Min syster som är 40 år i morgon har sadlat om från sitt jobb och pluggar. I skolan fick hon en uppgift att skriva om neuropsykiatriska funktionshinder. ADHD blev snodd av en nutcase som hon sa så hon valde Asperger istället. Den här uppsatsen fick jag alldeles nyss och jag är så stolt över hennes arbete!

Aspergers syndrom
Anledningen till att jag valde att jobba med Asperger är att min syster har en neuropsykiatrisk diagnos. AD/HD med överlappande autism . Det är
mycket som jag känner igen som Aspergit i hennes beteende sanningssägandet och specialintresset djur t.ex.
Frågeställning Hur kan vi hjälpa personer med Asperger syndrom?
Metod Fakta insamling via böcker och internet och en liten intervju på ett föräldraforum.

Vad är Aspergers syndrom
Aspergers syndrom räknas till autismspektrumstörning, det är när utvecklingen av minst två av dessa tre områden är bristande eller nedsatt 1) ömsesidig social samspel, 2) ömsesidig verbal och icke verbal kommunikation, 3) föreställningsförmågan och beteendet är drabbat. Det som skiljer människor med AS (som det ofta förkortas)från de autistiska är att de har en mer skiftade symptombild och att de i regel är mer välfungerande och har normal eller hög intelligens. Svårighetsgraden av symptomen skiljer dem från dem med autism, grundproblematiken är dock den samma. ”Autism i pastellfärger” säger man om Asperger syndrom.

Orsaken till AS är inte helt klar. Ärftliga faktorer verkar sannolika i de flesta fallen. Många har syskon eller föräldrar som har liknande svårigheter och i släkten brukar det finnas personer som beskrivs som lite kufiska och udda, knepiga människor. Graviditets- och förlossningskomplikationer kan orsaka hjärnskador och AS kan uppstå till följd av det. Det lilla barnet kan även drabbas av olika hjärninfektioner under graviditeten eller under de första levnadsåren. Det finns också de som tror att de ärftliga faktorerna triggas av virus, gifter och/ eller andra hjärnskadande element, man forskar också efter kromosomskador. Autismspektrumstörning har inte en orsak. Det finns idag inga som helst belägg för att Asperger skulle orsakas av sociala eller psykologiska faktorer, tidigare trodde man att det var störningar i anknytningen mellan mamman och barnet som var roten till det onda med tragiska följder, där föräldrarna skuldbelades och barnet i värsta fall togs ifrån dem. Men självklart ska man inte underskatta en stöttande miljö för en god prognos.

Hur vanligt är det med Aspergers syndrom
Det är inte helt kartlagt hur många som har AS. Siffror finns på mellan allt från 3 till 5 på tusen barn. Ungefär lika många har autismspektrumstörningar på gränsen till Asperger. Det är betydligt fler pojkar än flickor med diagnos, bara var femte är flicka. Men man tror att avsevärt många fler flickor faktiskt har AS. Deras symptom ser dock lite annorlunda ut och de utmärker sig inte som pojkar gör. Endast hälften av alla med AS söker hjälp som barn och unga. Många söker hjälp först som vuxna, men får då ofta andra diagnoser. De flesta Aspergerindivider har också andra tilläggsproblem; Uppmärksamhetsstörningar, motorikproblem, depressioner, manier, negativism, missbruk och ätstörningar. Många får också feldiagnoser som schizofreni eller personlighetsstörning. Men den vanligaste feldiagnosen är depression just för att” aspien” verkar i våra ögon må dåligt i själva verket har han inga som helst problem och önskar bara att bli lämnad i fred.

Vad är det för skillnad på psykopater och aspergare då? Bägge har ju problem med medkänslan. Psykopaten är manipulativ och charmig och kan domptera hela sin omgivning för att nå sina mål. De är fullständigt känslokalla och känner absolut ingen ånger. Psykopaten saknar faktiskt inte heller inlevelseförmåga men väljer att använda den talangen för att intrigera och tjäna sina egna syften. Aspergare har inte den förmågan att spela ut människor eller kunna överblicka situationer och konsekvenser, de kan helt inte läsa av andra tillräckligt skickligt för det, dessutom kan de känna stark ånger. Visst, kan aspergare verka kalla inför sina närmastes lidande men kan visa otrolig engagemang i moral, etiska frågor och kämpa för det goda t.ex. Djurens rätt detta är i stort sett omöjligt för en sann psykopat.

Hur ser symptomen ut
De är väldigt varierade. Kanske är det mest gemensamma draget just att alla är så olika, därför tycker jag personligen, att man bör främst möta en individ med vissa svårigheter än att kika efter diagnoskriterier i mötet med en medmänniska. Problemområdena eller utmaningarna är sådant som för oss andra sällan orsakar större huvudbry.

Begränsad förmåga till socialt samspel
Att umgås med andra människor handlar mycket om att kunna läsa av subtila signaler, ansiktsutryck och kroppsspråk, detta och att kunna orientera sig bland spelreglerna gällande umgänget med andra har aspisar svårt med. Förmågan att leva sig in och föreställa sig hur andra tänker och känner är begränsat . Att blixtsnabbt och intuitivt kunna läsa av andras känslolägen kallas mentalisering (”theory of mind”, empati) men människor med Asperger är den förmågan försenad och nedsatt. De förstår ofta inte ens vitsen med att umgås i grupp. De kan uppfattas som dryga och ohyfsade för att de säger saker som ”Din andedräkt luktar illa” yttrat i bästa välmening. Själv tycker de att de bara är sanningsenliga och förstår inte alls att det inte passar sig att säga så. Ögonkontakt tycker många med Asperger är plågsamt, andra däremot stirrar. De kan också ha väldigt lite mimik och använder sig inte av gester. Det är heller inte lätt för dem att bedöma vad som är lämpligt avstånd när man pratar med varandra, ofta kan de ställa sig alltför nära eller för långt bort för att det ska kännas helt bekvämt. Således uppfattas människor med asperger som egocentriska och oförskämda av sin omgivning när de inte har de neurologiska förutsättningarna för bra samspel. Det kan även vara svårt att beskriva hur man själv känner det, därmed har de lätt att få starka utbrott.

