Pikachu skrev:I verkliga livet har jag mött ca. 2-3 aspergare, en av dem vars största dröm var att bli den "bäste" seriemördaren (döda flest personer). Han torterade även djur, enligt honom själv.

Låter mer som en psykopat, det med att tortera djur.
Förmodligen manipulerat med testerna, det är psykopaters största talang.

Flia skrev:

kiddie skrev:Wiki:

(1) att känna vad den andre känner (affektiv empati) (2) att förstå vad den andre känner (kognitiv empati) och (3) en mekanism som kan avgöra från vem (själv/annan) känslan härrör (empatisk precision). De här tre mekanismerna anses vara tätt sammanflätade och beroende av varandra för att empati ska ske. Ibland inkluderas även en fjärde aspekt av empati - att besvara den andre med en medkänsla och vänlig intention (empatisk omtanke).

Wikipedia är ingen bra källa för fakta.

Man kan vara ganska säker på att informationen är tillförlitlig, det finns självständiga datorprogram som letar igenom Wikipedia för att hitta och ta bort information som har lagts dit felaktigt eller genom rent ofog och de ser även till att felaktigheter tas bort och det finns hundratals botar som ser till att hålla ordning bland Wikipedias alla artiklar:

DN - Robotarna som städar upp Wikipedia
Publicerad 2012-07-25 09:50

En sann, men fullkomligt irrelevant uppgift om det manliga könsorganet lades nyligen in på en Wikipedia-sida om domstolsväsendet. Men den typen av information försvinner nästan alltid på bara några sekunder.

”Wikipedia skulle vara en enda röra om det inte vore för botarna”, säger en administratör på Wikipedia, känd som Hersfold, i ett mejl till BBC.

De mänskliga redigerarna – det är runt 77.000 personer som gör mer än fem justeringar på sajten varje månad – kan nämligen aldrig klara av allt arbete på egen hand. Bara den engelska Wikipedia-sidan har över fyra miljoner artiklar, som tillsammans utgörs av runt 2,5 miljarder ord.

Undersökningar har också visat att Wikipedia är mycket tillförlitligt, här på en Wikisida , (med källreferenser) kan man läsa om flera studier där man undersökt hur det ser ut med pålitligheten och tillförlitligheten och att Wikipedia kommer nära den nivå av noggrannhet som finns i Encyclopædia Britannica och har en liknande andel allvarliga fel.

I jämförelse med professionella och fackgranskade källor fann man när man mellan 2008 och 2010 undersökte artiklar i Wikipedia inom medicinska och vetenskapliga områden som patologi, toxikologi, onkologi samt läkemedel att Wikipedias artiklar hade hög standard med djup och täckning:

Reliability of Wikipedia
From Wikipedia, the free encyclopedia
"Wikipedia hoaxes" redirects here. For a list of hoaxes that have occurred on Wikipedia, see Wikipedia:List of hoaxes on Wikipedia.

The reliability of Wikipedia (primarily of the English-language edition), compared to other encyclopedias and more specialized sources, has been assessed in many ways, including statistically, through comparative review, analysis of the historical patterns, and strengths and weaknesses inherent in the editing process unique to Wikipedia.

An early study in the journal Nature said that in 2005, Wikipedia's scientific articles came close to the level of accuracy in Encyclopædia Britannica and had a similar rate of "serious errors".[2] The study by Nature was disputed by Encyclopædia Britannica,[3] and later Nature replied to this refutation with both a formal response and a point-by-point rebuttal of Britannica‍ '​s main objections.[4] Between 2008 and 2012, articles in medical and scientific fields such as pathology,[5] toxicology,[6] oncology,[7] pharmaceuticals,[8] and psychiatry[9] comparing Wikipedia to professional and peer-reviewed sources found that Wikipedia's depth and coverage were of a high standard.

