Konst är något konstigt. Det begriper jag, men inte mer.

Träffade nyss en person som studerat konst i London några år. Jag undrade vad hon lärde sig och hon rabblade upp konsthistora, konstkritik och diverse teoretiska ämnen.

- MEN MÅLAR DU INTE? Jag väntade spänt på svaret eftersom jag har uppfattat det som så att detta med att måla tavlor är omodernt. I heminredningsprogram kan man få se en vägg med storblommig tapet och en TOM ram på.

Hon förklarade tålmodigt att det föreställande måleriet är dött. Det abstrakta måleriet är ute. Installationerna är på väg ut. Jaha, det hade jag misstänkt länge: tavlor är omoderna!

- Men vad GÖR du då?
- Tja, visst har jag gått några kurser i måleri och har vissa timmar till fritt skapande, men det handlar om att hitta nya KONCEPT!

- Vadå? Koncept? Och vad är då ditt koncept?
- Tja, jag gör installationer och sedan fotograferar jag av installationen och arbetar med fotografiet. Resultatet kan se ganska realistiskt ut.


Det där lät som en knepig rundgång. Bara jag hittar på något helt nytt så kan det ev. kallas för konst?

Tänkte att vi kunde diskutera detta men också visa upp de tavlor vi gjort eftersom "egna alster" har hamnat så långt ner nu och jag tänkte att detta kunde handla bara om bara bildkonst och dess ev. mening.

Bifogar en bild som jag klippte ur en tidning för att jag gillade den. Den andra bilden är en akrylmålning jag gjorde en gång på det tema den första bilden handlar om.




EXPECT THE UNEXPECTED

Förut fanns det en konstprofessor som hette Ulf Linde som verkade vid Konsthögskolan bland annat och som var den i Sverige som bestämde vad som kunde betraktas som god konst och inte, vad som hade förlänat honom denna speciella ställning och auktoritet vet jag faktiskt inte, bara att så var fallet. Tydligen är det bra att det finns en sådan person som kan avgöra dylika frågor för att slippa oändliga dispyter och gräl i detta extremt subjektiva ämne

Lime skrev:Förut fanns det en konstprofessor som hette Ulf Linde som verkade vid Konsthögskolan bland annat och som var den i Sverige som bestämde vad som kunde betraktas som god konst och inte, vad som hade förlänat honom denna speciella ställning och auktoritet vet jag faktiskt inte, bara att så var fallet Tydligen är det bra att det finns en sådan person som kan avgöra dylika frågor för att slippa oändliga dispyter och gräl i detta extremt subjektiva ämne

Sannerligen - det är precis vad vi skulle behöva!
Åtminstone skulle det minska min förvirring. Vet inte om jag ska fortsätta måla tavlor eller inte. Har nämligen skaffat en mobilkamera vars enkla bildredigerinsprogram med ett litet klick förvandlar fotot till tavla, genom annorlunda upplösning. Tog ett kort på mig själv (betraktar mig som en installation!) och tryckte på tavelpunkten. Jaha, och där har man ett foto som ser ut som en tavla...

VARFÖR SKA JAG DÅ MÅLA?

Natur är konst. Här i form av en gravid kvinna som jag fångade:

Spår av gammal byggnadskonst (1800-talet) mitt ute i skogen.

Otroligt vacker och välbevarad lintork:


Trappan till boningshuset:

Jag får en idé och sedan gör jag något av det, kalla resultatet vad du vill.

[img]http://c.imagehost.org/0479/Solitairecropped.jpg[/img]

Beautiful mongot, BEAUUUUTIFUUL!

Kallar resultatet för snyggt och coolt.

Jag målade på en tavla med storleken 100x100 förut, det var rätt roligt. Jag har funderat på att arbeta med detaljerna som jag missade, men eftersom jag målade med oljefärger vet jag inte om jag orkar. Målar ju inte för att sälja något, så det var väl mer av ett experiment.



Hehe, jag hittade ett par jättegamla teckningar från mitt försök att göra en barnbok... lägger upp dem här eftersom de roar mig.

Ful-pojken är helt underbar! Jag skulle kunna tänka mig att köpa den om jag såg den i en konstbutik. Sniglar, fjärilar, blommor, gräs, vatten och svampar. Och av någon underlig anledning så påminner mig den lilla flickan om Kristen Stewart.

Hm, gamma ray yes... Interesting phenomenon! Lust att berätta om den mörkare bilden?

Tummen upp för era kreativa infall! Alltid intressant. Sen vore det kul om ngn konstvetare blandade sig i diskussionen...

Förresten - är den här tråden avsedd för diskussion eller oj vad duktig du är?

För några år sedan var några bekanta bakfulla och sysslolösa. De tog då varsin kamera och gav sig av utomhus där de spenderade hela dagen med att finna motiv till foton på temat "Fittor i naturen". Jag tyckte det var synnerligen kreativt och många av bilderna blev fantastiskt vackra och kärleksfulla. Det tycker jag är konst, att ha en personlig och meningsfull upplevelse, varesig man skapar konst själv eller avnjuter andras. Och det måste ju inte alltid vara så blodigt seriöst, det kan vara kul också, både i process och resultat.

pH skrev:För några år sedan var några bekanta bakfulla och sysslolösa. De tog då varsin kamera och gav sig av utomhus där de spenderade hela dagen med att finna motiv till foton på temat "Fittor i naturen". Jag tyckte det var synnerligen kreativt och många av bilderna blev fantastiskt vackra och kärleksfulla. Det tycker jag är konst, att ha en personlig och meningsfull upplevelse, varesig man skapar konst själv eller avnjuter andras. Och det måste ju inte alltid vara så blodigt seriöst, det kan vara kul också, både i process och resultat.