Språkliga avvikelser
Det är inte ovanligt att barn med AS varit sena med talet, vid 2 års ålder kommer språket igång som en explosion från den ena dagen till det andra så har barnet stort ordförråd och bildar meningar. Barnet verkar väldigt språkligt säker och pratar på ett lillgammalt vis. Ofta är de mycket pedantiska med orden. De har en bokstavlig betydelse för dem ”Kan du stänga fönstret?” svaret från en aspis är ”Ja” men de stänger inte, med resultat att omgivningen uppfattar honom som uppkäftig. Aspisar kan ha svårt att förstå att ord kan skifta i betydelse, men det svåraste är för dem att är att läsa av det känslomässiga budskapet ”att läsa mellan raderna”. De kan ha svårt med ironi, idiom, ordvitsar, bildspråk, andra älskar orden och rimmar ramsar och hittar på nya ord. Ofta är deras röst gäll och talet monotont, att anpassa volymen kan vara besvärligt antingen pratar man för lågt eller högt.

Specialintressen
Personer med Asperger går ofta in för en eller ett par snäva intresseområden som han fascineras mycket av. Det kan vara dinosaurier, datateknik, musik, historia listan kan göras hur lång som helst och innefatta nästan vad som helst. Det gemensamma utmärkande draget är att de inte delar intresset med någon närstående, det är helt och hållet deras grej. De har enorma fakta kunskaper som de kan rabbla utantill, de har ofta fotografiskt minne som hjälper dem att memorera sida efter sida av det som fängslar dem. De kan vara fullständigt likgiltiga för närliggande områden eller att förstå på ett mer abstrakt plan kan vara begränsat. I och med att de har så svårt med den sociala interaktionen så kan de hålla enerverande långa monologer om sitt särintresse. De uppfattar inte menande blickar eller suckar, att nu är dags och sluta prata och låta någon annan komma med ett inpass, det händer också att de följer efter en om man helt sonika går när man tröttnat på att lyssna på alla detaljer utan att själv få en syl i vädret. De här faktakunskaperna kan fascinera och imponera på jämnåriga. Aspis barnet kan då få titeln ”professorn”. Men mycket ofta är reaktionerna negativa: intensiteten och snävheten i specialintresset uppfattas som töntigt och barnet får finna sig i att bli kallat för ”tönt, geek, eller nörd”. Intressefälten kan växla men det är den enorma tiden och fokusen som man lägger på det är densamma, dock kan det dämpas något när de med åren eventuellt blir mera intresserade utav kompisar och flickvänner. Föreningsliv kring specialintresset kan föra ut barnet bland andra likasinnade och har man tur så kan intresset leda till ett yrke. Det finns ofta någonting tvångsmässigt över de här intressena som kan oroa familjen och tiden som det tar i anspråk kanske måste regleras och om intresset är någonting farligt t.ex. bombtillverkning så måste omgivningen reagera.

Tvångsmässigt behov utav rutiner och ritualer
Alla barn har behov utav rutiner och ritualer t.ex. vid sänggående. Men när andra barn gradvis släpper dem så ökar behovet hos Asperger barn ju äldre de blir. Det kan innefatta just särintresset men ofta har de tvingande behov utav ritualer och är väldigt rutinbundna kring dagliga vardagliga göromål som måltider, toalettbesök, TV-tittande och turordning. Människor med AS är till sin läggning rigida/ stela och kan inte släppa något som de uppfattar som” vinnande koncept” i allmänhet dras hela familjen in i barnets ”måsten” som naturligtvis är begränsande för barnet och gör dem sårbara men är påfrestande för hela familjen. Många beskriver att de känner stark oro och jag kan tänka mig att riterna skapar trygghet för dem.

Motorisk klumpighet
Med största sannolikhet hittar du aldrig vår kille kickande på en fotboll. Bollsinnet är noll och tummen är oftast placerad mitt i handen. Man kan nästan gissa sig till att någon har Asperger på deras märkliga gångstil; lufsigt, gungande eller stelt och styltigt och utan medrörelser. Grovmotoriken kan man ha stora problem t.ex. förmågan att cykla kan dröja. Finmotoriken kan fungera väldigt bra om det är något som fängslar barnet. Handstilen är ofta närapå oläslig och det tycker de själv illa om. Småbarn kan ha stereotypa/ autistiska, rörelser som kan triggas igång även på vuxna om de blir upprörda. Det är också vanligt med ticks och ofta har de också Tourettes syndrom.

Det finns många tilläggsproblem. Jag vill ta upp några av dem som verkar vara mera regel än undantag.

Annorlunda perception
De kan vara oerhört känsliga för sinnesintryck främst då ljud t.ex. dammsugaren eller mixerljudet kan vara outhärdligt. Det kan också vara svårt att t.ex. sortera bort bakgrundsljud, även ljus och lukter kan irritera. Känsel kan vara extrem. Kläderna, sömmarna och material även tvättråd på plagg kan orsaka enormt obehag.