Wikipedia is open to anonymous and collaborative editing, so assessments of its reliability usually include examination of how quickly false or misleading information is removed. An early study conducted by IBM researchers in 2003—two years following Wikipedia's establishment—found that "vandalism is usually repaired extremely quickly—so quickly that most users will never see its effects"[12] and concluded that Wikipedia had "surprisingly effective self-healing capabilities".

Jag upplever tvärtom att jag har en ibland överfunktionell empati, om än ojämn. Kan må dåligt över bevittnade händelser, eller rentav filmscener, flera veckor efteråt. Ledsna barn är som tusen knivar i mig. Kan verkligen knyta an till deras frustration trots att jag är vuxen och inte beter mig så. Ibland mår jag dåligt bara en ambulans kör förbi.

Däremot har jag nog en viss förmåga ibland att stänga ute vissa saker när det blir för jobbigt.

Till slut är man människa med långt fler skiftningar än vad en diagnos någonsin kan tillskriva. Jag är i varje fall inte slav under forskningsstudier som visar ditten och datten om empatiförmåga hos AS. Jag känner mig själv bäst och det kan ingen ta ifrån mig.

TheWonderer92 skrev: Jag känner mig själv bäst och det kan ingen ta ifrån mig.

Där håller jag med dig fullständigt, men det kräver att man har god självkännedom en del människor tror att dom är värsta snälla och empatiska personerna men i själva verket är dom värsta sortens kräk. Nu inte för att jag säger att du är ett kräk för det tror jag inte eller uppfattar dig som ett.

Väldigt många tror saker om sig själva som är fel ja.

slackern skrev:

TheWonderer92 skrev: Jag känner mig själv bäst och det kan ingen ta ifrån mig.

Där håller jag med dig fullständigt, men det kräver att man har god självkännedom en del människor tror att dom är värsta snälla och empatiska personerna men i själva verket är dom värsta sortens kräk. Nu inte för att jag säger att du är ett kräk för det tror jag inte eller uppfattar dig som ett.

Nej, jag är nog inget kräk

Det där med bristande självkännedom återfinns främst hos narcissister. I deras ögon är de perfekta och gör inga fel, bryr sig om alla osv. men deras handlingar talar emot detta.

Bristande självkännedom finns hos alla och det finns ingen stor vallgrav mellan två grupper utan det är allt från ingen till mycket god självkännedom. Dock aldrig perfekt.

Men om jag har bristande självkännedom på ett fel sätt då? Om jag tvärtom är otroligt självkritisk och alltid tänker illa om mig själv och tror att jag är dålig på allting? Då har jag ju fortfarande en bristande självkännedom eftersom att jag inte har en korrekt uppfattning om mig själv men jag har inte en överdrivet positiv uppfattning om mig själv, utan tvärtom har jag en väldigt negativ uppfattning om mig själv.

Jag har bättre IQ än 98% av befolkningen, ändå känner jag mig så jävla dum och det begränsar mig som fan.
Förut tränade jag sporter, sedan slutade jag för att jag tyckte att jag var för dålig och hela tiden tänkte att allting var mitt fel och jag klarade helt enkelt inte av att göra misstag.

Någon som känner igen sig i detta? Att ha brist på empati och brist på självkännedom men tvärtom till "narcissistisk personlighetsstörning" har jag en överdrivet negativ självkänsla och självbild...

nallen skrev:Trams. Empati och andra känslor är trams. Empati gör en dessutom svag.

Hur menar du med svag? Är det inte i sådana fall att vara beroende av andra människor som gör en svag, inte empatin i sig?

Att ha låg kognitiv empati är ju en svaghet eftersom det minskar ens känsla av kontroll genom att en inte vet vad som kommer härnäst hos ens medmänniskor.

När det gäller affektiv empati kan det ju vara både styrka och svaghet beroende på ens visioner i livet och hur mycket känslor påverkar en.

jonte00 skrev:Men om jag har bristande självkännedom på ett fel sätt då? Om jag tvärtom är otroligt självkritisk och alltid tänker illa om mig själv och tror att jag är dålig på allting? Då har jag ju fortfarande en bristande självkännedom eftersom att jag inte har en korrekt uppfattning om mig själv men jag har inte en överdrivet positiv uppfattning om mig själv, utan tvärtom har jag en väldigt negativ uppfattning om mig själv.

