Du hade inte Frasse möjligtvis?

Frasse (t.v.), Hilding och Janos (t.h.)

Har en skön studiesituation. Går i en klass med få svenskar, Ganska få studenter över huvud taget. En del är från pakistan, indien, etc. kanske strax över 10 personer.

Förra universitetet jag pluggade på var tvärtom, i början över 100 studenter i klassen som sedan delades in i 2 program.

All undervisning är på engelska. Att jag ser ut som ett ufo beror på att jag har genetiskt håravfall så jag körde bort det med maskin.

Alltså det där med nollningar och lägerskolor och skit. Läser man enstaka kurser brukar det inte bli så mycket sånt. Det är mest på programmen. Å andra sidan brukar det ju vara mer ordning på vilka man får gå tillsammans med om man läser program. Sen finns det ju mycket mer distansstudier numera.

Angelic Fruitcake skrev:Du hade inte Frasse möjligtvis?

Jo, det är han som är f.d ingenjören. (Och nu kollar jag inte på förra sidan för att se om det här inlägget var till mig, men jag utgår ifrån det. )

Alltså, han var jättegullig, men hans vurm för den tekniska aspekten av saker, hans oförståelse för att man som helylleshumanist (om än vetenskapligt intresserad och lagd) och dyskalkyliker light hade svårt för somligt i hans lektioner, plus hans tempo på pratet... det blev lite mäktigt för mig.

Frasse

Han tvingar mig att tänja hjärnan lite för att hänga med i alla turer kring luftutrymme, energinivåer, resistans och dessutom logiken kring olika formanter, vilket det handlade om idag, i.e varför är den första formanten böjd i ena änden när den sitter bredvid en tonande klusil men rak bredvid en tonlös

Jag har också gått på universitet, läste då fristående kurser men det var ganska socialt krävande. Även fast jag läste jätteintressanta ämnen!

Jag vet att vissa tyckte jag var annorlunda och lite märklig men jag hade en tjejkompis som jag umgicks med både raster och lektioner, ibland var vi ett större tjejgäng. Men jag hade aldrig energi att umgås på fritiden även fast jag gärna hade velat det.

Har ganska stora problem med ögonkontakt och behöver även mycket tid för mig själv för att koppla av från de sociala kraven.
Funderar på att läsa vidare och börja ett program på universitetet men vet inte om jag vågar Jag är helt säker på att jag skulle klara studierna men jag är osäker på om jag klarar att vara en del av en klass och känna mig accepterad för den jag är...
Och det är ju väldigt viktigt att man trivs i klassen då det är mycket grupparbeten på universitetet.

Vet verkligen inte hur jag ska göra för man vill ju att all tid, energi och alla studielån ska leda till nåt bra.

carolina skrev: Funderar på att läsa vidare och börja ett program på universitetet men vet inte om jag vågar Jag är helt säker på att jag skulle klara studierna men jag är osäker på om jag klarar att vara en del av en klass och känna mig accepterad för den jag är...
Och det är ju väldigt viktigt att man trivs i klassen då det är mycket grupparbeten på universitetet.

Vet verkligen inte hur jag ska göra för man vill ju att all tid, energi och alla studielån ska leda till nåt bra.

Ett sånt problem som ditt, carolina, är väl ett solklart exempel på vad man borde kunna få skydd mot genom att vifta med en AS-diagnos, tycker inte alla det?

Inte så att jag tror det särskilt ofta vore bra att garanteras frihet från interaktion med andra elever men... man borde kanske få lägga grupparbetena när man ville (jag har sällan lärt mig väsentligt mer m.h.a. såna än ensam ändå), så man fick tid att hitta labbkompisar att våga vara sig själv med? Och kanske kunde man ges tillgång till nåt socialt specialnätverk, jag bara spånar (kanske i dubbel bemärkelse) men...?

Bläh, grupparbeten. Jag gör hellre en hel grupps arbete själv än tvingas jämka alla olika viljor och åsikter. Det slutar vanligtvis med att jag bara tar kommandot och bestämmer vad alla ska göra och blir utnämnd till veckans bitch

I gruppearbeid har jeg nok likt å ha regi og en del kontroll også.

Jeg har mislykkes i studier på videregående og på høyskole i flere omganger. Universitet turte jeg heldigvis ikke begynne på. Jeg forsto nok ikke hvorfor jeg ble så sliten. Så trodde jeg at det var det at jeg var sliten som gjorde at jeg ikke klarte å finne frem til rett rom til rett tid, at jeg ikke klarte å snakke med andre eller ta kontakt, at jeg ble uvell på trikken og alt det andre. Men så var det jo helt motsatt-

På jobben har jeg to kollegaer som jeg liker. Den ene kan jeg også snakke litt med av og til. Og da er det egentlig greit. Men det hadde jo vært fint å jobbe med noe som var litt mer morsomt. Jeg "flytter papirer".

Angelic Fruitcake skrev:Frasse

Han tvingar mig att tänja hjärnan lite för att hänga med i alla turer kring luftutrymme, energinivåer, resistans och dessutom logiken kring olika formanter, vilket det handlade om idag, i.e varför är den första formanten böjd i ena änden när den sitter bredvid en tonande klusil men rak bredvid en tonlös

Du är ju såld på fonetik ju. Tänja hjärnan är att uttrycka det milt, i mitt fall. Jag var mer av lost in space... Fast nu blir jag sugen på att börja skriva med IPA bara för det.. eller iaf ta fram mina gamla böcker och titta i dem. Det känns helt skevt att jag glömt ALLT, eller så känns det iaf.

Kanske jag får panik av tankar på fonetik för att jag fick göra den stora tentan tre gånger. Det har aldrig hänt i nåt annat ämne. Tror inte jag tentat om nåt annat nån gång öht faktiskt. Det blev så mycket som hängde på att jag klarade den. Och jag har tentamensnerver. Men till slut så. Jag gjorde faktiskt en tårta med ett stort G på då.

Be att få det stöd du behöver, låt inget stoppa dig att göra det du vill. Jag har två universitetsutbildningar och fattar inte hur det gick till. Jag lyckades hitta en person att jobba ihop med som var bra på det jag inte kan. Sen kan jag ju annat som jag kan bidra med. Jag var på skolan så lite som möjligt och socialiserade inte så mycket. Lycka till.