Jag och en NT diskuterade någonting, förmodligen var det så att personen tänkt sig lite kallprat, men jag tillförde fakta i diskussionen då jag tyckte att personen mest antog och hade egna åsikter.
Jag ville helt enkelt ha fakta för att komma fram till en slutsats.

Jag kom fram till en slutsats baserad på fakta, som inte överensstämde med personens antaganden och fick kommentaren
"det går ju inte diskutera med dig, du ska ju alltid ha rätt!"

Fått förklarat för mig senare att ibland vill personer (kanske framförallt NT) bara diskutera för samtalets skull, som kallprat, utan att komma fram till vad som är rätt eller fel, alltså bara vad de antar och tycker, utan fakta.
Och kan bli frustrerade när någon kommer med fakta och faktiskt tar reda på vad som stämmer.

Någon som känner igen detta märkliga fenomen?

Det verkar som en del tycker om att prata om saker som de inte har en aning om. Det gör iofs jag med men om någon kommer med fakta så blir jag inte sur. Om jag tycker att jag signalerar att jag vet på ett ungefär och någon vet de korrekta detaljerna.

Det som kan bli lite jobbigt är att de just vill prata om saker för de är sensationella eller udda fakta, och för dem är det viktigaste att det är en konstig grej. Sedan kan de säga saker som "Vet du om att det aldrig blir ljust på sydpolen? Det såg jag på TV!"

Då är det inte läge att säga att de är ljust halva året ungefär.

Det rätta är att säga "Aha vad intressant!" Vet, det är svårt. Men man får väl bita sig i tungan.

För detta samtal är INTE till för att utbyta information. Det är ge varandra en känsla, i detta fallet en "Aha, vad coolt!" och detaljerna är oviktiga.

Detta kanske känns som en småsak men det är värre när folk "har sett på TV" att man har 50 % risk att få stroke om man äter ost eller än värre om de läst nån "statistik" på en halvnazistisk sajt.

rbroberg skrev:[I]bland vill personer (kanske framförallt NT) bara diskutera för samtalets skull, som kallprat, utan att komma fram till vad som är rätt eller fel, alltså bara vad de antar och tycker, utan fakta.

Hopplöst, meningslöst och tyvärr inte sällsynt.

slackern skrev:Att visa kanske är värsta Messerschmittarna utan ödmjukheten och rätt buffliga?

Orkar inte läsa hela tråden just nu men

Man kan vara ödmjuk och ändå uppfattas som bufflig. Jag tror att jag säger saker som är ok att säga, åtminstone skulle jag tycka det var ok om nån sa så åt mig.

Men det är inte ok att säga så för det finns aspekter jag inte tänkt på. Och det konstigaste är att när nån säger samma sak till mig så upptäcker jag att jag inte heller tyckte det var ok.

Jag kan alltså inte ens gå efter mig själv utan famlar i mörkret och blir allt tystare och folkskyggare.

tahlia skrev:

Pinghis Khan skrev:Genom åren så är det nog mest icke Nt personer som har retat sig mest på mig.

Du har varit såväl konfrontativ som avståndstagande aggressiv på forumet, eller kunde åtminstone uppfattas så, förr vilket möjligen kan förklara irritation härifrån. Huruvida du framstått på samma sätt IRL är en annan sak. Kanske de aspies du träffat på generellt är mer känslomässigt sårbara eller har närmare till att ta saker mer personligt än de NT du träffat?

Angående min aggressivitet har det nog mycket att göra med min totala oförmåga att förstå varför ett NPF forum ska tillåtas att fyllas med NPF fientliga trollerier i stort sätt varenda tråd om NPF och medicinering vilket har varit fallet i typ 7 år.

(Sedan var det någon person som visade sig vara extremt creepy irl i det fallet var avståndstagande en ytterst adekvat rektion tycker jag.)

Men låt oss inte fördjupa oss i det här.