Problem med maten
Det kan finnas många bakomliggande orsaker till att de flesta med Asperger har svårigheter med maten. Det kan vara att det blir tvingande vanor kring mat, endast ett begränsat antal födoämnen är ok annat vägrar de. Att måltiden är en social händelse kan göra att situationen blir plågsam. Matens lukt, utseende och konsistens kan orsaka matvägran. Även själva tuggandet och sväljandet kan vara svårt. Redan som spädbarn kan de vilja ha speciella omständigheter kring amningen, musik och ljus t.ex. att övergå från välling till fast föda kan ta väldigt lång tid. Tonåringarna kan ha anorexia liknande symptom pga. sitt selektiva ätande.

Att sömnproblem också är väldigt vanliga känner jag att jag behöver nämna. Många reagerar på ett udda sätt på medicin. Sömn och lugnande medicin kan orsaka att Asperger patienten studsar runt i timmar. Många har inte förstått poängen med att duscha och klädbyten, mode är för de flesta en gåta. Med alla sina egenheter kan de lätt bli lurade och blir ofta retade och mobbade. Det här är inga känslokalla människor sådant sårar dem lika mycket som oss alla andra.

Utredning
Ofta är det inte möjligt att ställa diagnosen Asperger syndrom förrän barnet är i skolåldern, då problemen blir tydligare när barnet möter större krav och behöver interagera socialt mera. Det är möjligt att man ställt diagnosen, autism, DAMP, AD/HD och att man har avvaktat med AS diagnosen. Föräldrarna och förskolepersonalen har säkert redan märkt att den fria leken inte fungerar riktigt, barnet kanske dompterar med de andra eller hamnar alltid i rollen som den passiva, men som inte klarar lekens förändringar. Ofta kan det gå upp ett ljus för föräldrarna när diagnosen väl är ställd att ”Just det, så gjorde han som baby…” oron har nog funnits där under en lång tid utan att man riktig kunnat sätta fingret på vad det är. De föräldrar som själv har AS eller har barn med autismspektrumstörning sedan tidigare reagerar nog snabbare och även de som har förkunskaper inom neuropsykiatrin.

Föräldrarna vänder sig till BUP för utredning. Själva undersökningen är väldigt noggrann, där hela barnet undersöks först intervjuas föräldrarna sedan undersöks barnet både fysiskt, neurologiskt och psykiskt. En mängd prover och tester utförs vid flera tillfällen, även observationer görs för att kolla hur barnet samspelar med andra i skolan. Det finns flera olika modeller för diagnoskriterier så det kan hända att samma barn skulle kunna få diagnosen högfungerande autism och enligt en annan få diagnosen Asperger syndrom.(Vad skillnaden dem emellan är kan inte ens läkarna riktigt redogöra för….)

Hur man reagerar på diagnosen som barn och förälder är väldigt olika. En del barn säger sig hata ”sin Asperger” och tycker att det var bättre att inte känna till det, andra accepterar långsamt och en del tycker att det är bra att veta varför man är som man är, många föräldrar drar nog en suck av lättnad - det är inte mitt fel. För andra blir det en aha upplevelse att – Jag skall inte bemöta mitt barn med hårt mot hårt eller med ilska det tjänar ingenting till, så kan man bryta en destruktiv spiral. Men jag tror att de flesta ser beskedet som ett skilje linje- livet före diagnosen och livet efter diagnosen. Hur självkänslan påverkas utav en diagnos beror nog mycket på hur omgivningen reagerar. Lyfter man fram de positiva aspekterna, barnets styrkor eller ser man bara problem?

Attityder, bemötande åtgärder och behandlig
Nummer ett är att man skaffar diagnos. Diagnoser skrivs inte ut för att döma ut människor. De är till för att kartlägga styrkor och svagheter så att man på bästa sätt kan sätta in stöd där det behövs. Det ger förklaringar till svårigheter. Många är rädda för att barnet ska bli stämplat, kanske är det så att man blir det, men vad är värre att hela sitt liv höra att man är – lat, konstig, ”miffo”, ”nörd” etc. eller diagnosen Asperger syndrom? För en del räcker själva diagnosen och informationen, kunskapen som stödåtgärd andra behöver mera hjälp.
Det viktiga är att alla som kommer i kontakt med barnet får ordentlig information. Föräldrar är de främsta experterna på sina barn, därför kan det vara väldigt givande att bilda nätverk med andra i samma situation och utbyta erfarenheter och råd.
Ofta tar vi avstamp från vår egen referensram/ryggsäck när vi ska till att hjälpa andra. Det kan nog vara gott och väl, men de här människorna tänker inte som vi, de tänker annorlunda. Därför är det att viktigt du som jobbar med eller möter Aspergerpersoner istället tar avstamp från de kunskaper som du har om Asperger syndrom och alltid lyssnar respektfullt. Så man får nog utgå ifrån att det vi (som kan)som ska ändra våra attityder och tänka på vårt bemötande och anpassa oss till dem. Inte tvärtom.
Det är som sagt viktigt att man bemöter dessa individer som just unika människor. ALLA är OLIKA! Detta innebär att hjälpen ska se olika ut från person till person. Ofta ställer man alltför höga krav på personer med Asperger syndrom, handikappet är ju osynligt och omgivningen har svårt att förstå att någon som är så begåvad kan ha det svårt. Det är jobbigt att bemötas med ”Det här borde du kunna och förstå.”
Det sociala samspelet måste läras in intellektuellt, det går inte intuitivt. Därför är det bra att du kan förklara varför du tycker att det är viktigt med ögonkontakt och att du på ett enkelt sätt förklarar varför du gör på ett visst sätt och hur du gör. Det är bra att prata om hur man visar medkänsla. Ibland kan det vara nödvändigt att barnet får ett ”hjälpjag” en personlig assistent, en lärare eller kompis som ställer uppmed vägledning. Tvinga aldrig in barn i socialt samspel som lek, spel låt dem titta på. De kan göra häpnadsväckande klara observationer om andras samspel.

