Sitter här och funderar på en sak. Jag är en person som stannar inne även om solen lyser och det är varmt ute. Jag träffar aldrig någon än min man och våra barn. Visst jag säger hej till andra föräldrar om vi möts vid dagis osv.

Skall jag gå/åka nånstans så vill jag ha med gubben. Han är mitt allt så jag kan så klart inte vara utan honom. Jag reser sällan och inte ens till Sverige fast båtresan tar bara två timmar. Absolut inte på sommartid då det är extremt mycket folk på båten. Jag åker om jag måste.

Andra berättar om deras resor och dom har solat och badat hela sommaren. Jag sitter hemma och är fortfarande vit när hösten tittar fram. Har fått höra en hel del från gubbens släkt då vi är i sommarstugan att jag bara är inomhus. Men jag gillar varken det starka solljuset och värmen.

Jag trivs med att vara hemma där jag vet är lugnt utan några andra. Har inga gäster här heller förutom hans mamma och pappa. Nån gång per år kommer min mamma, syster och bästa kompis.

Vet egentligen inte vad jag ville med detta inlägg. Ville skriva av mig. Ni andra kan ju också ventilera er.

Åh, jisses så många somrar jag har haft det såhär. Jag har bestämt mig för att inte göra så mot mig själv i år.

Vissa somrar har det varit för att jag inte har jobbat, och då har jag inte haft några större skäl att ge mig ut. Andra somrar har det varit för att jag har jobbat häcken av mig med ett sommarvick och då har jag inte orkat annat än att åka till jobbet, ute har jag vistats om det har ingått i min arbetsuppgift.

För mig har det varit allt eller inget varje sommar, antingen flyger den förbi utanför fönstret eller så har jag nästan bott på stranden. Har jag kommit iväg tidigt till stranden när solvärmen infinner sig har det varit lättare att ta sig dit nästa gång och nästa gång och nästa gång.

De somrar jag har njutit av årstiden -som jag egentligen gillar ganska bra även om våren är bättre- är ganska lätträknade egentligen.

Jag slås av att jag längtar efter vårsommar hela hösten och vintern och när våren kommer så "skall jag bara" göra massa saker som jag "måste" göra "först" innan jag kan njuta av årstiden och när jag väl vaknar ur min självhypnos eller i min insikt att "nu missar jag allt i år också" så är det midsommar och jag faller igen, för då går vi mot mörkare tider. Det är nu året är som bäst om du frågar mig.

Så har jag också tänkt. Att i år skall det bli annorlunda men har ändå inte gjort något av det. Men nu är jag vuxen och känner inte samma behov av visa upp mig inför alla på badstranden eller vad det nu kan vara.

Det första jag tänker på, som så ofta i alla dessa aspiga funderaringar, är att om du inte lider av det så är det väl knappast ett problem.

Sockan skrev:Så har jag också tänkt. Att i år skall det bli annorlunda men har ändå inte gjort något av det. Men nu är jag vuxen och känner inte samma behov av visa upp mig inför alla på badstranden eller vad det nu kan vara.

Jag har inget behov av att visa upp mig på badstranden, men jag älskar att vistas där, gillar solvärmen och saltvatten och bad. Jag är och förblir ett vattendjur. Just nu lever jag utan badkar med bara dusch, inte ens en egen bastu *snyft* och det är ett elände. När jag inte går dit så är det inte för att jag inte tycker om miljön (vi har stränder här som inte är "uppvisningsstränder") utan för att något hindrar mig att ta mig dit, oftast inre olika föreställningar, eller för att jag inte kommer mig för, eller för att det tar för mycket energi att ta mig dit, eller för något annat konstigt skäl, som ex att jag är inne i en "inneperiod".

Där är jag förövrigt just nu, har endast varit ute korta stunder de senaste veckorna eller för att jag måste någonting, inte för min egen skull altså, eller för nöjes skull och jag vet att jag måste ta tag i det här de närmaste dagarna, för annars sitter jag här hela sommaren. Familjen säger inte så mycket, de är vid det här laget ganska vana vid det här, de lever ett vanligt "sommarliv" även utan mig om de måste.

IndividualThoughtPatterns skrev:Det första jag tänker på, som så ofta i alla dessa aspiga funderaringar, är att om du inte lider av det så är det väl knappast ett problem.

