Du hade inte haft en hel diagnos innan. Men nu har du det. Jag vet inte varför du anser att det är finare att verka normal.

Jag hyser ett extremt förakt för normala människor.

Okej normal och normal, även NT kan vara konstiga och göra social fel men jag menar bara att om man drar en väldigt kort sammanfattning så är jag mer åt det NT hållet än att vara stereotypen att ha en diagnos. Alltså jag menar inget illa utan bara att personer med diagnoser har en speciell stereotyp där man märker att det ligger en diagnos bakom. Man kan också se på någon som är homosexuell för där finns det både sterotypen att man är lite queen/diva men också att man kan se ut som en hunk och vara homosexuell. Vissa syns det tydligt på och vissa måste man typ gissa sig fram. Jag utgår från ett väldigt svartvitt tänk här. Jag är inte så djupgående utan försökte bra förklara på ett enkelt sätt.

Hur kan jag ha en hel diagnos nu när jag har den diagnosen jag fick? Eller beror det på att de la ihop många diagnoser till asd? eller ja ingår i asperger spekrtumet.

Okej normal och normal, även NT kan vara konstiga och göra social fel men jag menar bara att om man drar en väldigt kort sammanfattning så är jag mer åt det NT hållet än att vara stereotypen att ha en diagnos. Alltså jag menar inget illa utan bara att personer med diagnoser har en speciell stereotyp där man märker att det ligger en diagnos bakom. Man kan också se på någon som är homosexuell för där finns det både sterotypen att man är lite queen/diva men också att man kan se ut som en hunk och vara homosexuell. Vissa syns det tydligt på och vissa måste man typ gissa sig fram. Jag utgår från ett väldigt svartvitt tänk här. Jag är inte så djupgående utan försökte bra förklara på ett enkelt sätt.

Hur kan jag ha en hel diagnos nu när jag har den diagnosen jag fick? Eller beror det på att de la ihop många diagnoser till asd? eller ja ingår i asperger spekrtumet.

Det är också därför jag tog som exempel i någon tråd att om man ser på en tjej som inte har en diagnos men kan absolut ha adhd som exempelvis så kan man ju se att hon har adhd om man vet ADhd egenskaperna. Men annars ser an ju bara en vanlig person. En vanlig tjej eller kille. Men jämför man med någon som har tex downs så kan man direkt förstå att personen har en diagnos. Det är ju lite svårt det där med tex psykisk ohälsa eller osynliga diagnoser, för jag kan ju inte bara anta att personen är si eller så men nu är det ju så att jag har lätt att se på personer och kan lätt avgöra om de har en diagnos eller inte utifrån diagnos sterotyperna/beteendeen.

DEtta är lika enkelt som att 1 plus 1 är två för bilden mellan diagnos och inte diagnos är rätt tydlig om man vet vad man ska kolla efter. Sedan är ju jag självklart inte rätt person att sätta diagnos på folk det får en läkare göra men jag menar bara att iallafall jag kan se utifrån beteenden klädstil och massa sådant. Då kan man få en sk helhet.

Zima33 skrev:@Jossie94
Om man inte uppfyller alla diagnoskriterier, men några, för autism så kan man få diagnosen atypisk autism. Det är en egen diagnos inom autismspektrat. Det är inte motsatsen till autism.

ADD och ADHD särskiljs inte sådär som du skrev.
ADD = samma som ADHD men huvudsakligen ouppmärksam (kan även vara lite hyperaktiv och impulsiv men är huvudsakligen ouppmärksam).
ADHD= huvudsakligen hyperaktiv/impulsiv men även ouppmärksam

Jah menade ju så men jag använde lite andra ord. Jag vet att man kan få diagnosen då som du sa men det var mer frågan om atypisk autism och autism var väldigt likt varandra för add och adhd och aspeger skulle jag nog säga var lika varandra.

Vissa stereotyper är normbrytande helt enkelt och andra stereotyper är norm. Det är lite det jag menar med vissa stereotyper att man kan se då vilka som är norm eller vilka som är normbrytare.

Dessutom är ju inte Atypisk autism något skuggsyndrom utav AS utan det är ju precis som AS en diagnos inom autism spektrumet.

Har man AS så ska ju ens kognitiva språkliga utvecklingen utvecklas som hos normal populationen medans det kravet inte finns hos dom som diagnostiseras med AA.

A. Ingen kliniskt signifikant allmän försening av språklig eller kognitiv utveckling.

https://www.autismforum.se/om-autism/di ... nguage:/sv

För vissa jag antar att det är dom med taskigt självförtroende är det extremt viktigt att poängtera att dom har AS eller att bli diagnostiserade med AS, själv har jag inte dom problemen i och med att jag tror det märks rätt fort om någon har en intellektuell funktionsnedsättning.

