SVT1 ONSDAG 6 FEBRUARI 2008 KL 20.00: Rasmus och Robin placerades i särskola - trots att de var normalbegåvade. Deras läs- och skrivsvårigheter ansågs vara skäl nog för att tillbringa fem år bland utvecklingstörda med behov av särskild stödundervisning. Uppdrag gransknings reporter Hanna Solberger har träffat dem.

Morr.

Då vet jag vad jag ska titta på ikväll. Sådant här gör mig förbannad. Håller denna tendens i sig komma man skapa en ny grupp utveckoingsstörda. Eller rättare sagt få folk att betee sig som utvecklingsstörda efter att de lurats att tro att de är det.

Låter fullkomligt vansinnigt. Finns det inte regelverk som dikterar vilka särskolan är till för!?

Jo. Iq under 70, eller autism hör till kriterierna. Läsochskrivsvårigheter hör INTE dit.

Förskräckligt!

Precis vad man kunde misstänka. De är antagligen dyslexi-eleverna som utgör hela (eller stora delar av) de ökande inskrivningarna till särskolan.

Har dessa elever dessutom svårigheter inom autismområdet (vanligt), så funkar dessa psykologtanters begåvningstester inte heller. Då kan slutresultatet bli att en elev med AS + dyslexi hamnar i särskolan som "utvecklingsstörd" utan att ö.h.t. bli utredd för varken AS eller dyslexi!

Det är dessvärre precis så jag misstänker det gått till med dottern....

Jag är diagnostiserad med AS + dyslexi och placerades i Särskola trots relativt bra resultat på intelligenstest.

Milyc skrev:Jag är diagnostiserad med AS + dyslexi och placerades i Särskola trots relativt bra resultat på intelligenstest.

Det är helt enkelt inte ok. Det tyder bara på systemfel & inkompetens bland berörda beslutsfattare.

Är fär arg för att säga nåt annat än detta.
Hänvisar till Ganeshblog (se nedan) för kommentar. Vill inte säga nåt som strider mot "hyfs-regeln" här på forumet.

Först förväntades de i programmet underprestera i flera år. Sen skulle de ÖVERPRESTERA för att komma i fatt.

Harmoni, va?

Och särskola TROTS att det fanns rätt många saker som talade emot det, och ingen som talade för det. Skit. Helvete.

En intressant notering man kan göra i sammanhanget är att det i detta fall handlar om den moderata mönsterkommunen Vellinge som vägrar ta emot flyktingar. Därmed inte sagt att dylikt inte förekommer på andra håll också.

Jävla land, det här. Mycket snack om hur mycket bättre det är här än annorstädes, men ständigt skvalpar det fram bistra sanningar om de mest häpnadsväckande samhällsövergrepp.

Läs gärna en del berättelser på http://www.socialombud.se/ också... eller låt bli, det är inte upplyftande läsning...

Micke2 skrev:En intressant notering man kan göra i sammanhanget är att det i detta fall handlar om den moderata mönsterkommunen Vellinge som vägrar ta emot flyktingar. Därmed inte sagt att dylikt inte förekommer på andra håll också.

Lika lågmält och stillsamt som det är sant. Som vanligt.

Pojkarna borde få skadestånd.

Dels måste den vanliga skolan gjort fel, som inte ville ge det stöd de behöver.

Dels måste särskolan ha gjort fel, eftersom de tog emot Rasmus och Robin, trots att de inte uppfyllde kriterierna.

Först fattade man inte hur föräldrarna kunde gå med på det. Men de var förstås inte särskilt högutbildade själva. Och när de märkte att pojkarna inte trivdes i skolan och bara kom efter mer och mer, trodde de att de inte hade något val.

Klart det måste varit tungt att försöka komma ifatt när man inte behövt/kunnat plugga ordentligt på flera år. Och rent socialt också, hade de bara umgåtts med utvecklingsstörda under flera år? Svår stämpel att "ha gått i särskolan".

En bov i dramat är tydligen kommunaliseringen av vanliga skolan och särskolan. Mer okunnigt folk som bestämmer tydligen. Och så denna ekonomism. Billigare att lämpa över barn som behöver stöd till särskolan, även om det kan förstöra deras framtid.

