Med alla nedskärningar i LSS, möjlig framtida indragning av tandvårdstödskortet, nedskärningar av arbetsmarknadspolitiska program och åtgärder etc, kan man snart fråga sig vad som är vitsen med en aspergerdiagnos?

Om den bara innebär att man får en stämpel på sig som ett "mongo", att man inte kan teckna livförsäkring och många andra försäkringar, att det framöver enbart kommer innebära en negativ STÄMPEL som medför ett otal nackdelar med inga fördelar, om den lilla hjälp man hittills haft rätt till kommer att dras in eller kraftigt försämras.

Good point!

Två år kvar till val, förhoppningsvis blir det bättre då.

Sedan handlar det väl mycket om att faktiskt ha en diagnos när man ansöker om aktivitetsersättning eller liknande. Om man har AS, men ingen diagnos så kan det vara svårt att övertyga FK att man inte kan jobba.

Kan man däremot jobba så finns det nog inte så många fördelar med att ha diagnos. Då finns det antagligen inte någon anledning att göra en utredning heller.

Det har väl inte varit nåt prat om att dra in "sjukpensionen" i alla fall?

Det är väl en bra bit kvar till AS-diagnosen bara blir en "syndabockvetenskap"-diagnos (som typ BDSM/fetishism-diagnoserna är idag).

Vem vet, om "arbetsmarknaden" inser att personer med AS-diagnos faktiskt kan vara MER lämpade till vissa jobb än folk som inte har asperger, så kan det kanske till och med snarast vara något att ha med i meritlistan. Fast då lär det väl inte vara vården som sätter diagnosen längre

Syndabockvetenskap är förresten ett otroligt bra uttryck. Förr så var det rasbiologin som var syndabockvetenskap, som "vetenskapligt" sa att vissa människor är mindre värda än andra människor. Sen tog psykiatrin över rollen. Samhället har väl kommit till nivån att man "tolererar" de som avviker från normer o.s.v., men min känsla är att man fortfarande tycker att det är nåt knas med folk som inte *vill* vara "som alla andra"....

storskojaren skrev:Kan man däremot jobba så finns det nog inte så många fördelar med att ha diagnos. Då finns det antagligen inte någon anledning att göra en utredning heller.

Vem vet, om det blir lite fart på diskrimineringslagar/ombudsmän & co så kan man kanske framöver hävda att man blir diskriminerad om man har AS-diagnos och inte vill hänga med på en "spännande" kick-off-resa (där man inte vet om man hamnar på lyxhotell i storstaden eller skickas ut på forsränning, men man kan vara säker på att det ingår "lekar" där folk rangordnas) i nåt projekt. De som säger nej till en sån resa, och inte anger något "godtagbart" skäl såsom "familjeskäl", lär väl betraktas som en av norra europas värsta kufar. (Iofs är det väl inte helt osannolikt att man ändå betraktades som det även före en sånhär situation uppstår). Det vore ju inte helt fel om man hade juridisk rätt att kräva något som i AS-perspektiv är lika trevligt som en såndär "kickoff-resa" anses vara ur NT-perspektiv...

Jag har svårt att förstå vitsen jag med.
Stigmatisering, som sagt. Om samhället går mot privata lösningar lär man hamna på efterkälken med den här politiken. Jag måste få medel att köpa upp de tjänster jag behöver och jag behöver ett starkare diskrimineringsskydd.

Jag har ingen diagnos än, men vill gärna ha en. Har nyligen försökt kontakta min gamla psykolog för att fråga hur man sätter igång en utredning. Men anledningen till att jag vill ha en diagnos är främst för att jag då lättare skulle kunna tycka om mig själv.

Det är flera drag hos mig som jag tidigare bara tyckt illa om, men som i ljuset av Aspergers syndrom (eller nånting inom autismspektrumet) framstått i en mer positiv dager. Jag skulle känna mig MINDRE mongo, helt enkelt (sedan är det ju synd ifall samhället skulle göra den omvända tolkningen).

MiaM skrev:Det är väl en bra bit kvar till AS-diagnosen bara blir en "syndabockvetenskap"-diagnos (som typ BDSM/fetishism-diagnoserna är idag).

