Min aktivitetsersättning ska förnyas (eller ja, förhoppningsvis förnyas, den ska i alla fall omprövas), så förra veckan kom min kontaktperson på försäkringskassan och hade möte med mig på min dagliga verksamhet.
Jag tycker själv att jag har gjort jättestora framsteg sen jag började jobba där, och en av handledarna (som var med på mötet) höll med. Jag deltar i konversationer på fikarasterna, jag skrattar och skämtar med mina kollegor och jag tar ansvar för mitt jobb.

Men eftersom det är försäkringskassan det handlar om så ska ju bara det negativa fram i ljuset. Igår fick jag papprena från mötet och de fick mig att önska att jag hade svept en flaska vodka innan jag läste dem, alternativt bara låtit bli att läsa dem. Mina framsteg betyder ingenting, i papprena beskrivs ett antisocialt psykfall som inte klarar av någonting utan skriftliga instruktioner, som tycker att alla främmande människor är läskiga, som klöser sig på armarna av stress inför möten med främmande människor (det var bara ett EXEMPEL, men naturligtvis var de tvungna att ta med det i pappret), som inte kan knyta skorna eftersom hon inte kan bedöma sin styrka och därför drar sönder skosnörena, som inte kan prata i telefon (är det verkligen ett så jävla stort problem?) och som i princip sitter hemma och stirrar in i väggen på sin fritid. Dessutom står det en massa, helt inaktuella, saker från min förra utredning om en universitetskurs jag läste då och inte klarade av trots att den var på 50% och distans. Och på ett ställe står det, svart på vitt, att XX (mitt namn) är arbetslös. Mitt jobb, som har gett mig struktur i vardagen och en mening med mitt liv, betyder ingenting för försäkringskassan. För det är ju bara en daglig verksamhet.

För några år sedan brukade jag tänka att jag ville ta livet av mig, och på ett sätt var det betydligt lättare. För det kunde jag ju, rent teoretiskt, göra när jag ville. Det hade jag kontroll över.
Men den här känslan, känslan av att vilja krypa ur mitt eget skinn och bli någon annan, för jag vill ju inte vara den person som de där papprena från försäkringskassan handlar om, den vet jag inte hur jag ska hantera.

Det finns fler här inne så har haft exakt det problemet. Av någon anledning verkar FK ha svårt för sanning och många handläggare bara utefter att visa sin makt. Det är alla andra medvetna om så därför måste läkare och snällare handläggare överdriva något så ordentligt för att några ansökningar ska gå igenom alls. Det är så jag uppfattar det.

Abazi skrev:Det är alla andra medvetna om så därför måste läkare och snällare handläggare överdriva något så ordentligt för att några ansökningar ska gå igenom alls. Det är så jag uppfattar det.

Jo den uppfattningen har jag också fått att det måste "överdrivas", eller verkligen trycka hårt på dom grejerna som inte fungerar.

Om du vill ha fortsatt aktivitetsersättning så ska du väl vara glad att det bara står negativa saker i dina papper?? Skulle din handläggare skriva "har gjort jättestora framsteg" så får du direkt avslag på din aktivitetsersättning och blir skickad till Arbetsförmedlingen för bedömning av arbetsförmåga.

Vill du ha aktivitetsersättning? För om du vill det så måste Försäkringskassan peka på det du inte klarar och det du har svårt med. Om du känner att det inte stämmer kan du såklart prata med dem, men då får du också vara beredd på att jobba på ett vanligt jobb och inte få något bidrag.

Jag säger som Overflow och Liljan. Fk måste ju ha underlag för att fatta beslut om fortsatt ersättning, därför skriver de så där.