Jag brukar säga att jag är en känslomänniska, tycker om att hålla i hand och kramas. Vad tycker Ni är ok på jobbet, har en person jag tycker bra om, tittar på personen mycket på rasten och vill absolut kramas men är rädd att såra personen. Det jag vet är att en ryggklapp eller klapp på axeln är ok.


C

Det är väl olika, både på olika jobb och på olika personer. Jag har då aldrig kramat någon på jobbet.

Verkar dina arbetskamrater krama varandra? Om inte, så är det nog säkrast att låta bli. Är din arbetskamrat av motsatt kön kan det ses som påträngande, snudd på sexuella trakasserier. Är den av samma kön är det nog ännu värre, kan ses som bögigt.

Nä,de andra på mitt arbete kramar inte varandra. Ok, jag tar till mig detta.Tack för svar.


C

I regel kramas folk inte på jobbet. Läs av din omgivning och se vad de gör.

Instämmer med tidigare skribenter. På jobbet brukar man inte kramas. Att försöka krama någon, även om det bara är menat i rent vänskapligt syfte, kan tas för närgånget närmande, i värsta fall ofredande.

Så, håll dig till axelklapparna och försök få ditt krambehov tillfredsställt på fritiden.

Håller med Inger och KS.

Alien skrev:Det är väl olika, både på olika jobb och på olika personer. Jag har då aldrig kramat någon på jobbet.

Verkar dina arbetskamrater krama varandra? Om inte, så är det nog säkrast att låta bli. Är din arbetskamrat av motsatt kön kan det ses som påträngande, snudd på sexuella trakasserier. Är den av samma kön är det nog ännu värre, kan ses som bögigt.

Vilket för in oss på den fruktade flygvärdinnekramen: Maximalt tryck om nacken och ca en meter mellan underliven.

Sedan så har vi den fasansfulla björnkramen om bröstkorgen som blir riktigt läskig om armarna på den kramade hålls fast.

Vad gäller ryggdunkar med betoning på dunkar så är det något jag förknippar med lite väl normala människor. Det var länge sedan jag råkade ut för något sådant. Tror att jag hädanefter skall se dom som angrepp...

Vi har ju en ganska sval inställning till känslor överlag här i den kalla Norden. I Sydeuropa är det tvärtom och onormalt att ha problem med närhet och att krama folk man inte anser sig känna tillräckligt väl.

Jag är mer sydeuropeisk av mig, och upplever det ofta som väldigt frustrerande att leva i en geografisk miljö där detta gör mig onormal...

Vi kramas för lite här norröver! Kramar är viktigt, frigör oxytocin och får människor att må bra... ju!!

Pemer skrev:Vi har ju en ganska sval inställning till känslor överlag här i den kalla Norden. I Sydeuropa är det tvärtom och onormalt att ha problem med närhet och att krama folk man inte anser sig känna tillräckligt väl.

Jag är mer sydeuropeisk av mig, och upplever det ofta som väldigt frustrerande att leva i en geografisk miljö där detta gör mig onormal...

Vi kramas för lite här norröver! Kramar är viktigt, frigör oxytocin och får människor att må bra... ju!!

Fast det måste vara självvalt. Det är vidrigt att för konvenansens skull känns sig tvungen att kindpussas eller kramas med nån man ogillar eller äcklas av av olika skäl, dvs fysiska eller personlighetsmässiga. Jag vill absolut inte bli intim med folk i största allmänhet, bara för att jag kan vara väldigt fysisk med såna jag gillar, vare sig jag känner dem väl eller ej.

Pemer skrev:Vi har ju en ganska sval inställning till känslor överlag här i den kalla Norden. I Sydeuropa är det tvärtom och onormalt att ha problem med närhet och att krama folk man inte anser sig känna tillräckligt väl.

Jag är mer sydeuropeisk av mig, och upplever det ofta som väldigt frustrerande att leva i en geografisk miljö där detta gör mig onormal...

Vi kramas för lite här norröver! Kramar är viktigt, frigör oxytocin och får människor att må bra... ju!!

Men hallå, ingen har sagt att det är något fel på kramar!

Men inte på jobbet! (Det var det frågan gällde här, inte huruvida det är bra eller dåligt att kramas i största allmänhet.)

Jag tror faktiskt inte folk går och kramas på jobbet i Sydeuropa heller. I värsta fall blir det äckliga kindpussar, som A-mamman skriver, och såna är jag gärna utan. Däremot kanske man desto mer kramar eller tar i sin familj och sina vänner, men det är ju en helt annan diskussion. (Hade vi inte en eller flera trådar om det?)

Enda sammanhang där det är ok att krama främlingar här i norden är på... fotbollsmatcher! Verkar som om du trots allt hamnat på rätt ställe, Pemer!

