Kvasir skrev:Jag instämmer med Grimauld och flera andra. Jag har överhuvudtaget oerhört svårt att göra något som jag beslutar medvetet att göra. Jag kan gå i en vecka och tycka varje gång jag kommer ut i köket att nu måste jag diska, men lyckas inte ta itu med det. När jag sedan någon gång väl diskar så händer det bara. Plötsligt står jag där och diskar utan att egentligen ha bestämt att göra det. Det är tyvärr oftast likadant även med roliga saker som jag verkligen vill göra. Plötsligt gör jag något, men bara för att jag råkade känna för det just då, och inte för att det var något jag planerade eller tyckte att jag helst ville/borde göra.

Japp.

Kvasir skrev:Jag instämmer med Grimauld och flera andra. Jag har överhuvudtaget oerhört svårt att göra något som jag beslutar medvetet att göra. Jag kan gå i en vecka och tycka varje gång jag kommer ut i köket att nu måste jag diska, men lyckas inte ta itu med det. När jag sedan någon gång väl diskar så händer det bara. Plötsligt står jag där och diskar utan att egentligen ha bestämt att göra det. Det är tyvärr oftast likadant även med roliga saker som jag verkligen vill göra. Plötsligt gör jag något, men bara för att jag råkade känna för det just då, och inte för att det var något jag planerade eller tyckte att jag helst ville/borde göra.

Oj, det där stämde till 100% på mig :( *klippa ut och spara, kan inte sammanfatta det bättre själv*
Skrämmande.
Jag har kommit fram till att det där är ett problem. Vad gör man åt det? Har försökt massor men inte lyckats.

Jag kan skjuta upp saker OÄNDIGT länge OM jag BÖRJAT skjuta upp dom.

Rätt människor omkring sig is the shit

DIProgan skrev:Rätt människor omkring sig is the shit

Mitt liv har - praktiskt sett - fungerat bättre då jag haft sambo (vilket varit under större delen av mitt vuxna liv, men inte längre).

Nu då jag bor ensam är allt ett enda kaos omkring mig. Folk har verkligen anpassat sig efter mina behov tidigare, på ett sätt som jag inte ens varit medveten om. Får se om utredningen leder fram till att jag kan få någon hjälp framöver.

Tingeling skrev:Hyperfokus på Wikipedia:

"Hyperfocus is an intense form of mental concentration or visualization that focuses consciousness on a narrow subject, separate from objective reality and onto subjective mental planes, daydreams, concepts, fiction, the imagination, and other objects of the mind."

"Nevertheless, psychiatric research suggests that there are several reasons for the persistence of the notion that people with ADHD have the ability to hyperfocus, such as the well-recognised comorbidity of ADHD with autism spectrum disorders, of which excessive focus is a part. Special abilities do occur in some ADHD people, so it is easy to generalize from this minority to the whole ADHD group."

Hyperfokusering är en av de saker jag har svårt att skilja mellan just avseende ADHD/AS....

Jaha. Då har jag hyperfokuserat som bara den. Men jag tycker fortfarande inte om begreppet.

clivia skrev:för mig är ledighet när det inte finns måsten. Göra listor är en bov i mina ögon. Det är självklart bra med rutiner och viss mån av krav men personligen skulle jag sköta saker och ting betydligt sämre om jag skulle gå omkring med ångest över att inte ha gjort det som finns på listorna...

Det finns också dem som har så mycket att göra att de behöver listor av bara den snledningen. De blir stressade av att INTE ha listor för då vet de inte ens VAD de inte får glömma. Du tillhör kanske inte dem? Inte jag heller men lite ordningsfreak som jag är gillar jag ändå att försöka skapa system som hjälper mig, som listor, GTD;, m.m. Mitt stora problem är att FÖLJA att system när jag väl har hittat ett.

clivia skrev:Sen kan man ha önskelistor men att påminna sig om det kravlösa är väl det svåraste. jag är själv sjukskriven och har officiellt sätt inget att göra.
Ändå känner jag att jag skulle behöva semester eller ledighet eftersom jag känner mig upptagen och stressad hela tiden..

Känns igen. Är du möjligen arbetslös? Det är jag och det är något av det mest stressande o knäckande som finns.

/Barracuber

Kvasir skrev:Jag instämmer med Grimauld och flera andra. Jag har överhuvudtaget oerhört svårt att göra något som jag beslutar medvetet att göra. Jag kan gå i en vecka och tycka varje gång jag kommer ut i köket att nu måste jag diska, men lyckas inte ta itu med det. När jag sedan någon gång väl diskar så händer det bara. Plötsligt står jag där och diskar utan att egentligen ha bestämt att göra det. Det är tyvärr oftast likadant även med roliga saker som jag verkligen vill göra. Plötsligt gör jag något, men bara för att jag råkade känna för det just då, och inte för att det var något jag planerade eller tyckte att jag helst ville/borde göra.

Samma här. Fast jag vet hur jag fungerar och därför planerar jag bara vad jag vill göra men inte när; det låter jag komma av sig självt när andan faller på. Ofta är det senare en effekt av det förra, även om det också händer att jag bara impuls-gör något jag faktiskt inte planerat i förväg. Men det är mindre vanligt och när det händer var det ofta någon annan som inspirerade mig till det istället för jag själv. Särskilt roliga saker har jag svårt att komma på själv, är bäst på att planera nyttigheter.

Japp, samma för mig... jag är dessutom arbetslös, så jag sitter bara hemma framför datorn 15 timmar om dagen och skriver i forum eller kör nått spel kanske.

Att skriva en lista på vad man ska göra låter som en bra idé, så man får lite rutiner i sig.

Får se om jag går så långt så jag orkar göra det bara

Alexis skrev:
Nu då jag bor ensam är allt ett enda kaos omkring mig. Folk har verkligen anpassat sig efter mina behov tidigare, på ett sätt som jag inte ens varit medveten om.

Känner igen det där Alexis. Jag förlorade också struktur och hamnade i ett ännu värre kaos när jag separerade.

Jag har hoppat på ett ben i 8v och prioriterat bort allting i princip förutom att varva mellan att slöa, äta och träna. När svullnaden har gått ner skall jag jaga bort bananflugorna och städa, sen kan jag fortsätta med att stöka ner.

En jobbig sak här är när man har planerat in saker med andra och får återbud med kort varsel (läs: samma dag). För mig personligen får det stora konsekvenser och allting blir kaos. Man får kasta den planering man gjort och börja om från början. Från ruta 1. Inte kul men vad ska man göra. Folk är som de är. Personligen tror jag att en del anser att fullständig frihet och oberoende är viktigare än någonting annat och att dynamik är viktigare än lojalitet. Men strider inte detta mot den sociala naturen hos människan, dvs. att ensam är inte stark. För egen del är jag övertygad om att tillsammans, alltså i umgänge med andra, blir man stark, där finns spinoff-effekterna som gör att man orkar kämpa på.