Hur som helst har man skuggsyndrom utav AS och har typ ADHD så lär det stå något såhär i journalen sjukintygen ADHD + autistiska drag.

Vad är skuggsyndrom ?

När jag fick min diagnos så minns jag bara att de sa att jag hade både bra och dåliga sidor det har ju alla oavsett diagnos eller inte. Sedan så sa tex en man jag hade samtal med i typ 5 minuter innan jag gjorde utredning att jag var frisk.

Det står ju i startinlägget. Man har inte tillräckligt med symtom för att få an AS- el autismdiagnos. Eller man har öht aldrig gjort någon utredning trots sina aspiga drag.

Kallas också "subklinisk AS". Se denna tråd: vad-ar-subklinisk-as-t7751.html

Jo, men orkade inte gå tillbaka till det inlägget och läsa...

Men när jag fick min diagnos så fick jag en hel diagnos då? Men räknas inte just atypisk autism som en halv diagnos? Hänger inte med haha. Nu är vi ju inga läkare så men jag har ju bara citerat det som de på bup sa och så. Sedan är ju min egna beskrivning av min diagnos så att den inte är en sådan synlig diagnos, den är osynlig och absolut kan man se saker om man vet vad man ska kolla efter, det gäller alla diagnoser.

Men jag skulle säga att vissa diagnoser är mer gravare eller större/mildare än andra och som jämförelse är ju tex grav adhd mer än atypisk autism eller mer än tex om man har mild adhd. Detta just för att vissa diagnosen inte alltid syns, därför tänker man inte på att personen har en diagnos. Så mängden diagnos spelar roll det är ju därför det finns olika grader för hur grav diagnos man har. För då kan man anpassa sig efter individens behov och förutsättningar. För någon som kan klara av saker själv så behöver ju personen inte hjälp på samma sätt som någon som kanske måste bo i gruppboende, ha personlig assistent, godeman eller sådana saker som kan vara till hjälp för någon i vardagen.

Jossie94 skrev:Jo, men orkade inte gå tillbaka till det inlägget och läsa...

Men när jag fick min diagnos så fick jag en hel diagnos då? Men räknas inte just atypisk autism som en halv diagnos?

Den har en ICD-10 kod så klart att det är en diagnos har ju till och med diagnoskriterier.


https://www.autismforum.se/om-autism/di ... k-autism2/

Här är jag schyst och länkar till det, så där har du alla svar så slipper du fråga mer bara läsa och nöta tills du fattar.

Atypisk är inte en halv diagnos.

Jag har atypisk SLE. Det är konstigt nog den vanligare typen!!! Men låt oss inte snöa in på den. Den har inte sin egen kod men eftersom den är annorlunda kan behandlingen se annorlunda ut.

Typisk SLE har man något som heter anti DSDNA. Då har man antikroppar som på ett mycket specifikt sätt angriper kroppens organ. Har man istället bara de andra antikropparna, så blir kroppen angripen lite på ett annat sätt.

Man kan inte påstå att det är en halv sjukdom. Man man inte heller påstå att den är mildare. Mest oftast är den mildare, men vissa former av atypisk SLE är mycket allvarligare än den typiska.

Så är det med atypisk autism med. Ganska ofta är den mildare, men ibland svårare. Och ibland bara annorlunda. Och ganska ofta har man ett svårt drag som fått en att få diagnos trots att de andra dragen är mildare. Dvs man hade nog inte fått diagnos bara på milda drag, men just ett drag gjorde att man tyckte det var så allvarligt att man bör ha diagnos.

Det behöver inte vara så men det är en variant.

Kidzi skrev:Atypisk är inte en halv diagnos.

Jag har atypisk SLE. Det är konstigt nog den vanligare typen!!! Men låt oss inte snöa in på den. Den har inte sin egen kod men eftersom den är annorlunda kan behandlingen se annorlunda ut.

Typisk SLE har man något som heter anti DSDNA. Då har man antikroppar som på ett mycket specifikt sätt angriper kroppens organ. Har man istället bara de andra antikropparna, så blir kroppen angripen lite på ett annat sätt.

Man kan inte påstå att det är en halv sjukdom. Man man inte heller påstå att den är mildare. Mest oftast är den mildare, men vissa former av atypisk SLE är mycket allvarligare än den typiska.

Så är det med atypisk autism med. Ganska ofta är den mildare, men ibland svårare. Och ibland bara annorlunda. Och ganska ofta har man ett svårt drag som fått en att få diagnos trots att de andra dragen är mildare. Dvs man hade nog inte fått diagnos bara på milda drag, men just ett drag gjorde att man tyckte det var så allvarligt att man bör ha diagnos.

