Perceptionsproblem.

Jag är "bakvänt" överkännslig mot ljud och mot fysisk beröring. .

geocache skrev:Jag är "bakvänt" överkännslig mot ljud och mot fysisk beröring. .

Bakvänt?

Dvs du reagerar inte alls, eller kräver du ljud och fysisk beröring för att kunna fungera?

Miche skrev:

geocache skrev:Jag är "bakvänt" överkännslig mot ljud och mot fysisk beröring. .

Bakvänt?

Dvs du reagerar inte alls, eller kräver du ljud och fysisk beröring för att kunna fungera?

Nej, inte alls så. Jag menade att om någon rör lätt vid mig så gör det "ont", och höga ljudtryck, som av explosioner, inte berör mig alls (däremot ser jag alltid till att skydda mig om jag vet att jag ska bli utsatt för sådana ljud, som ljudet från en vinkelslip, cirkelsåg eller slagborrmaskin; ljudet av en sticksåg hamnar någonstans "mittemellan" ganska svagt och väldigt starkt när det gäller ljudtryck). Och svaga ljud, som ljudet av någon som trummar med fingrarna mot bordsskivan, eller när någon sitter och skriver på datorn, är väldigt jobbigt för mig. Ihållande sådana svaga ljud ger mig en sorts panikångestreaktion.

Miche skrev:

earlydayminer skrev:

Alien skrev:Sorgligt nog tycks ångest/depression vara vanligt.

Vilket nödvändigtvis inte behöver orsakas av asperger i sig.

Jag tror inte att Asperger i sig orsakar depression, det är de negativa effekterna aspisar upplever i samhället pga sin diagnos som orsakar depressionerna.

Kan nog också orsakas av diskrepans mellan grundpersonlighet och aspergersymptom. Även om det kan vara svårt att bedöma i vilken mån livsförluster på grund av social oförmåga hör dit eller till omgivningen så kan man inte säga att man inte är tvungen att också själv ta ansvar för sin utveckling på det området; sedan finns ju igångsättnings- och förändringssvårigheter, energibrist, diverse känsligheter och perceptionsproblem och sådant som kan ligga där och gnaga sönder ens liv var man än lever det.

Zombie skrev:

Miche skrev:

earlydayminer skrev:

Alien skrev:Sorgligt nog tycks ångest/depression vara vanligt.

Vilket nödvändigtvis inte behöver orsakas av asperger i sig.

Jag tror inte att Asperger i sig orsakar depression, det är de negativa effekterna aspisar upplever i samhället pga sin diagnos som orsakar depressionerna.

Kan nog också orsakas av diskrepans mellan grundpersonlighet och aspergersymptom. Även om det kan vara svårt att bedöma i vilken mån livsförluster på grund av social oförmåga hör dit eller till omgivningen så kan man inte säga att man inte är tvungen att också själv ta ansvar för sin utveckling på det området; sedan finns ju igångsättnings- och förändringssvårigheter, energibrist, diverse känsligheter och perceptionsproblem och sådant som kan ligga där och gnaga sönder ens liv var man än lever det.

Mycket klokt skrivet av er, Zombie och ni andra!

geocache skrev:

Miche skrev:

geocache skrev:Jag är "bakvänt" överkännslig mot ljud och mot fysisk beröring. .

Bakvänt?

Dvs du reagerar inte alls, eller kräver du ljud och fysisk beröring för att kunna fungera?

Nej, inte alls så. Jag menade att om någon rör lätt vid mig så gör det "ont", och höga ljudtryck, som av explosioner, inte berör mig alls (däremot ser jag alltid till att skydda mig om jag vet att jag ska bli utsatt för sådana ljud, som ljudet från en vinkelslip, cirkelsåg eller slagborrmaskin; ljudet av en sticksåg hamnar någonstans "mittemellan" ganska svagt och väldigt starkt när det gäller ljudtryck). Och svaga ljud, som ljudet av någon som trummar med fingrarna mot bordsskivan, eller när någon sitter och skriver på datorn, är väldigt jobbigt för mig. Ihållande sådana svaga ljud ger mig en sorts panikångestreaktion.

Det är ju en "klassisk" perceptionsstörning.

"Problem med ork och/el exekutiva funktioner" och alla "Svårt att få" alternativen är nog tied för det värsta enligt mig.

Annat, ange vilket i tråden.

Svårigheter att klara av studierna samt svårigheter med sociala situationer.

Tycker inga av alternativen är speciellt jobbiga, trots att jag upplevt alla, utom dålig ekonomi och behålla arbeten, för jag är bara 16 år och har inga såna erfarenheter. Tycker dock inte det är något typiskt med Asperger, många har de problemen.

Det kan vara jobbigt att vara deprimerad och svårt att skaffa vänner, har aldrig skaffat en vän och vet inte hur man gör Men det är en del av mig.

Det enda som kan vara jobbigt är att folk inte förstår och att jag ororar mig mycket inför saker.

Svarade "Svårt att få/behålla vänner", tycker dock partner går lite under den.. Men även ångest/depression är väll värst.

Dålig ekonomi p g a att jag studerat flitigt och blivit sjuk av det och sedan p g a det inte klara av jobb.

den här var svår för jag har ju fått smärtproblematik också
så jag vet inte om "Problem med ork och/el exekutiva funktioner" just nu beror pga smärtan eller AS

Mina problem uppstår inte bara pga min asperger, så det är svårt att reda ut allt och välja det som är det värsta med asperger. Därför tog jag det jag känner att jag saknar allra mest, vilket är en partner.