Allt som bevisar att man inte är en av dem tror jag kan reta NT. Klär man sig annorlunda, har ett annorlunda kroppsspråk eller råkar säga en sak vid fel tillfälle så tror jag att vissa kan känna sig retade. Effekten tror jag är att på en djurisk nivå, stöta ut den som är udda oberoende av orsak, så att hen ska försvinna ur genpoolen.

kiddie skrev:Det verkar som en del tycker om att prata om saker som de inte har en aning om. Det gör iofs jag med men om någon kommer med fakta så blir jag inte sur. Om jag tycker att jag signalerar att jag vet på ett ungefär och någon vet de korrekta detaljerna.

Det som kan bli lite jobbigt är att de just vill prata om saker för de är sensationella eller udda fakta, och för dem är det viktigaste att det är en konstig grej. Sedan kan de säga saker som "Vet du om att det aldrig blir ljust på sydpolen? Det såg jag på TV!"

Då är det inte läge att säga att de är ljust halva året ungefär.

Det rätta är att säga "Aha vad intressant!" Vet, det är svårt. Men man får väl bita sig i tungan.

För detta samtal är INTE till för att utbyta information. Det är ge varandra en känsla, i detta fallet en "Aha, vad coolt!" och detaljerna är oviktiga.

Detta kanske känns som en småsak men det är värre när folk "har sett på TV" att man har 50 % risk att få stroke om man äter ost eller än värre om de läst nån "statistik" på en halvnazistisk sajt.

Jag är nog tyvärr väldigt dålig på att förstå när det är ett sådant där samtal där man ska ge varandra en känsla, och går nog in i de flesta samtal med en tanke om att "nu ska vi utbyta lärorik information baserad på fakta"

Är nog svaret på att personer retar sig på mig iallafall, ska försöka tänka på det.

Att inte skratta vid rätt tillfälle där andra skrattar är en tung post här.

rbroberg skrev:Jag är nog tyvärr väldigt dålig på att förstå när det är ett sådant där samtal där man ska ge varandra en känsla, och går nog in i de flesta samtal med en tanke om att "nu ska vi utbyta lärorik information baserad på fakta"

Är nog svaret på att personer retar sig på mig iallafall, ska försöka tänka på det.

Beror självklart på vem det är man talar med också. Vissa är ju seriöst intresserade med. Alla NT är inte super-NT, vissa är utbildade, andra har små drag av NPF.

Flinta skrev:

Msmacke skrev:Det verkar som att många nt:s retar sig på vårat beteende. Men vilka saker exakt retar de sig på?

NT kan reta sig på våra svårigheter. De skärper sig och gör DET ("allt det jobbiga i livet") och vissa fattar inte varför vi inte bara GÖR.

Bakvänt. De kan ju bara göra... att bara göra existerar inte ens för mig. Borde inte de empatiska ha förståelse för någon som måste anstränga sig mera för samma sak?

Moggy skrev:Att inte skratta vid rätt tillfälle där andra skrattar är en tung post här.

Ja. Det, och många andra typiska Aspergerbeteenden ger ett intryck av att vara självcentrerad, nonchalant, sur, föraktfull, humorlös, nedlåtande mer mera. Inga egenskaper som passar in i en gemenskap.

Att bara prata om sig själv och sina intressen är ett annat exempel. Att härma andras beteenden och sno andras skämt och upprepa dem fast på ett tråkigt själlöst sätt in absurdum är ett annat. Alla såna här beteenden där man till synes inte har någon egen personlighet och inte lyckas skapa en med finess är nog jävligt störande i andras ögon.

Flinta skrev:

Msmacke skrev:Det verkar som att många nt:s retar sig på vårat beteende. Men vilka saker exakt retar de sig på?

NT kan reta sig på våra svårigheter. De skärper sig och gör DET ("allt det jobbiga i livet") och vissa fattar inte varför vi inte bara GÖR.

Jag tror det är en viktig punkt. De tror att vi också kan "skärpa oss" och bara göra saker. De upplever också dessa saker som lite jobbiga. Det de inte förstår är att det inte bara är lite jobbigt för oss, utan jättesvårt, rentav omöjligt.