Jag har bättre IQ än 98% av befolkningen, ändå känner jag mig så jävla dum och det begränsar mig som fan.
Förut tränade jag sporter, sedan slutade jag för att jag tyckte att jag var för dålig och hela tiden tänkte att allting var mitt fel och jag klarade helt enkelt inte av att göra misstag.

Någon som känner igen sig i detta? Att ha brist på empati och brist på självkännedom men tvärtom till "narcissistisk personlighetsstörning" har jag en överdrivet negativ självkänsla och självbild...

Men du är ju ändå medveten om att du är självkritisk. Någonstans i din hjärna vet du att du inte alls gjort dåligt ifrån dig.

Bristande självinsikt handlar väl mer om att inte förstå sig på sig själv i relation till omvärlden, till exempel inte se sin egen del i en konflikt.

De båda handlar ju om empati, men i det första fallet tänker jag mer på brist på självförtroende samt låg affektiv empati för den egna personen.

Det andra fallet är mer en fråga om kognitiv empati, att uppfatta hur andra reagerar på det en gör och att förstå de egna känslouttrycken i relation till andra.

Surkatt skrev:

jonte00 skrev:Men om jag har bristande självkännedom på ett fel sätt då? Om jag tvärtom är otroligt självkritisk och alltid tänker illa om mig själv och tror att jag är dålig på allting? Då har jag ju fortfarande en bristande självkännedom eftersom att jag inte har en korrekt uppfattning om mig själv men jag har inte en överdrivet positiv uppfattning om mig själv, utan tvärtom har jag en väldigt negativ uppfattning om mig själv.

Jag har bättre IQ än 98% av befolkningen, ändå känner jag mig så jävla dum och det begränsar mig som fan.
Förut tränade jag sporter, sedan slutade jag för att jag tyckte att jag var för dålig och hela tiden tänkte att allting var mitt fel och jag klarade helt enkelt inte av att göra misstag.

Någon som känner igen sig i detta? Att ha brist på empati och brist på självkännedom men tvärtom till "narcissistisk personlighetsstörning" har jag en överdrivet negativ självkänsla och självbild...

Men du är ju ändå medveten om att du är självkritisk. Någonstans i din hjärna vet du att du inte alls gjort dåligt ifrån dig.

Bristande självinsikt handlar väl mer om att inte förstå sig på sig själv i relation till omvärlden, till exempel inte se sin egen del i en konflikt.

De båda handlar ju om empati, men i det första fallet tänker jag mer på brist på självförtroende samt låg affektiv empati för den egna personen.

Det andra fallet är mer en fråga om kognitiv empati, att uppfatta hur andra reagerar på det en gör och att förstå de egna känslouttrycken i relation till andra.

Nja, alltså, att jag är medveten är ju för att min psykolog och mina föräldrar säger att jag är för självkritisk och att jag är orättvis mot mig själv.

Jag vet inte riktigt, jag klarar bara inte av att göra misstag.
Förut när jag gick på fotboll ville jag inte ha passar för att jag var så rädd för att göra misstag.
När jag gör någonting med andra människor blir jag otroligt osäker på mig själv.
Det kan till exempel vara att jag ska göra en presentation i skolan, då tänker jag hela tiden på vad andra tänker om mig. Givetvis tror jag alltid att de är negativt de tänker om mig.
När jag presenterar inför grupp känns det ibland som att jag kan höra deras tankar. "Åh vad ful han är" "åh vad dålig han är på att läsa" osv.

Det här med känslouttryck vet jag faktiskt inte hur bra jag är på. Jag har svårt att se när någon är ledsen, orolig eller arg men jag har väldigt lätt för att uppfatta många som irriterade på mig eller att de skrattar åt mig. Till exempel när någon är glad och skrattar så kan jag ibland få för mig att de skrattar åt mig.

