Jag har alltid varit intresserad av den danske filosofen, författaren, resonören och dagboksskrivaren Sören Kierkegaard. Vad är intressant med honom idag, som filosof och som människa ? Vad är det som slår en som unikt och träffande i de tematiker hos honom som handlar om mänskliga val, om ensamhet och kollektiv, om religion om politik o.s.v.. Vad var han för människotyp? Hade hans personlighet några drag av AS? Om vi kan se några personlighetsdrag hos honom, som är avvikande från NT, vad spelade nu då - i så fall - det faktum att han var atypisk för roll i hans reflexion? Var hans syn på reflexion som helhet präglad av att han såg sig själv (!) som speciell, eller kan man se hans syn på reflexion som generellt giltig - eller både och. Är han modern och alltså giltig i dag, i den meningen att han är angelägen ? Vilka är hans bästa böcker ? Hur levde han ? Skall man alls söka gissa sig till hans hemligheter ? Finns det saker vi idag tänker, som vi inte hade tänkt om han inte alls funnits ? Detta är några frågor som jag finner viktiga. Det finns säkert fler rörande denne rikt begåvade miljonär, Sören Aabye Kierkegaard.

Han verkade ha förstått hur man kan hjälpa andra människor .

Till eftertanke
av Søren Kirkegaard

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon

http://www.ugglemor1.se/Artiklar/kirkegaard.htm

Jo, det är så fint, tycker jag oxå, elle! Man tappar nästan andan.

Jag skulle nog, för det första, inte alls inrangera SK bland de mskor som nu skulle hamna under beteckningen "aspies". Men han tillhör däremot de författare som ofta tilldrar sig uppmärksamhet hos aspies. Han är ett typiskt aspieobjekt. Och om varför det nu är så - som jag alltså antar här - det kan ju bero på att han mycket behandlar ämnet "ensamhet" och att han - egentligen utan att alls lyckas - borrar djupt i problemställningar som vem som helst kan försjunka i hur länge som helst, och som är av den karaktären att de berör det centrala i den mänskliga existensen, så som "frihet", "handling" och "innerlighet" ( devotion ) samt att han grundligt diskuterar skillnaden mellan liv levda i ensamhet versus liv levda i grupp - i SKs terminologi "Den Enkelte" ( enskilde ) versus " at realisera det Almene" ( att förverkliga ett liv i gemenskap ).
SK lyckas med att föra ett jättelikt resonemang om dessa saker livet igenom, och med mycket klar logik och med en hänförande varm tilltalston dessutom. Så kan man - som jag t.ex. - efter ett tags läsning komma att se honom som en kamrat och en korrelator. Med "korrelator" menar jag en sådan männsika som det är utmärkt att ta till när det dyker upp ett dilemma i livet. Man kan då alltid fråga sig:" Jaja, men vad skulle Sören Kierkegaard gjort nu då?". Sådana korrelatorer har jag ett par stycken, som ofta hjälper mig navigera.
SK var inte djupt intresserad av allt i sin samtid. Han var inte "Öieblikkets Digter", men han lyckas - med sin svaghet för och talang uti det intimiserande småpratets konst föra en omkring i alla ämnen och alla miljöer i det dåtida Köpenhamn, och det finns ingenting han inte kommenterar. En kritiker skrev en gång: " När man tycker sig ha formulerat en sak alldeles förträffligt, så finner man dock snart att Sören Kierkegaard har sagt det bättre.".
Så ger SK sin åsikt om filosofi, (semantik, retorik, ontologi, etik ) litteratur, musik, politik, journalistik, kvinnor (!), kyrkan, barndop, vetenskap, utbildning och ser egentligen alltihop genom ett prisma bestående av sin egen etik, och utan att man egentligen märker att han "etikiserar", detta p.g.a. Hans förmåga att dra in läsaren vid sin sida för att betrakta världen därifrån är netop oöverträffad. Dessutom utnyttjar SK medvetet en serie tekniker för att då ändå inte verka föööör påträngande. Han använder sin berömda "indirekte Meddelelse", lurar in sin läsare till olika resonemang och det - till råga på allt - iklädd en pseudonymitetens dräkt, ty: inget av det han skriver - utom sin doktorsavhandling och diverse predikningar ( han var prästvigd ) - skriver han i eget namn, men under ett antal pseudonymer, som var och en intar en viss position i förhållande till de stora livsfrågorna. ( Så tar han bara ansvar för hela författarskapet, - inte för vad pseudonymerna hävdar. )
Alltihop blir en fantastisk värld, en slags mång-Harry-Pottersk filosofisk diskussion, en TOE genom estetikens, etikens och religionens ögon.
Författarskapet är mångtusensidigt ( 20 bd skrifter och 24 bd Papirer ) och är en riktig guldgruva för den som älskar att se tankegångar utvecklas med hängiven skepsis, och ofta utvecklas lite längre än vad man själv trodde var möjligt.

Man är ju lycklig om man är dansk eller svensk i att man lätt kan läsa honom i original ( allt finns på nätet gratis ) så att man slipper läsa dåliga engelska eller tyska översättningar. Både Kafka och Wittgenstein läste Kierkegaard, men i översättning, och man missar då väldigt mycket av "tonen" i det hela. Kafka och Wittgenstein såg i Kierkegaard en "själsfrände", men Wittgenstein klagade - givetvis - över att han som vanligt inte riktigt förstod vad som var meningen det hela ( i detta fall då SKs författarskap )..... Men Wittgenstein läste nu i det stora hela de författare han gillade som om han skulle tränga in i olika mystiker, - och det är ju också en alldeles utmärkt metod.

ajdå nu blev det meningsbyggnadsfel ovan. Nu står det fel i all evighet där ......

Man kunde börja med att berätta historien om Sören Kierkegaard.
Men kanske inte. Är det inte bättre att lägga in en länk?
Vaddå, till Wikipedia?
Till DEN beskrivningen? Nä.
Jag tror jag skriver en hel levnadsbeskrivning.
Jag har hela hans liv o. författarskap i huvet, så det är bara att börja.
Men det - en sån beskrivning - kanske är OT.


Men den behöver ju inte stå oemotsagd. Det är ju invändningarna som skulle göra det hela.....