Ja, det verkar ju logiskt och konsistent med resten av tidsandan. Enklast och billigast att satsa så litet som möjligt på alla som inte till punkt och pricka uppfyller standardkraven (som ständigt höjs på rå arbetskapacitet och sänks på mänskligre egenskaper, ungefär). Och när folk har vant sig vid det, kommer de nog att dra åt tumskruvarna litet till. I riktning mot det allra billigaste, som ju är att mörda oss som är sämre.

Arg? Ingen idé att säga. Ordet blir bara fjuttigare ju mer jag ser.

I Vellinge fattar man fortfarande inte vad man gjort för fel:

I VELLINGE KOMMUN står de ansvariga fortfarande fast vid att beslutet att sätta Rasmus och Robin var riktigt, trots Skolverkets kritik.
- Jag har naturligtvis tagit reda på vad som föregått beslutet nu i samband med den här utredningen. Och vad som kommit fram där är att det helt klart finns ett bra underlag för att fatta ett beslut, men det är alltså inte dokumenterat, säger Bengt Grahn, utvecklingsansvarig för pedagogisk verksamhet i Vellinge kommun.

EVA TÖRNBLOM som var rektor på Herrestorpsskolan i Vellinge när Rasmus och Robin flyttades över till särskolan vill inte hävda att de håller sig med helt egna tolkningar av skollagen, men menar att det gjordes en helhetsbedömning.
-Vi sätter inte oss på så höga hästar så att vi har egna tolkningar, men vi var alla övertygade om att särskolan skulle ge dem ett bättre stöd än vad de kunde få i grundskolan.

I Trelleborg erkänner man iaf att man missat:

I Trelleborg ber skolnämndens ordförande om ursäkt för kommunens försumlighet att inte kontrollera Vellinges underlag, när barnen flyttade till Trelleborg.

Ann Heide-Spjuth Barn och ungdomschefen i Trelleborg, Ann Heide-Spjuth går till och med lite längre.
- Med det underlag, som jag nu har sett, som beslutet var fattat på i Vellinge kommun, så hade vi med all sannolikhet inte fattat samma beslut. Då hade vi gjort en egen utredning och sannolikhet hade barnen då inte hamnat i särskolan i Trelleborg.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=85384&a=1046032

"Helhetsbilden" som rektorn i Vellinge pratar om, det är förstås att "vi kommer inte att ge dem något extra stöd, alltså in i särskolan med dem".

Man får ju den hemska misstanken att det gäller många fler barn. Har inte barnen föräldrar som kan opponera sig vilt och ifrågasätta överheten, så finns inget skydd mot fel.

Som före välfärdsstatens tid. Och till "vanartiga" barn, "tattarungar", "lindrigt utvecklingsstörda" och allt vad aspies och autister fick heta började inte välfärdsstaten nå förrän frampå 70-talet och senare.

Micke2 skrev:En intressant notering man kan göra i sammanhanget är att det i detta fall handlar om den moderata mönsterkommunen Vellinge som vägrar ta emot flyktingar. Därmed inte sagt att dylikt inte förekommer på andra håll också.

De borde ju ha extra gott om pengar, eftersom de slipper dessa resurskrävande flyktingar?

Men felet är nog den snåla och ogina inställningen. Alla barn och alla människor som kan tänkas kosta extra, ska tvingas bort från kommunen (el aldrig få flytta in).

Zombie skrev:Som före välfärdsstatens tid. Och till "vanartiga" barn, "tattarungar", "lindrigt utvecklingsstörda" och allt vad aspies och autister fick heta började inte välfärdsstaten nå förrän frampå 70-talet och senare.

Jag kommer att tänka på diverse experiment som gjorts där någon journalist skrivits in på mentalsjukhus. (Den inskrivande läkaren var förstås införstådd med lurendrejeriet.)

Sen klagade journalisten över att h*n inte var galen och inte passade in där. Men det tolkade personalen bara som bevis på hur sjuk h*n var och vilken bristande sjukdomsikt h*n visade. Det var ingen enda läkare på sjukhuset som upptäckte att journalisten inte var psykiskt sjuk el störd.

(Om läkarkumpanen skulle omkomma låg journalisten pyrt till.) Det går tydligen aldrig att bevisa att man kommit till mentalsjukhus av misstag. För att komma ut måste man först s a s erkänna att man är sjuk och sen låtsas att man blir friskare och friskare.

Under fyra-fem år vistades tvillingarna på särskolan bland utvecklingsstörda, trots att de var normalbegåvade. Och ingen enda lärare upptäckte det och kollade upp om de inte kommit fel. Är man en gång klassad som utvecklingsstörd, så är man utvecklingsstörd.