Och att se sin del i en konflikt, ja, det har jag svårt med. Att kunna ställa sig i någon annans skor och att kunna se mitt egna fel i en konflikt har jag väldigt svårt med.
I konflikter har jag tvärtom väldigt gott självförtroende. Men just när folk inte säger det de tycker och inte säger sina tankar högt, det är då jag börjar få fram en bild att de tänker någonting negativt om mig och det är då jag letar efter fel på mig själv.

Vad skulle du kalla detta? När folk säger det de tycker har jag bra självförtroende och tycker att jag själv inte har gjort ett enda misstag, men när folk är tysta och jag är den som ska granskas och när det är jag som har blickarna på mig, då blir jag väldigt osäker och tänker att jag är problemet.

Om man nu säger att kognitiv och affektiv empati finns så kan ju bara den ena kännas, den affektiva. Den kognitiva empatin känns ju inte... eller?

Surkatt skrev:Är det inte i sådana fall att vara beroende av andra människor som gör en svag, inte empatin i sig?

Om jag bryr mig om vad andra tycker och känner så kommer det ju att hindra mig emellanåt, det vill säga det gör mig svagare.

nallen skrev:Om jag bryr mig om vad andra tycker och känner så kommer det ju att hindra mig emellanåt, det vill säga det gör mig svagare.

Men det gör dig dessutom mer mänsklig, något som i alla fall inte jag anser vara en nackdel precis.

jonte00 skrev:

Surkatt skrev:

jonte00 skrev:Men om jag har bristande självkännedom på ett fel sätt då? Om jag tvärtom är otroligt självkritisk och alltid tänker illa om mig själv och tror att jag är dålig på allting? Då har jag ju fortfarande en bristande självkännedom eftersom att jag inte har en korrekt uppfattning om mig själv men jag har inte en överdrivet positiv uppfattning om mig själv, utan tvärtom har jag en väldigt negativ uppfattning om mig själv.

Jag har bättre IQ än 98% av befolkningen, ändå känner jag mig så jävla dum och det begränsar mig som fan.
Förut tränade jag sporter, sedan slutade jag för att jag tyckte att jag var för dålig och hela tiden tänkte att allting var mitt fel och jag klarade helt enkelt inte av att göra misstag.

Någon som känner igen sig i detta? Att ha brist på empati och brist på självkännedom men tvärtom till "narcissistisk personlighetsstörning" har jag en överdrivet negativ självkänsla och självbild...

Men du är ju ändå medveten om att du är självkritisk. Någonstans i din hjärna vet du att du inte alls gjort dåligt ifrån dig.

Bristande självinsikt handlar väl mer om att inte förstå sig på sig själv i relation till omvärlden, till exempel inte se sin egen del i en konflikt.

De båda handlar ju om empati, men i det första fallet tänker jag mer på brist på självförtroende samt låg affektiv empati för den egna personen.

Det andra fallet är mer en fråga om kognitiv empati, att uppfatta hur andra reagerar på det en gör och att förstå de egna känslouttrycken i relation till andra.

Nja, alltså, att jag är medveten är ju för att min psykolog och mina föräldrar säger att jag är för självkritisk och att jag är orättvis mot mig själv.

Jag vet inte riktigt, jag klarar bara inte av att göra misstag.
Förut när jag gick på fotboll ville jag inte ha passar för att jag var så rädd för att göra misstag.
När jag gör någonting med andra människor blir jag otroligt osäker på mig själv.
Det kan till exempel vara att jag ska göra en presentation i skolan, då tänker jag hela tiden på vad andra tänker om mig. Givetvis tror jag alltid att de är negativt de tänker om mig.
När jag presenterar inför grupp känns det ibland som att jag kan höra deras tankar. "Åh vad ful han är" "åh vad dålig han är på att läsa" osv.