Vem vet, om "arbetsmarknaden" inser att personer med AS-diagnos faktiskt kan vara MER lämpade till vissa jobb än folk som inte har asperger, så kan det kanske till och med snarast vara något att ha med i meritlistan. Fast då lär det väl inte vara vården som sätter diagnosen längre

Syndabockvetenskap är förresten ett otroligt bra uttryck. Förr så var det rasbiologin som var syndabockvetenskap, som "vetenskapligt" sa att vissa människor är mindre värda än andra människor. Sen tog psykiatrin över rollen. Samhället har väl kommit till nivån att man "tolererar" de som avviker från normer o.s.v., men min känsla är att man fortfarande tycker att det är nåt knas med folk som inte *vill* vara "som alla andra"....

Å vad bra skrivet!

Sedan har vi ju då den där självförståelseaspekten. Särskilt för vuxendiagnosticerade.

För mig var den i praktiken livräddande. Mitt livs första försvarsmöjlighet mot både egen och andras kritik. Kritik utifrån total oförståelse på grundval av total okunnighet. Som faktiskt inte mycket är att säga om i ett samhälle där NPF till helt nyligen inte fanns på kartan. Människan är så knäppt funtad att hon inte borde få finnas - men tyvärr finns hon, och det bara i befintligt skick till råga på eländet. Och en av knäppheterna är att förmågan att acceptera (t.ex. någon som den är) är stenhårt kopplad till förmågan att förstå (varför den är det).

Så motsägs det då av den här stigmatiseringen, när privat och offentlig överhet (ofrånkomligen) lägger diagnosen bland de andra i sin låda för psykiska-funktionshinder-diagnoser och tar fram den som verktyg för att ta ifrån oss utbildningar, arbetsmöjligheter, barn.

Till och med från de uppenbart samhällsnyttiga genierna, vad det beträffar.

Men så motsägelsefullt är det.
Inse.
Jobba.

Hej Zombie .

Du skrev väldigt bra du med tycker jag. Och klokt, dessutom! Heja dig!

Tack tack, geocache!

Zombie skrev:Sedan har vi ju då den där självförståelseaspekten. Särskilt för vuxendiagnosticerade.
För mig var den i praktiken livräddande. Mitt livs första försvarsmöjlighet mot både egen och andras kritik. Kritik utifrån total oförståelse på grundval av total okunnighet.

Ja, för somliga kan nog denna aspekt vara den viktigaste. Förstår man sig själv kan man börja förstå andra. Och respekterar man sig själv, utifrån sin nya förståelse för hur man fungerar, så ökar chansen att även andra respekterar en.

Höll på att glömma detta i hastigheten (hur jag nu kunde göra det) så det var bra att du påminde. För mig var den också livräddande. Bokstavligen.

MiaM skrev:Det är väl en bra bit kvar till AS-diagnosen bara blir en "syndabockvetenskap"-diagnos (som typ BDSM/fetishism-diagnoserna är idag).

Vad fan snackar du om? Det finns ingen diagnos för BDSM. What the fuck is wrong with you? Hävdar du att de som utövar BDSM har en psykisk störning? Har du någon grund till detta? Vet du ens vad BDSM står för och innebär?

För övrigt har det här forumet 1245 medlemmar. Sveriges största forum/community för BDSM-utövare har 14752 medlemmar. We're totally outnumbered here ...

Eh, sorry för OT.

Ontopic så är det, som någon skrev, inte långt kvar till nästa val. Förhoppningsvis inser alla som röstade på alliansen hur manipulerade och missledda de blivit ...

Hej allihop!

När jag fick min diagnos Aspergers syndrom med inslag av DAMP var det som att ett jättetungt stort "lock" lyftes av mig; som att jag, efter omkring trettio år äntligen kunnde "kunnde börja andas frisk luft" .

Genom att jag då "hade ett namn" på det jag sedan jag var liten, eller kanske rent sedan jag föddes, varit innesluten i min "autismbubbla" så fick jag plötsligt något konkret att bygga vidare på. Och av det fick jag veta massor om autism i allmänhet, och om mitt personlighetsdrag i synnerhet. Och dessutom kontakt med många härliga människor som antingen själva har, eller känner till någon som har samma som jag.