Att man inte har typ snea ögon eller nåt

Svårt att bara välja en sak. Det som jag har märkt av är väl främst en slags orkeslöshet eller ofrivillig lathet, problem med skolan (läxor, självstudier, grupparbeten...) och väldiga sociala svårigheter. Hade jag klarat av skolan så hade jag haft jobb och pengar nu, men det sociala är nog ändå värst. Nu har jag ett antal kompisar och en fin flickvän sedan ett par år tillbaka, men om jag ska träffa nya människor (som jag gärna vill) så blir det bara fel. Jag har gjort många försök att träffa folk på internet, men det brukar bli att man slutar skriva till varandra efter några få meddelanden. I nio fall av tio är det inte jag som slutar skriva, utan motparten, vilket man så klart får dåligt (dvs ännu sämre) självförtroende av.

Tycker att det är svårt att veta hur man ska förklara att man inte är som alla andra utan att skrämma bort den man pratar med. Har berättat rakt ut om min AS för vissa nät-kontakter, såna som jag har haft kontakt med i något år eller mer. En stor del av dessa människor har jag aldrig mer hört av efter detta, och bara ett fåtal pratar fortfarande med mig. Men jag känner liksom att det kanske är bra att dom får veta, så att dom kan ha överseende med att jag är lite lustig ibland? Nuförtiden så drar jag mig för att säga något om min AS för jag vill inte att folk ska blocka mig.

Samtidigt så kan man vända på detta, jag har genom att berätta on min AS fått klart för mig att vissa av mina kompisar har andra diagnoser, och även lärt känna nytt folk med olika problem som mano-depression och liknande.

Perceptionsproblem.

Det går som inte att komma ifrån att de är anledningen till att jag inte klarar av att arbeta, att min ekonomi således är dålig samt att min ork tryter.

Jag har inget filter, kliver jag in på t.ex en affär så blir jag överfallen av femtioelva intryck samtidigt. Jag ser alla varor samtidigt som jag ser att det står två kvinnor till vänster om mig, att det står en man till höger om mig och knyter skosnöret, att ett barn gråter någonstans, att en kvinna skrattar, att tre personer står och diskuterar vilket kött som är bäst samt att radion, uppå hela helvete, spelar Sean Banan.
Jag är praktiskt taget överbelastad innan jag ens hunnit plocka upp min första vara.

Perceptionsproblem.

Problem med ork Och / eller Exekutiva funktioner

Alla jobbiga djävlar på AF.

Att missförstå och bli missförstådd av andra, råkade dock först rösta på 'svårt att hitta partner'.. alla alternativen är rätt störiga dock.

Gammal tråd men har röstningsmani så måste juuu!!!

Usch svårt välja. Jag tycker iaf ångestproblemen är de svåraste, de var de jag sökte psyk för. Man kan ha även dessa utan AS men antar att har man AS är man mer känslig.

Men känner jag måste tala om att exekutiva funktioner och trötthet har en stark andraplats.

Tredje plats, vet inte var i listan det hör ihop, men har problem med att det kan vara för lätt oxo... att inte bli utmanad i sitt tänkande på de områdena man redan har styrkor. Att få har samma intressen och tankar som man själv.

Definitivt problem med exekutiva funktioner, om jag kunde fatta viktiga beslut utan att känna så mycket tvekan som leder till att inget händer hade jag kanske inte varit deprimerad och hade kanske till och med haft ett jobb / studerat nu.

-En jobbig grej är ju att diagnosen med jämna mellanrum sammankopplas med fullständiga vettvillingar i media.

Jag är trött på att slarviga journalister bakar in oss i samma fack som våldsdårar bara för diagnosens skull, att de alltid ska nämna en diagnos om en gärningsman råkar ha någon.
Varenda gång det händer börjar folk spekulera om oss på det mest hänsynslösa, fördomsfulla vis i sociala medier och annorstädes.
Och många av oss kryper in i garderoben.

Men det som gör mig mest förbannad är att nydiagnosticerade, barn, ungdomar och andra som redan har det tufft ska behöva bli stigmatiserade i sin omgivning, i sin vardag.
Om de t.ex haft en 'pedagogisk' lärare som talat om för klasskamraterna i högstadiet att Pelle har någonting som heter Aspergers och att...

Let's face it: folk är korkade. Folk är begivna på skvaller, konspirationsteorier och på att förstärka varandras fördomar inför det de inte känner till.

Att bli lämnad av alla vänner och partners för att de inte står ut med en är så fruktansvärt smärtsamt. Oavsett hur bra vänner de är och hur mycket de stått ut med står ingen tillslut ut och så drar de. De har lämnat mig en efter en.
Nu har jag insett att jag inte kan ha vänner utan kan bara ha ytliga kontakter. Och jag som hatar ytlighet och bara vill ha få nära vänner egentligen. Min högsta dröm i livet har alltid varit och är att få en man och skaffa barn. Det kan jag inte heller.

Det är också hemskt att alltid bli missförstådd, att aldrig räcka till. Trots alla bra egenskaper man har väger tydligen de dåliga alltid över.

Det är så hemskt att aldrig passa in i samhället.

Jag tycker inte själva symptomen är så jobbiga det jobbiga är att aldrig bli accepterad å omtyckt när man är som man är.