Det här med känslouttryck vet jag faktiskt inte hur bra jag är på. Jag har svårt att se när någon är ledsen, orolig eller arg men jag har väldigt lätt för att uppfatta många som irriterade på mig eller att de skrattar åt mig. Till exempel när någon är glad och skrattar så kan jag ibland få för mig att de skrattar åt mig.

Och att se sin del i en konflikt, ja, det har jag svårt med. Att kunna ställa sig i någon annans skor och att kunna se mitt egna fel i en konflikt har jag väldigt svårt med.
I konflikter har jag tvärtom väldigt gott självförtroende. Men just när folk inte säger det de tycker och inte säger sina tankar högt, det är då jag börjar få fram en bild att de tänker någonting negativt om mig och det är då jag letar efter fel på mig själv.

Vad skulle du kalla detta? När folk säger det de tycker har jag bra självförtroende och tycker att jag själv inte har gjort ett enda misstag, men när folk är tysta och jag är den som ska granskas och när det är jag som har blickarna på mig, då blir jag väldigt osäker och tänker att jag är problemet.

Jag tolkar begreppen ganska konkret efter deras benämning.

Självförtroende handlar i sådana fall om vad en tror om sig själv. Till exempel, "jag tror att jag kommer att misslyckas även om jag tränat länge"

Självkänsla handlar hur väl en känner sig själv. Till exempel, "jag är en person som gillar fotboll och jag är bra på att vara målvakt, men tycker att det är svårare att spela anfallare".

Och självinsikt, i sin tur, handlar om vilka insikter en fått kring sig själv, men även hur bra en är på att få dem. Till exempel, "jag blir väldigt stressad när någon passar bollen till mig, men när jag lyckas tänka bort det är jag ganska grym på att spela." Eller: "jag hamnade i affekt när hen krockade med mig inom straffområdet och jag borde inte ha knuffat tillbaka så hårt."

Förstås väldigt förenklat och det går ju att läsa långa definitioner kring begreppen lite varstans.

Men om du "vet" att du är dålig på fotboll, fast du egentligen inte är det, skulle jag kalla det bristande självinsikt.

Och begrepp kan vara viktiga. Jag har själv jobbat en massa kring självinsikt och nu klurar jag mycket kring sätt att arbeta med det tillsammans med min son. Men jag tror det är bra att lyfta det redan tidigt

nallen skrev:

Surkatt skrev:Är det inte i sådana fall att vara beroende av andra människor som gör en svag, inte empatin i sig?

Om jag bryr mig om vad andra tycker och känner så kommer det ju att hindra mig emellanåt, det vill säga det gör mig svagare.

Även om du inte bryr dig om vad folk tänker och känner, så kan det ju gå åt en massa energi när det krävs att du samarbetar med andra. Då är det en nackdel att inte förstå andra eftersom det gemensamma arbetet blir mindre effektivt

Surkatt skrev:

nallen skrev:

Surkatt skrev:Är det inte i sådana fall att vara beroende av andra människor som gör en svag, inte empatin i sig?

Om jag bryr mig om vad andra tycker och känner så kommer det ju att hindra mig emellanåt, det vill säga det gör mig svagare.

Även om du inte bryr dig om vad folk tänker och känner, så kan det ju gå åt en massa energi när det krävs att du samarbetar med andra. Då är det en nackdel att inte förstå andra eftersom det gemensamma arbetet blir mindre effektivt

Ponken kommer att överleva undergången.

Athena skrev:

Pikachu skrev:I verkliga livet har jag mött ca. 2-3 aspergare, en av dem vars största dröm var att bli den "bäste" seriemördaren (döda flest personer). Han torterade även djur, enligt honom själv.

Låter mer som en psykopat, det med att tortera djur.
Förmodligen manipulerat med testerna, det är psykopaters största talang.