Det var nära på som en sorts "frälsningsupplevelse" när psykologen som utredde mig, en dag ringde och föreslog att jag skulle överväga att ansöka om förtidspension (som det kallades då, i mitten av 1990-talet). Och jag övervägde... i fem sekunder. Längre tid behövde jag inte för att bestämma mig .

"Äntligen någon som lyssnar in och förstår hur jag haft det i alla år, i skolan och på de flesta jobb", tänkte jag då han ringde...

Charley? skrev:

MiaM skrev:Det är väl en bra bit kvar till AS-diagnosen bara blir en "syndabockvetenskap"-diagnos (som typ BDSM/fetishism-diagnoserna är idag).

Vad fan snackar du om? Det finns ingen diagnos för BDSM. What the fuck is wrong with you? Hävdar du att de som utövar BDSM har en psykisk störning? Har du någon grund till detta? Vet du ens vad BDSM står för och innebär?

För övrigt har det här forumet 1245 medlemmar. Sveriges största forum/community för BDSM-utövare har 14752 medlemmar. We're totally outnumbered here ...

Tror du överreagerade lite nu... och misstolkade MiaM ganska rejält.

Kolla DSM-IV-TR. Det står faktiskt med där, under Paraphilias:

"These mental disorders are characterized by sexual fantasies, urges, or behaviors involving non-human objects (coprophilia, Fetishism, Transvestic Fetishism), suffering or humiliation (Sexual Sadism, Masochism), children (Pedophilia) or other non-consenting person (Voyeurism, Frotteurism, Exhibitionism)."

Men så är DSM skriven av amerikaner också. Och så måste B. alltid vara uppfyllt också för att man ska få en diagnos, annars är det bara en livsstil:

"B. The fantasies, sexual urges, or behaviors cause clinically significant distress or impairment in social, occupational, or other important areas of functioning."

Med tanke på hur poppis och allmänt accepterat det blivit, vågar man gissa att åtminstone BDSM kommer att vara struket i DSM-V? Eller i alla fall till DSM-VI.

Får man inte teckna livförsökring om man har AS-diagnos? låter konstigt med tanke på att AS inte är något som direkt kortar livet.

Det är INTE BDSM, det är sadism och masochism. Inte samma sak som BDSM (även om de två nämnda är med där, så utgör de inte hela gruppen). Dessutom är jag väl medveten om att "B" måste vara uppfyllt, vilket är en av anledningarna till att jag reagerade så starkt. Som sagt, BDSM-världen är ENORM och består huvudsakligen av människor som är ganska nöjda med sin läggning.

Dock tror jag inte att sexuell sadism och masochism kommer vara struket i DSM-V. För de som lider av sina läggningar är det fortfarande en störning..

Kristofer skrev:Får man inte teckna livförsökring om man har AS-diagnos? låter konstigt med tanke på att AS inte är något som direkt kortar livet.

Man måste ju lämna en hälsodeklaration och en fullmakt som ger bolaget rätt att se alla läkarjournaler.

Har inte läst något om att vuxna med AS drabbats av högre premier el vägrats teckna individuell livförsäkring. (Gruppförsäkring via facket finns ju alltid.)

Däremot har det stått en hel del om att föräldrar tecknat barnförsäkring som sen inte gällt när det visat sig att barnet hade en medfödd sjukdom. Detta oavsett om barnets sjukdom (el funktionshinder) var okänt vid försäkringstecknandet.

Exempel på sådana sjukdomar som normalt på grund av
denna undantagsregel inte ersätts är autism, damp, psykomotorisk
försening, cystisk fibros och sensorieneutral hörselnedsättning.

Länsförsäkringar, gör undantag för ett antal sjukdomar.
De sjukdomar som aldrig ersätts av försäkringen är
psykomotorisk försening/utvecklingsstörning, MBD, damp,
ADHD, Aspergers syndrom, autism, dyslexi och andra
inlärningshinder samt Tourettes syndrom.

Charley? skrev:Det är INTE BDSM, det är sadism och masochism. Inte samma sak som BDSM (även om de två nämnda är med där, så utgör de inte hela gruppen). Dessutom är jag väl medveten om att "B" måste vara uppfyllt, vilket är en av anledningarna till att jag reagerade så starkt. Som sagt, BDSM-världen är ENORM och består huvudsakligen av människor som är ganska nöjda med sin läggning.