Ditt svar är inte riktat till mig, men jag svarar ändå:

I ett "just nu" känner jag personligen inte att jag lider utav det, men när sommaren är passé och jag fortfarande sitter där jag sitter, så lider jag utav allt det jag missade och hade tagit igen om jag bara kunde skruva tillbaka tiden. Går inte riktigt att förklara det där.

Jag har en felaktig årstids-biologisk klocka.

I januari/februari så var jag redo att börja planera för jul. Nu är det mars för mig mentalt. Nu är jag snart klar med allt det jag "måste" göra innan det kan bli vår, men nu är det nästan högsommar... det är väldigt väldigt irriterande!

Kikarn skrev:

IndividualThoughtPatterns skrev:Det första jag tänker på, som så ofta i alla dessa aspiga funderaringar, är att om du inte lider av det så är det väl knappast ett problem.

Ditt svar är inte riktat till mig, men jag svarar ändå:

I ett "just nu" känner jag personligen inte att jag lider utav det, men när sommaren är passé och jag fortfarande sitter där jag sitter, så lider jag utav allt det jag missade och hade tagit igen om jag bara kunde skruva tillbaka tiden. Går inte riktigt att förklara det där.

Jag lider inte av det men min omkrets (familj) som tycker att jag borde omgås med dom ute i sommarvärmen.

Sockan; hur skulle du vilja ha det om du fick välja själv utan att någon hade synpunkter på din utevistelse eller liknande? Skulle du ex önska att du var ute mer, eller att din familj slutade önska att du var med dem mer?

(jag hänfaller själv till det första, jag önskar att jag hade varit ute mer och tagit mer tillvara på tiden och allt roligt man skulle kunna göra även utomhus).

Jo jag önskar att jag skulle kunna vara med min familj och vara ute med dom.

Sockan skrev:Jo jag önskar att jag skulle kunna vara med min familj och vara ute med dom.

Vad säger du.... skall vi försöka sporra varandra till detta, och ex använda den här tråden som pushing?

Jag vill verkligen inte vara med om att allt bara passerar och sedan är det september igen och världens längsta höst ligger framför utan att jag har käkat glass på stan, kastat boll i trädgården, dykt från bryggan och kännt lukten av varm asfalt i näsborren..... har ju bestämt mig för det här, men är det ingen som sparkar mig i rumpan lite då och då så är jag helt säker på att inget händer...

Ja det låter som en bra idé.

Skall vi ta tjuren vid hornen redan imorgon? Vi utgår ifrån att solen skiner?

Tja jag inte speciellt många i familjen hemma imorgon. Barnkalas, avslutningsträffar och hälsa på kompis. Det är alltså full rulle men jag tror att föräldrar skall vara med på avslutningsträffen.

Hur bor du? Har du trädgård? Mobil som kan sättas på ringning?

(jag har tillgång till trädgård och mobil som kan sättas på ringning och valda delar av familjen är troligtvis hemma, inget krav på att alla är det; inte såhär när det handlar om att bryta mönster).

Vi bor på landet med egen trädgård. Mobiler har jag och det till allt och går inte utan den. Kan vända om för den men annat kan jag skippa liksom.

Borde fixa med min fiskdamm så att den blir färdig.

Sockan skrev:Vi bor på landet med egen trädgård. Mobiler har jag och det till allt och går inte utan den. Kan vända om för den men annat kan jag skippa liksom.

Borde fixa med min fiskdamm så att den blir färdig.

Mitt stora problem är igångssättning och att verkligen komma till skott.

Mitt förslag är att du bestämmer en tid, jag kan anpassa dagen, och så föreslår du någon form av syssla, antingen sätta på kaffe, fika ute, grejja med rabatter/fiskdamm (har ingen sådan så jag får översätta på annat sätt) och så ställer vi mobilerna på ringning samtidigt och hörs senare på dagen här? Utan att berätta för familj, så kan vi ju spegla om vi fick någon reaktion eller annat också, bara för att det är lite kul att hitta på egna hyss de inte känner till?

Skulle det kännas okej?

Ja det låter bra. Hmm vad skall jag hitta på. Kratta kanske eller fixa i rabatten runt husknuten.

10:30 finsk tid blir bra för mig. Men kan nog bara hålla på till halv 12 då jag måste laga mat till den enda dotter som är hemma.

Sockan skrev:Ja det låter bra. Hmm vad skall jag hitta på. Kratta kanske eller fixa i rabatten runt husknuten.

10:30 finsk tid blir bra för mig. Men kan nog bara hålla på till halv 12 då jag måste laga mat till den enda dotter som är hemma.