Du kan ha ett akademisk examen, ha ett bra arbete, men ändå vara svårt handikappad i vardagliga situationer när du har diagnosen Asperger, särskilt om du inte tränats sedan barnsben och fått in rutiner kring; att äta, klä sig, sköta sin hygien, vårda sitt yttre och sina kläder hålla ordning tar man inte tag om dessa områden kan de bli till oöverstigliga berg. Struktur, ordning och reda, att man bakar in dessa i de dagliga rutinerna. Asperger personer mår i regel dåligt utav valsituationer, så de klarar inte utav en sådan valsituation som att tvätta sig varannan dag el dagligen, det är lättare för dem att acceptera en daglig rutin annars finns det nog risk för att det inte blir någon rutin alls.

Människor med Asperger verkar älska allt som är logiskt! Om det är, i deras ögon logiskt, så köper de det! Så var logisk! Tala om fakta! Lämna ingenting hängande i luften som kan uppfattas tvetydigt och kom ihåg det är ingen ide att spela upp en massa känslor. De signaler är aspergaren blind för, säg i stället vad du känner! Uttryck dig klart, rakt, enkelt och ärligt. Krångla inte till det eller linda inte in saker. Ibland behövs det förklaringar men ofta räcker det med ett enkelt ”man gör inte så” bara…
Var försiktig med humor! De här människorna kan ha en härlig underfundig humor och strö vitsar omkring sig, det betyder inte att du ska göra det. De kan bli så väldigt kränkta och det blir bara fel, om du inte känner personen väldigt väl.
I skolan är det viktigt att man skapar en bra struktur med tydliga instruktioner och vägledning.

Var ska vi vara
Vad ska vi göra
Varför ska vi göra det
Hur ska vi göra det
När ska vi börja
Hur länge ska vi hålla på

Grupparbeten är jobbigt för aspergare antingen har de svårt att se vad de ska göra och uppfattas då som lata eller så tar de över helt. Låt dem arbeta själv om de föredrar det. Planera och förbered dem noga de behöver förutsägbarhet och gillar inte överraskningar.
En skicklig kreativ lärare kan använda specialintresset för att lära ut andra saker.
TEACCH och ABA är två olika metoder som man kan ta hjälp av. ABA jobbar man med att analysera och kartlägga beteenden och konsekvenser ABA har sin grund i beteendeterapi/KBT. TEACCH jobbar man med att tydliggöra med hjälp av bilder.
En del behöver behandlas med läkemedel. Neuroleptika mot ångest och aggressioner. Antideppressiva hjälper mot både för mycket repetitivt beteende och mot depression. Centralstimulerande kan komma på fråga om man har även AD/HD.
Många inom autismspektrumet har fått enormt mycket hjälp utav en radikal kostomläggning. Det kan vara värt att pröva en kaseinfri(mjölkprotein) och glutenfri kost. Tillsatser är heller inte bra men höga doser av vitamin B6 och tillskott av magnesium har haft mycket bra effekt på en del.

Lyft fram deras styrkor! Understryk inte allt de har svårt med. Se det positiva. De här människorna har massor att tillföra. De är ofta begåvade. Deras grund IQ är oftast betydligt högre än allmänhetens. Deras utantill minne är exceptionellt . De är principfasta och lojala som vänner. De kan ha enorm uthållighet, sådant som vi bedömer som jobbigt orkar de hålla på med hur länge som helst. Energin är det inget fel på heller har man väl väckt deras intresse och motivation så jobbar de idogt och grundligt mot målet. En del är så noggranna att de har goda förutsättningar som forskare och inom matematiskt tekniska yrken. Har man inte den höga begåvningen så har de flesta en viljestyrka som rätt brukad kan vara en enorm tillgång.
Se hoppfullt på framtiden. Inspireras utav att man postumt tror att Albert Einstein, konstnärerna Kandinskij och Michelangelo, kompositören Eric Satie, filosofen Wittgenstein hade Asperger syndrom. De hade förmågan att helt skärma av omgivningen och att skapa någonting alldeles nytt och extraordinärt.

Sammanfattning
Asperger syndrom är ett osynligt, livslångt handikapp. Hjärnan är kopplad på ett annorlunda sätt vilket medför problem främst med social interaktion. Symptombild och utveckling se väldigt olika ut. För att hjälpa en person med asperger är det viktigt att hålla i minnet nyckelbegreppen tolerans, kompromiss, accepterande och personlig utveckling snarare än normalisering.”Jag är ett fyrkantigt plugg i en tillvaro fullt med runda hål, jag letar efter ett fyrkantigt hål” Någonstans finns det en plats för alla. För att hitta dit är det viktigt att vi, omgivningen visar vår förmåga till mentalisering och lyfter upp det positiva.