Men jag förstår inte det med psykopat och tortera djur?
Jag har adhd , aspergers men också asocial personlighets störning .
Jag har aldrig torterat djur !
Jag älskar djur .
Kan erkänna att jag har problem med män och att där har det varit problem .
Har självkännedom och har problem med sympati och empati .
Detta har jag lärt mig på intelektuell nivå.
På min utredning fick jag veta att jag tillhör den sista precentillen i intelligens.
Man behöver inte vara elak för att man är psykopat.
Visst staten är livrädda för människor som mig .
Men vill tro att människor som vi på detta forum kan tänka lite längre.
Mvh Tommy

Tommybombe skrev:Men jag förstår inte det med psykopat och tortera djur?
Jag har adhd , aspergers men också asocial personlighets störning .
Jag har aldrig torterat djur !
Jag älskar djur .
Kan erkänna att jag har problem med män och att där har det varit problem .
Har självkännedom och har problem med sympati och empati .
Detta har jag lärt mig på intelektuell nivå.
På min utredning fick jag veta att jag tillhör den sista precentillen i intelligens.
Man behöver inte vara elak för att man är psykopat.
Visst staten är livrädda för människor som mig .
Men vill tro att människor som vi på detta forum kan tänka lite längre.
Mvh Tommy

Men det låter hur som helst inte så sympatiskt utefter diagnoskriterierna.

It is characterized by at least 3 of the following:
Callous unconcern for the feelings of others;
Gross and persistent attitude of irresponsibility and disregard for social norms, rules, and obligations;
Incapacity to maintain enduring relationships, though having no difficulty in establishing them;
Very low tolerance to frustration and a low threshold for discharge of aggression, including violence;
Incapacity to experience guilt or to profit from experience, particularly punishment;
Marked readiness to blame others or to offer plausible rationalizations for the behavior that has brought the person into conflict with society.
The ICD states that this diagnosis includes "amoral, antisocial, asocial, psychopathic, and sociopathic personality". Although the disorder is not synonymous with conduct disorder, presence of conduct disorder during childhood or adolescence may further support the diagnosis of dissocial personality disorder. There may also be persistent irritability as an associated feature.[9][10]

https://en.wikipedia.org/wiki/Antisocia ... y_disorder

Tommybombe skrev:

Athena skrev:

Pikachu skrev:I verkliga livet har jag mött ca. 2-3 aspergare, en av dem vars största dröm var att bli den "bäste" seriemördaren (döda flest personer). Han torterade även djur, enligt honom själv.

Låter mer som en psykopat, det med att tortera djur.
Förmodligen manipulerat med testerna, det är psykopaters största talang.

Men jag förstår inte det med psykopat och tortera djur?
Jag har adhd , aspergers men också asocial personlighets störning .
Jag har aldrig torterat djur !
Jag älskar djur .
Kan erkänna att jag har problem med män och att där har det varit problem .
Har självkännedom och har problem med sympati och empati .
Detta har jag lärt mig på intelektuell nivå.
På min utredning fick jag veta att jag tillhör den sista precentillen i intelligens.
Man behöver inte vara elak för att man är psykopat.
Visst staten är livrädda för människor som mig .
Men vill tro att människor som vi på detta forum kan tänka lite längre.
Mvh Tommy

Hej Tommy, självklart är de flesta med antisocialpersonlighetsstörning laglydiga och inte ställer till det för andra. Psykopater överlag är inte kriminella eller seriemördare, men en klar överrepresentation i förhållande till gruppens storlek tycks det ju vara. Detsamma gäller AS, det ser tom ut som om seriemördarfenomenet är högre hos ASD än bland psykopater. I fängelser ser överrepresentationerna också likadana ut, autister är marginellt mer överrepresenterade än psykopater.

När jag pratade med en psykiater sade han att det finns dumma psykopater och smarta aspergare. Och menade på att psykopater är som mera funktionella autister. Om aspergaren har grava empatistörningar så har psykopaten inte fullt lika stora problem på den fronten och har lite ToM och kan därigenom utföra groteska handlingar på ett mer utstuderat sätt. Att manipulera kräver insikt om hur den andre fungerar för att kunna vilseleda denne.