Det behöver inte vara så men det är en variant.

Hört både atypisk ätstörning och ätstörning UNS (utan närmre specifikation) för samma tillstånd.

Jag menar bara att om man har en mer grövre diagnos eller rättare sagt tex som down syndrom eller väldigt grav autism eller asperger så skulle jag säga att min diagnos är mild jämfört med dem diagnoserna. För som tex så var och är det skillnad på dem personerna jag träffade som hade mer psykiska diagnoser. De hade mer avancerade sjukdomar/diagnoser som inte är typiskt standard diagnoserna som add, adhd, asperger eller så, för dem är rätt vanliga att ha. Kan garantera att många som anses vara NT har säkerligen adhd men har inte gjort en utrednign eller har inte det på papper, för de kanske inte vet om sin diagnos eller så har de inte svårigheter eller så orkar de inte bry sig. Men här var det mer psykiska diagnoser som tex att en hette 3 olika namn rätt ofta, en ryckte i dörrhandtaget och gick runt och hade utbrott och levde i sin egna värld, personen med 3 olika namn gick och trodde att spöken fanns/samt såg spöken. Jag skulle klassa det som väldigt grava diagnoser. Som en jämförelse så brukar man ju tex ha mer psykiska diagnoser i skräckfilmer dvs schizofreni, paranoia eller något.

Alltså jag säger bara att det är stor skillnad på vilken grad av diagnoser och vilken diagnos man har. Alla har väl lite man kan relatera till ja men alla har ju inte samma problem. Varför ska någon få hjälp med tex laga mat när den inte ens behöver den hjälpen? Det är ju lite diskrimenande känner jag.

Jossie94 skrev:Jag menar bara att om man har en mer grövre diagnos eller rättare sagt tex som down syndrom eller väldigt grav autism eller asperger så skulle jag säga att min diagnos är mild jämfört med dem diagnoserna.

Fast om någon har en väldigt grav AA så är ju min AS väldigt mild jämfört med AA.

Personerna hade i såfall psykoser rättaresagt men det är ju för mig ändå om man har add eller adhdd dvs mild variant av diagnoserna så är man ju på kanske 6-7 om 10 är NT medan de med psykoser eller mer grövre diagnoser så hamnar de på kanske 1-2 på den skalan.

Jag säger ju att jag inte har en grav AA eller Atypisk autism. Jag är normal fungerande.

Och om ni undrar varför jag är på forumet så hade jag ingen aning om att man skulle vara medelålders och att folk här ville ha det som det alltid varit. Hur skulle jag veta det? Jag blev bara tipsad om forumet då jag var på ett annat forum innan och där förstod personerna inte alls diagnoser överhuvudtaget. För då var det väldigt lite förståelse kring ämnet för de var ju bara att göra si eller så enligt dem.

Jossie94 skrev:Jag säger ju att jag inte har en grav AA eller Atypisk autism. Jag är normal fungerande.

Om du är normal fungerande varför har du då fått en diagnos överhuvudtaget? Om jag vore dig skulle jag be att få den struken ur journalerna i sådana fall, för det verkar ju totalt meningslöst att ha en diagnos ställer ju till med mer skada än nytta då.

Alltså jag menar ju inte så, jag är ju inte 100 procent NT utan jag har ju en diagnos men jag menade bara att jag är normal fungerande på det sättet att jag inte har en grav diagnos. Jag har väl lite svårt att uttrycka mig bara, inte så att jag stammar eller något sådant, utan bara svårt att förklara saker. Det kan ju alla ha svårt med. Så mina svårigheter är ju sådana problem ALLA kan ha svårt med, inte så att jag behöver personal dyngnet runt eller något liknande, den hjälpen behöver jag inte.

Därför är jag mer NT eller jag har en lätt diagnos för jag hamnar ju med de som har lätta diagnoser som add asperger adhd osv. Där diagnosen inte syns. Alltså mpnga jag har träffat har varit både att de har synts/märkts på medan andra är lite vadå har den en diagnos? Man kunde aldrig ha anat att personen skulle haft en diagnos. Hade personen inte sagt det så hade jag aldrig tänkt åt det hållet.

Om man tar ett exempel så absolut kan jag må dåligt men inte till en sådan grad som kanske är mer depression eller ångest eller något så man måste ta mediciner för det. Några jag vet som har aspergers tar mediciner men däremot vet jag ju inte varför men förmodligen ångest eller liknande.

Ett annat exempel är ju att jag har inte problem med att jobba, vara social, träffa vänner eller fika eller shoppa eller så. Jag bor i en vanlig lägenhet med min sambo och lever ett vanligt liv så att säga. Jag har absolut svårigheter ja men det är ju inte svårigheter som är typiskt för diagnoser utan det är mer som alla människor kan ha svårt med oavsett diagnos eller inte.