Lagar
Det finns lagar som reglerar det stöd och de rättigheter man har vid Aspergers syndrom:
• Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en lag som ger särskilda rättigheter till personer med funktionshinder. Den reglerar bland annat hur kommuner och landsting är skyldiga att hjälpa personer med funktionshinder så att de kan leva ett så normalt liv som möjligt.
• Skollagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning. I skollagen finns de övergripande bestämmelserna om likvärdig utbildning för alla.
• Socialtjänstlagen (SoL) reglerar visst stöd som till exempel möjligheten att få en kontaktfamilj.

Källförteckning
Litteratur
Christopher Gillberg ”Barn, ungdomar och vuxna med ASPERGER SYNDROM normala, geniala, nördar?” .Cura 1997
Stephan Ehlers, Christopher Gillberg ”Asperger syndrom en översikt”. Riksföreningen autism.2004
Trillingsgaard, Dalby,Ostergaard ”Barn som är annorlunda” Studentlitteratur. 2000
Gunnel Norrö ”Aspergers syndrom –har jag verkligen det?” Intermedia books . 2006
Kenneth Hall” Asperger syndrom, universum och allt annat” Cura. 2003
Luke Jackson”Miffon,nördar och Aspergerss syndrom” Cura .2005
Birgitta Rubin ”Barnet i glaskulan? Fakta, frågor och råd – om barn med autism. Norstedts.

Internet
http://www.wickipedia.se
http://www.growingpeople.se
http://www.stockholm.autism.se
http://www.adhd-coaching.se
http://www.autism.se
http://aspergersyndrom.info.dinstudio.se
Intervjun
http://www.alltforforaldrar.se/snack2/f ... order=desc

Intervju
Jag undrar hur tidigt ni lade märke till AS symptom?

Småbarnsåren eller senare? Vad var det ni reagerade på?

Har läst om AS bebisar verkat förnöjda och lätta stämmer detta på era barn?

Hade ni problem med att introducera mat? Försenat tal?

Alltså, när började ni oroa för att ngt var på "tok" Vad fick ni då för bemötande på er oro av omgivningen förskolan, BVC etc.?

Jag har läst att AS är som tydligast mellan 7-12 års ålder stämmer det på era barn?

Vad tycker ni är största utmaningen/svårigheten med AS? Och tillgången?

Svaren på intevjun redovisades för klassen eftersom det var vad mammorna har godkänt, tar ej med det här alltså.


Reflektion
Inställningen vi har i Sverige är att vi ska älska våra barn som de är, att acceptera och ge omsorg. Jag känner att det är rätt och riktigt, men jag kan också känna, varför sikta lågt? Varför inte sikta på 100 % och hamna på 75 %? Det finns barn som haft diagnosen autism och som blivit helt diagnosfria via kostomläggning och intensiv beteendeterapi. Det borde väl vara möjligt även för barn med Asperger, de har ju den ”lättare” varianten. Det är ett dilemma hur man än vänder på det. Vad är normalt och inte. Så smyger skulden in antingen för att man kämpar så mycket för utvecklingen, alltså inte riktigt gillar läget eller så kan man känna skuld för att man inte gör tillräckligt. Jag menar inte att man inte ska acceptera dessa människor som de är utan att man ska kämpa så mycket man någonsin förmår att det som syns och märks är viljestyrkan, ärligheten och begåvningen inte det sociala handikappet och tvånget och oron.

Att de är fyrkantiga pluggar i ett runt samhälle stämmer. Det borde finnas mera alternativ till skolbarnen och ungdomarna vad det gäller skolgången. Gårdagens skola var betydligt mera AS vänlig lugnare, tystare och med tydliga uppgifter och individuellt arbete. Dagens samhälle skola och arbetsplatser kräver mycket mera social interaktion. Men borde vi inte kunna erbjuda någonting annat? I andra länder finns alternativet hemundervisning, det borde vara bättre än att de är frånvarande och uteblir från skolan? Vilket många verkar göra. Vi borde kunna hitta fler ”fyrkantiga ”lösningar och gärna tidigt så att utvecklingen ska bli så bra som möjligt så att de hittar sin plats. Jag tror att forskningen på detta område fortfarande är i sin linda. Jag hoppas att man skall bli mera duktiga på att se tidiga tecken på AS ju tidigare man börjar med stöd och metoder desto bättre och risken att familjen blir helt dysfunktionell minimeras. Jag skulle gärna fördjupat mig i området aspie flickor, där vet man ju inte heller så mycket och mörkertalet är nog högt.

Man bör nog hålla en ödmjuk inställning till forskning, idag tror vi si i morgon har vi nya rön och gårdagens forskning om autism var skrämmande felaktig. Detta arbete har gett mig nya insikter nästa gång någon jag stöter på beter sig udda eller drygt kan jag tänka – kanske har han en neuoropsykiatrisk funktionsnedsättning och att man själv kan bete sig lite större då i situationen. Dessutom har jag fått lättare att ta till mig min systers diagnos. För mig har det ju varit det normala,hennes beteende i vår uppväxt och jag kan ju inte låta bli att undra hur mycket utav hennes syskonfostran har påverkat mig och mitt sätt att vara. Det skulle också varit roligt att jobba mer med intervjuerna som berörde mig mycket.

Det är svårt det här, mondo beyondo. På flera sätt en utmärkt uppsats - men.

Handikappad är jag inte, därmed basta. Jag har inga nedsättningar. En värld där såna som jag vore medelsvensson skulle vara helt annorlunda och skulle kanske inte innehålla en riktigt lika framgångsrik mänsklighet som den vi har; avvikare är jag. Dock skulle mänskligheten finnas med god marginal, jag är inte handikappad. Ändå kallar din syster oss alla för handikappade.