Ok, jag får kramas på min fritid, eller till i vinter kan jag ju bli snöbollsKRAMARE : )


C

Sant, tråden gällde kramar på jobbet. Och på jobbet kanske man sällan kramas i sydligare nejder heller. Det vet jag inte så noga.

Så jag tog kanske till lite för generellt, ja. Sorry!

Chrilleb skrev:Ok, jag får kramas på min fritid, eller till i vinter kan jag ju bli snöbollsKRAMARE : )

Du kan bli trädkramare också.

Funderar lite över hur det var när jag jobbade - jag har ju passerat bäst-föredatum så numera jobbar jag bara gratis.

Jag kan inte minnas att man kramade varandra mer än kanske nån enstaka gång o då var det en arbetskamrat av samma kön, kanske när man var extra glad eller extra ledsen.

Men jag kramar folk mycket mera nu, och får kramar också. Men då handlar det om folk som jag har nåt mer gemensamt med; andra som är med i föreningen, privata vänner o bekanta, o det är av båda könen - trevligt ...

Oftast fungerar det som en lite mer hjärtlig hälsning än bara ett hej. Det är inte nödvändigt att man är särskilt nära vänner och umgås, det viktiga är att man gillar varandra som människor och på det här sättet vill visa sin uppskattning.

Själv känner jag mig alltid för om det är OK för den andra personen, och andra kollar med mig innan de ger mig en kram. Jag har ju den fördelen att kram till o från mig inte lika lätt misstolkas pga min mogna ålder. Det har sina fördelar att bli äldre ..;)

Så mitt råd är: kramas gärna men bara när det är OK för den andra och den situation man befinner sig i.

Med andra ord är det inte alltid så bra att kramas på jobbet. Man har inte valt sina arbetskamrater och har kanske inte så mycket gemensamt.
Och även om man tycker om en person och vill visa det, så kanske den andre inte tycker detsamma om dig. Det får man acceptera och respektera.

alfapetsmamma skrev:

Pemer skrev:Vi har ju en ganska sval inställning till känslor överlag här i den kalla Norden. I Sydeuropa är det tvärtom och onormalt att ha problem med närhet och att krama folk man inte anser sig känna tillräckligt väl.

Jag är mer sydeuropeisk av mig, och upplever det ofta som väldigt frustrerande att leva i en geografisk miljö där detta gör mig onormal...

Vi kramas för lite här norröver! Kramar är viktigt, frigör oxytocin och får människor att må bra... ju!!

Fast det måste vara självvalt. Det är vidrigt att för konvenansens skull känns sig tvungen att kindpussas eller kramas med nån man ogillar eller äcklas av av olika skäl, dvs fysiska eller personlighetsmässiga.

Instämmer med alfapetsmamma!!!
Och nej, Pemer, inte alla i sydeuropa gillar kramar...
Vad jag vet kramas inte folk på jobbet därnere och inte pussas heller om man inte här en vänskapsrelation vid sidan om....och gör man det ska det vara av någon anledning.

Jag förstår dock din upplevelse att känna sig onormal pga av "fel" geografiskt område när det gäller kramar/känslor.
Hade precis tvärtom problem när jag bodde därnere....

När det gäller kramar, jobb och mig:
Jag brukar inte krama mina kollegor. MEN det finns några få som jag kan krama om det finns någon speciell anledning, t.ex. gratulation för något, eller att de slutat eller ngt. Annars inga kramar. Och blir det kramar så är det undantag än regel. Uppskattar också att bli tillfrågad om jag vill bli kramad innan man kastar sig på mig med kramar :p
En person kan jag krama som "hej" när vi ses -men vi inte ses dagligen och vi har något mer än att vara arbetskamrater. Det är alltså vänskapen som styr i det fallet.
Inga kramar på jobbet alltså om det inte är ngt speciellt eller om man inte är kompis med någon. Och låt gärna de andra ta första steget (visa att de vill kramas). Kolla hur de andra gör för att se om det är okej med ngn kram då och då på din arbetsplats.

Tycker inte om att kramas stup i kvarten, vilket verkar vara ett normalt beteende nu för tiden. Jag har svårt för att skaka hand med allt och alla också. Jag gör det för att andra vill ha det så.

Oj, tack för en fin förklaring på hur du ser på detta med att kramas. Nuföritden ser man ju även killar krama varann som (kompiskram ), det blir kanske mer och mer...vi får se. Och för tjejer är det naturligare och till hands att krama om varann när man ses som vänner.


Kram
Christer

Vi svenskar kanske håller på att tina upp. Växthuseffekten?

Haha

Som någon som ogillar kramar i överlag kan jag endå säga att jag tycker det är OK att kramas på jobbet. Jag undviker det för att jag ogillar kramar, men om du tycker om det är det nog inget fel med det. Vissa kanske blir irriterade, men det kanske är en sån där grej som växer på en med åren. Verkar fungera för Abby i NCIS. Men jag är iof inte så pepp på att vara socialt passande...