Det jag syftar på är att om Petra och Ellen gråter till Titanic så har ju inte de automatiskt diagnoser för det medan kanske Berit som har en diagnos kan man se eller märka att hon har en diagnos utifrån liknande händelser. Tex med filmen så kanske hon om hon har en grav diagnos tror att filmen är på riktigt och sker i verkligheten eller ja liknande situationer som sker i filmen I rymden finns det inga känslor. På karaktären märks det väldigt tydligt i beteendet att han har asperger, sen ser han lite aspergar aktig ut. Eller rättare sagt att han ser ut att ha en diagnos med klädstilen. Både stilen o

Och beteendet gör ju att det blir en helhet. Jag skulle inte säga att jag själv hade den typiska diagnos looken. Kanske förut när jag var mer "jag skulle vara udda och visa det" men idag har jag inte det behovet. Jag har väl blivit lite mer mainstream och känner inte att jag bara vill tjena jag har en diagnos. Det skulle bli väldigt konstigt om jag sa så. Alla verkar ha adhd idag och nobody cares.

Såvida man inte är normbrytande. Men då kan faktiskt det antingen bli att personen blir mobbad eller så blir personen hyllad. Tex på Idol så var det en som var lite normbrytande men sjöng väldigt bra, så personen kommer ju definitivt bli ihågkommen men det är ju inte alltid det är så. Jag tänkte ju direkt pga att personen såg lite nördig ut och hela helheten att personen hade någon diagnos, sen är ju inte jag en läkare men jag menar att vissa har den sterotyp looken.

Klart att det är lite trist att det inte är mer blandade åldrar. Men nu är det ju så att vi alla blivit äldre och alla inte började som stofiler, en del började som unga. Sedan har vi få som kommer nya. Och då blir det få äldre och få yngre. Vi är tyvärr inte så populära och det har med flera saker att göra.

De flesta diagnoser säger inget om svårighet. Har man t ex en sorts cancer kan den vara superfarlig, men i andra sammanhang kanske man har KOL som är farlig, men man kan ha mild KOL (iallafall i början). Vissa sjukdomar kan vara hela spannet från milda till jätteallvarliga.

Så att ha AA är inte mildare eller värre än AS. Det finns folk med AS som bor och lever självständigt, och det finns de som måste bo på LSS-boende. Förr fanns det lite inbyggt att man skulle vara mer fungerande som AS än med autism. Och till antalet var det nog så. Men det var en rätt artificiell uppdelning eftersom även de med AS kan få vredesutbrott och slå sönder allt. Och inte klara minsta stress.

Med AA är det samma. Jag vet inte antalet om man jämför procentuellt, om AA är mindre drabbade än AS. Däremot finns det dem med AA som är väldigt drabbade eftersom det är en slaskdiagnos. Dvs alla som avviker från AS och autism hamnar där. Det kan vara en som klarar sig ganska bra men har svåra problem med abstraktioner så att det går ut över livet. Eller någon som kanske klarar konkreta saker och är aspiga med sådana intressen, men som ingen förstår sig på.

Då är det ganska milt.

Man ska helt enkelt inte ha alla pelare av symptom. Eller att en av pelarna är så vag att den inte är diagnostiserbar utan hamnar i skuggsyndrom.

Man kan dessutom missa att ha ett kriterium som ålder. De som utvecklas normalt först och sedan får autistiska symptom har AA. Detta är även om de tappar all kommunikation och självhjälp.

Man kan ha för få symptom men ur alla grupper. Då har man AA. Men eftersom detta numera räknas som vanlig autism så har alla med AA, AS och autism samma diagnos (iallafall snart när manualen är helt klar). Man gör ingen skillnad och ingen kommer ha halv autism.

Jag har mildare AS än många men vet inte varför jag skulle skryta över det. Jag vet inte varför man skulle jämföra mig med downs. Jag är "stolt" över den AS jag har. Jag tycker om mig och jag vill inte vara en klon. Det är för mig ingen glädje i att folk tror jag är normal. Alltså nu tror de inte att jag är normal, men de tror jag har ADHD. Alltså inte ens ADD som jag har. Snarare får det mig att känna mig missförstådd, särskilt som en läkare förr sa att jag har ADD på det sättet att man egentligen inte behöver undersöka för han visste hur man är och jag är typisk. Däremot sa han att jag absolut inte hade aspergers. Skulle jag hem och fira då?

Jag har aldrig någonsin träffat en autist som är som han i filmen. Det är en film, den är påhittad. Den är gjord så för att vara rolig och ha lyckligt slut där pojken fick smaka på NT-känslor.