Hon belyser och förklarar sådant som brukar väcka missförstånd främst från entisars sida men också ömsesidigt. Det verkar ju jättebra men det förutsätter hela tiden att folk ser oss litet grand som ufon, förutsätter att vi inte går att identifiera sig med. Därmed cementerar hon det synsättet, det hjälper inte att hon understryker att vi egentligen är vettiga människor, hur väl hon än gör det (och hon gör det bra).

Även om det är svårt att identifiera sig ens med de entigare av oss (jag hör nog till dem) så är det väl ändå det enda sättet att verkligen skaffa respekt för oss? Inget tyckande synd om, inget fokuserande på problemen - de är uppenbara nog men är till för att överkommas.

Vad jag vill komma till är nog att man inte bör skriva några uppsatser om aspisar. Våra indiviuella situationer är ofta beklagliga men man förvärrar problemen eller cementerar dem om man beklagar oss alla över hur vi är skapta. JAG ÄR PERFEKT! Avvikande men perfekt. Hoppas innerligt att du är och i så fall anser dig vara detsamma.

Jag vet att din syster menar väl men, tyvärr, inte tillräckligt eller ens i första hand väl, oavsett om hon inser det själv eller ej. Hon borde ha skrivit om något annat - hon offrade oss för lätta poäng. Jag har förstört min utbildning för att jag vägrar göra detsamma. Ingen misskund från mig. Visa henne gärna inlägget.

jonsch skrev:Det är svårt det här, mondo beyondo. På flera sätt en utmärkt uppsats - men.

Handikappad är jag inte, därmed basta. Jag har inga nedsättningar. En värld där såna som jag vore medelsvensson skulle vara helt annorlunda och skulle kanske inte innehålla en riktigt lika framgångsrik mänsklighet som den vi har; avvikare är jag. Dock skulle mänskligheten finnas med god marginal, jag är inte handikappad. Ändå kallar din syster oss alla för handikappade.

Nu vill jag inte stampa på din känsla av att inte vara handikappad. Tvärt om! Det är jättebra att du känner så.
Men... Nu består inte världen av bara sådana som du och jag, utan den består, i stor majoritet, av NT-personer. I en NT-värld blir vi, mer eller mindre, handikappade. Hade vi varit i majoritet hade NT varit de handikappade. Så hon har helt rätt när hon kallar det för handikapp, eller funktionshinder som det heter nu för tiden.

Absolut kontra i visst sammanhang, thalia. Kallar man mig handikappad i absoluta termer får man på pälsen och det är det mondo beyondos syster gör. Åtminstone så tolkas det så av minst hälften av läsarna, vågar jag slå vad om. Däremot har du förstås rätt i att entisarnas värld är ett sammanhang där jag är handikappad, vilket de också skulle vara i en där vi vore medelsvensson - såvitt vi inte aktivt såg till deras behov och uppskattade deras talanger...

Jonsch, gillar du inte ordet eller faktum? Utan diagnos ingen samlad kunskap, inget forum... Hon ändrade ordet hadikappad till funktionshindrad innan hon lämnade in arbetet, är det en tröst? Det hon säger är att det inte är ett handikapp men kan bli det pga omständigheterna.

mondo, min egen syster skulle ha gjort likadant, liksom de flesta vänliga människor jag känner. Utanför det här forumet är jag försiktigare med kritiken mot att inte tänka på sina handlingars yttersta konsekvenser men här inne är jag mig själv, sånär som på till namnet.

Till vilken akademisk nivå riktar sig uppsatsen, är det till färdiga psykiatrer eller ens till färdiga psykologer? Deras kunskap är möjligen tillräcklig för att de inte kunna undvika att varken få eller cementera uppfattningen att aspisar är i absoluta termer handikappade, vad de än läser. Å andra sidan är deras kunskaper sådana att din systers pedagogiska ton inte behövs så jag gissar att målgruppen är en annan.

Kan vi alltså vara vänner trots dina känslor för din syster och min kritik mot henne?

/ J

1.1: Orsaken till AS är inte helt klar.
1.2: Ärftliga faktorer verkar sannolika i de flesta fallen.
1.3: Autismspektrumstörning har inte en orsak.

2.1: Det lilla barnet kan även drabbas av olika hjärninfektioner under graviditeten eller under de första levnadsåren.

3.1: Anledningen till att jag valde att jobba med Asperger

#1: Hur ska hon ha det?
#2: Låter som det inte har med AS att göra, Cerebral pares är troligare att hon tänkte på i diagnosväg, isåfall har hon glömt av att skriva det i texten..
#3: Rubriken "Aspergers syndrom ", och texten "valde att jobba med Asperger", låter som att det är Hans Asperger hon har 'jobbat med' och har studerat denna persons syndrom.

#4: Skillnaden mellan AS och psykopati kan raderas.

Nu har jag sågat klart för idag

Bra text fö tycker jag, betoning på styrkor fanns, är trött på sådana som mest handlar om statistik och negativa symptomsbilder. Självklart kunde den vart mycket bättre, men det är ett svårt ämne.

Hon pluggar en påbyggnadskurs på gymnasienivå 'Människor i behov av stöd'.

mondo beyondo skrev:Jonsch, gillar du inte ordet eller faktum? Utan diagnos ingen samlad kunskap, inget forum...