Been there, done that!

Edm: Tack. När jag gjorde fulpojken blandade jag rätt mycket mellan vanliga ritpennor och halvtaskig photoshop-färgning. Nu har jag blivit bättre på ps, så ifall jag någonsin skulle försöka sälja något skulle jag nog bli tvungen att göra om den. men för min del var det bara ett roligt tidsfördriv, vilket det oftast är när jag ritar.

... jag har flera förklaringar till tavlan, men det är mest en blandning av olika känslor och tankar. Min syster sa att den såg religiös ut, vilket jag tyckte var underligt.

Jag var på Andy Warhol-utställningen för några månader sedan. Jag försökte ställa mig frågan om urin på plåt var konst, vilket jag antar att det är om konstnären vill uttrycka något med det. Jag har en filosofibok någonstans som tar upp vad konst är, men den stödjer för närvarande upp ett hörn av min säng.

Scenariot med konststudenten i London, som Debbido tog upp, låter skumt. Om någon sa så där till mig skullle jag tro att de bara använde lite komplicerade fraser för att dölja att de sov under varenda lektion... men det kanske bara är jag.

Det är övertalning. Om man kan övertala nån om att man gör konst så är det det. Det förutsätter iofs att personen ör mottaglig, vilket många av kulturfolket är. Det hjälper till om man verkligen brinner för det man gör, men några garantier finns det väl aldrig.

Det är väl till stor del en social grej. Om en person inte håller med om att ett verk är konst kan han stämplas av omgivningen som reaktionär, om han lyfter fram ett verk och kallar det konst utan att få gehör så kan han stämplas som okunnig. Det beror på hans förmåga att påverka och manipulera sin omgivning.

Enligt min mening så är konstvärlden full av galningar, men det kanske ska vara så.

Jag kom på ett konstverk jag skulle vilja se. Bilden på Eddie från 70-talets vardagsrum förändrat enligt klassiskt Warhole-snitt. Bra på bildbehandling någon?


+

Gjorde ett snabbförsök. Haha, riktigt gräsligt!

*ronfl*

Bakgrunderna behöver fixas till, men nu orkar jag inte mer:
[img]http://img175.imageshack.us/img175/9194/crybabywarhol002fullfintx9.th.jpg[/img]

Jag tror att en del av vad konst är, är att det är ett behov, ett behov av att tolka sin omgivning. En annan del är att man också faktiskt tolkar sin omgivning (och inte bara har ett behov av det). Behovet blir till ett tvång (och om man slutade mådde man sämre).

underjord skrev:*bild*

Kudos!

Jag trodde att konst var sånt man inte kan göra. För kan man det så är det ju ingen konst.

underjord skrev:Jag tror att en del av vad konst är ... att man ... tolkar sin omgivning

Jag skulel i de flesta fall kalla det för "förvanskning av sin omgivning". I vissa fall en roande förvanskning, men ofta inte.

underjord skrev:Jag tror att en del av vad konst är, är att det är ett behov, ett behov av att tolka sin omgivning. En annan del är att man också faktiskt tolkar sin omgivning (och inte bara har ett behov av det). Behovet blir till ett tvång (och om man slutade mådde man sämre).

Ja, så känner jag det; ett behov av att tolka min omgivning och att få mina känslor att ta form, skildra de inre landskapen. När de då landar på duken så kommer folk att tycka en massa - bra-dåligt-konst-inte konst-konstigt. Men som om inte det var nog så blev det alltså ute med målningar och inne med installationer.

Åtskilliga ensamma aspergare har säkert hela sitt hem i form av installationer: tidningar-tomburkar-dammråttor-skor-papper-böcker, staplat ovanpå varandra. ALLTING är ju en form av installationer, ett uttryck för personlighet, mående etc. Hela naturen är som ett enormt galleri med installationer.

En erkänd konstnär kan lägga en hög med skrot på en träskiva och ev. spraya på lite färg - Voilá! En fantastisk installation! Och vad betyder den? Det vet vi inte, för om vi visste det skulle det inte vara konst!

När man sedan tar ett foto på en installation tycker jag det verkar som om fotokonsten är den segrande parten i det här slaget. Foto på vad som helst och omredigerat i bildredigeringsprogram till vad som helst.

Brillmongot: Du har skapat en vacker bild. Du skapade den i datorn antar jag med diverse program där?

Är inte detta den moderna konstformen: datoriserade bilder/foton?

Bifogar en gammal oljemålning som någon köpte för 2000 kr runt 1990. Då ansågs det värdefullt att man kunde måla vackert och skapa fina stämningar, hade tekniken i fingrarna. Idag skulle jag knappt våga visa en så romantisk och söt tavla. Men för mig var tavlan en kamp med mig själv där jag ville gestalta mitt inre barn såsom ett barn omgivet av ett kärleksfullt Universum,dvs ett annat plan än det vi ser nu. Jag hade svår ångest när jag målade, gav upp, men gick på duken igen besluten att få tron på det Ljusa i tillvaron att segra. En målning är för mig ofta en svår kamp. Ett foto tar det inte lång tid att ta och man slipper hela den konstnärliga våndan!