Min mamma som har varit psykolog sade också att begåvningsprofilerna (vårat sätt att fungera) mellan psykopater och aspergare var slående lika i framförallt helhetsuppfattning och tidsuppfattning men att vi aspergare hade mer av kognitiva svårigheter än psykopater. Det kanske inte är en artskillnad mellan psykopater och autister utan snarare en gradskillnad. Det konstiga är att en del aspergare gärna ser psykopaten som något förkastligt när AS-diagnosen kanske egentligen är något än mer dysfunktionellt.

Iaf kul att du verkar ha insikt och ha försonats med dig själv.

slackern skrev:

Tommybombe skrev:Men jag förstår inte det med psykopat och tortera djur?
Jag har adhd , aspergers men också asocial personlighets störning .
Jag har aldrig torterat djur !
Jag älskar djur .
Kan erkänna att jag har problem med män och att där har det varit problem .
Har självkännedom och har problem med sympati och empati .
Detta har jag lärt mig på intelektuell nivå.
På min utredning fick jag veta att jag tillhör den sista precentillen i intelligens.
Man behöver inte vara elak för att man är psykopat.
Visst staten är livrädda för människor som mig .
Men vill tro att människor som vi på detta forum kan tänka lite längre.
Mvh Tommy

Men det låter hur som helst inte så sympatiskt utefter diagnoskriterierna.

It is characterized by at least 3 of the following:
Callous unconcern for the feelings of others;
Gross and persistent attitude of irresponsibility and disregard for social norms, rules, and obligations;
Incapacity to maintain enduring relationships, though having no difficulty in establishing them;
Very low tolerance to frustration and a low threshold for discharge of aggression, including violence;
Incapacity to experience guilt or to profit from experience, particularly punishment;
Marked readiness to blame others or to offer plausible rationalizations for the behavior that has brought the person into conflict with society.
The ICD states that this diagnosis includes "amoral, antisocial, asocial, psychopathic, and sociopathic personality". Although the disorder is not synonymous with conduct disorder, presence of conduct disorder during childhood or adolescence may further support the diagnosis of dissocial personality disorder. There may also be persistent irritability as an associated feature.[9][10]

https://en.wikipedia.org/wiki/Antisocia ... y_disorder

Skrev att jag har problem med sympati och empati och ja jag fick min
Diagnos Asocial personlighets störning efter ett problem med en mobbare när jag var 13 år gammal.
Diagnosen sattes i 14 års ålder och bekräftades i 20 års ålder.
Har varit gift i 20 år med en så kallad vanlig människa som tyvärr rycktes bort i förtid från mig.
Sedan dess har det varit kaos i sju år.
Kom ut från rättspsyk i tisdags.
Jag vet kriterierna som måste uppfyllas för att få diagnosen.
Måste jag bete mig precis efter textboken .
Jag är 44 år idag och har inte dödat någon än.
Men visst dagen är ju inte slut än.
Önskar att människor inte dömde så hårt och hade sådana fördommar.
Jag har en vän i malmö som är diagnostiserad Aspergers.
Jag träffade honom i göteborg när vi jobbade tillsammans.
Arbetskollegorna gjorde narr av honom och skrattade åt honom
istället för med honom.
Jag tål imte mobbare, alla dom som gjorde narr av honom har jag sett till
att dom slutade självmant .
Min vän skyddar jag mot allt kan jag säga .
Vem fan skyddar mig ?

En sak att tillägga till detta är att det verkar funderas över om autister överhuvudtaget kan ta ansvar för ev kriminella handlingar medans antisocialpersonlighetsstörning inte alls verkar falla inom detta. Har man autism är man alltså så inkapabel att man inte kan ta ansvar för om man "råkar" ha ihjäl någon. Man är per definition så grissjuk att man förväntas ha samma förståelse för sådant som en uppretad tjur som fått solsting och går bergsärk.

Hört talas om autistic tantrums?
I övrigt är du ute och cyklar, som vanligt.