Det blir också det där resonemanget att "om du kan si, borde du kunna så också". De kanske tycker att det t.o.m. är enklare än det andra. Men det är det ju inte för oss.

sugrövmanövern skrev:

Moggy skrev:Att inte skratta vid rätt tillfälle där andra skrattar är en tung post här.

Ja. Det, och många andra typiska Aspergerbeteenden ger ett intryck av att vara självcentrerad, nonchalant, sur, föraktfull, humorlös, nedlåtande mer mera. Inga egenskaper som passar in i en gemenskap.

Att bara prata om sig själv och sina intressen är ett annat exempel. Att härma andras beteenden och sno andras skämt och upprepa dem fast på ett tråkigt själlöst sätt in absurdum är ett annat. Alla såna här beteenden där man till synes inte har någon egen personlighet och inte lyckas skapa en med finess är nog jävligt störande i andras ögon.

Ja, bra sammanfattning. Sånt går inte hem och och det blir bara ännu värre om aspergare börjar bråka om det och kräva att andra ska anpassa sig. Då blir man den som alltid ställer till bråk och osämja och så blir man känd som omöjlig.

Flera här överskattar hur intresserade de flesta (NT) är av andras svårigheter, de är inte intresserade och bryr sig därför inte om några förklaringar om diagnoser ("sjukdomar"). De kommer fortsatt tycka att beteendet ovan är jobbigt oavsett vad anledningen är och det finns inget att reda ut.

kiddie skrev:Det verkar som en del tycker om att prata om saker som de inte har en aning om. Det gör iofs jag med men om någon kommer med fakta så blir jag inte sur. Om jag tycker att jag signalerar att jag vet på ett ungefär och någon vet de korrekta detaljerna.

Det som kan bli lite jobbigt är att de just vill prata om saker för de är sensationella eller udda fakta, och för dem är det viktigaste att det är en konstig grej. Sedan kan de säga saker som "Vet du om att det aldrig blir ljust på sydpolen? Det såg jag på TV!"

Då är det inte läge att säga att de är ljust halva året ungefär.

Det rätta är att säga "Aha vad intressant!" Vet, det är svårt. Men man får väl bita sig i tungan.

För detta samtal är INTE till för att utbyta information. Det är ge varandra en känsla, i detta fallet en "Aha, vad coolt!" och detaljerna är oviktiga.

Detta kanske känns som en småsak men det är värre när folk "har sett på TV" att man har 50 % risk att få stroke om man äter ost eller än värre om de läst nån "statistik" på en halvnazistisk sajt.

Ja, alltså jag skulle aldrig klara av att hålla tyst, än mindre att säga "Aha, vad intressant". Det bästa jag skulle förmå är att säga "Ja, det måste vara tungt att bo där den halva av året det är mörkt".

Och om folk inte tål att höra sanningen/fakta, ja, då får jag väl avstå från att umgås med sådana människor. Vad är det för poäng att prata med människor om man aldrig får säga vad man själv tycker och tänker utan bara måste jamsa med? Då är jag hellre ensam.

Bristande flexibilitet är förstås vanligt hos aspergare. Men jag kan inte tycka det är rätt att förneka fakta. Även om risken finns att man uppfattas som en besserwisser som häller kallt vatten över den som kommer med intressanta missförstånd.

Alien skrev:

kiddie skrev:Det verkar som en del tycker om att prata om saker som de inte har en aning om. Det gör iofs jag med men om någon kommer med fakta så blir jag inte sur. Om jag tycker att jag signalerar att jag vet på ett ungefär och någon vet de korrekta detaljerna.

Det som kan bli lite jobbigt är att de just vill prata om saker för de är sensationella eller udda fakta, och för dem är det viktigaste att det är en konstig grej. Sedan kan de säga saker som "Vet du om att det aldrig blir ljust på sydpolen? Det såg jag på TV!"

Då är det inte läge att säga att de är ljust halva året ungefär.

Det rätta är att säga "Aha vad intressant!" Vet, det är svårt. Men man får väl bita sig i tungan.

För detta samtal är INTE till för att utbyta information. Det är ge varandra en känsla, i detta fallet en "Aha, vad coolt!" och detaljerna är oviktiga.

