag inte hann skriva här innan jul.

Min erfarenhet är att det är stor spridning, men att det inte går bra för gruppen. De flesta med diagnos AS är inte alls är rustade för fortsättningen när de lämnar gymnasiet. Genomsnittsresultatet är ungefär det som Braincandy beskriver bra här i tråden. Andra luras in i omsorg i daglig verksamhet.

Nej, de får i allmänhet inte bra stöd efter gymnasiet. Räkna med det. För då vet skola och föräldrar hur mycket de unga med AS måste ha med sig. De kan då även ge eleverna med AS en mer realistisk bild av hur mycket dessa måste jobba. Så har de åtminstone en chans.

Hur ser livet ut för aspergare efter skolan?
Vissa klarar jobb, andra hamnar på Daglig Verksamhet,
vissa kan gå hem och vara fria alternativt vara med i en
gemenskap utan krav på arbetsinsats.

Jag gick gymnasiesär, sen då ja gick ut skolan så försvann mitt
skyddsnät, habben kunde inte göra nått, så det blev boendestöd
och deras handläggare som fick ta hand om mig.

DV har jag varit emot, jag ville ha ett jobb efter 13 års studier.
Men jag gick hem i 7 år och sen blev jag utförsäkrad.

Idag går man på Soc och hoppas på att få fortsätta gå hemma
och satsa på sig själv och få ett bra liv ändå.

plåtmonster skrev:Vad är det dessa stödpersoner gör rent konkret för att stödja de med AS ..?

Och hur hittar folk dessa?

"Samordnare av pedagogiskt stöd" eller "samordnare för studenter med funktionsnedsättning" är den klumpiga titeln. De ska finnas på alla högskolor/universitet. Ett problem är att de insatser som finns ofta inte är utformade för att passa aspergare, utan snarare för att passa studenter med dyslexi.

Info om hur det fungerar: http://www.studeramedfunktionshinder.nu/studentinfo.htm

Kontaktuppgifter: http://www.studeramedfunktionshinder.nu/samordnare.htm