Jag kanske inte kan sägas ha kommenterat det här ordentligt, så:

Menar du om jag ogillar min diagnos eller om jag ogillar din systers ord eller både och? Menar du att texter som uppsatsen behöver skrivas för att samla kunskap eller menar du något annat? Visst är jag glad för att diagnosen givit upphov till detta forum och för att min diagnos låtit mig hitta hit men om vi inte försöker komma dithän att ingetdera behövs så har vi givit upp. Med "vi" menar jag mänskligheten, i synnerhet civilisationen vi lever i. Eller tänker du annorlunda?

Det räcker gott att svara på en fråga i taget eller att skita i dem och svara på min förra utsträckta hand istället, jag rörde nog ihop det nu.

/ J

Vi skrev om varann. Är du fortfarande kritisk till min kritik?

/ J

Du behöver inte sträcka ut en hand, vi sitter alla i samma båt och synpunkter tas emot tacksamt, man behöver inte tycka samma enligt mig.

Jag tror faktiskt att båten vippar in vatten och/eller står och slår med seglet ifall inte alla är på min bog i den här frågan men okej. Hellre lugna vipprörelser än oroliga.

/ J

Vill än så länge bara säga att det där med "Asperger" eller "Aspergers" syndrom inte är enkelt på det sätt som Parvlon antyder. Oavsett om det man föredrar är den svenska versionen med -s (som aldrig har betytt att vederbörande själv måste ha det - jämför "hennes uppsats", sitter den fast på henne?, eller hur många andra svenska genitivuttryck som helst), eller den engelska utan -s (som på svenska skulle motsvaras av "Aspergersyndrom[-et]").

Zombie:
Generellt så nej det behöver inte vara så, men jag syftade på texten som blandar de två på ett konstigt sätt.

Aspergers syndrom
Anledningen till att jag valde att jobba med Asperger är att min syster har en neuropsykiatrisk diagnos.

Dock så är det lite onödigt av mig att vara språkpolis, men jag trodde det var ett arbete utav någon på högskolenivå när jag svarade.

Det var nog du som förenklade min sågning..

mondo beyondo skrev:Hon pluggar en påbyggnadskurs på gymnasienivå 'Människor i behov av stöd'.

Med tanke på vilken nivå den är skriven på, tycker jag att det var en jättebra uppsats! Hoppas hon fick bra betyg.

Det jag speciellt gillar med den, är att den inte radar upp en massa fakta, utan den ger tips och goda råd till läsaren. Detta på ett sätt så man får i sig mängder med fakta på köpet. Oerhört skickligt!

Hade jag själv skrivit något liknande, hade jag fastnat i fakta-fållan. Sån är jag.

Den här uppsatsen skulle man kunna trycka och lämna ut till sina kompisar som info. Den information jag hittills hittat har varit så svindyr. Om hon gör ett kopierat häfte och säljer det för dubbla kopieringskostnaden, så gör hon en vinst och jag har råd att köpa!

Gratta henne på födelsedagen så mycket!

Parvlon

Okej! Jag läser vartefter ADD:n tillåter och skriver mer än jag har läst på till ibland.

Ja, jag tyckte uppsatsen var bra. Vissa saker kände jag igen mig i, andra inte. Och när hon ändrade "handikappad" till "funktionshindrad", så hittar jag inget sakfel (men jag är inte expert på AS, även om jag har det själv).

(De enda fel jag hittade var några små stavfel och grammatiska fel, men jag är en riktig felfinnare.)

Tycker hon verkar ha gjort ett mycket bra jobb och läst in sig på mycket litteratur. Det borde bli MVG!

jonsch skrev:Det är svårt det här, mondo beyondo. På flera sätt en utmärkt uppsats - men.

Handikappad är jag inte, därmed basta. Jag har inga nedsättningar. En värld där såna som jag vore medelsvensson skulle vara helt annorlunda och skulle kanske inte innehålla en riktigt lika framgångsrik mänsklighet som den vi har; avvikare är jag. Dock skulle mänskligheten finnas med god marginal, jag är inte handikappad. Ändå kallar din syster oss alla för handikappade.

Hon belyser och förklarar sådant som brukar väcka missförstånd främst från entisars sida men också ömsesidigt. Det verkar ju jättebra men det förutsätter hela tiden att folk ser oss litet grand som ufon, förutsätter att vi inte går att identifiera sig med. Därmed cementerar hon det synsättet, det hjälper inte att hon understryker att vi egentligen är vettiga människor, hur väl hon än gör det (och hon gör det bra).

Även om det är svårt att identifiera sig ens med de entigare av oss (jag hör nog till dem) så är det väl ändå det enda sättet att verkligen skaffa respekt för oss? Inget tyckande synd om, inget fokuserande på problemen - de är uppenbara nog men är till för att överkommas.

Vad jag vill komma till är nog att man inte bör skriva några uppsatser om aspisar. Våra indiviuella situationer är ofta beklagliga men man förvärrar problemen eller cementerar dem om man beklagar oss alla över hur vi är skapta. JAG ÄR PERFEKT! Avvikande men perfekt. Hoppas innerligt att du är och i så fall anser dig vara detsamma.

Jag vet att din syster menar väl men, tyvärr, inte tillräckligt eller ens i första hand väl, oavsett om hon inser det själv eller ej. Hon borde ha skrivit om något annat - hon offrade oss för lätta poäng. Jag har förstört min utbildning för att jag vägrar göra detsamma. Ingen misskund från mig. Visa henne gärna inlägget.