Detta kanske känns som en småsak men det är värre när folk "har sett på TV" att man har 50 % risk att få stroke om man äter ost eller än värre om de läst nån "statistik" på en halvnazistisk sajt.

Ja, alltså jag skulle aldrig klara av att hålla tyst, än mindre att säga "Aha, vad intressant". Det bästa jag skulle förmå är att säga "Ja, det måste vara tungt att bo där den halva av året det är mörkt".

Och om folk inte tål att höra sanningen/fakta, ja, då får jag väl avstå från att umgås med sådana människor. Vad är det för poäng att prata med människor om man aldrig får säga vad man själv tycker och tänker utan bara måste jamsa med? Då är jag hellre ensam.

Bristande flexibilitet är förstås vanligt hos aspergare. Men jag kan inte tycka det är rätt att förneka fakta. Även om risken finns att man uppfattas som en besserwisser som häller kallt vatten över den som kommer med intressanta missförstånd.

Håller helt med dig. Jag kan inte heller hålla med om folk säger något jätte-tokigt.

Moggy skrev:

sugrövmanövern skrev:

Moggy skrev:Att inte skratta vid rätt tillfälle där andra skrattar är en tung post här.

Ja. Det, och många andra typiska Aspergerbeteenden ger ett intryck av att vara självcentrerad, nonchalant, sur, föraktfull, humorlös, nedlåtande mer mera. Inga egenskaper som passar in i en gemenskap.

Att bara prata om sig själv och sina intressen är ett annat exempel. Att härma andras beteenden och sno andras skämt och upprepa dem fast på ett tråkigt själlöst sätt in absurdum är ett annat. Alla såna här beteenden där man till synes inte har någon egen personlighet och inte lyckas skapa en med finess är nog jävligt störande i andras ögon.

Ja, bra sammanfattning. Sånt går inte hem och och det blir bara ännu värre om aspergare börjar bråka om det och kräva att andra ska anpassa sig. Då blir man den som alltid ställer till bråk och osämja och så blir man känd som omöjlig.

Flera här överskattar hur intresserade de flesta (NT) är av andras svårigheter, de är inte intresserade och bryr sig därför inte om några förklaringar om diagnoser ("sjukdomar"). De kommer fortsatt tycka att beteendet ovan är jobbigt oavsett vad anledningen är och det finns inget att reda ut.

Det konstiga är att jag har mött flera NT som MEDVETET betett sig så för att de är just egotrippade surhuvuden och allt annat man kan tänka sig.
De har inte på minsta vis blivit socialt isolerade för det, tvärtom har folk tassat på tå för dessa individer och rättfärdigat deras beteende med diverse billiga ursäkter som typ "dålig dag" eller att personen "bara är sådan".
Sen tycks ju div. psykiska störningar som t.ex. schizofreni och bipolär eller missbruk vara en lätt utväg för att få bete sig hur som helst ute i samhället utan att det får några direkta konsekvenser.

sugrövmanövern skrev:

Moggy skrev:Att inte skratta vid rätt tillfälle där andra skrattar är en tung post här.

Ja. Det, och många andra typiska Aspergerbeteenden ger ett intryck av att vara självcentrerad, nonchalant, sur, föraktfull, humorlös, nedlåtande mer mera. Inga egenskaper som passar in i en gemenskap.

Att bara prata om sig själv och sina intressen är ett annat exempel. Att härma andras beteenden och sno andras skämt och upprepa dem fast på ett tråkigt själlöst sätt in absurdum är ett annat. Alla såna här beteenden där man till synes inte har någon egen personlighet och inte lyckas skapa en med finess är nog jävligt störande i andras ögon.

Instämmer med Moggy detta är mycket bra. Men tror inte bara att vi i många fall ger ett intryck av att vara ovan nämnda saker, utan faktiskt är.

Jag börjar mer och mer luta åt att det är p.g.a. att NT inte kan placera oss i ett fack som det blir fel.
AS och annan neurodiversitet syns ju inte på något sätt utanpå.
Sen tror jag ibland att vi speglar andra känslor än de vi verkligen har, t.ex. har jag en tendens att verka dryg och otrevlig när jag i själva verket bara är superstressad och uppjagad.
Det som jag tror gäller är att hitta rätt folk och från början vara öppen med sin personlighet, min erfarenhet är att man kan komma ganska långt så.