10,30 finsk tid måste innebära 11,30 för mig. Jag ställer klockan på fem minuter före detta.

så, det är gjort. Tycker att en timma första gången, på hemmaplan, ute är mer än väl tillräckligt för oss nybörjare!
Skall vi försöka inkludera en liten stunds fika med de familjemedlemmar/barn som är hemma under timman?

Jag kommer definitivt att tänka på dig imorgon när min mobil ringer och känna att vi gör något tillsammans trots att vi har både land och vatten emellan, ser verkligen fram emot detta!

Efteråt; så är mitt förslag att vi ger berättar för varandra hur det gick/kändes ev om det var något vi tänkte på, etc. Skulle det kännas ok? (för mig är vetskapen om uppföljning ofta viktigt när jag verkligen skall få ändan ur vagnen).

En sak till som är viktig för mig är frivilligheten i det här, som skall vara en trevlig sporre. Tar det emot eller regnar eller taket störtar så är det ingen ko på isen!

Är det någon annan som vill haka på, så bara ställ klockan och hojta högt!

Kikarn skrev:

Sockan skrev:Ja det låter bra. Hmm vad skall jag hitta på. Kratta kanske eller fixa i rabatten runt husknuten.

10:30 finsk tid blir bra för mig. Men kan nog bara hålla på till halv 12 då jag måste laga mat till den enda dotter som är hemma.

10,30 finsk tid måste innebära 11,30 för mig. Jag ställer klockan på fem minuter före detta.

Tycker ni är fantastiskt snabba och kontruktiva här. Keep on!

Vill dock påpeka att 10.30 finsk tid är 9.30 svensk tid. Så det blir till att ställa väckarklockan Kikarn

Precis ni ligger efter en timme.

OM det regnar tänker jag inte göra något utomhus men jag kanske engagera mig i barnen istället. Läsa en bok som jag aldrig brukar göra.

Duras skrev:

Kikarn skrev:

Sockan skrev:Ja det låter bra. Hmm vad skall jag hitta på. Kratta kanske eller fixa i rabatten runt husknuten.

10:30 finsk tid blir bra för mig. Men kan nog bara hålla på till halv 12 då jag måste laga mat till den enda dotter som är hemma.

10,30 finsk tid måste innebära 11,30 för mig. Jag ställer klockan på fem minuter före detta.

Tycker ni är fantastiskt snabba och kontruktiva här. Keep on!

Vill dock påpeka att 10.30 finsk tid är 9.30 svensk tid. Så det blir till att ställa väckarklockan Kikarn

Men, men men??? Jag visste ju att jag aldrig kan reda ut vilket som är vilket, nu skall jag medge att jag ställde om datortiden och ÄNDÅ tänkte fel! Nu är min finska tid 22,46 och när jag ställer tillbaka är den förstås 21,46. *gaaah* Siffror är inte min grej riktigt

Sockan skrev:Precis ni ligger efter en timme.

OM det regnar tänker jag inte göra något utomhus men jag kanske engagera mig i barnen istället. Läsa en bok som jag aldrig brukar göra.

Wow! Det var inte alls dumt!

Jag har nu ställt om klockan till 09,30 svensk tid, (eller 09,25, behöver fem minuter för att kunna hålla rätt inställelsetid!). Och om jag inte tänker gå ut så skall jag också hitta på en aktivitet TILLSAMMANS med barnen.... fast jag får nog börja med att väcka ett par först, så jag är inte helt säker på att jag inte hamnar helt ofrivilligt på akuten efter ett sådant tilltag De kommer i så fall att tro att jag har slagit huvet ordentligt...

Kikarn skrev:Men, men men??? Jag visste ju att jag aldrig kan reda ut vilket som är vilket, nu skall jag medge att jag ställde om datortiden och ÄNDÅ tänkte fel! Nu är min finska tid 22,46 och när jag ställer tillbaka är den förstås 21,46. *gaaah* Siffror är inte min grej riktigt

hehe,, det fanns en tid på världen då jag betraktade alla som inte kunde enkel huvudräkning etc som mer eller mindre förståndshandikappade. Numera är det snarare tvärtom för jag vet att de matematiskt "underbegåvade" (jämfört med mig) sannolikt har egenskaper som jag saknar helt. Det är inte många som kan lära mig nåt om matematiskt-logiskt tänkande men väldigt många som kan lära mig nåt om allt annat.