Jag förstår inte, förespråkar du censur? Ska inte NT få skriva om AS? På vilket sätt "offrade" hon alla med AS, inkl sin egen syster, för lätta poäng? Så lätt var det säkert inte att skriva uppsatsen heller.

Att beskriva hur AS skiljer sig från NT förvärrar inget, tror du inte folk redan upptäckt det?

Jag kunde ha kommenterat först av alla, men Jonsch hann före och då tappade jag tråden rätt ordentligt. Tycker som Kritan och Alien, hon har skrivit jättebra utifrån sina förkunskaper och lättförståeligt för en helt oinsatt läsare. Lite grammatiska och något stavfel såg jag också, men det borde bli ett högt betyg!

Gratta så gott på födelsedagen!! 40 i år, det är en fin årgång, det!

"jonsch har inte alla kor i lagårn. Han är nog snäll och så men du får tassa runt honom litet för han har litet dålig självkontroll och har litiet svårt att förstå det själv. Detsamma gäller alla andra med hans diagnos, vare sig man kallar det handikapp eller funktionshinder. "

Jo jag förespråkar censur, ifall det är censur att förbjuda förtal. Var inte det uppenbart av vad jag skrev? Kan någon argumentera mot mig utan att förespråka kompromiss med den förtalsbegivna majoriteten?

Jag kan andra sidan inte tvinga någon och föedrar som sagt lugnt vippande framför oroligt.

Jag tycker att hon har skrivit bra med tanke på hur kort texten är.
Även om jag inte ser mig som "handikappad" så, så ser jag mig inte heller som funktionshindrad, utan mer att jag har en funktionsnedsättning inom visa områden i förhållandet till den stora massan. Som en personlighetstyp där behoven också ser annorlunda ut.
Däremot tror jag att vår egen upplevelse av diagnosen ofta kan skilja sig från hur andra (de vi brukar kalla NT) uppfattar våra brister. Framförallt när man ligger mycket nära det som brukar betecknas som "normalt".
Som med det mesta handlar det om ur vems perspektiv man beskriver en diagnos som AS (gäller troligen andra diagnoser också).

Jag tycker det är en mkt. bra uppsats. Jag tycker det är bra när info kommer ut! Jag har själv AS. Nå`t av det bäst är att de står att vi är olika precis so malla andra. Tyvärr nämns det ofta inte i sammanhang med oss med funktionsnedsättning.
Jag tycker allt som bör finnas med finns med förutom några små saker som jag nämner här. Det kallas inte handikapp längre och inte funktionshinder heller enligt Socialstyrelsen utan funktionsnedsättning. Sedan råder det delade meningar om detta som om allt annat o. de flesta i samhället säger ju funktionshinder även vi som har det själva.


Skillnaden mellan AS. och autism kunde beskrivits tydligare. Här är en variant: Skillnad mellan autism och Aspergers syndrom?Autism: sämre språkutveckling, oftare begåvningshandikapp, tidigare upptäckt. nAspergers syndrom: oftast normal begåvning, välutvecklat språk, problemen tydliga senare. Samma grundproblematik, men olika behov.
Det finns en tråd om det här på forumet, men tyvärr lyckades jag inte länka. Personer med AS. kan vara utv.störda, men det är sällsynt. Isåf. är det lindrigt. Källa hela stycket: Lena Nylander överläkare/psykiatiker Lund

Förstår iofs. att du hoppade över att förklara skillnaden mellan HFA. och AS. som somliga som kan autism/ AS.hävdar finns. Samtidigt hade det inte varit fel o. beskriva det.

Jag tror att man kan få AS. pga. graviditets och förlossningskomplikationer. Somliga som jobbar med AS. hävdar att detta inte kunnat påvisas. Jag tror inte orsaken behöver vara ärftlig, men det är vanligt.
Det kan även vara en kombiantion av de båda, vilket du inte nämt.

Jag vill inte klaga, men tycker det är viktigt att det blir så rätt som möjligt. Än en gång - en bra uppsats!

jonsch skrev:"jonsch har inte alla kor i lagårn. Han är nog snäll och så men du får tassa runt honom litet för han har litet dålig självkontroll och har litiet svårt att förstå det själv. Detsamma gäller alla andra med hans diagnos, vare sig man kallar det handikapp eller funktionshinder. "

Jo jag förespråkar censur, ifall det är censur att förbjuda förtal. Var inte det uppenbart av vad jag skrev? Kan någon argumentera mot mig utan att förespråka kompromiss med den förtalsbegivna majoriteten?

Jag kan andra sidan inte tvinga någon och föedrar som sagt lugnt vippande framför oroligt.

Det står ju i allmänna drag om vad som utmärker AS. Alltså finns det ingen anledning för en enskild person med AS att känna sig förolämpad och förtalad.

Dessutom är informationen tänkt för NT, inte för folk med AS. Båda kan behöva lära sig skillnaderna, men för AS-personer kanske en med AS informerar bäst. Men bara kanske, om den bara känner till sina egna AS-drag blir informationen snedvriden.

Jag är alltså emot censur. Alla ska ha rätt att få skriva om AS. Är det något som är fel, så får man skriva och framlägga sina egna argument och åsikter, inte bara kräva locket på.

Anser du att AS bara är en särskild sorts personlighet, inte ett funktionshinder? Men varför har vi då rätt till LSS? Och varför har vi då svårigheter t ex i arbetslivet?

För övrigt är jag rätt trött på alla som känner sig "kränkta" och kräver att omgivningen anpassar sig efter det och trippar på tå. Jag ska skriva ett särskilt inlägg om det under Övriga ämnen.