Kostymhippie skrev:Sen tycks ju div. psykiska störningar som t.ex. schizofreni och bipolär eller missbruk vara en lätt utväg för att få bete sig hur som helst ute i samhället utan att det får några direkta konsekvenser.

Hur menar du då?

Flinta skrev:

Kostymhippie skrev:Sen tycks ju div. psykiska störningar som t.ex. schizofreni och bipolär eller missbruk vara en lätt utväg för att få bete sig hur som helst ute i samhället utan att det får några direkta konsekvenser.

Hur menar du då?

Just det jag skrev.
Ingen gör affektiva utfall gentemot en med schizofreni som snackar en massa konstiga saker.
Ingen säger åt ett brölande fyllo att hålla käften även om denne vräker ur sig grova förolämpningar helt oprovocerat.
Listan kan göras längre men har inte pedagogiskt tålamod för det just nu.

Kostymhippie skrev:

Flinta skrev:

Kostymhippie skrev:Sen tycks ju div. psykiska störningar som t.ex. schizofreni och bipolär eller missbruk vara en lätt utväg för att få bete sig hur som helst ute i samhället utan att det får några direkta konsekvenser.

Hur menar du då?

Just det jag skrev.
Ingen gör affektiva utfall gentemot en med schizofreni som snackar en massa konstiga saker.
Ingen säger åt ett brölande fyllo att hålla käften även om denne vräker ur sig grova förolämpningar helt oprovocerat.
Listan kan göras längre men har inte pedagogiskt tålamod för det just nu.

Drar du schizofrena och alkoholister över en kam? Grupperna är stora och osynliga för det mesta. Men du menar de fåtal som "syns och hörs" antar jag? Schizofrena och alkoholister blir inte sällan missförstådda på liknande sätt aspergare ofta blir. "Ryck upp dig", "gör", "börja".. De kognitiva nedsättningarna är osynliga även hos dom.

Ang schizofreni så var det som Kostymhippie skrev, okänsligt och o insatt. De flesta med diagnosen Scizofreni får vård, har starka mediciner och terapi och de överhuvudtaget inte TÄNKER "att de får göra som dem vill", att vara psykiskt sjuk på det sättet är det ingen "smart uträkning bakom". Jag blir välldigt upprörd av just det med Scizofrena som du skriver om. Jag har själv en vän med diagnosen och det är ingen "dans på rosor"! Nu mår hen bra för hen är inne i en "bra period" men annars är det mycket förfölgelsemani och enorm smärta! Usch tänk dig för före du skriver sådant. Gå också in på Viska.nu för att prata el läsa om människor med diagnosen!

kiddie skrev:Borde inte de empatiska ha förståelse för någon som måste anstränga sig mera för samma sak?

De normala förstår inte att vanliga saker och måsten kan vara övermäktiga eller ens ansträngande.

Flinta skrev:

Kostymhippie skrev:

Flinta skrev:
Hur menar du då?

Just det jag skrev.
Ingen gör affektiva utfall gentemot en med schizofreni som snackar en massa konstiga saker.
Ingen säger åt ett brölande fyllo att hålla käften även om denne vräker ur sig grova förolämpningar helt oprovocerat.
Listan kan göras längre men har inte pedagogiskt tålamod för det just nu.

Drar du schizofrena och alkoholister över en kam? Grupperna är stora och osynliga för det mesta. Men du menar de fåtal som "syns och hörs" antar jag? Schizofrena och alkoholister blir inte sällan missförstådda på liknande sätt aspergare ofta blir. "Ryck upp dig", "gör", "börja".. De kognitiva nedsättningarna är osynliga även hos dom.

Såklart. Det finns ju en hel massa överlappning mellan npf och schizofreni och alkoholism. Men det är klart har man sitt på det "torra" med LSS och sånt så behöver man ju inte fundera på hur det kan gå med mindre lyckligt lottade.