Det har säkert funnits många som blivit felklassade som efterblivna och placerats på stora hem förr i tiden. Och eftersom man inte kan tillfriskna från efterblivenhet har de aldrig släppts ut.

Har hört om flera såna mentalsjukhuswallraffanden. (I åtminstone ett par hade journalisten (eller var det rentav någon oortodox forskare?) invigt någon advokat m.fl. utanför att hjälpa ut sig om det skulle bli nödvändigt).
Vet inte hur det är i dagens mentalvård i Sverige eller väst. Ett tag började faktiskt bra mycket progressivare idéer slå igenom; men sedan "blev" det ju "ont om pengar" (överföringarna till aktiespelarna började). Gissar att en del av de humanare idéerna faktiskt är rätt seglivade, men att det i praktiken ändå ofta blir en löjlig parodi på vård pga. resursbrist.

Men det är mentalvård för folk som i grunden ändå är folk, dvs. NT.
AS-folk, särskilt då barn, har inte det skyddet att tillhöra den fokuserade folkgruppen; och kunskapen om AS är inte etablerad, inte ens trodd på, som den om mentalsjukdomar och utbrändhet osv. Så för oss lär det nog länge än vara lätt, särskilt när "vi alla måste dra åt svångremmen", att hamna i en "kognitiv skugga" i det allmänna medvetandet (och därmed politiken), där "medeltiden" kan frodas ostörd.

På frågan hur föräldrar kan gå med på sådant här. De har oftast inget val, även om det står i lagen att föräldrar bestämmer om deras barn ska gå i särskola eller inte. Det är nämligen så att emot föräldrarna står socialen, skolan och BUP som oftast blir inblandade i sådana här utredningar. Det är sällan som föräldrar dels har kompetens att bedömma psykologtesterna, och även om de skulle ha det, så får de ändå inte tillräcklilgt med underlag för att verkligen kunna göra det.

Visst, det hör ihop med kommunaliseringen av särskolan. Framförallt för att nu är det föräldrarna emot kommun. Förr var det föräldrar, kommun och landsting som var inblandade, och då var det inte lika lätt för kommun att köra över föräldrarna.

Just nu är det repris på SVT 1 20.00.

:/

Ännu ett liknande fall i Vellinge kommun. I Uppdrag granskning onsdag kl 20.00:

ONSDAG 21 OKTOBER: Vellinge kommun har tidigare fått utstå kritik efter att ett tvillingpar felaktigt placerades i särskola och gick miste om flera års viktig utbildning.
Jonathan från samma kommun stämplades som lindrigt utvecklingsstörd. Och familjens värld rasade samman.

http://svt.se/2.2232/uppdrag_granskning

I Tjeckien sätter de zigenarbarn i särskola för att "skuffa undan" dem, så att de inte kan få några bra jobb och komma upp sig i samhället senare. Ett av få jobb de kan få är köksassistent.

Jag har en kollega som gick grundskolan på en skola för barn med språkstörningar. På gymnasiet hamnade han i särskola, trots att han inte alls är utvecklingsstörd. Som ett resultat av detta kan han t.ex. nästan inte ett ord engelska, något som ju är skitviktigt i dagens samhälle.
I grundskolan hade vi särklasser i min skola och jag trodde på den tiden att alla som gick där hade olika typer av intellektuella funktionshinder. Senare har jag fått veta att flera som gick där INTE var utvecklingsstörda, utan "bara" hade CP-skador som gjorde dem rörelsehindrade och gav dem talsvårigheter. Och det här var i början av 90-talet! Jag trodde att alla barn med handikapp (bortsett från döva, språkhandikappade, autister och utvecklingsstörda) numera integrerades i vanliga skolor?

Visste ni förresten att vi aspisar har ett "intellektuellt funktionshinder"? Här i stan har man precis startat en daglig verksamhet som skall syssla med radio. Några som är med har AS, andra har lätta "förstånds"-handikapp. I tidningen skrev man att de som skall jobba på radion har "intellektuella funktionshinder". Jag gick i taket....men det visade sig att VI RÄKNAS DIT!
"Ja, alltså, man räknar EQ också....," förklarade tjifen.
Men nu är det ju inte direkt KÄNSLOR vi har problem med, utan sociala situationer.