Dock tror jag inte att sexuell sadism och masochism kommer vara struket i DSM-V. För de som lider av sina läggningar är det fortfarande en störning..

Finns det folk som tänder på BDSM-relaterat och lider av det? Man borde väl vara glad att man tänder alls. ^^

Pontus skrev:Finns det folk som tänder på BDSM-relaterat och lider av det? Man borde väl vara glad att man tänder alls. ^^

Det finns de som skäms eller mår dåligt av det, ja. Många undergivna mår psykiskt dåligt, men oftast handlar det då om att de är undergivna på grund av självdestruktivitet och inte på grund av en sexuell läggning. När man lider av sin läggning (av personliga skäl och inte sociala) så bottnar det oftast i någon form av destruktivitet.

Edit: frågan är då om man kan kalla det för att de verkligen "tänder" på någonting.

Charley? skrev:Det finns de som skäms eller mår dåligt av det, ja. Många undergivna mår psykiskt dåligt, men oftast handlar det då om att de är undergivna på grund av självdestruktivitet och inte på grund av en sexuell läggning. När man lider av sin läggning (av personliga skäl och inte sociala) så bottnar det oftast i någon form av destruktivitet.

Edit: frågan är då om man kan kalla det för att de verkligen "tänder" på någonting.

Jag känner att du och jag skulle kunna ha en mycket utdragen och intensiv diskussion om detta. Jag ska inte gå för mycket OT, du är välkommen att svara mig i PM, eller starta en ny tråd. Jag tänkte bara skjuta in en sak här.

Detta med att ugisar som mår psykiskt dåligt är ugisar av fel anledning hör man väldigt ofta i BDSM-kretsar.
Frågan jag ställer mig, och som i första hand gäller TPE och 24/7, är: Hur bra mår en människa som låter någon annan bestämma över dem mest hela tiden? Hur självständig och stark (som alla ugisar har en tendens att gapa om att de är i tid och otid) är en person som väljer att inte fatta några som helst beslut och inte ta något som helst ansvar för sitt liv eller sina handlingar, utan låter någon annan diktera klädsel, uppförande och husskötsel (t.ex)?

Sedan är masochism och sadism en stor del av BDSM.
B-Bondage
D-Dominans
S-Submission, Sadism
M-Masochism

Visst finns det människor som stannar vid Bondage och inget mer. Men majoriteten av människorna involverade i BDSM håller på med någon form av sadism/masochism. Det kan du inte förneka utan att komma med ett rent faktafel.

Edit: startar en ny tråd istället.

Alien skrev:

Kristofer skrev:Får man inte teckna livförsökring om man har AS-diagnos? låter konstigt med tanke på att AS inte är något som direkt kortar livet.

Man måste ju lämna en hälsodeklaration och en fullmakt som ger bolaget rätt att se alla läkarjournaler.

Har inte läst något om att vuxna med AS drabbats av högre premier el vägrats teckna individuell livförsäkring. (Gruppförsäkring via facket finns ju alltid.)

Däremot har det stått en hel del om att föräldrar tecknat barnförsäkring som sen inte gällt när det visat sig att barnet hade en medfödd sjukdom. Detta oavsett om barnets sjukdom (el funktionshinder) var okänt vid försäkringstecknandet.

Exempel på sådana sjukdomar som normalt på grund av
denna undantagsregel inte ersätts är autism, damp, psykomotorisk
försening, cystisk fibros och sensorieneutral hörselnedsättning.

Länsförsäkringar, gör undantag för ett antal sjukdomar.
De sjukdomar som aldrig ersätts av försäkringen är
psykomotorisk försening/utvecklingsstörning, MBD, damp,
ADHD, Aspergers syndrom, autism, dyslexi och andra
inlärningshinder samt Tourettes syndrom.

Jo,jag blev nekad att teckna en livförsäkring med hänvisning till min AS diagnos med motiveringen att risken rent statistiskt ökar för dödsfall enligt försäkringsbolagets beräkningar.

Lime skrev:
Jo,jag blev nekad att teckna en livförsäkring med hänvisning till min AS diagnos med motiveringen att risken rent statistiskt ökar för dödsfall enligt försäkringsbolagets beräkningar.

Fick du inte någon förklaring om på vilka grunder de hade kommit fram till det?

Det hade varit intressant att veta.